53 PAULUS
Hans mod spred ett lugn
NÄR Paulus blev kristen berättade Jesus att han tydligt skulle ”visa honom hur mycket han måste lida” på grund av predikoarbetet. Blev det så att Paulus fick lida mycket? Ungefär 20 år senare skrev Paulus sitt andra brev till korinthierna, och där berättade han att han hade blivit slagen fler gånger än han kunde räkna och ”ofta varit nära döden”. Han hade också varit med om tre skeppsbrott, och vid ett av dem hade han legat i vattnet ute på öppet hav under ett helt dygn. Men det skulle visa sig att han inte hade varit med om sitt sista skeppsbrott än.
Paulus satt i ett romerskt fängelse i Caesarea i över två år. Ståthållaren vägrade släppa honom, för han hoppades på att få en muta. När en ny ståthållare kom till makten bad Paulus om att få sitt fall prövat av kejsaren. Det ledde till att Paulus fördes ombord på ett skepp, vilket blev början på den över 300 mil långa och farofyllda resan till Rom. På den här resan hade Paulus med sig två av sina vänner: läkaren Lukas och Aristarkus. (Kol. 4:14)
När de kom till Myra i Mindre Asien bytte de skepp. Julius, den romerska officer som hade ansvar för Paulus och andra fångar, bestämde att de skulle gå ombord på ett egyptiskt skepp som skulle till Italien och var lastat med spannmål. Efter att de hade gått ombord och seglat ut började det blåsa våldsamt och sjömännen fick svårt att manövrera skeppet. Därför skriver Lukas att de ”seglade med svårighet” innan de till slut kom fram till Sköna hamnar. Vintern närmade sig och Paulus förstod att det skulle vara farligt att segla vidare.
Han tog mod till sig och uttryckte sin oro för Julius. Han sa: ”Sjöresan kommer att bli svår och leda till stora förluster.” Men Julius valde att lyssna på andra istället, och de seglade iväg. Det var ett beslut som han säkert ångrade sedan med facit i hand. Lukas skriver att skeppet fångades av en ”våldsam stormvind”, och snart bröt stormen ut fullständigt. Timmar blev till dagar medan de ”kastades hit och dit av stormen”. För att förhindra att skeppet sjönk kastade sjömännen skeppets tackling i havet. Ingen på båten åt under flera dagar, och Lukas skriver att när det hade gått nästan två veckor började de ”förlora allt hopp om att bli räddade”.
Fångad på ett skepp ute på stormigt hav bidrog Paulus till att rädda livet på alla ombord.
Det såg verkligen mörkt ut. Men Paulus tog till orda och sa till de andra: ”Ge inte upp hoppet.” Sedan förutsade han: ”Ingen av er kommer att mista livet. Det är bara skeppet som kommer att gå förlorat.” När sjömännen började ana att de närmade sig land, försökte några av dem fly med livbåten. Men Paulus sa att de var tvungna att stanna kvar på skeppet, annars skulle många dö. Linorna till livbåten kapades, och den drev iväg utan passagerare.
Strax före gryningen uppmanade Paulus de andra att äta av den mat de hade ombord på skeppet, och han sa: ”Inte ett enda hårstrå ska gå förlorat på någon av er.” Sedan tackade han Jehova inför alla. De åt sig mätta, och sedan kastade de resten av spannmålen överbord. ”Då blev alla hoppfulla”, skriver Lukas. Paulus modiga inställning hade smittat av sig! När det ljusnade gick skeppet på grund och började slitas sönder av vågorna. Men det blev ändå som Paulus hade sagt. ”Alla [kom] välbehållna i land.” Äntligen hade de fast mark under fötterna!
Det visade sig att de var på ön Malta. Snart var Paulus och hans vänner igång med att predika. Med Jehovas hjälp kunde Paulus till och med utföra underverk där. Många av invånarna var tacksamma mot Paulus och hans vänner, och de tog hand om dem.
Under våren året därpå kom Paulus fram till Rom. Där fick han sitta i husarrest i två år med en soldat som vaktade honom. I den här svåra situationen fortsatte han vara modig och lita på Jehova, och han predikade och skrev brev till sina bröder och systrar. Och när han hade släppts fortsatte han predika som tidigare. Men senare blev han fängslad i Rom ännu en gång, och det var sista gången. Inte långt efter det blev han troligen avrättad av romarna. Paulus var modig och trogen mot Jehova ända fram till sin död. Men han var inte rädd för döden. Han hade kallat den för ”den siste fienden” och visste att Jehova skulle ta bort den. (1 Kor. 15:26) Och när tiden var inne skulle Jehova ge honom den belöning han hade blivit lovad: odödligt liv i himlen som kung och präst tillsammans med Jesus.
Läs skildringen i Bibeln:
Prata om:
Hur visade Paulus att han var modig och litade på Jehova under den här perioden av sitt liv?
Gräv djupare
1. Paulus hette också Saul. Varför kan han ha föredragit att använda det romerska namnet Paulus? (w08 1/3 s. 12 § 4, 5)
2. De nio år som gick mellan att Paulus återvände till Tarsos och att han flyttade till Antiokia har kallats hans ”okända år”. Vilka svåra saker kan han ha varit med om då? (w00 15/7 s. 26, 27, rutan § 3, 4)
3. Varför tyckte Paulus att de borde ha väntat med att segla vidare till Italien? (Apg. 27:9, 10; wp17.5 s. 9 § 3, 4) BILD A
Bild A: Ett handelsfartyg från det första århundradet. Paulus gick ombord på ett liknande fartyg i Myra.
4. Varför trodde invånarna på Malta att Paulus ”måste vara en mördare”? (Apg. 28:4; w15 1/10 s. 9 § 5, 6)
Fundera och praktisera
Paulus försäkrade de andra på skeppet om att Gud skulle hjälpa dem och sa: ”Inte ett enda hårstrå ska gå förlorat på någon av er.” (Apg. 27:22, 34) Vad säger det här om vad Jehova har kraft att göra? Och hur påverkar det din syn på predikoarbetet?
När Paulus hade bett en bön på skeppet ”blev alla hoppfulla”. (Apg. 27:35, 36) I vilka situationer kan våra böner hjälpa andra att vara modiga och lita på Jehova? BILD B
Bild B
Hur kan du vara lika modig som Paulus var i den här skildringen?
Se den större bilden
Vad lär den här skildringen dig om Jehova?
Hur hänger den här skildringen ihop med Jehovas avsikt?
Hur känner du för att Paulus blev utvald till att styra tillsammans med Jesus i himlen, med tanke på det vi har gått igenom i det här kapitlet?
Ta reda på mer
Ta reda på varför resor till sjöss var så viktiga under det första århundradet och hur de bidrog till att kristendomen spreds.
På vilket sätt har en del äldste varit uthålliga och omtänksamma som Paulus?
Efterlikna dem som tack vare sitt tålamod ärver löftena – Paulus (3:22)