22 Till slut visade Gud att han inte hade glömt Rakel, utan han lyssnade på hennes böner och gjorde så att hon kunde få barn.*+ 23 Och hon blev med barn och födde en son. Hon sa: ”Gud har tagit bort min skam!”+

24 Några dagar senare blev hans hustru Elisabet med barn, och i fem månader höll hon sig för sig själv. Hon sa: 25 ”Det här har Jehova* gjort för mig. Han har tänkt på mig och tagit bort min offentliga skam.”+