16 När David tittade upp fick han se Jehovas ängel stå mellan himlen och jorden med ett draget svärd+ i handen, riktat mot Jerusalem. I samma stund kastade sig David och de äldste ner med ansiktet mot marken,+ klädda i säckväv.+ 17 David sa till den sanne Guden: ”Det var ju jag som sa att man skulle räkna folket. Det är jag som har syndat, och det är jag som har gjort fel.+ Men dessa små får, vad har de gjort? Jag ber dig, Jehova, min Gud, låt din hand drabba mig och min fars hus, men låt inte denna plåga drabba ditt folk.”+