25 En kvinna skyndade sig dit och föll ner vid hans fötter, för hon hade hört talas om honom och hade en liten dotter som var besatt av en oren ande.+ 26 Kvinnan hade grekiskt påbrå och var av syrisk-fenicisk nationalitet, och hon bönade och bad att han skulle driva ut demonen ur hennes dotter. 27 Men han sa till henne: ”Låt barnen bli mätta först, för det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det till hundvalparna.”+ 28 Hon svarade: ”Det är sant, herre, men valparna under bordet äter faktiskt av barnens smulor.” 29 Då sa han till henne: ”Tack vare dina ord säger jag dig: Gå hem, demonen har lämnat din dotter.”+ 30 Och när hon kom hem låg dottern på sängen och demonen var borta.+