Andra Samuelsboken
11 I början av året,* vid den tid då kungarna drar ut i fält, skickade David i väg Joab och sina män och hela Israels armé för att krossa ammoniterna, och de belägrade Rabba.+ Men David stannade i Jerusalem.+
2 En kväll* steg David upp från sängen och gick omkring på taket till sitt palats. Från taket såg han en kvinna som badade, och hon var mycket vacker. 3 Så David sände en budbärare och hörde sig för om kvinnan, och han fick veta att det var Batsẹba,+ Ẹliams dotter,+ hettiten+ Urịas+ hustru. 4 David skickade några män för att hämta henne.+ Hon kom till honom, och han låg med henne.+ (Detta var medan hon höll på att rena sig från sin orenhet.*)+ Sedan återvände hon hem.
5 Hon blev gravid, och hon sände bud till David: ”Jag är med barn.” 6 Då sände David bud till Joab: ”Skicka hettiten Urịa till mig”, och Joab gjorde det. 7 När Urịa kom frågade David hur det gick för Joab och armén och hur det gick i kriget. 8 Sedan sa David till Urịa: ”Gå nu hem och vila.”* När Urịa lämnade kungens hus skickade kungen en gåva* efter honom. 9 Men Urịa sov vid ingången till kungens hus tillsammans med kungens alla andra tjänare, och han gick inte hem till sig. 10 Då berättade man för David att Urịa inte hade gått hem till sitt eget hus. David frågade Urịa: ”Du har ju varit borta länge, så varför går du inte hem till dig?” 11 Han svarade: ”Arken+ och Israels och Judas armé bor i tält, och min herre Joab och hans män har sitt läger ute i det fria. Skulle jag då gå in i mitt hus och äta och dricka och ligga med min hustru?+ Så sant du lever och andas, aldrig att jag skulle göra det!”
12 Då sa David till Urịa: ”Stanna här i dag också, och i morgon ska jag skicka i väg dig.” Och Urịa stannade i Jerusalem den dagen och dagen därpå. 13 David sände bud och bjöd in honom att äta och dricka med honom och såg till att han blev berusad. Men på kvällen gick Urịa och lade sig på sin säng hos kungens tjänare. Han gick inte hem. 14 Nästa morgon skrev David ett brev till Joab och skickade det med Urịa. 15 I brevet skrev han: ”Ställ Urịa längst fram, där striden är som häftigast. Dra er sedan tillbaka från honom, så att han stupar i striden.”+
16 Joab hade bevakat Rabba noga, och nu ställde han Urịa där han visste att motståndarna var starka. 17 När männen i staden kom ut och anföll Joab stupade några av Davids män i striden, bland dem hettiten Urịa.+ 18 Joab sände en budbärare till David med en rapport om det som hade hänt i kriget. 19 Han sa till budbäraren: ”När du har berättat för kungen om allt som hänt i kriget 20 kanske han blir arg och frågar: ’Varför gick ni så nära staden under striden? Förstod ni inte att de skulle skjuta uppifrån muren? 21 Vem var det som dödade Abimẹlek,+ Jerubbẹsets+ son? Var det inte en kvinna som kastade en kvarnsten på honom från muren i Tebes, så att han dog? Varför gick ni så nära muren?’ Då ska du svara: ’Din tjänare hettiten Urịa dog också.’”
22 Budbäraren gav sig av till David och framförde allt enligt Joabs instruktioner. 23 ”Fienden fick övertaget, och de gjorde ett utfall mot oss på fältet”, berättade han för David. ”Men vi drev tillbaka dem ända till stadsporten. 24 Och bågskyttarna sköt på oss uppifrån muren, och några av kungens tjänare dog. Din tjänare hettiten Urịa dog också.”+ 25 Då sa David till budbäraren: ”Säg till Joab: ’Låt inte det här bekymra dig, för svärdet tar både den ene och den andre. Intensifiera striden mot staden och erövra den.’+ Och inge honom mod.”
26 När Urịas hustru fick höra att hennes man hade dött började hon sörja honom. 27 Så snart sorgetiden var över sände David bud efter henne och hämtade henne till sig, och hon blev hans hustru+ och födde en son åt honom. Men det som David hade gjort var mycket ont i Jehovas ögon.+