Psalmerna

Tacka Jehova, för han är god,+

hans lojala kärlek varar för evigt.+

 2 Vem kan berätta om alla Jehovas väldiga gärningar

eller förkunna om allt det fantastiska han har gjort?+

 3 Lyckliga är de som handlar rättvist,

som alltid gör det som är rätt.+

Ta hand om mig och rädda mig,

 5 för jag vill känna den omtanke som du visar mot dina utvalda+

och glädja mig med din nation.

 6 Vi har syndat, precis som våra förfäder gjorde,+

vi har gjort orätt, vi har handlat ondskefullt.+

De kom inte ihåg din stora lojala kärlek,

utan de gjorde uppror vid havet, vid Röda havet.+

 8 Men han räddade dem för sitt namns skull,+

för att göra sin makt känd.+

10 Han räddade dem från deras motståndare,+

friköpte* dem ur fiendens hand.+

11 Vattnet övertäckte deras motståndare,

inte en enda av dem överlevde.*+

12 Då trodde de på hans löfte,+

de sjöng hans lov.+

13 Men de glömde snabbt vad han hade gjort,+

de väntade inte på hans vägledning.

14 I vildmarken gav de efter för sina själviska begär,+

de satte Gud på prov i öknen.+

15 Han gav dem vad de begärde,

men sedan slog han dem med en sjukdom som fick dem att tyna bort.+

16 I lägret blev de avundsjuka på Mose

och på Aron,+ Jehovas helige.+

17 Då öppnade sig jorden och slukade Datan

och övertäckte dem som slöt sig till Ạbiram.+

18 En eld flammade upp mitt ibland dem,

en låga förtärde de onda.+

19 De gjorde en kalv vid Horeb,

de tillbad en metallstaty.*+

20 De bytte ut hans* härlighet

mot bilden av en gräsätande tjur.+

21 De glömde Gud,+ sin räddare,

som hade utfört stordåd i Egypten,+

22 underbara bedrifter i Hams land,+

vördnadsbjudande under vid Röda havet.+

23 Han tänkte ge order om att utplåna dem,

men Mose, hans utvalde, medlade*

för att avvärja hans förintande vrede.+

24 Sedan föraktade de det ljuvliga landet,+

de trodde inte på hans löfte.+

25 De fortsatte klaga i sina tält,+

de lyssnade inte till Jehovas röst.+

26 Då lyfte han handen och svor en ed

på att han skulle låta dem dö i vildmarken.+

27 Han skulle låta deras efterkommande falla bland nationerna

och sprida ut dem till andra länder.+

28 Sedan började de tillbe* Baal-Peor,+

och de åt av det som offrades till de döda.*

29 De provocerade Gud med sina handlingar,+

och en hemsökelse bröt ut bland dem.+

30 Men när Pịnehas grep in

hejdades hemsökelsen.+

31 Därför ska han betraktas som rättfärdig

i alla generationer till evig tid.+

32 De provocerade Gud vid Merịbas* vatten,

och det gick illa för Mose på grund av dem.+

33 De gjorde honom förbittrad

och fick honom att tala överilat.+

34 De utplånade inte folken,+

som Jehova hade befallt att de skulle göra.+

35 I stället beblandade de sig med nationerna+

och tog till sig* deras livsstil.+

36 De tillbad deras avgudar,+

som blev en snara för dem.+

37 De offrade sina söner

och döttrar åt demoner.+

38 De fick oskyldigt blod att flyta,+

blodet av sina egna söner och döttrar,

som de offrade åt Kanaans avgudar,+

och landet blev vanhelgat av blodet.

39 De blev orena genom sina gärningar,

de var otrogna mot Gud* genom sina handlingar.+

40 Då flammade Jehovas vrede upp mot hans folk,

och han kände avsmak för sin egendom.

41 Gång på gång överlämnade han dem åt nationerna,+

så att de som hatade dem fick härska över dem.+

42 Deras fiender förtryckte dem,

de kuvades under deras makt.*

43 Han räddade dem många gånger,+

men de gjorde uppror och var olydiga,+

de sjönk allt djupare på grund av sin synd.+

44 Men han såg deras nöd+

och hörde deras rop på hjälp.+

45 För deras skull kom han ihåg sitt förbund,

och hans stora lojala kärlek fick honom att tycka synd om dem.*+

46 Han fick alla som hade tagit dem till fånga

att känna medlidande med dem.+

47 Rädda oss, Jehova, vår Gud,+

och samla in oss från folken,+

så att vi kan tacka ditt heliga namn

och lovprisa dig med jubel.+

48 Må Jehova, Israels Gud, lovprisas

i evigheters evighet.*+