Ordspråksboken
7 Min son, håll mina ord,
och ta vara på mina bud.+
3 Bind dem om dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.+
4 Kalla visheten ”min syster”
och klokheten ”min släkting”.
6 Från fönstret i mitt hus,
genom gallret, blickade jag ner
8 Han kom gående på vägen vid en kvinnas gathörn,
han styrde sina steg mot hennes hus,
när natten och mörkret föll på.
10 Då såg jag henne komma emot honom,
klädd som en prostituerad+ och med onda avsikter.
11 Hon är högljudd och framfusig.+
Hon* håller sig aldrig hemma.
12 Ena stunden är hon på gatan, nästa på torgen,
ja, i varje gathörn står hon på lur.+
13 Hon griper tag i honom och kysser honom.
Med fräck min säger hon:
14 ”Jag var skyldig ett gemenskapsoffer,+
och i dag har jag infriat mitt löfte.
15 Därför gick jag ut för att möta dig,
jag letade, och så fann jag dig!
16 Jag har bäddat min säng med fina täcken,
med färggrant linne från Egypten.+
17 Jag har bestänkt min säng med myrra, ạloe* och kanel.+
18 Kom, låt oss släcka vår kärlekstörst tills morgonen gryr,
låt oss älska passionerat.
19 För min man är inte hemma,
han har gett sig av på en lång resa.
20 Han tog med sig pengar
och kommer inte hem förrän det är fullmåne.”
21 Hon förleder honom med övertalande ord.+
Hon förför honom med silkeslen röst.
22 Plötsligt går han efter henne, som en tjur på väg till slakt,
som en dåre på väg till stockstraffet,*+
23 och till slut genomborrar en pil hans lever.
Som en fågel som flyger rakt i fällan anar han inte att det kommer att kosta honom livet.+
24 Mina söner, hör nu på mig,
och lyssna på det jag säger.
25 Lockas inte med på hennes vägar,
förirra er inte in på hennes stigar,+
26 för många har fallit offer för henne,+
hon har många liv på sitt samvete.+
27 Hennes hus leder till graven,*
ner till dödens innersta kamrar.