KAPITEL 3

Vad kan jag göra för att få större frihet?

”Jag önskar att mina föräldrar kunde låta mig gå ut utan att de jämt ska hålla koll på mig.” – Sarah, 18.

”Jag brukar fråga mina föräldrar varför de inte litar på mig när jag vill följa med kompisarna ut. De svarar ofta: ’Vi litar på dig. Det är dina kompisar vi inte litar på.’” – Christine, 18.

VILL du precis som Sarah och Christine få större frihet? För att kunna få det måste du först få dina föräldrars förtroende. Men förtroende är ungefär som pengar. Det är svårt att få, det är lätt att förlora, och det spelar ingen roll hur mycket man får, för det känns aldrig som om man får tillräckligt. Julia är 16, och hon säger: ”Alltid när jag vill gå ut bombarderar mina föräldrar mig med frågor om vart jag ska gå, vilka jag ska vara med, vad jag ska göra och när jag kommer hem. Jag vet att de är mina föräldrar, men jag blir så irriterad på dem när de gör så!”

Vad kan du göra för att dina föräldrar ska våga lita mer på dig och ge dig större frihet? Innan vi svarar på den frågan ska vi först ta reda på varför förtroende är ett så känsligt ämne för många föräldrar och ungdomar.

På väg att bli vuxen

I Bibeln sägs det att ”en man skall lämna sin far och sin mor”. (1 Moseboken 2:24) Det här gäller självklart också kvinnor. Antingen man är kille eller tjej förbereds man under tonåren för vuxenlivet – den tid då man är redo att flytta hemifrån och kanske bilda egen familj.a

Men att bli vuxen är inte bara som att gå in genom en dörr vid en viss ålder. Det är mer som att gå uppför en trappa, trappsteg för trappsteg, genom hela tonåren. Du och dina föräldrar har förmodligen olika uppfattningar om hur långt du har kommit på den här trappan. ”Jag är 20 år, och det här är fortfarande något vi diskuterar”, säger Maria, som tycker att hennes föräldrar inte litar på att hon väljer rätt vänner. ”Mina föräldrar tror inte att jag skulle klara av att gå i väg om det hände något som inte är så bra. Jag har försökt förklara för dem att jag redan har gjort det flera gånger, men det lyssnar de inte på.”

Av det Maria säger förstår vi att frågan om förtroende är något som kan skapa spänningar mellan ungdomar och föräldrar. Är det så i din familj? Vad kan du i så fall göra för att dina föräldrar ska få större förtroende för dig? Och om de inte litar på dig längre för att du har gjort något dumt, hur kan du då reparera den skadan?

Bli mer pålitlig

Aposteln Paulus skrev till några av de första kristna: ”Fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Korinthierna 13:5) Det är sant att han inte sade det här särskilt till tonåringar. Men principen gäller ändå. Hur stor frihet du får beror ofta på hur pålitlig du har visat dig vara tidigare. Det är inte så att du måste vara fullkomlig. Alla gör ju misstag. (Predikaren 7:20) Men är det så att du ofta uppför dig på ett sätt som gör att dina föräldrar inte helt kan lita på dig?

Paulus skrev: ”Vi önskar uppföra oss ärligt i allting.” (Hebréerna 13:18) Fråga dig själv: Hur ärlig brukar jag vara när jag berättar för mina föräldrar vart jag ska gå och vad jag ska göra? Här följer några citat av ungdomar som har behövt granska sig själva när det gäller detta. När du har läst deras kommentarer, svara då på de frågor som följer.

Lori: ”Jag mejlade i hemlighet med en kille jag tyckte om. Mina föräldrar kom på mig och sade till mig att sluta. Jag lovade att göra det men gjorde det inte. Det höll på så i ett år. Jag mejlade med killen, mina föräldrar kom på det, jag bad om ursäkt och lovade att sluta men fortsatte ändå. Det gick så långt att mina föräldrar inte kunde lita på mig över huvud taget!”

