Första Moseboken

18 Senare visade sig Jehova+ för Abraham bland Mamres stora träd+ när han satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. 2 Han tittade upp och fick se tre män som stod en bit bort.+ Då sprang han i väg för att möta dem, och han bugade sig ner till marken. 3 Sedan sa han: ”Jehova, om du ser på mig med välvilja, så ber jag dig, gå inte bara förbi din tjänare. 4 Snälla, låt mig ordna fram lite vatten så att ni kan få era fötter tvättade.+ Sedan kan ni lägga er och vila under trädet. 5 Och låt mig hämta en bit bröd som kan ge er nya krafter,* nu när ni har kommit till er tjänare. Sedan kan ni gå vidare.” Då sa de: ”Ja gärna, gör så.”

6 Så Abraham skyndade sig till tältet och sa till Sara: ”Skynda dig! Ta tre mått* fint mjöl, knåda degen och baka bröd.” 7 Sedan sprang Abraham bort till boskapen och valde ut en fin ungtjur. Han gav den till tjänaren, som skyndade sig att tillaga den. 8 Sedan hämtade han smör och mjölk och köttet som han hade tillagat och ställde fram det åt dem. Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt.+

9 De frågade honom: ”Var är din hustru Sara?”+ Han svarade: ”Inne i tältet.” 10 En av dem sa då: ”Jag ska komma tillbaka till dig vid den här tiden nästa år, och då kommer din hustru Sara att ha en son.”+ Sara stod i tältöppningen bakom mannen och hörde vad han sa. 11 Abraham och Sara var mycket gamla,+ och Sara hade passerat den ålder då man kan få barn.*+ 12 Så Sara skrattade inombords och sa för sig själv: ”Skulle jag verkligen få den glädjen? Både jag och min herre är ju gamla.”+ 13 Då sa Jehova till Abraham: ”Varför skrattade Sara och sa: ’Ska jag verkligen föda barn, jag som är så gammal?’ 14 Är någonting omöjligt för Jehova?+ Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då kommer Sara att ha en son.” 15 Men Sara sa: ”Nej, jag skrattade inte”, för hon var rädd. Då sa han: ”Jo, du skrattade.”

16 Senare reste sig männen för att gå. Abraham följde med dem en bit på vägen, och männen såg ner mot Sodom.+ 17 Jehova sa: ”Varför skulle jag dölja för Abraham vad jag ska göra?+ 18 Abraham ska ju bli en stor och mäktig nation, och alla nationer på jorden ska bli välsignade* genom honom.+ 19 Jag har utvalt* honom för att han ska befalla sina söner och sina efterkommande att hålla sig till Jehovas väg och göra det som är rätt och rättvist.+ Då kommer jag, Jehova, att ge Abraham allt som jag har lovat.”

20 Sedan sa Jehova: ”Sodoms och Gomorras synder är grova,+ och jag har hört klagoropen mot dem. 21 Jag ska gå ner och se om anklagelserna stämmer, om människorna verkligen är så onda. Om inte, så måste jag få veta det.”+

22 Då gav sig männen av mot Sodom, men Jehova+ stannade hos Abraham. 23 Abraham gick närmare och sa: ”Kommer du verkligen att ta bort de rättfärdiga tillsammans med de onda?+ 24 Tänk om det finns 50 rättfärdiga i staden. Kommer du då att förstöra staden i stället för att skona* den för de 50 rättfärdigas skull? 25 Det är otänkbart att du skulle göra så! Du skulle aldrig döda de rättfärdiga tillsammans med de onda, så att det skulle gå på samma sätt för de rättfärdiga som för de onda.+ Det är otänkbart.+ Kommer inte hela jordens domare att göra det som är rätt?”+ 26 Då sa Jehova: ”Om jag hittar 50 rättfärdiga i Sodom ska jag skona hela staden för deras skull.” 27 Men Abraham fortsatte: ”Jehova, jag tar mig friheten att tala till dig, fast jag bara är stoft och aska. 28 Tänk om det fattas fem för att det ska bli 50 rättfärdiga. Kommer du då att förstöra hela staden på grund av de fem?” Då sa han: ”Om det finns 45 rättfärdiga ska jag inte förstöra den.”+

29 Men Abraham fortsatte: ”Tänk om det finns 40 där.” Han svarade: ”Jag ska inte förstöra staden om det finns 40 rättfärdiga.” 30 Men då sa Abraham: ”Bli inte arg på mig, Jehova,+ utan låt mig fortsätta tala. Tänk om det bara finns 30.” Han svarade: ”Jag kommer inte att göra det om det finns 30 rättfärdiga.” 31 Men Abraham fortsatte: ”Jehova, jag tar mig friheten att tala till dig igen. Tänk om det bara finns 20.” Han svarade: ”Jag ska inte förstöra staden om det finns 20 rättfärdiga.” 32 Till sist sa Abraham: ”Bli inte arg på mig, Jehova, men låt mig bara tala en gång till. Tänk om det bara finns 10.” Då sa han: ”Jag ska inte förstöra staden om det finns 10 rättfärdiga.” 33 Efter att Jehova hade talat med Abraham lämnade han honom,+ och Abraham återvände hem.