14 Han tog manteln som hade fallit av Elia och slog med den på vattnet och sa: ”Var är Jehova, Elias Gud?” När han slog på vattnet delade det sig, åt höger och åt vänster, och han gick över.+

20 Han sa: ”Ge mig en ny liten skål och lägg salt i den.” Då gjorde de det. 21 Sedan gick han ut till källan som vattnet kom ifrån och kastade saltet i den+ och sa: ”Så här säger Jehova: ’Jag har gjort detta vatten friskt. Aldrig mer ska det orsaka död eller ofruktsamhet.’”*

17 för så här säger Jehova: ”Ni ska varken se vind eller regn, ändå ska den här dalen fyllas med vatten,+ och ni ska dricka, ni och er boskap och era andra djur.”’

4 Efter det ska du och dina söner gå in och stänga dörren om er. Fyll alla kärlen, och ställ dem sedan åt sidan.”

7 Hon gick och berättade det för den sanne Gudens man, och han sa: ”Gå och sälj oljan och betala dina skulder. Det som blir över kan du och dina söner leva av.”

5 När en av dem höll på att hugga ner ett träd föll yxhuvudet i vattnet, och han ropade: ”Åh nej, min herre, jag hade ju lånat det!” 6 ”Var föll det i?” frågade den sanne Gudens man. Han visade honom stället, och Elisa högg av en träbit och kastade den där. Då började yxhuvudet flyta. 7 Han sa: ”Ta upp det!” Då sträckte han ut handen och tog det.

7 Elisa sa nu: ”Lyssna till Jehovas ord. Så här säger Jehova: ’I morgon vid den här tiden ska ett seamått* fint mjöl vara värt en sikel* i Samarias port,* och två seamått korn ska vara värt en sikel.’”+