45 Strax därefter sa han till lärjungarna att ta båten och åka i förväg till andra sidan, mot Betsaida, medan han själv skickade i väg folket.+ 46 När han hade gjort det gick han upp på ett berg för att be.+ 47 När kvällen kom var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land.+ 48 Han såg att de fick kämpa hårt för att ro, eftersom det var motvind. Så ungefär vid nattens fjärde vaktpass* kom han gående mot dem på sjön, men det verkade som om han tänkte* gå förbi dem. 49 När lärjungarna såg honom på sjön trodde de att det var något övernaturligt. Och de skrek högt, 50 för när de såg honom blev de rädda. Men han sa genast till dem: ”Var lugna, det är jag. Var inte rädda.”+ 51 Sedan steg han i båten, och vinden lade sig. Då blev de helt mållösa, 52 för de hade inte förstått innebörden av underverket med bröden. Deras hjärtan var fortfarande inte mottagliga.