Våra läsare frågar
Varför erbjuder Gud oss människor gåvan evigt liv?
▪ Som Bibeln visar erbjuder Gud oss möjligheten att få ”evigt liv”. (Johannes 6:40) Vad motiverar honom att ge oss ett sådant erbjudande? Är det helt enkelt en fråga om rättvisa?
Att vara rättvis innebär bland annat att behandla andra på ett rätt och opartiskt sätt. Har vi verkligen gjort oss förtjänta av att få leva? Nej. I Bibeln sägs det: ”Det finns ingen rättfärdig människa på jorden som alltid gör det som är gott och aldrig syndar.” (Predikaren 7:20) Synd för med sig ett straff. Gud varnade den första människan, Adam, och sade att han ovillkorligen skulle dö den dag han syndade. (1 Moseboken 2:17) Aposteln Paulus blev längre fram inspirerad att skriva: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Romarna 6:23) Om nu Adams avkomlingar med rätta förtjänar att dö, varför erbjuder då Gud oss möjligheten att få evigt liv?
Erbjudandet om evigt liv är ”en fri gåva”. Det är ett uttryck för hur stor och omfattande Guds kärlek och oförtjänta omtanke är. Bibeln framhåller: ”Alla har ju syndat och saknar Guds härlighet, och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, med hjälp av frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.” (Romarna 3:23, 24)
Fastän vi alla förtjänar att dö väljer Gud att ge evigt liv till dem som älskar honom. Är det orättvist? Så här säger Bibeln: ”Vad skall vi då säga? Finns det orättvisa hos Gud? Aldrig må det bli så! Han säger ju till Mose: ’Jag skall vara barmhärtig mot vemhelst som jag vill vara barmhärtig mot, och jag skall visa medömkan med vemhelst som jag vill visa medömkan.’ ... Vem är du då egentligen som säger emot Gud?” (Romarna 9:14–20)
I vissa delar av världen kan en statschef eller en domare benåda en brottsling som avtjänar ett långt straff. Om brottslingen villigt rättar sig efter föreskrifter och visar att han har ändrat sin inställning och sitt uppförande kan en domare eller statschef välja att förkorta hans straff eller helt avskriva det och släppa honom fri – och det även om han egentligen förtjänade sitt straff.
På liknande sätt kan Jehova välja att inte låta alla syndare få det straff som de egentligen förtjänar. På grund av kärlek kan han ge evigt liv till alla som älskar honom och rättar sig efter hans normer. Bibeln säger: ”Gud [är] inte ... partisk, utan han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt, vilken nation han än tillhör.” (Apostlagärningarna 10:34, 35)
Det största uttrycket för Jehovas kärlek till oss är att han sände sin Son för att han skulle lida och dö för oss. Jesus sade så här om sin Fader: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16)
Jehova godkänner alla som älskar honom och gör hans vilja, oavsett vilken bakgrund de har. Hoppet om evigt liv är alltså först och främst ett uttryck för oförtjänt omtanke och ett bevis på Guds enastående kärlek.
[Infälld text på sidan 29]
Möjligheten att få evigt liv är först och främst ett uttryck för oförtjänt omtanke och ett bevis på enastående kärlek.