SÅNG 122
Var fasta och orubbliga!
1. Många nu framtiden fruktar alltmer,
ingen förändring de framför sig ser.
Orubbligt fasta till slutet vi står,
trogna i Guds tjänst vi går.
(REFRÄNG)
Fasta vi nu alla må
långt bort ifrån världen gå,
blicka fram mot vår lön
och som ett folk bestå.
2. Trots alla frestelser handlar vi rätt
när vi har odlat ett sunt tänkesätt.
Om Jehovas lag vårt hjärta har nått
kommer vi älska allt gott.
(REFRÄNG)
Fasta vi nu alla må
långt bort ifrån världen gå,
blicka fram mot vår lön
och som ett folk bestå.
3. Gud vi nu tjänar av hela vår själ.
Han ger oss kraft när vi mödar oss väl.
Låt oss förkunna och fasta förbli,
ändens tid snart är förbi.
(REFRÄNG)
Fasta vi nu alla må
långt bort ifrån världen gå,
blicka fram mot vår lön
och som ett folk bestå.
(Se också Luk. 21:9; 1 Petr. 4:7.)