14 Det befästa tornet har lämnats åt sitt öde,

den sjudande staden har övergetts.+

Till vildåsnors glädje

är och förblir Ofel+ och vakttornet en ödemark,

en betesmark för hjordar,+

15 tills anden utgjuts över oss från ovan,+

tills vildmarken förvandlas till en fruktträdgård

och fruktträdgården betraktas som en skog.+

21 Alla som tillhör ditt folk ska vara rättfärdiga,

de ska äga landet för evigt.

De är skottet jag planterade,

mina händers verk,+ till min ära.*+