Vad tror du? Varför litade Loris föräldrar inte på henne längre? ․․․․․

Vad hade du gjort om du hade varit en av Loris föräldrar, och varför hade du gjort så? ․․․․․

Hur kunde Lori ha handlat mer ansvarsfullt redan första gången föräldrarna pratade med henne om problemet? ․․․․․

Beverly: ”Mina föräldrar litade inte på mig när det gällde killar, och nu förstår jag varför. Jag flörtade med några killar som var två år äldre än jag. Jag pratade också länge med dem i telefon, och när vi träffades ihop med andra pratade jag nästan bara med dem. Mina föräldrar tog ifrån mig telefonen i en månad, och de lät mig inte gå till ställen där de här killarna skulle vara.”

Vad hade du gjort om du hade varit en av Beverlys föräldrar, och varför hade du gjort så? ․․․․․

Tycker du att de begränsningar som Beverlys föräldrar införde var för hårda? I så fall, varför? ․․․․․

Vad kunde Beverly ha gjort för att få tillbaka föräldrarnas förtroende? ․․․․․

Bygg upp förtroendet igen

Du kanske har gjort någonting som gör att dina föräldrar inte riktigt litar på dig längre, precis som Lori och Beverly. Men även om det skulle vara så, kan du vara säker på att du kan förändra situationen. Men hur ska du bära dig åt?

Dina föräldrar kommer säkert att lita mer på dig och ge dig större frihet ju mer ansvarsfull du blir. Det här förstod Annette så småningom. Hon säger: ”När man är yngre förstår man inte riktigt hur viktigt det är att andra kan lita på en. Nu känner jag större ansvar och vet att jag måste uppföra mig på ett sätt som gör att mina föräldrar alltid kan lita på mig.” Vad kan du lära dig av det här? I stället för att klaga över att dina föräldrar inte litar på dig är det bättre att du försöker uppföra dig på ett sätt som visar att du går att lita på. I så fall kommer du troligen att få större frihet.

Kan man till exempel lita på dig när det gäller det som finns på den här listan? Sätt en ✔ vid det som du behöver arbeta på.

□ Komma hem i tid

□ Hålla det jag lovar

□ Hålla tider

□ Använda mina pengar ansvarsfullt

□ Göra färdigt mina uppgifter

□ Gå upp ur sängen utan att protestera

□ Hålla ordning på rummet

□ Tala sanning

□ Använda telefonen eller datorn förståndigt

□ Erkänna misstag och be om ursäkt

□ Annat ․․․․․

Varför inte bestämma dig för att verkligen visa att det går att lita på dig när det gäller det som du markerade? Följ Bibelns råd: ”Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande.” (Efesierna 4:22) ”Låt ert ja betyda ja.” (Jakob 5:12) ”Tala sanning var och en av er med sin nästa.” (Efesierna 4:25) ”Var lydiga mot era föräldrar i allt.” (Kolosserna 3:20) Med tiden kommer andra att se att du gjort framsteg, även dina föräldrar. (1 Timoteus 4:15)

Men vad ska du göra om du tycker att dina föräldrar inte ger dig den frihet du förtjänar, trots att du verkligen anstränger dig? Varför inte prata med dem om det? Klaga inte och säg att de måste lita mer på dig. Fråga dem i stället respektfullt vad du behöver göra för att de ska lita på dig. Förklara tydligt vad du har satt upp för mål när det gäller detta.

Förvänta dig inte att dina föräldrar ska ändra sig på en gång. De vill nog vara helt säkra på att du håller vad du lovat. Visa under tiden att det går att lita på dig. Med tiden ger de dig säkert större förtroende och frihet. Så var det för Beverly, som nämndes tidigare. ”Det är mycket svårare att få någons förtroende än att förlora det”, säger hon och tillägger: ”Nu litar de på mig mer och mer, och det känns bra!”

