Andra Kungaboken

2 Då Jehova skulle ta upp Elia+ till himlen i en stormvind+ var Elia och Elisa+ på väg från Gilgal.+ 2 Elia sa till Elisa: ”Stanna här, för Jehova har sänt mig vidare till Betel.” Men Elisa svarade: ”Så sant Jehova lever, och så sant du lever, jag lämnar dig inte.” Så gick de till Betel.+ 3 Då kom profetsönerna* i Betel ut till Elisa och sa till honom: ”Vet du att Jehova i dag kommer att ta bort din herre från hans ställning som ditt huvud?”+ Han svarade: ”Ja, det vet jag. Prata inte mer om det.”

4 Elia sa till honom: ”Elisa, stanna här, för Jehova har sänt mig vidare till Jeriko.”+ Men han svarade: ”Så sant Jehova lever, och så sant du lever, jag lämnar dig inte.” Och de kom till Jeriko. 5 Då gick profetsönerna i Jeriko fram till Elisa och sa till honom: ”Vet du att Jehova i dag kommer att ta bort din herre från hans ställning som ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, det vet jag. Prata inte mer om det.”

6 Elia sa till Elisa: ”Stanna här, för Jehova har sänt mig vidare till Jordan.” Men han svarade: ”Så sant Jehova lever, och så sant du lever, jag lämnar dig inte.” Sedan gick de båda vidare. 7 Femtio av profetsönerna följde också med, och de ställde sig på avstånd och betraktade de två männen som stod vid Jordan. 8 Då tog Elia sin mantel*+ och rullade ihop den och slog med den på vattnet. Och vattnet delade sig, åt höger och åt vänster, och båda gick över torrskodda.+

9 Så snart de hade gått över sa Elia till Elisa: ”Säg vad du vill att jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig.” Då sa Elisa: ”Jag ber dig, låt mig få en dubbel del*+ av din ande.”+ 10 Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Om du ser mig när jag tas ifrån dig ska du få vad du har bett om, men om du inte gör det ska du inte få det.”

11 Medan de gick vidare och talade med varandra kom plötsligt en stridsvagn av eld och hästar av eld+ och skilde dem åt, och Elia for upp till himlen i en stormvind.+ 12 Elisa såg det och ropade: ”Min far, min far! Israels stridsvagn och ryttare!”+ När Elia försvann ur sikte tog Elisa tag i sina kläder och rev dem i två delar.+ 13 Sedan tog han upp Elias mantel,+ som hade fallit av honom, och gick tillbaka till Jordan och ställde sig på stranden. 14 Han tog manteln som hade fallit av Elia och slog med den på vattnet och sa: ”Var är Jehova, Elias Gud?” När han slog på vattnet delade det sig, åt höger och åt vänster, och han gick över.+

15 Profetsönerna från Jeriko såg honom på avstånd och sa: ”Elias ande vilar över Elisa.”+ Och de gick emot honom och bugade sig ner till marken. 16 De sa till honom: ”Vi har 50 duktiga män bland oss. Vi ber dig, låt dem gå och söka efter din herre. Jehovas ande* har kanske lyft upp honom och kastat honom på ett av bergen eller i en av dalarna.”+ Men han sa: ”Nej, skicka inte i väg dem.” 17 Men de envisades, och till slut kände han sig besvärad och sa: ”Skicka i väg dem då.” De 50 männen skickades i väg, och de letade i tre dagar utan att hitta honom. 18 När de kom tillbaka till Elisa var han i Jeriko.+ Han sa till dem: ”Jag sa ju att ni inte skulle gå.”

19 Med tiden sa männen i staden till Elisa: ”Som du själv kan se, herre, är stadens läge bra,+ men vattnet är dåligt och marken ofruktbar.”* 20 Han sa: ”Ge mig en ny liten skål och lägg salt i den.” Då gjorde de det. 21 Sedan gick han ut till källan som vattnet kom ifrån och kastade saltet i den+ och sa: ”Så här säger Jehova: ’Jag har gjort detta vatten friskt. Aldrig mer ska det orsaka död eller ofruktsamhet.’”* 22 Och vattnet har varit friskt sedan dess, i enlighet med Elisas ord.

23 Han gick därifrån upp till Betel. Medan han var på väg kom småpojkar ut ur staden och började göra sig lustiga över honom.+ De sa gång på gång: ”Ge dig av, din flintskalle! Ge dig av, din flintskalle!” 24 Till slut vände han sig om, såg på dem och förbannade dem i Jehovas namn. Då kom två björnhonor+ ut ur skogen och rev ihjäl 42 av pojkarna.+ 25 Han gick vidare därifrån till berget Karmel,+ och sedan återvände han till Samaria.