FÅLLA

Mindre inhägnat område för djur. Får fördes vanligtvis in i en fålla på natten för att de skulle vara skyddade mot tjuvar och rovdjur. Man använde också grottor och andra naturliga skydd, men fårfållorna var ofta permanenta inhägnader med stenmurar (4Mo 32:16; 1Sa 24:3; Sef 2:6) och en ingång (Joh 10:1). Stenmurarna på Bibelns tid var kanske täckta upptill av törniga växter, liksom de kan vara i vår tid. Det kan också ha funnits små byggnader innanför inhägnaden där fåren kunde söka skydd när det var dåligt väder. Flera herdars fårhjordar kunde vara i samma fårfålla utan att förvirring uppstod. Fåren lyssnade bara till sin egen herdes röst. En dörrvaktare höll vakt vid ingången till fårfållan och öppnade den för herdarna på morgonen. (Joh 10:2–4)

I Mikas profetia liknas det återförsamlade och förenade Israel vid ”en småboskapshjord i fållan”. (Mik 2:12) I den masoretiska texten används här det hebreiska ordet botsrạh, som på andra ställen har återgetts med ”Bosra”, namnet på en stad i Edom och en stad i Moab. På grund av språkbruket i Mika 2:12 menar några forskare emellertid att botsrạh också betyder ”fålla” (JP, Mo), en uppfattning som återspeglas i svensk bibeltradition (SFB, Åk, 1917, 2000). Genom en liten ändring av vokalisationen skulle ordet ha stor likhet med det arabiska ordet sirat (fålla).