Första Krönikeboken
16 De förde in den sanne Gudens ark och ställde den i tältet som David hade rest åt den.+ Och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer inför den sanne Guden.+ 2 När David hade burit fram brännoffren+ och gemenskapsoffren+ välsignade han folket i Jehovas namn. 3 Han delade även ut ett runt bröd, en kaka dadlar och en kaka russin till alla israeliter, både män och kvinnor. 4 Sedan förordnade han några av leviterna till att tjäna inför Jehovas ark,+ för att ära,* tacka och lovprisa Jehova, Israels Gud. 5 Asaf+ var överhuvud, och Sakarja var under honom. Jẹgiel, Semirạmot, Jẹhiel,+ Mattịtja, Ẹliab, Benạja, Obed-Edom och Jẹgiel spelade harpa och lyra,+ och Asaf spelade cymbal.+ 6 Prästerna Benạja och Jahạsiel hade som ständigt uppdrag att blåsa trumpet framför den sanne Gudens förbundsark.
7 Det var den dagen som David för första gången bidrog med en tacksamhetssång till Jehova genom Asaf+ och hans bröder:
10 Tala med stolthet om hans heliga namn.+
Låt dem som söker Jehova glädja sig.+
11 Sök Jehova+ och hans styrka.
Blicka alltid upp till honom.*+
12 Tänk på det fantastiska han har utfört,+
hans underverk och hans domslut,
13 ni som är avkomlingar till Israel, hans tjänare,+
ni Jakobs söner, hans utvalda.+
14 Han är Jehova, vår Gud.+
Hans domar gäller över hela jorden.+
15 Kom ihåg hans förbund för evigt,
hans löfte* i tusen generationer,+
16 förbundet han ingick med Abraham,+
hans ed till Isak,+
17 som han gav till Jakob+ som en lag,
till Israel som ett bestående förbund.
19 Då var de få till antalet,
ja mycket få, och de bodde som utlänningar i landet.+
20 De vandrade omkring från nation till nation,
från det ena riket till det andra.+
22 Han sa: ’Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont.’+
23 Sjung en lovsång till Jehova, hela jorden!
Förkunna hans räddning dag efter dag!+
24 Förkunna hans storhet för nationerna,
hans underbara gärningar för alla folk.
25 För Jehova är stor och värd att lovprisas.
Han är mer vördnadsbjudande än någon annan gud.+
28 Ge Jehova det han är värd, ni folkens släkter,
ge Jehova ära för hans härlighet och styrka.+
29 Ge Jehova den ära som hans namn förtjänar.+
Ta med en gåva och träd fram inför honom.+
Böj er ner för* Jehova klädda i helig skrud.*+
30 Darra inför honom, alla på jorden!
Jorden är fast grundad, den kan inte rubbas.*+
31 Himlen ska glädja sig och jorden fröjda sig.+
Förkunna bland nationerna: ’Jehova har blivit kung!’+
32 Havet och allt som det rymmer ska dåna.
Fälten och allt på dem ska jubla.
33 Skogens träd ska brista ut i fröjd inför Jehova,
för han kommer* för att döma jorden.
34 Tacka Jehova, för han är god.+
Hans lojala kärlek varar för evigt.+
35 Säg: ’Rädda oss, du vår räddnings Gud,+
samla in oss och rädda oss från folken,
så att vi kan tacka ditt heliga namn+
och lovprisa dig med jubel.+
36 Må Jehova, Israels Gud, lovprisas i evigheters evighet.’”*
Och hela folket sa: ”Amen!”* och lovprisade Jehova.
37 Sedan lämnade David Asaf+ och hans bröder där inför Jehovas förbundsark för att de ständigt skulle utföra tjänst inför arken,+ enligt de dagliga rutinerna.+ 38 Obed-Edom, hans 68 bröder och Obed-Edom, Jẹdutuns son, och Hosa var portvaktare. 39 Och prästen Sadok+ och hans medpräster tjänade inför Jehovas tälthelgedom på offerhöjden i Gịbeon+ 40 för att regelbundet offra brännoffer åt Jehova på brännoffersaltaret, både morgon och kväll, och göra allt som står skrivet i den lag som Jehova hade gett Israel.+ 41 Tillsammans med dem var Heman och Jẹdutun+ och de övriga av männen som var särskilt utvalda att tacka Jehova,+ för ”hans lojala kärlek varar för evigt”.+ 42 Heman+ och Jẹdutun var tillsammans med dem för att spela trumpet och cymbal och andra instrument till lovprisning av* den sanne Guden. Och Jẹdutuns söner+ hade ansvaret för porten. 43 Sedan gick folket hem, och David gick för att välsigna sitt eget hushåll.