FURSTE

Det hebreiska ordet sar, som återges med ”furste”, ”anförare”, ”föreståndare”, är bildat av ett verb som betyder ”härska”. (Dom 9:22, not) Även om det ofta översätts med ”furste”, behöver det inte nödvändigtvis avse en kung eller en person av kunglig börd. Överhuvudena för Israels stammar kallades ”furstar”. (1Kr 27:22) Så omtalades också de som innehade höga ställningar under Egyptens farao och kung Nebukadnessar av Babylon. (1Mo 12:15; Jer 38:17, 18, 22; Est 3:12) Ordet kunde också användas om en härförare. (Dom 4:2, not; Neh 2:9) Jehova kallas ”härens Furste” och ”furstarnas Furste” i Daniel 8:11, 25. Ärkeängeln Mikael är ”den store fursten, han som står som försvarare för ditt [dvs. Daniels] folks söner”. (Dan 12:1) I Daniel 10:13, 20 omnämns osynliga demonfurstar som styrde världsmakterna Persien och Grekland. (Jfr Ef 6:12.)

I Psalm 45, vars sjätte och sjunde vers av aposteln Paulus tillämpas på Kristus Jesus (Heb 1:8, 9), heter det: ”I dina förfäders ställe skall dina söner vara, du sätter dem till furstar på hela jorden.” (Ps 45:16) Om Abraham, Isak och Jakob, som var förfäder till Kristus, står det skrivet: ”I tro dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem.” (Heb 11:8–10, 13) När Kristus styr kommer han inte bara att ha kungar och präster under sig i himlen (Upp 20:6), utan också representanter på jorden – furstar som verkställer hans befallningar. (Jfr Heb 2:5, 8.) Jesaja 32:1, 2, som tydligen är en del av en profetia om Messias, beskriver den välgörande inverkan dessa ”furstar” kommer att ha under Guds kungarikes styre. (Se HUVUD [En ledande ställning]; HÄRSKARE; HÖVDING; LEDARE, ÄDLING, FÖRNÄM PERSON; STYRESMAN.)