KELITA

[Kelịta] Möjligen från en rot som betyder ”för kort [dvs. förkrympt, dvärglik]”.

1. En av de leviter på Esras tid som erkände att de hade ådragit sig skuld genom att ta sig utländska hustrur och som därför sände bort dem. Kelita kallades också Kelaja. (Esr 10:23, 44) Möjligen identisk med nr 2 och/eller nr 3.

2. En av de leviter som tillsammans med Esra ”förklarade lagen för folket” 455 f.v.t. (Neh 8:7, 8; se nr 1.)

3. En levit. Det var antingen han själv eller en av hans avkomlingar som med sigill bekräftade det ”bindande avtal” som slöts på Nehemjas tid. (Neh 9:38; 10:1, 9, 10) Om det var Kelita själv och inte en av hans avkomlingar som var med då detta avtal slöts, kan han vara identisk med nr 1 och/eller nr 2.