LÄS MER OM DET HÄR ÄMNET I KAPITEL 22 I BAND 2

[Fotnot]

NYCKELSKRIFTSTÄLLE

”Missbruka inte er frihet till att göra det onda.” (1 Petrus 2:16, Bibel 2000)

TIPS

Jämför inte de regler dina föräldrar har satt upp för dig med den frihet som dina äldre syskon kanske har. Jämför i stället de regler som du behövde följa när du var yngre med den frihet du nu har.

VISSTE DU ... ?

Obegränsad frihet är inte ett tecken på att föräldrarna älskar sina barn. Det visar bara att de inte bryr sig om dem.

HANDLINGSPLAN!

Jag ska bli mer pålitlig på de här områdena: ․․․․․

Om jag förlorar mina föräldrars förtroende ska jag ․․․․․

Frågor om det här ämnet som jag vill ställa till mina föräldrar: ․․․․․

VAD ANSER DU?

● Vad kan göra att dina föräldrar inte ger dig större frihet, även om du verkligen försöker visa att de kan lita på dig?

● Vilket samband finns det mellan din förmåga att prata med dina föräldrar och deras villighet att ge dig större frihet?

[Infälld text på sidan 24]

”När jag pratar med mina föräldrar berättar jag om mina problem och bekymmer. Jag tror att det gör det lättare för dem att lita på mig.” – Dianna

[Diagram/Bild på sidan 23]

Att bli en vuxen som andra kan lita på är som att gå uppför en trappa, trappsteg för trappsteg, genom hela tonåren.

[Diagram]

(För formaterad text, se publikationen)

VUXEN

TONÅRING

BARN

KAPITEL 15

Är det fel att vilja vara i fred ibland?

Hur skulle du tänka? Sätt en ✔ vid det alternativ som är mest troligt.

1. Du är på ditt rum med dörren stängd när dina syskon rusar in utan att knacka.

□ ”Det är lugnt. Jag gör samma sak mot dem ibland.”

□ ”De är så oförskämda! Tänk om jag höll på att byta om!”

2. Du har precis kommit innanför dörren, och dina föräldrar börjar överösa dig med frågor: ”Var har du varit? Vilka var med? Vad hittade ni på?”

□ ”Det är lugnt. Jag brukar ju ändå berätta allt för dem.”

□ ”Det är så irriterande! De litar inte på mig!”

NÄR du var yngre var det säkert inte så viktigt för dig att få vara i fred. Om dina syskon rusade in på rummet tyckte du bara det var kul att få någon att leka med. Och du svarade gärna på alla frågor som mamma och pappa ställde. På den tiden var ditt liv som en öppen bok. Men nu önskar du kanske att du kunde stänga boken. ”Det känns skönt när man kan behålla något för sig själv”, säger 14-årige Philip. Vi ska titta närmare på två områden där det kan vara svårt att få vara i fred för sina föräldrar och syskon.

När du vill vara ensam

Det finns många bra anledningar till att man vill vara för sig själv. Man kanske bara behöver en lugn stund. (Markus 6:31) Eller man kanske vill be, och då göra som Jesus sade till sina lärjungar: ”När du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, be då till din Fader.” (Matteus 6:6; Markus 1:35) Men när du stänger dörren om dig kanske dina föräldrar inte tror att du tänker be! Och dina syskon kanske inte har någon förståelse för att du ibland vill vara ensam.

Vad du kan göra. För att slippa argumentera och bråka om varför du behöver vara i fred kan du göra så här:

● Sätt upp några rimliga regler för dina syskon, så att du får möjlighet att vara för dig själv ibland. Om det behövs kan dina föräldrar säkert hjälpa dig.a

● Försök att förstå dina föräldrars situation. ”Ibland kollar mina föräldrar upp vad jag gör”, säger 16-åriga Rebecka. ”Men ärligt talat, jag skulle göra likadant om jag var förälder, speciellt nu när jag vet hur mycket det finns som verkar spännande för ungdomar!” Kan du också förstå varför dina föräldrar oroar sig? (Ordspråksboken 19:11)

