Psalmerna
En sång av Asaf.+
50 Gudarnas Gud, Jehova,*+ har talat,
han sammankallar alla på jorden
från solens uppgång till dess nedgång.*
2 Från Sion, som är fulländad i skönhet,+ strålar Guds prakt.
3 Vår Gud kommer, och han kan inte tiga.+
5 ”Samla mina lojala hos mig,
de som ingår förbund med mig genom offer.”+
6 Himlen förkunnar att han är rättfärdig.
Gud själv är domare.+ (Selah)
7 ”Lyssna, mitt folk, jag vill tala.
Jag vill vittna mot dig, Israel.+
Jag är Gud, din Gud.+
8 Jag klandrar dig inte för dina slaktoffer,
inte heller för dina brännoffer som du ständigt offrar till mig.+
10 För skogens alla djur är mina+
och alla djur på de tusen bergen.
11 Jag känner varje fågel bland bergen,+
och alla markens djur tillhör mig.
12 Om jag var hungrig skulle jag inte säga det till dig,
13 Skulle jag äta kött från tjurar
eller dricka blod från getter?+
15 Kalla på mig i svåra tider.+
Då ska jag rädda dig, och du ska ära mig.”+
16 Men till den onde ska Gud säga:
19 Du har munnen full av elakt tal,
sveket klibbar vid din tunga.+
21 När du gjorde det höll jag tyst,
så du trodde att jag var som du.
Men nu ska jag tillrättavisa dig,
jag ska ställa dig till svars.+
22 Tänk över detta, ni som glömmer Gud,+
så att jag inte sliter er i stycken och ingen kan rädda er.
23 Den som offrar tacksägelse till mig ärar mig.+
Den som troget vandrar på den rätta vägen
ska få uppleva att jag räddar honom.”+