FÄLT, MARK, ÅKER

Det hebreiska ordet sadhẹh, som oftast har återgetts med ”fält”, ”mark” eller ”åker”, kan avse ett jaktområde, ett jordstycke som används för bete eller odling, ett ouppodlat skogsområde eller ett bergsområde; det kan även avse ett område som bebos av ett visst folk, till exempel i uttrycket ”Moabs område [sadhẹh]”. Ordet används också som motsats till ”stad”. (1Mo 27:5; 31:4; 37:5–7; Dom 9:32, 36; 1Sa 14:25; 4Mo 21:20; 5Mo 28:3) Det grekiska ordet agrọs kan avse en ”åker” (Mt 13:24) eller ”landet” och ”landsbygden” som motsats till staden (Mk 5:14; 16:12).

Dessutom kunde flera åkerstycken med olika ägare gemensamt kallas ”åkern” eller ”fältet”, vilket framgår av berättelsen om Rut. När Rut gick bort till ”fälten [ordagr.: ”fältet” el. ”åkern”]” hamnade hon av en händelse ”på en åker [ordagr.: ”det stycke av åkern”] som tillhörde Boas”. Boas ägde alltså bara en del av området. (Rut 2:2, 3) Vingårdar och trädgårdar var tydligtvis inhägnade, medan åkrar av allt att döma inte var det. (4Mo 22:24; HV 4:12) Lagen sade att man inte fick flytta sin medmänniskas gränsmärken, något som antyder att det var förhållandevis lätt att göra det. (5Mo 19:14) Enligt lagen blev bosättningar som inte omgavs av någon mur räknade till landets åkermark. (3Mo 25:31)

Eld kunde lätt sprida sig från ett fält till ett annat, och husdjur behövde hållas under uppsikt, så att de inte kom in på någon annans åker. (2Mo 22:5, 6) Av Jesaja 28:25 framgår det att man sådde spelt som gräns mellan åkrarna, kanske för att i viss utsträckning skydda de mer värdefulla sädesslagen, till exempel vete och korn, mot boskap som kunde komma in i utkanten av åkern.

Åkrarna och fälten hade troligtvis stigar som tjänade både som gångstigar och som gränser mellan jordstyckena, för det är högst osannolikt att Jesus och hans lärjungar skulle ha gått rätt igenom ett sädesfält och trampat ner säden där de gick. Hade de gjort det skulle fariséerna utan tvivel också ha använt detta emot dem. (Lu 6:1–5) Det kan ha varit sådana stigar som Jesus avsåg i sin liknelse om såningsmannen, då han sade att en del korn föll utmed vägen. (Mt 13:4)