Jesaja
57 Den rättfärdige går under,
och ingen bryr sig om det.
2 Han får frid.
Alla som vandrar de rätta vägarna lägger sig till vila.*
3 ”Men ni, kom hit,
ni söner till trollkvinnor,
ni barn till äktenskapsbrytare och prostituerade.
4 Vem gör ni er lustiga över?
Vem gapar ni hånfullt åt och räcker ut tungan mot?
Är ni inte överträdelsens barn,
svekets barn,+
5 ni som brinner av åtrå bland de stora träden,+
under alla grönskande träd,+
ni som slaktar era barn i dalarna,+
mellan klipporna?
6 Du har valt ut släta stenar i dalen.+
Ja, de är din andel.
Åt dem frambär du dryckesoffer och offergåvor.+
Ska jag finna mig i detta?
8 Innanför dörren och dörrposten ställde du upp ditt minnesmärke.
Du lämnade mig och blottade dig,
du steg upp och gjorde plats i din säng.
Du slöt ett förbund med dem.
9 Du drog ner till Melek* med olja
och med många väldoftande ämnen.
Du skickade dina sändebud långt bort,
så att du förnedrade dig till graven.*
10 Du har tröttat ut dig på alla dina vägar,
men du sa aldrig: ’Det är lönlöst!’
Du fick nya krafter,
det är därför du inte har gett upp.*
11 Vem var du rädd för och fruktade,
eftersom du började ljuga?+
Har jag inte varit tyst och hållit mig tillbaka?*+
Du visade ingen respekt för mig.
12 Jag ska avslöja din så kallade rättfärdighet+ och dina gärningar,+
de kommer inte att hjälpa dig.+
13 När du ropar på hjälp
ska dina många avgudar inte kunna befria dig.+
Vinden ska ta med dem alla,
en vindfläkt ska svepa bort dem.
Men den som tar sin tillflykt till mig ska ärva landet
och få ta mitt heliga berg i besittning.+
14 Man ska säga: ’Bygg en väg, bygg en väg! Bana väg!+
Ta bort alla hinder för mitt folk.’”
”Jag bor på den upphöjda och heliga platsen+
men också hos dem som är förkrossade och ödmjuka.
Jag ger de ödmjuka ny styrka,
de förkrossade får nya krafter.+
16 Jag ska inte anklaga dem för alltid
eller hålla fast vid min vrede,+
för då skulle de bli helt kraftlösa,+
de levande varelser* som jag har gjort.
17 Hans synd, hans jakt efter orätt vinning, väckte min vrede,+
så jag straffade honom, jag dolde mitt ansikte i vrede.
Men han fortsatte som avfälling+ och följde sina egna vägar.
19 ”Jag skapar ord av lovprisning.*
Både den som är långt borta och den som är nära ska få bestående frid”,+ säger Jehova,
”och jag ska läka honom.”
20 ”Men de onda är som ett upprört hav som aldrig blir stilla,
vågorna kastar ständigt upp tång och dy.
21 Det finns ingen frid för de onda”,+ säger min Gud.