Första Moseboken

16 Abrams hustru, Saraj, hade inte fått några barn.+ Men hon hade en egyptisk tjänstekvinna som hette Hagar,+ 2 så hon sa till Abram: ”Snälla, lyssna på mig. Jehova har hindrat mig från att få barn. Jag ber dig, ligg med min tjänstekvinna. Kanske kan jag få barn på det sättet.”+ Och Abram lyssnade på Saraj. 3 Abram hade bott tio år i Kanaan när hans hustru Saraj gav honom sin egyptiska tjänstekvinna Hagar till hustru. 4 Han låg alltså med Hagar, och hon blev gravid. När hon förstod att hon väntade barn började hon se ner på Saraj.

5 Då sa Saraj till Abram: ”Det är ditt fel att jag blir illa behandlad. Det var jag som överlämnade min tjänstekvinna i din famn, men när hon förstod att hon var med barn började hon se ner på mig. Må Jehova döma mellan dig och mig.” 6 Abram sa till Saraj: ”Det är din tjänstekvinna, gör vad du tycker är bäst med henne.” Då började Saraj förödmjuka henne, och hon rymde.

7 Senare fann Jehovas ängel Hagar vid en vattenkälla i vildmarken, källan på vägen till Shur.+ 8 Och han sa: ”Hagar, Sarajs tjänstekvinna, var kommer du ifrån, och vart är du på väg?” Hon svarade: ”Jag har rymt från Saraj.” 9 Jehovas ängel sa då: ”Gå tillbaka till Saraj och underkasta dig ödmjukt hennes vilja.” 10 Sedan sa Jehovas ängel: ”Jag ska göra dina avkomlingar så många att de inte går att räkna.”+ 11 Jehovas ängel sa också: ”Du är gravid, och du kommer att föda en son som ska heta Ismael,* för Jehova har sett* ditt lidande. 12 Han ska bli som en vildåsna.* Han ska vara emot alla, och alla ska vara emot honom. Han ska bo mitt emot alla sina bröder.”*

13 Sedan bad hon till Jehova,* som hade talat till henne, och sa: ”Du är en Gud som ser allt.”*+ Och hon sa till sig själv: ”Jag har faktiskt sett honom som ser mig.” 14 Därför kallade man brunnen Beẹr-Lahạj-Roị.* (Den ligger mellan Kades och Bered.) 15 Senare födde Hagar en son åt Abram, och han gav honom namnet Ismael.+ 16 Abram var 86 år när Hagar födde Ismael.