2 Då sände Isẹbel bud till Elia: ”Må gudarna straffa mig hårt om jag vid den här tiden i morgon inte har sett till att du fått samma slut som de!”

4 Sedan gick han en dagsresa ut i vildmarken och satte sig under en ginstbuske och bad om att få dö. Han sa: ”Det räcker nu! Ta mitt liv,+ Jehova, för jag är inte bättre än mina förfäder.”