16 Då gick kung David in och satte sig ner inför Jehova och sa: ”Jehova Gud, vem är jag? Och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig så här långt?+ 17 Som om detta inte var nog, min Gud, så har du också berättat att mitt hus ska bestå till en avlägsen framtid.+ Och du, Jehova Gud, har sett på mig som om jag vore en man som ska bli ännu mer upphöjd.* 18 Vad mer kan din tjänare David säga om den ära du har gett mig? Du känner ju mig.+ 19 Jehova, för min skull och i enlighet med din vilja* har du gjort allt detta storslagna och uppenbarat din storhet.+ 20 Jehova, det finns ingen som du,+ och det finns ingen Gud förutom du.+ Allt vi har hört bekräftar det. 21 Och vilket annat folk på jorden är som ditt folk Israel?+ Den sanne Guden drog ut och friköpte dem för att de skulle bli hans folk.+ Du gjorde dig ett namn genom dina stora och mäktiga gärningar,+ du drev undan folken inför ditt folk,+ som du friköpte från Egypten. 22 Du gjorde ditt folk Israel till ditt eget folk för all framtid,+ och du, Jehova, blev deras Gud.+