Andra Krönikeboken

20 En tid därefter kom moabiterna+ och ammoniterna+ tillsammans med några från Ạmmonim* för att föra krig mot Jehosạfat. 2 Och Jehosạfat fick beskedet: ”En stor skara har dragit ut mot dig från området vid havet,* från Edom,+ och de befinner sig i Hạsason-Tạmar, det vill säga En-Gedi.”+ 3 Då blev Jehosạfat rädd och bestämde sig* för att be Jehova om hjälp,+ och han utropade en fasta för hela Juda. 4 Så folket i Juda samlades för att fråga Jehova om råd.+ De kom faktiskt från alla Judas städer för att rådfråga Jehova.

5 Jehosạfat ställde sig upp bland de församlade från Juda och Jerusalem i Jehovas hus framför den nya förgården 6 och sa:

”Jehova, våra förfäders Gud, är inte du Gud i himlen,+ och styr inte du över alla nationernas riken?+ I din hand är makt och styrka, och ingen kan stå dig emot.+ 7 Var det inte du, vår Gud, som drev bort invånarna i detta land inför ditt folk Israel och sedan gav det som en bestående egendom åt din vän Abrahams efterkommande?+ 8 Där bosatte de sig och byggde en helgedom åt ditt namn,+ och de sa: 9 ’Om en katastrof skulle drabba oss, antingen genom svärd, straffdomar, pest eller svält, så ska vi ställa oss inför det här huset och inför dig (för ditt namn är i huset)+ och ropa till dig och be om hjälp i vårt lidande. Och vi ber att du lyssnar på oss och räddar oss.’+ 10 Här står nu männen från Ammon, Moab och Seirs bergstrakt.+ Du tillät inte israeliterna att angripa deras områden när de kom från Egypten, så i stället för att utplåna dem tog de en omväg.+ 11 Men nu lönar de oss genom att komma hit och driva ut oss från din egendom som du gav oss.+ 12 Vår Gud, ska du inte straffa dem?+ Vi står maktlösa inför denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra.+ Våra ögon är vända mot dig.”+

13 Under tiden stod hela Juda inför Jehova tillsammans med sina hustrur och barn,* även de minsta.

14 Mitt ibland de församlade kom plötsligt Jehovas ande över Jahạsiel, son till Sakarja, son till Benạja, son till Jẹgiel, son till Mattạnja, en levit av Asafs söner. 15 Han sa: ”Lyssna, hela Juda, Jerusalems invånare och kung Jehosạfat! Så här säger Jehova till er: ’Var inte rädda och oroliga för denna stora skara, för striden är inte er utan Guds.+ 16 Dra ner mot dem i morgon. De kommer upp via Sispasset, och ni kommer att möta dem vid änden av dalen,* vid Jẹruels vildmark. 17 Ni ska inte behöva utkämpa den här striden. Ställ upp er, stå stilla+ och se hur Jehova räddar er.*+ Juda och Jerusalem, var inte rädda och oroliga.+ Dra ut mot dem i morgon, och Jehova ska vara med er.’”+

18 Då bugade sig Jehosạfat djupt med ansiktet mot marken, och alla Jerusalems invånare och hela Juda föll ner inför Jehova för att tillbe Jehova. 19 Och leviterna som var avkomlingar till kehatiterna+ och koraiterna reste sig och lovprisade Jehova, Israels Gud, med hög och kraftig stämma.+

20 Nästa morgon steg de upp tidigt och gav sig ut till Tekọas+ vildmark. När de gav sig i väg steg Jehosạfat fram och sa: ”Lyssna på mig, Juda och Jerusalems invånare! Tro på Jehova, er Gud, så att ni kan vara beslutsamma.* Tro på hans profeter,+ så ska ni få framgång.”

21 Efter att ha rådgjort med folket utsåg han män som skulle sjunga+ till Jehova och lovprisa honom klädda i helig skrud medan de gick framför soldaterna och sjöng: ”Tacka Jehova, för hans lojala kärlek varar för evigt.”+

22 De började sjunga med jubelrop, och då såg Jehova till att de män från Ammon, Moab och Seirs bergstrakt som anföll Juda utsattes för ett bakhåll, och de började slå ner varandra.+ 23 Ammoniterna och moabiterna vände sig emot invånarna från Seirs bergstrakt+ för att döda och utplåna dem. Och när de hade dödat dem från Seir började de utplåna varandra.+

24 När Juda kom till vakttornet i vildmarken+ och tittade ut över slagfältet såg de liken av sina fiender ligga där på marken.+ Ingen hade överlevt. 25 Jehosạfat kom med sitt folk för att plundra dem och ta byte, och bland de slagna fanns en stor mängd ägodelar, kläder och dyrbarheter. De tog så mycket de klarade av att bära.+ Det tog tre dagar att bära bort alltsammans, så stort var krigsbytet. 26 På fjärde dagen samlades de i Berạkadalen* för att lovprisa* Jehova. Det var därför de gav platsen namnet Berạkadalen,*+ som den heter än i dag.

27 Alla män från Jerusalem och Juda återvände sedan med Jehosạfat i spetsen till Jerusalem med glädje, eftersom Jehova hade låtit dem glädja sig över att deras fiender var besegrade.+ 28 De kom in i Jerusalem till ljudet av harpa, lyra+ och trumpet+ och gick till Jehovas hus.+ 29 Och alla riken runt omkring kände skräck för Gud när de fick höra att Jehova hade stridit mot Israels fiender.+ 30 Så det blev fred i Jehosạfats rike, och hans Gud såg till att det blev lugn och ro vid alla gränser.+

31 Jehosạfat fortsatte att regera över Juda. Han var 35 år när han blev kung, och han regerade 25 år i Jerusalem. Hans mor hette Asụba och var dotter till Silhi.+ 32 Han följde i sin far Asas fotspår.+ Han vek inte av, utan gjorde det som var rätt i Jehovas ögon.+ 33 Men offerhöjderna fick vara kvar,+ och folket hade ännu inte beslutat sig för att söka* sina förfäders Gud.+

34 Jehosạfats historia i övrigt, från början till slut, finns bevarad bland Jẹhus,+ Hạnanis+ sons, ord, som är nedtecknade i ”Krönikan om Israels kungar”. 35 Efter en tid ingick Judas kung Jehosạfat en allians med Israels kung Ahạsja, som gjorde mycket som var ont.+ 36 Han slog sig ihop med honom och byggde skepp som skulle gå till Tarsis.+ Skeppen byggdes i Esjon-Geber.+ 37 Men Eliẹser, son till Dodavạhu från Marẹsa, profeterade mot Jehosạfat och sa: ”Eftersom du har allierat dig med Ahạsja ska Jehova krossa det du gjort.”+ Och skeppen förliste+ och kunde inte ta sig till Tarsis.