Femte Moseboken

31 Sedan gick Mose ut och talade dessa ord till hela Israel. 2 Han sa till dem: ”Jag är nu 120 år gammal.+ Jag kan inte längre leda er,* för Jehova har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå över Jordan.’+ 3 Det är Jehova, er Gud, som går över framför er. Han ska förinta dessa folk inför er, och ni ska driva undan dem.+ Det är Josua som ska leda er över floden,+ precis som Jehova har sagt. 4 Jehova ska göra likadant med dem som han gjorde med Sihon+ och Og,+ amoréernas kungar, och med deras land, när han förintade dem.+ 5 Jehova ska besegra dem åt er, och ni ska göra med dem precis som jag har befallt er.+ 6 Var modiga och starka.+ Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem,+ för Jehova, er Gud, går själv med er. Han ska inte svika er eller överge er.”+

7 Mose kallade sedan till sig Josua och sa till honom inför alla israeliterna: ”Var modig och stark,+ för det är du som ska föra det här folket in i det land som Jehova lovade deras förfäder att ge dem, och du ska göra det till folkets egendom.*+ 8 Jehova ska gå framför dig, och han ska vara med dig.+ Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd eller orolig.”+

9 Sedan skrev Mose ner denna lag+ och gav den till de levitiska prästerna, de som bär Jehovas förbundsark, och till alla äldste i Israel. 10 Mose gav dem befallningen: ”Vid slutet av vart sjunde år, vid den bestämda tiden under efterskänkningsåret,+ under lövhyddohögtiden,+ 11 när hela Israel träder fram inför Jehova,+ er Gud, på den plats som han väljer ut, ska ni läsa upp den här lagen så att hela Israel får höra den.+ 12 Samla hela folket+ – männen, kvinnorna, barnen* och invandrarna som bor i era städer.* De ska lyssna och lära sig mer om Jehova, er Gud, så att de får djup respekt för honom och är noga med att hålla allt som står i den här lagen. 13 Då ska era barn, som inte känner till lagen, lyssna+ och lära sig att ha djup respekt för Jehova, er Gud, så länge ni lever i det land som ni går över Jordan för att inta.”+

14 Sedan sa Jehova till Mose: ”Tiden för din död närmar sig.+ Ta med dig Josua och gå till* mötestältet, så att jag kan ge honom hans uppdrag.”+ Då gick Mose och Josua till mötestältet. 15 Jehova visade sig i molnpelaren vid tältet, och molnpelaren ställde sig vid ingången till tältet.+

16 Jehova sa till Mose: ”Du kommer snart att dö,* och det här folket kommer att börja tillbe* de utländska gudar som finns runt omkring dem i det land som de är på väg till.+ De kommer att överge mig+ och bryta det förbund som jag har slutit med dem.+ 17 Då ska min vrede flamma upp mot dem,+ och jag ska överge dem+ och dölja mitt ansikte för dem,+ tills de är tillintetgjorda. Men när de har drabbats av många olyckor och svårigheter+ kommer de att säga: ’Det är för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss.’+ 18 Men på grund av att de har gjort så mycket ont och vänt sig till andra gudar ska jag fortsätta hålla mitt ansikte dolt.+

19 Skriv nu ner denna sång åt er,+ och lär israeliterna den.+ Låt dem lära sig sången* så att den kan påminna Israels folk om mina varningar.+ 20 När jag för dem till det land som jag med ed har lovat deras förfäder,+ ett land som flödar av mjölk och honung,+ ska de äta sig mätta och få det gott ställt.*+ Då kommer de att vända sig till andra gudar och tillbe* dem och handla respektlöst mot mig och bryta mitt förbund.+ 21 När många olyckor och svårigheter drabbar dem+ ska den här sången påminna dem om mina varningar (för deras avkomlingar får inte glömma den). Jag vet redan vilken inställning de har utvecklat+ innan jag ens har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.”

22 Så den dagen skrev Mose ner sången och lärde israeliterna den.

23 Han* gav sedan Josua,+ Nuns son, uppdraget och sa: ”Var modig och stark,+ för det är du som ska föra israeliterna in i det land som jag med ed har lovat dem,+ och jag ska vara med dig.”

24 När Mose hade skrivit ner alla orden i lagen i en bok+ 25 befallde han leviterna, som bär Jehovas förbundsark: 26 ”Ta den här lagboken+ och lägg den bredvid Jehovas, er Guds, förbundsark,+ och den ska vara ett vittne mot er. 27 Jag vet ju själv hur upproriska+ och envisa* ni är.+ Ni har varit upproriska mot Jehova medan jag lever, så hur mycket värre kommer det inte att bli efter min död! 28 Samla alla äldste i era stammar och era förmän hos mig, så ska de få höra dessa ord, och jag ska ta himlen och jorden till vittnen mot dem.+ 29 För jag vet att efter min död kommer ni att göra det som är ont+ och lämna den väg som jag har befallt er att gå. Och ni ska drabbas av olycka+ i framtiden, därför att ni gör det som är ont i Jehovas ögon och kränker honom med era gärningar.”

30 Sedan läste Mose upp orden i denna sång för hela Israels folk, från början till slut:+