Kapitel 2
Evighetens konung
1. Varför bör vi lita på Gud som på en verklig Fader?
JESUS började mönsterbönen med att tilltala Gud som ”vår Fader”. Nej, Gud är inte bara Jesu Kristi Fader, utan han kommer till slut att bli Fader för hela mänskligheten, som då lydigt tillber denne kärleksfulle Gud ”som hör bön”. (Psalm 65:3) Som ”evighetens konung” visar han ett uppriktigt och varaktigt intresse för sina skapelser, precis som en god mänsklig far gör för sina barn. (1 Timoteus 1:17) Vi bör lita på ”vår Fader” som på en verklig person som bryr sig om oss. Vilket språk vi än må tala och vilken hudfärg eller samhällsställning vi än må ha, så bör vi känna oss fria att nalkas Gud, för ”Gud ... är [inte] partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. — Apostlagärningarna 10:34, 35.
2, 3. Hur har vår Fader visat sig vara både vår livgivare och den som på ett storslaget sätt sörjer för oss? (1 Moseboken 1:1, 2, 31)
2 ”Vår Fader i himlarna” är Skaparen, han som gav mänskligheten liv. (Matteus 6:9; Psalm 36:10) Men han är mycket mer än vår livgivare; han drar också försorg om oss på ett storslaget sätt. Vi förväntar att en ansvarskännande mänsklig far skall se till att hans barn har mat och husrum, även om detta skulle kräva mycket tid och ansträngning från hans sida. Vår himmelske Fader har gjort detta och mer till på det allra frikostigaste sätt.
3 Tänk bara på den kärlek som denne ”evighetens konung” visade, när han beredde jorden till att vara vårt hem. Han placerade den precis på rätt ställe i rymden, och genom sin allmakt skapade han allt det på jorden som är nödvändigt för att människor skulle kunna bo här och känna sig lyckliga. Sedan skapade han man och kvinna och satte dem i detta underbara hem — i sanning en storslagen gåva ”åt människors barn”! — Psalm 115:16; 19:2, 3.
4. a) Vilken kärleksfull framsynthet visade vår Fader, när han beredde vårt hem? b) Vad är det som försäkrar oss om att han vill att vi skall vara lyckliga?
4 Vilket underbart hem gav inte vår himmelske Fader sina barn här på jorden! Han ordnade så att svala, rogivande nätter skulle följa på klara dagar fyllda av verksamhet. Han bestämde om årstidernas växlingar till nytta och glädje för oss. (1 Moseboken 8:22) Han såg till att det fanns gott om något så nödvändigt som vatten, och han fördelade det över jorden, så att vi kunde få tillgång till det var vi än skulle behöva det. Han har brett ut en uppfriskande grönskande matta — på milliontals kvadratkilometer — över vårt världsomfattande hem. Han har smyckat vår jord med blommor i underbara färger. Han har gjort den till en vacker park med härliga skogar, sjöar och berg. I jordens ”källare” har han lagrat ett rikligt förråd av kol, olja och andra energitillgångar. Han fyller hela tiden på jordens ”skafferi”, så att det finns ett överflöd av säd, frukter, grönsaker och andra välsmakande delikatesser. Hur vist och omtänksamt sörjer inte vår himmelske Fader för oss! Bibeln kallar honom för den lycklige Guden. Det är uppenbart att han vill att vi också skall vara lyckliga. — 1 Timoteus 1:11; Jesaja 25:6—8.
VÅR FADERS ”NAMN”
5. Vad bör vara vårt hjärtas önskan, när vi ber inledningsorden i Jesu mönsterbön?
5 Vår kärleksfulle himmelske Fader har ”ett gott namn” eller ett gott anseende som en som sörjer för oss på ett storslaget sätt. Precis som alla mänskliga fäder, så har han också ett egennamn. Om vi har en köttslig far som är värd att respekteras, så skulle vi inte tåla att se att hans namn och anseende blev vanärat. Vi önskar se hans namn respekterat. Det bör i ännu högre grad vara vår önskan att se vår himmelske Faders namn ärat. Därför bör vi av hela vårt hjärta kunna be de ord som Jesus placerade först i mönsterbönen: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat.” — Matteus 6:9; Ordspråksboken 22:1.
