39 Till sist började kung David längta efter att få träffa Ạbsalom, för han hade kommit över Amnons död.*

33 Då blev kungen upprörd, och han gick upp till rummet ovanför porten och grät. Hela tiden sa han: ”Min son Ạbsalom, min son, min son Ạbsalom! Om bara jag hade fått dö i stället för dig, Ạbsalom, min son, min son!”+

2 Segern* den dagen blev därför till sorg för männen, för de hörde att kungen var förkrossad över det som hänt hans son.