● Fråga dig själv: Har jag gett mina föräldrar anledning att tro att det är något skumt på gång när min dörr är stängd? Har jag blivit så hemlighetsfull att de måste ta till olika knep för att få reda på något om mig? Om svaret är nej och dina föräldrar ändå inte verkar lita på dig, berätta då lugnt och respektfullt för dem hur du känner det. När de sedan berättar vad som oroar dem, lyssna då ordentligt. Var också noga med att inte göra något som ger dem orsak att vara oroliga. (Jakob 1:19)

När du skaffar vänner

I tonåren är det naturligt att man skaffar egna vänner. Det är också helt normalt att dina föräldrar undrar vilka dina kompisar är och vill veta vad ni hittar på. Men ibland kanske du tycker att de verkar näst intill paranoida. ”Jag vill bara kunna mejla och messa utan att mamma och pappa kikar över axeln var tionde minut och undrar vem jag pratar med”, säger Amy, 16 år.

Vad du kan göra. För att det inte ska bli en klyfta mellan dig och dina föräldrar när du skaffar egna vänner kan du försöka med det här:

● Berätta vilka dina kompisar är, och se till att dina föräldrar får träffa dem. Du tycker nog inte om att dina föräldrar spionerar som några detektiver, men vad har de för val om dina kompisar är ett mysterium för dem? Kom ihåg att ju mer dina föräldrar vet om dina kompisar, desto lugnare känner de sig antagligen.

● Var riktigt ärlig mot dig själv: Vill du ha ett privatliv eller ett hemligt liv? Hanna, 22 år, säger: ”Om man bor hemma och föräldrarna vill veta något ska man tänka: ’Eftersom jag inte har gjort något dumt har jag inget att dölja.’ Men om du har något att dölja, då är det något som är fel.”

Fyra steg som kan hjälpa dig

Nu ska du få en möjlighet att tänka ut några lösningar på någon situation som just du upplever är ett problem. Skriv ner svaren på de frågor som följer efter varje steg.

Steg 1: Ringa in problemet. Inom vilket område skulle du vilja att dina föräldrar lämnade dig mer i fred?

․․․․․

Steg 2: Försök förstå dina föräldrar. Vad tror du att de egentligen oroar sig för?

․․․․․

Steg 3: Försök komma på lösningar. Vad kan du oavsiktligt ha gjort som kan ha bidragit till problemet? Vilka förändringar kan du göra? Vad skulle du vilja att dina föräldrar gjorde för att hjälpa dig med den här saken?

․․․․․

Steg 4: Prata om det. Hur skulle du kunna ta upp det här problemet med dina föräldrar, så att ni får prata om det?

․․․․․

[Fotnot]

NYCKELSKRIFTSTÄLLE

”Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud som godkänd, som en arbetare som inte har något att skämmas för.” (2 Timoteus 2:15)

TIPS

När du pratar med dina föräldrar om det här ämnet, klaga då inte. Berätta i stället hur du upplever situationen. Vad är skillnaden? När du klagar koncentrerar du dig på vad du tycker att de gör fel. När du berättar hur du upplever det är det lättare för er alla att koncentrera er på lösningen.

VISSTE DU ... ?

Ju öppnare du är mot dina föräldrar, desto mindre misstänksamma kommer de att vara.

HANDLINGSPLAN!

För att få (eller återfå) mina föräldrars förtroende ska jag ․․․․․

Frågor om det här ämnet som jag vill ställa till mina föräldrar: ․․․․․

VAD ANSER DU?

● Varför har dina föräldrar rätt att få veta vad som händer i ditt liv?

● Hur kan du längre fram i livet ha nytta av att du nu lär dig att prata med dina föräldrar på ett moget sätt?

[Infälld text på sidan 108]

”Föräldrar vill inte att något ska hända deras barn, och ibland kan det upplevas som att de lägger sig i. Det kanske inte känns så bra. Men ärligt talat, om jag hade barn skulle jag nog göra samma sak.” – Alana

[Bild på sidan 109]

Förtroende är som en lön – du måste göra något för att förtjäna det.