6. Vad önskar du se i fråga om Guds namn?
6 Det bör faktiskt alltid vara vår innerliga bön att namnet på den store Skaparen blir upphöjt, upphöjt över alla andra namn, och att det må komma att framstå som det dyrbaraste och betydelsefullaste namnet i universum och det namn som är mest värt att älska. Detta helgande av Guds heliga namn är mycket viktigare än vår egen frälsning. Hans namn och anseende måste helgas — rentvås från all den smälek som avskyvärda människor har hopat över det.
7. Vad visar bibeln att Guds egennamn är?
7 Vad är då vår himmelske Faders egennamn? Det uppenbaras i ett sammanhang som visar att ägaren till detta storslagna namn har fiender. Så här lyder beskrivningen av detta i Psalm 83:17, 18, verserna 18 och 19, enligt Myrbergs översättning: ”Låt dem komma på skam och taga en ände med förskräckelse för evärdlig tid. Ja må de blygas och förgås, och må det förnimmas, att du allena är den, vars namn är Jehovah: den högste över hela jorden.” — Se också Psalm 100:3.
8. Vad har Guds fiender försökt att göra med hans namn, och med vilket resultat?
8 Guds namn är alltså JEHOVA. Men många människor som påstår sig tillbe Gud har behandlat detta namn mycket vanvördigt. Somliga har rentav avlägsnat hans namn från sina bibelöversättningar och ersatt det med titlarna ”HERREN” och ”GUD”, skrivna alltigenom med versaler. Därigenom gömmer man inte bara Guds ryktbara namn, utan man förväxlar också Herren Jehova med Herren Jesus Kristus och med andra ”herrar” och ”gudar”, som bibeln omnämner. (Psalm 110:1; 5 Moseboken 10:17; Romarna 1:4; 1 Korintierna 8:5, 6) Hur kan människor uppriktigt be om att Faderns namn skall bli helgat, när de försöker dölja det namnet?
9. a) Hur skrivs Guds namn på hebreiska och på andra språk? b) Hur många personer visar bibeln att Gud är?
9 På hebreiska, det första språk varpå bibeln skrevs, representeras Guds oförlikneliga namn av fyra bokstäver, יהוה, som av somliga uttalas Jahve. Den allmänt vedertagna formen av namnet på svenska är ”Jehova”, och namnet återges på liknande sätt också på andra språk. Genom att använda namnet ”Jehova” kan vi tydligt visa vem som avses. Han är ”en enda Jehova”. Han är inte Jesus Kristus, för Jesus är Guds lojale Son, ”den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av all skapelse”. — Kolosserna 1:15; Markus 12:29; 5 Moseboken 6:4.
10. Vad betyder Guds namn, och hur har han demonstrerat detta?
10 Namnet ”Jehova” har en mäktig innebörd. Det betyder: ”Han låter bliva (eller: bevisar sig vara).” Det vill säga det avser honom själv, och det åsyftar inte att han skapar saker och ting. Han förklarade således ”Jehova” vara hans eget åminnelsenamn, när han stod i begrepp att bli den underbare Befriaren av sitt folk Israel från Egyptens Farao. (2 Moseboken 3:13—15, NW) Senare, när profeten Jeremia erkände att den suveräne Herren Jehova var den som genom sin ”stora kraft” och sin ”uträckta arm” hade danat himmel och jord och som var ”stor i råd och mäktig i gärningar”, så försäkrade Jehova sin profet att han vid den tid han själv fann det lämpligt skulle utföra något som verkade omöjligt genom att bli den som förde sitt folk ut ur deras fångenskap under det babyloniska världsväldet. Och han gjorde det! — Jeremia 32:17—19, 27, 44; 2 Krönikeboken 36:15—23.
11. Hur kan Guds namn nu förknippas med hans rike?
11 Jehova är också nu den store Guden som ”låter bliva”. Han kan personligen bli vad som än krävs av honom för att fullgöra vad som än visar sig vara nödvändigt för att genom sitt rike utföra underbara ting i fråga om att helga sitt namn och gagna sitt folk. Vadhelst han har för avsikt att göra är gjort med framgång. — Jesaja 48:17; 55:11.
GUDS NAMN HELGAT?
