Apostlagärningarna

23 Paulus såg med fast blick på Sanhedrịn och sa: ”Bröder, jag har levt mitt liv inför Gud med ett fullständigt rent samvete+ ända till denna dag.” 2 Då befallde översteprästen Ananịas att de som stod bredvid honom skulle slå honom på munnen. 3 Då sa Paulus till honom: ”Gud kommer att slå dig, din hycklare!* Här sitter du och ska döma mig efter lagen, men samtidigt bryter du mot lagen och befaller att man ska slå mig.” 4 De som stod bredvid sa: ”Förolämpar du Guds överstepräst?” 5 Paulus svarade: ”Bröder, jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju skrivet: ’Du ska inte skymfa en ledare i ditt folk.’”+

6 Paulus visste att den ena hälften av Sanhedrịn var sadducéer och att den andra var fariséer, och därför ropade han: ”Bröder, jag är farisé+ och son till fariséer. Det är på grund av hoppet om de dödas uppståndelse som jag står här inför rätta.” 7 När han sa detta blev fariséerna och sadducéerna oense, och de delades i två läger. 8 Sadducéerna säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse och inte heller några änglar eller andar, medan fariséerna tror på* allt detta.+ 9 Då började alla skrika högljutt, och några av de skriftlärda i fariséernas parti reste sig och argumenterade hetsigt och sa: ”Vi kan inte se att den här mannen har gjort något orätt. Och om det är en ande eller en ängel som har talat till honom, så+ ...” 10 De började gräla så häftigt att militärbefälhavaren blev rädd att de skulle slita Paulus i stycken, så han befallde soldaterna att gå ner och rädda honom från dem och föra honom till förläggningen.

11 På natten kom Herren till Paulus och sa: ”Var inte rädd!+ Precis som du har vittnat grundligt om mig i Jerusalem ska du också vittna om mig i Rom.”+

12 När det blev dag konspirerade judarna och svor en ed* på att de varken skulle äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus. 13 Det var mer än 40 män som svor eden och deltog i sammansvärjningen. 14 De gick till de främsta prästerna och de äldste och sa: ”Vi har avlagt en högtidlig ed* på att inte äta något förrän vi har dödat Paulus. 15 Så nu ska ni tillsammans med Sanhedrịn informera militärbefälhavaren om att han ska föra Paulus ner till er. Säg att ni vill undersöka hans fall närmare. Men längs vägen ligger vi i bakhåll och dödar honom innan han kommer fram.”

16 Men Paulus systerson fick höra talas om deras planer och gick till förläggningen och berättade det för Paulus. 17 Då kallade Paulus på ett av befälen och sa: ”Ta med dig den här unge mannen till militärbefälhavaren, för han har något att underrätta honom om.” 18 Då tog mannen med sig honom till militärbefälhavaren och sa: ”Fången Paulus kallade på mig och bad mig föra den här unge mannen till dig, eftersom han har något viktigt att säga.” 19 Militärbefälhavaren tog honom åt sidan, och när de var för sig själva frågade han: ”Vad är det du har att berätta?” 20 Han sa: ”Judarna har kommit överens om att be dig föra ner Paulus till Sanhedrịn i morgon under förevändningen att de vill granska hans fall närmare.+ 21 Men låt dem inte övertala dig, för de har mer än 40 män som har planerat ett bakhåll och som har avlagt en ed* på att varken äta eller dricka förrän de har dödat honom.+ De står beredda och väntar bara på att du ska godkänna deras begäran.” 22 Då lät militärbefälhavaren den unge mannen gå och befallde honom att inte berätta för någon att han hade avslöjat detta.

23 Han kallade till sig två av befälen och sa: ”Gör 200 soldater redo att marschera till Caesarẹa vid tredje timmen* i kväll, och dessutom 70 ryttare och 200 spjutbärare. 24 Skaffa också fram hästar, så att Paulus kan rida och föras välbehållen till ståthållaren Felix.” 25 Och han skrev ett brev med följande innehåll:

26 ”Claudius Lysias till den högt ärade ståthållaren Felix: Var hälsad! 27 Judarna hade gripit den här mannen och höll på att döda honom, men jag ingrep snabbt med mina soldater och räddade honom,+ för jag fick veta att han var romare.+ 28 Och eftersom jag ville veta vad de anklagade honom för, tog jag honom till deras Sanhedrịn.+ 29 Jag förstod att anklagelserna gällde tolkningen av deras egen lag+ men att han inte var anklagad för något som förtjänar död eller bojor. 30 Men eftersom jag har blivit underrättad om en komplott mot mannen,+ sänder jag honom omgående till dig. Jag har också informerat hans anklagare om att de måste lägga fram sitt fall inför dig.”

31 Enligt sina order tog soldaterna Paulus+ och förde honom till Antịpatris under natten. 32 Nästa dag vände de tillbaka till förläggningen och lät ryttarna fortsätta med honom. 33 Ryttarna red in i Caesarẹa och lämnade brevet till ståthållaren och överlämnade Paulus till honom. 34 När ståthållaren hade läst brevet frågade han vilken provins Paulus kom ifrån och fick reda på att han var från Kilikien.+ 35 Han sa: ”Jag ska grundligt behandla din sak när dina anklagare kommer.”+ Sedan befallde han att Paulus skulle hållas under bevakning i Herodes palats.*