22 Nu var Eli mycket gammal, och han hade hört om allt som hans söner gjorde+ mot israeliterna och att de låg med kvinnorna som tjänade vid ingången till mötestältet.+ 23 Han sa till dem: ”Varför gör ni så här? Allt som folket har att säga om er är dåligt. 24 Nej, mina söner, ryktet som har spritt sig bland Jehovas folk är inte bra. 25 Om en man syndar mot en annan man kan någon vädja till Jehova för honom.* Men om han syndar mot Jehova,+ vem kan då be för honom?” Men de vägrade lyssna på sin far, för Jehova hade bestämt att de skulle dö.+

8 När Samuel hade blivit gammal gjorde han sina söner till domare över Israel. 2 Hans förstfödde son hette Joel och hans andre son Abịa.+ De var domare i Beershẹba. 3 Men de gick inte i sin fars fotspår. De var giriga och oärliga,+ de tog mutor+ och dömde orättvist.+

14 Då sa David till tjänarna som var hos honom i Jerusalem: ”Skynda er, vi måste fly,+ för ingen kan komma undan Ạbsalom! Om han hinner hit är katastrofen ett faktum, för han tänker döda alla i staden med svärd!”+