Första Samuelsboken

28 Under den här perioden samlade filistéerna sina styrkor för att strida mot Israel.+ Så Akis sa till David: ”Du förstår naturligtvis att du och dina män ska strida för mig.”+ 2 David sa: ”Du vet själv vad din tjänare kommer att göra.” Akis sa till David: ”Därför ska jag utnämna dig till min personlige livvakt.”*+

3 Samuel var död, och hela Israel hade sörjt honom och begravt honom i Rama, hans hemstad.+ Och Saul hade sett till att det inte längre fanns några andemedier och spåmän* i landet.+

4 Filistéerna samlades och slog läger i Sunem,+ och Saul samlade israeliterna och slog läger vid Gilbọa.+ 5 När Saul fick se filistéernas läger blev han förskräckt och började skaka av rädsla.+ 6 Saul brukade fråga Jehova,+ men Jehova svarade aldrig, varken i drömmar eller med hjälp av urịm+ eller genom profeterna. 7 Till slut sa Saul till sina tjänare: ”Leta rätt på en kvinna som är ett andemedium,+ så ska jag gå och fråga henne.” Hans tjänare svarade: ”Det finns en sådan kvinna i En-Dor.”+

8 Saul tog på sig andra kläder för att inte bli igenkänd, och på natten gick han dit med två av sina män. När de kom till kvinnan sa han: ”Använd dina förmågor som andemedium för att spå åt mig,+ och kalla fram den jag ger dig namnet på.” 9 Men kvinnan sa: ”Du vet väl att Saul har rensat landet från alla andemedier och spåmän?*+ Så varför försöker du lura mig och få mig dödad?”+ 10 Då svor Saul vid Jehova: ”Så sant Jehova lever, ingen kommer att anklaga dig för något!” 11 Då sa kvinnan: ”Vem ska jag kalla fram åt dig?” Han svarade: ”Kalla fram Samuel.” 12 När kvinnan såg ”Samuel”*+ skrek hon högt och sa till Saul: ”Varför har du lurat mig? Du är ju Saul!” 13 Kungen sa: ”Var inte rädd, berätta bara vad du ser.” ”Jag ser någon som ser ut som en gud komma upp ur jorden”, sa hon. 14 ”Hur ser han ut?” frågade han snabbt. Hon svarade: ”Det är en gammal man som kommer upp, och han har på sig en mantel.”*+ Då insåg Saul att det var ”Samuel” och föll på knä och bugade sig med ansiktet mot marken.

15 ”Samuel” frågade Saul: ”Varför har du stört mig och kallat fram mig?” ”Jag har stora problem”, svarade Saul. ”Filistéerna strider mot mig, och Gud har lämnat mig och svarar mig inte längre, varken genom profeter eller drömmar.+ Därför kallade jag på dig, så att du kan tala om vad jag ska göra.”+

16 ”Samuel” sa: ”Varför frågar du mig? Jehova har ju lämnat dig+ och blivit din fiende! 17 Jehova ska göra precis som han har sagt genom mig. Jehova ska slita kungadömet ur din hand och ge det åt en annan: David.+ 18 Du lydde inte Jehova och verkställde inte hans brinnande vrede mot amalekiterna,+ och därför gör Jehova så här mot dig. 19 Jehova ska ge dig och Israel i filistéernas hand,+ och i morgon ska både du+ och dina söner+ vara hos mig. Jehova ska också låta filistéerna besegra Israels armé.”+

20 ”Samuels” ord gjorde Saul fullkomligt skräckslagen, och han föll raklång till marken. Han hade inga krafter kvar, för han hade inte ätit något på ett helt dygn. 21 När kvinnan gick fram till Saul och såg hur uppriven han var sa hon: ”Herre, jag gjorde som du sa. Jag riskerade mitt liv+ och lydde dig. 22 Jag ber dig, lyssna på mig. Jag ställer fram lite mat* åt dig, så att du kan äta och orkar dra vidare.” 23 Men han vägrade och sa: ”Jag vill inte äta.” Men både hans tjänare och kvinnan fortsatte att truga honom. Till slut lyssnade han på dem och reste sig upp och satte sig på sängen. 24 Kvinnan hade en gödkalv där hon bodde, och hon skyndade sig att slakta* den. Sedan tog hon mjöl och knådade en deg och bakade osyrat bröd. 25 Hon ställde fram det åt Saul och hans tjänare. När de hade ätit reste de sig och gav sig av under natten.+