Andra Korinthierbrevet
11 Jag önskar att ni kunde stå ut med mig, även om jag skulle verka lite oförnuftig, och det gör ni ju faktiskt! 2 Jag vakar nämligen över er lika svartsjukt* som Gud. Jag har ju personligen lovat bort er i äktenskap med en enda man, Kristus, och vill kunna föra fram er som en ren jungfru åt honom.+ 3 Men jag är rädd att ert tänkesätt kan bli fördärvat, precis som Eva överlistades av ormen,+ så att ni förlorar den uppriktighet och renhet som Kristus förtjänar.+ 4 För om någon kommer och förkunnar en Jesus som skiljer sig från den vi har förkunnat, eller om någon kommer med en annan ande* eller andra goda nyheter än vad ni har tagit emot,+ så accepterar ni det utan vidare. 5 Jag menar att jag inte på något sätt är sämre än era ”superapostlar”.+ 6 För även om jag inte är någon fantastisk talare,+ så saknar jag verkligen inte kunskap, och den har vi tydligt förmedlat till er på alla sätt.
7 Tycker ni kanske att jag syndade när jag ödmjukade mig för att ni skulle bli upphöjda, när jag med glädje förkunnade Guds goda nyheter för er utan ersättning?+ 8 Andra församlingar har jag rentav utnyttjat* genom att ta emot bidrag* för att kunna betjäna er.+ 9 Men när jag var hos er och inte hade vad jag behövde, blev jag ändå inte en belastning för någon av er, för bröderna som kom från Makedonien såg till att jag fick mer än nog.+ Ja, jag gjorde allt för att inte bli en belastning för er, och det kommer jag att fortsätta med.+ 10 Det finns inget som kan hindra mig från att tala om detta med stolthet+ i hela Akạja, så sant som sanningen om Kristus finns i mig. 11 Varför har jag gjort så? Därför att jag inte älskar er? Nej, Gud vet att jag gör det.
12 Jag tänker fortsätta som hittills+ för att de som försöker jämställa sig med oss inte ska ha någon grund* för sitt självgoda skryt. 13 De är nämligen falska apostlar, bedragare som utger sig för att vara Kristus apostlar.+ 14 Och det är inte konstigt, för Satan själv utger sig för att vara en ljusets ängel.+ 15 Därför kommer det inte som en överraskning om hans tjänare också utger sig för att vara rättfärdighetens tjänare.* Men de ska få det slut som de förtjänar.+
16 Jag upprepar: Tro inte att jag är oförnuftig. Men om någon ändå tror det, acceptera mig då som oförnuftig, så att jag också kan få skryta lite. 17 Det jag säger nu är inte något som jag har lärt mig av Herren, utan jag uttalar mig som en oförnuftig människa, skrytsamt och självsäkert. 18 Många skryter om sådant som hör till den här världen, och det tänker jag också göra. 19 Ni som ska vara så förnuftiga accepterar med glädje de oförnuftiga. 20 Man gör er till slavar, tar allt ni äger och har, trycker ner er och slår er i ansiktet, ja, ni finner er i vad som helst.
21 Jag skäms för att behöva säga detta, för det kan verka som om vi har varit fega.
Men om nu andra agerar myndigt – nu talar jag oförnuftigt – då ska jag också agera myndigt. 22 Är de hebréer? Det är jag också.+ Är de israeliter? Det är jag också. Är de avkomlingar till Abraham? Det är jag också.+ 23 Tjänar de Kristus? Jag svarar som en galning: Jag med, fast ännu mer! Jag har ju arbetat mer,+ suttit i fängelse mer,+ blivit slagen, ja, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära döden.+ 24 Fem gånger har judarna gett mig 39 slag,*+ 25 tre gånger har jag blivit piskad med spö,+ en gång har jag blivit stenad,+ tre gånger har jag lidit skeppsbrott,+ ett dygn har jag kämpat ute på öppet hav. 26 Jag har ofta varit på resande fot och mött faror från floder och faror bland rövare, faror från mina landsmän+ och från folk från nationerna,+ faror i städerna,+ i vildmarken, på havet och bland falska bröder. 27 Det har varit slit och släp, sömnlösa nätter+ och kyla, hunger och törst,+ och jag har ofta saknat både mat+ och kläder.
28 Förutom allt detta har jag det som väller över mig varje dag,* nämligen oron för alla församlingarna.+ 29 Vem är svag utan att jag känner mig svag? Vem har fått någon att snava utan att jag blir upprörd?
30 Om jag måste skryta tänker jag skryta över det som visar min svaghet. 31 Herren Jesus Far och Gud, han som ska lovprisas för evigt, vet att jag inte ljuger. 32 I Damaskus lät ståthållaren under kung Arẹta bevaka staden för att gripa mig. 33 Men man firade ner mig i en korg* från ett fönster i stadsmuren,+ och jag lyckades komma undan.