18 Men israeliterna anföll dem inte, eftersom folkets hövdingar hade gett dem en ed vid Jehova,+ Israels Gud. Då började hela folket klaga på hövdingarna. 19 Men hövdingarna sa till folket: ”Eftersom vi svor en ed vid Jehova, Israels Gud, får vi inte skada dem. 20 Så här ska vi göra: Vi låter dem leva, så att Guds vrede inte drabbar oss på grund av eden som vi svor.”+

34 När Jefta kom hem till sitt hus i Mispa+ möttes han av sin dotter. Hon kom ut och dansade och spelade tamburin. Hon var hans enda barn, han hade ingen annan son eller dotter. 35 När han såg henne rev han sönder sina kläder och sa: ”Åh nej, min dotter! Du krossar mitt hjärta,* för det är dig jag måste skicka bort. Jag har gett Jehova ett löfte, och jag kan inte ta tillbaka det.”+

33 Ni har också hört att det sades till våra förfäder: ’Om du svär en ed får du inte bryta den,+ utan du ska hålla det du har lovat inför Jehova.’*+