8 Jag lämnades ensam kvar, och när jag såg denna överväldigande syn rann kraften ur mig. Jag blev vit i ansiktet och kände mig matt och kraftlös.+ 9 Då hörde jag hans röst, men när han började tala föll jag i djup sömn med ansiktet mot marken.+ 10 Men en hand rörde vid mig,+ och den ruskade om mig och hjälpte mig upp på mina händer och knän.

7 Men plötsligt stod Jehovas* ängel där,+ och fängelsecellen lystes upp av ett ljussken. Ängeln väckte Petrus med en knuff i sidan och sa: ”Skynda dig upp!” Då föll kedjorna från hans händer.+