Apostlagärningarna

4 Medan Petrus och Johannes talade till folket kom prästerna, sadducéerna+ och befälhavaren för tempelvakterna fram till dem. 2 De var irriterade för att apostlarna undervisade folket och förkunnade att Jesus hade blivit uppväckt från de döda.*+ 3 Så de grep* dem och satte dem i häkte+ till nästa dag, för det var redan kväll. 4 Men många av dem som hade lyssnat började tro, och antalet troende män växte till omkring 5 000.+

5 Nästa dag samlades folkets styresmän, de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. 6 Där var även den främste prästen Hannas+ samt Kaifas,+ Johannes och Alexander och alla som var släkt med den främste prästen. 7 De förde fram Petrus och Johannes och började förhöra dem. De frågade: ”Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?” 8 Petrus uppfylldes av helig ande+ och sa:

”Folkets styresmän och äldste! 9 I dag ställs vi till svars för en god gärning som en sjuk man har blivit föremål för,+ och nu vill ni veta vem som har gjort honom frisk. 10 Ni och hela Israels folk ska veta att han botades i nasarén Jesus Kristus namn.+ Tack vare honom, som ni avrättade på pålen+ men som Gud uppväckte från de döda,+ står den här mannen helt frisk här inför er. 11 Jesus är ’den sten som ni byggnadsarbetare betraktade som värdelös men som har blivit huvudhörnstenen’.*+ 12 Dessutom är det ingen annan som kan ge räddning, för det finns inget* annat namn+ under himlen som vi kan bli räddade genom.”+

13 När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och förstod att de var outbildade* och helt vanliga människor,+ blev de förvånade. Och de kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus.+ 14 När de såg på mannen som hade blivit botad och som stod där bredvid dem+ visste de inte vad de skulle säga.+ 15 Så de befallde dem att lämna Sanhedrịns* sal, och sedan började de överlägga med varandra. 16 ”Vad ska vi ta oss till med de här männen?”+ sa de. ”De har ju trots allt utfört ett mirakel* som inte har undgått någon i hela Jerusalem.+ Det går inte att förneka. 17 Vi måste hota dem och förbjuda dem att tala med någon i det namnet, så att inte ryktet sprids ännu mer.”+

18 Sedan kallade de in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesus namn. 19 Men Petrus och Johannes svarade: ”Ni får själva avgöra om det är rätt i Guds ögon att lyssna till er mer än till Gud. 20 Men vi för vår del kan inte sluta berätta om det vi har sett och hört.”+ 21 Då hotade de Petrus och Johannes igen, men sedan frigavs de, för de kunde inte hitta något att straffa dem för. Dessutom var de rädda för folket,+ alla ärade ju Gud för det som hade hänt. 22 Mannen som hade blivit botad mirakulöst var över 40 år.

23 När de hade blivit frigivna gick de till de andra lärjungarna och berättade vad de främsta prästerna och de äldste hade sagt. 24 Sedan bad de alla gemensamt till Gud och sa:

”Vår suveräne Herre, du är den som har gjort himlen och jorden och havet och allt som de rymmer,+ 25 och du är den som genom helig ande lät vår förfader David,+ din tjänare, säga: ’Varför blev nationerna upprörda, varför tänkte folken ut meningslösa planer? 26 Jordens kungar ställde upp sig, och ledarna gick samman mot Jehova* och mot hans smorde.’*+ 27 Ja, Herodes* och Pontius Pilatus+ och människor från andra nationer och Israels folk gick samman i den här staden mot din helige tjänare Jesus, som du har smort,+ 28 för att göra det som var förutbestämt genom din makt och ditt beslut.+ 29 Och nu, Jehova,* lyssna till deras hotelser, och hjälp dina tjänare att fortsätta förkunna ditt ord med frimodighet. 30 Fortsätt sträcka ut din hand och bota, och låt tecken och underverk* ske+ genom din helige tjänare Jesus namn.”+

31 När de hade bett denna innerliga* bön skakades platsen där de var samlade, och alla uppfylldes av helig ande+ och förkunnade modigt Guds ord.+

32 De troende hade stark sammanhållning,* och ingen sa att något av det han ägde bara var hans, utan de hade allt gemensamt.+ 33 Apostlarna fortsatte vittna kraftfullt om att Herren Jesus hade uppstått,+ och de kunde verkligen känna Guds generösa omtanke. 34 Ingen av dem led någon brist,+ för alla som ägde åkrar eller hus sålde dem och tog pengarna 35 och gav dem till apostlarna.+ Sedan fördelade man resurserna så att alla fick det de behövde.+ 36 En av dem var en levit från Cypern som hette Josef och som apostlarna också kallade Bạrnabas+ (som betyder ”tröstens son”). 37 Han ägde en åker som han sålde, och sedan gav han pengarna till apostlarna.+