15 Följande är en redogörelse över det arbete+ som utfördes av dem som kung Salomo kallade in för att bygga Jehovas hus,+ sitt eget palats, Vallen,*+ Jerusalems mur, Hasor,+ Megiddo+ och Geser.+

20 Efter allt detta, när Josịa hade återställt templet, kom Neko,+ Egyptens kung, för att strida vid Kạrkemish vid Eufrat. Då drog Josịa ut för att möta honom.+ 21 Därför sände Neko budbärare till honom som sa: ”Vad har du med det här att göra, Judas kung? Det är inte dig jag är ute efter i dag, det är en annan nation jag vill åt. Gud säger att jag ska skynda mig, och jag har hans stöd. Så för din egen skull, sluta gå emot Gud, annars kommer han att krossa dig.” 22 Men Josịa drog sig inte tillbaka, utan förklädde sig+ för att strida mot Neko och lyssnade inte till Nekos ord, som kom från Gud. Och han gav sig in i striden på Megiddoslätten.+

23 Och bågskyttarna sköt kung Josịa, så han sa till sina tjänare: ”Ta mig härifrån, för jag är svårt sårad.” 24 Hans tjänare lyfte ner Josịa från vagnen och förde honom till hans andra stridsvagn och tog med honom till Jerusalem. Där dog han och blev begravd på sina förfäders gravplats,+ och han sörjdes av folket i Juda och Jerusalem. 25 Jeremia+ sjöng en sorgesång över Josịa, och än i dag sjunger alla sångarna och sångerskorna+ om Josịa i sina sorgesånger. Och man bestämde att de skulle sjungas i Israel, och de är nedtecknade bland sorgesångerna.

11 Den dagen ska sorgen i Jerusalem vara stor, som sorgen i Hadadrịmmon på Megiddoslätten.+