Psalmerna
2 Jag ska tala med ordspråk,
jag ska lägga fram gåtor från forna tider.+
3 Det vi har hört och lärt känna,
det våra fäder har berättat för oss,+
4 det vill vi inte dölja för våra barn.
Vi ska berätta för nästa generation+
om Jehovas fantastiska gärningar och hans styrka,+
om de under han har utfört.+
5 Han gav påminnelser åt Jakob,
han fastställde en lag åt Israel.
Han befallde våra förfäder
att föra det vidare till sina barn,+
6 så att nästa generation,
de barn som ännu inte var födda, skulle få kunskap om det.+
De i sin tur skulle berätta för sina barn.+
7 Då skulle de lära sig att förlita sig på Gud.
8 De skulle inte bli som sina förfäder,
en omedgörlig och upprorisk generation,+
en generation med ett oberäkneligt* hjärta+
och en trolös ande mot Gud.
9 Efraimiterna var beväpnade med båge,
men de slog till reträtt på stridens dag.
12 Han gjorde förunderliga gärningar inför ögonen på deras förfäder,+
i Egyptens land, i Soans område.+
14 Han ledde dem med ett moln om dagen
och med en lysande eld natten igenom.+
15 Han klöv klippor i vildmarken,
lät dem dricka sig otörstiga som från djupa källor.+
16 Han lät strömmar välla fram ur en klippa,
lät vatten flyta fram som floder.+
17 Men de fortsatte synda mot honom,
gjorde uppror mot den Högste i vildmarken.+
19 De talade emot Gud
och sa: ”Kan Gud duka ett bord i vildmarken?”+
20 Han slog på en klippa
så att vattnet strömmade och floder bröt fram.+
”Kan han ge oss bröd också,
kan han ge sitt folk kött?”+
21 Jehova hörde det och blev rasande,+
en eld+ slog ut mot Jakob,
hans vrede flammade upp mot Israel,+
22 för att de inte litade på Gud,+
inte trodde på att han kunde rädda dem.
23 Så han gav befallning åt molnen i skyn,
och han öppnade himlens dörrar.
24 Han lät det regna manna att äta,
han gav dem mat från himlen.+
26 Han fick östanvinden att bryta lös i himlen
och väckte sunnanvinden med sin kraft.+
27 Han lät kött regna över dem som stoft,
fåglar i mängd, som sandkornen i havet.
28 Han fick fåglarna att falla ner mitt i hans läger,
runt omkring tälten.
29 De åt tills de var övermätta,
han gav dem det de ville ha.+
30 Men innan de stillat sitt begär,
medan maten ännu var i deras mun,
31 flammade Guds vrede upp mot dem.+
Han dräpte deras starkaste män,+
han slog ner de unga männen i Israel.
33 Så han lät deras livsdagar försvinna som en vindpust,+
deras år slutade i plötslig skräck.
34 Men varje gång han sände död över dem vände de sig till honom igen,+
de vände om och sökte sin Gud.
36 Men de försökte lura honom,
de ljög för honom.
Gång på gång höll han tillbaka sin vrede+
och lät inte sitt raseri bryta fram.
42 De kom inte ihåg hans kraft,*
den dag då han räddade* dem från motståndaren,+
43 de tecken han gjorde i Egypten,+
hans underverk i Soans område.
44 Han förvandlade Nilens kanaler till blod+
så att vattnet inte kunde drickas.
46 Deras grödor gav han åt glupska gräshoppor,
frukten av deras slit åt gräshoppssvärmar.+
47 Han förstörde deras vinstockar med hagel,+
deras sykomorträd med hagelstenar.
49 Han sände sin brinnande vrede över dem,
förgrymmelse, raseri och nöd,
skaror av olycksänglar.
50 Han släppte lös sin vrede.
Han skonade dem inte från döden,
han överlämnade dem* åt pesten.
51 Till sist dödade han alla förstfödda i Egypten,+
den första livsfrukten i Hams tält.
52 Sedan förde han sitt folk därifrån som en fårflock+
och ledde dem som en hjord i vildmarken.
53 Han ledde dem tryggt,
de kände ingen skräck.+
Havet täckte deras fiender.+
55 Han drev bort folk framför dem,+
han mätte upp en egendom åt dem med sitt mätsnöre,+
han lät Israels stammar slå sig ner i sina hem.+
56 Men de trotsade den högste Guden gång på gång* och gjorde uppror mot honom,+
de rättade sig inte efter hans påminnelser.+
59 Gud hörde det och blev arg,+
han förkastade Israel fullständigt.
61 Han lät symbolen för sin kraft föras bort i fångenskap,
överlämnade sin prakt i fiendens hand.+
62 Han lät sitt folk falla för svärdet,+
han blev rasande på sin egendom.
63 Hans unga män förtärdes av eld,
och ingen sjöng bröllopssånger för hans unga kvinnor.*
66 Och han drev tillbaka sina fiender,+
han lät dem drabbas av evig skam.
67 Han förkastade Josefs tält
och utvalde inte Efraims stam.
69 Han gjorde sin helgedom orubblig som himlen,*+
fast som jorden, som skapades för att bestå för evigt.+