Galaterbrevet

3 Oförståndiga galater! Vem har haft så dåligt inflytande på er?+ Ni fick ju innebörden av Jesus Kristus död på pålen så tydligt förklarad för er.+ 2 En enda sak vill jag att ni svarar på: Fick ni anden till följd av laggärningar eller till följd av tro på det ni hörde?+ 3 Är ni så oförståndiga? Ni slog ju in på en andlig väg,* ska ni då avsluta på en köttslig?*+ 4 Utstod ni så mycket lidande helt i onödan? Om det nu var i onödan. 5 Han som ger er anden och utför underverk+ bland er, gör han det till följd av era laggärningar eller till följd av er tro på det ni hörde? 6 Det är alldeles som med Abraham, som ”trodde på Jehova,* och därför betraktades han som rättfärdig”.+

7 Ni vet ju att det är de som håller sig till tron som är Abrahams barn.+ 8 Skriften förutsåg att Gud skulle förklara folk från nationerna rättfärdiga till följd av tro, och därför fick Abraham i förväg höra dessa goda nyheter: ”Genom dig ska alla nationer bli välsignade.”+ 9 De som håller sig till tron blir alltså välsignade tillsammans med Abraham, som trodde.+

10 Alla som förlitar sig på laggärningar är under förbannelse. Det står ju skrivet: ”Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bokrulle och följer det.”+ 11 För övrigt är det uppenbart att ingen kan förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen,+ eftersom ”den rättfärdige ska leva på grund av sin tro”.+ 12 Men lagen bygger inte på tro. Den säger bara att ”den som följer buden ska leva genom dem”.+ 13 Kristus köpte oss+ fria+ från lagens förbannelse genom att ta på sig förbannelsen i vårt ställe. Det står ju skrivet: ”Förbannad är den som är upphängd på en påle.”+ 14 På det sättet skulle nationerna få del av Abrahams välsignelse genom Jesus Kristus,+ så att vi alla kan få del av den utlovade anden+ till följd av vår tro.

15 Bröder, jag kan ta ett exempel: Sedan ett förbund har gjorts giltigt, även om det bara är genom en människa, kan ingen upphäva det eller göra tillägg till det. 16 Nu gavs ju löftena till Abraham och till hans avkomma.+ Det sägs inte ”och åt dina avkomlingar”, som om de var många, utan ”och åt din avkomma”, i betydelsen en enda, alltså Kristus.+ 17 Dessutom säger jag: Förbundet som Gud hade ingått ogiltigförklarades inte av lagen, som kom till 430 år senare,+ så att löftet upphävdes. 18 För om arvet grundar sig på lag grundar det sig inte längre på ett löfte. Men nu har Gud i sin godhet gett arvet åt Abraham genom ett löfte.+

19 Vad är då syftet med lagen? Den lades till för att göra lagbrotten* uppenbara+ och skulle gälla tills avkomman som hade fått löftet framträdde.+ Och den överlämnades av änglar+ med hjälp av en medlare.+ 20 Det finns ingen medlare när bara en part är inbegripen, och Gud är bara en. 21 Är då lagen i strid med Guds löften? Verkligen inte! För om det fanns en lag som kunde ge liv, då skulle vi faktiskt ha kunnat bli rättfärdiga genom att hålla den lagen. 22 Men Skriften har spärrat in alla i syndens förvar. Det är genom tro på Jesus Kristus som man kan få de utlovade välsignelserna.*

23 Men innan denna tro kom bevakades vi av lagen, och vi var inspärrade i väntan på att tron skulle uppenbaras.+ 24 Lagen blev alltså vår övervakare* och ledde oss till Kristus,+ så att vi kan förklaras rättfärdiga till följd av tro.+ 25 Men nu när tron har kommit+ har vi inte längre en övervakare.*+

26 Ni är alla Guds barn+ genom er tro på Kristus Jesus.+ 27 För alla ni som blev döpta till Kristus har blivit som* Kristus.+ 28 Det har ingen betydelse om man är jude eller grek,+ slav eller fri,+ man eller kvinna.+ För ni är alla ett i gemenskap med Kristus Jesus.+ 29 Och när ni tillhör Kristus är ni samtidigt Abrahams avkomma,+ arvingar+ enligt löftet.+