5 Och när det var dags för kvällens sädesoffer+ reste jag mig ur min sorg, med mina kläder sönderrivna, och föll ner på mina knän och lyfte mina händer mot Jehova, min Gud. 6 Jag sa: ”Min Gud, jag skäms och har svårt att vända mitt ansikte mot dig, min Gud, för våra synder är så många att de når oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når ända upp till himlen.+