Job

 2 ”Ni är verkligen sådana som vet,*

och med er dör visheten ut!

 4 Jag har blivit utskrattad bland mina vänner+

för att jag ropar till Gud för att få svar.+

 5 En självsäker människa underskattar olyckan

och tycker att de som drabbas har sig själva att skylla.*

 6 I plundrarnas tält råder frid,+

och de som utmanar Gud är trygga.+

 7 Fråga djuren, de kan undervisa dig,

och himlens fåglar, de kan ge dig svar.

 8 Eller betrakta* jorden, den kan undervisa dig,

fiskarna i havet kan upplysa dig.

 9 Vem bland alla dessa vet inte

att det är Jehova som har skapat dem?

10 Han har alla levande skapelsers liv i sin hand

och alla människors livskraft.*+

11 Prövar inte örat orden,

precis som tungan* prövar maten?+

12 Finns det inte vishet bland de äldre,+

och blir man inte klokare med åren?*

13 Hos Gud finns vishet och styrka,+

han har insikt och genomför alltid sin vilja.+

14 Det han river ner kan inte byggas upp,+

det han stänger till kan ingen öppna.

15 När han håller tillbaka vattnet torkar allting bort,+

när han släpper lös det översvämmas jorden.+

17 Han får rådgivare att gå barfota*

och gör domare till galningar.+

18 Han klär av kungarna deras makt+

och sveper in dem i en slavdräkt.

19 Han får präster att gå barfota+

och störtar dem som sitter vid makten.+

20 Han berövar betrodda rådgivare talförmågan

och tar bort gamla mäns* förnuft.

21 Han öser förakt över de förnäma+

och gör de mäktiga svaga.*

22 Det som ligger dolt i mörker avslöjar han,+

han kastar ljus över djupaste mörker.

23 Han låter nationer bli mäktiga för att tillintetgöra dem,

han gör nationer stora för att föra dem i landsflykt.

24 Han tar bort förståndet* från folkets ledare,

han låter dem irra omkring i väglösa ödemarker.+

25 De famlar i ett mörker+ utan ljus,

han får dem att irra omkring som druckna.+