22 Nu var Eli mycket gammal, och han hade hört om allt som hans söner gjorde+ mot israeliterna och att de låg med kvinnorna som tjänade vid ingången till mötestältet.+ 23 Han sa till dem: ”Varför gör ni så här? Allt som folket har att säga om er är dåligt. 24 Nej, mina söner, ryktet som har spritt sig bland Jehovas folk är inte bra. 25 Om en man syndar mot en annan man kan någon vädja till Jehova för honom.* Men om han syndar mot Jehova,+ vem kan då be för honom?” Men de vägrade lyssna på sin far, för Jehova hade bestämt att de skulle dö.+

15 Jehova, deras förfäders Gud, fortsatte att varna dem genom sina budbärare, ja, han varnade dem gång på gång, för han kände för sitt folk och sin boning. 16 Men de hånade den sanne Gudens budbärare+ och föraktade hans ord+ och drev med hans profeter,+ och Jehovas raseri växte mot folket+ tills allt hopp om läkedom var ute.