12. Hur har mänskligheten betraktat Gud?
12 Har mänskligheten visat uppskattning av, respekt för och kärlek till denne ryktbare Gud, som är så rättrådig och som på ett så underbart sätt har dragit försorg om sina jordiska skapelser? Se dig omkring på det här jordklotet, så får du svaret. Hur bedrövlig är inte den felaktiga bild som religionerna i de så kallade kristna nationerna har gett av Gud! Många av dessa nationer har betraktat honom som en partigud, och de har bett honom hjälpa sig med att kriga mot sina medmänniskor. Andra har betraktat honom som en grym gud, som överlämnar ”de hädangångnas själar” till den eviga pinans kvalfulla lågor. Åter andra har förödmjukat honom genom att likna honom vid livlösa trä- eller stenbeläten. Många har med vett och vilja överträtt hans rättfärdiga lagar och sagt att Gud inte längre vare sig ser eller bryr sig om. — Jämför Apostlagärningarna 10:34, 35; Jeremia 7:31; Jesaja 42:8 och 1 Petrus 5:7.
13. Hur skulle det till slut bli, om vilseledda människor finge lov att fortsätta med sitt kärlekslösa handlingssätt?
13 Men om vilseledda människor inte älskar Gud eller helgar hans namn, hur skall de då kunna älska sina medmänniskor? (1 Johannes 4:20, 21; 5:3) Och om inte kärleken återställs bland den mänskliga familjen, kommer världen till slut att bli en djungel av oenighet, våld och anarki. På sina håll är det redan på det viset. Med tanke på tillgången på kärnvapen bland nationerna, så skulle skjutgalna individer en vacker dag kunna förinta hela mänskligheten. Men detta är något som var kärleksfulle Fader aldrig kommer att tillåta! — Psalm 104:5; 119:90; Jesaja 45:18.
HUR GUD HELGAR SITT NAMN
14, 15. Vem tar ledningen i att helga Guds namn, och hur?
14 Vem är det då som tar ledningen i fråga om att helga Guds namn? Jo, det är Jehova själv! Detta gör han genom att handla till försvar för sina rättfärdiga normer. Han kommer att verkställa dom på alla som motstår hans heliga vilja, inbegripet dem som förtrycker sina medmänniskor och dem som lär ut lögner om Gud. (Psalm 140:13, 14; Jeremia 25:29—31) Jehova kan inte handla i strid med sig själv. Han är en sann Gud, som förtjänar odelad tillbedjan av alla sina skapelser. Han är den universelle Suveränen, som alla människor är skyldiga att lyda. — Romarna 3:4; 2 Moseboken 34:14; Psalm 86:9.
15 När den suveräne Herren Jehova helgar sitt namn, kommer han att befria den här jorden från alla människor som handlar fördärvligt, i strid mot hans vilja. Detta kommer han att göra, därför att han hatar ondska och älskar rättfärdighet. (Psalm 11:5—7) Som han själv säger: ”Så skall jag bevisa mig stor och helig och göra mig känd inför många folks ögon; och de skola förnimma, att jag är HERREN [Jehova].” (Hesekiel 38:23) Det är således uppenbart att om vi önskar ha Jehovas godkännande, så måste vi också helga hans namn, betrakta det som heligt och förtjänt av vår absoluta respekt, och vi måste också leva i enlighet med hans vilja.
16. Vilken roll spelar vårt uppförande i samband med Guds namns helgande?
16 Uppförandet hos dem som tillber Jehova blir antingen till ära eller vanära för Guds namn. Må vi alla uppföra oss på ett sätt som gläder Jehovas hjärta och som får andra att tala väl om den store Gud vi tjänar. (1 Petrus 2:12; Ordspråksboken 27:11) Som lydiga barn bör vi önska visa tacksamhet mot vår Fader för alla hans gåvor, däribland vårt underbara hem — jorden — som kommer att återställas till en ännu större härlighet under Rikets styre under hans Son. — Jesaja 6:3; 29:22, 23.
17. Med vilken inställning bör vi nalkas ”evighetens konung” i bön?
17 Hur önskvärt är det inte att vi kommer i ett godkänt förhållande till denne ”evighetens konung”! Men detta är inte något vi kan göra genom vår egen förtjänst, eftersom vi alla är avlade av syndiga föräldrar och födda ofullkomliga. Men vi kan be till Gud precis som kung David: ”Vänd bort ditt ansikte från mina synder och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och giv mig på nytt en frimodig ande.” (Psalm 51:7—12) Allteftersom vi lär oss vad ”vår Fader i himlarna” kräver av oss, kan vi be om att få vara med om de eviga välsignelser som hans rike kommer att medföra. Ja, vi kan med förtröstan be om att Guds rike skall komma. Och vad kommer detta rike att betyda för mänskligheten här på jorden? Låt oss se