Psalmerna
89 Jag vill sjunga om Jehovas lojala kärlek för evigt.
Min mun ska förkunna din trofasthet för alla generationer.
4 ’Jag ska bevara din avkomma+ för evigt,
och din tron ska stå orubblig i alla generationer.’”+ (Selah)
5 Himlen prisar dina förunderliga gärningar, Jehova,
ja, de heligas församling prisar din trofasthet.
6 För vem i himlen kan jämföras med Jehova?+
Vilken av Guds söner+ är som Jehova?
8 Jehova, arméernas Gud,
vem är stark som du, Jah?+
Du är trofast på alla sätt.+
10 Du har krossat Rahab,*+ ja sårat Rahab till döds.+
Med din starka arm har du skingrat dina fiender.+
11 Himlen är din, och jorden är din,+
den fruktbara marken och allt på den,+
det är du som har frambringat allt.
12 Du har skapat både norr och söder.
Tabor+ och Hermon+ prisar jublande ditt namn.
15 Lyckligt är det folk som vet vad jubel är.+
Jehova, de vandrar i ljuset från ditt ansikte.
16 Ditt namn får dem att glädjas dagen lång,
din rättfärdighet höjer upp dem.
18 Vår sköld tillhör Jehova,
vår kung tillhör Israels Helige.+
19 Då talade du i en syn till dina lojala och sa:
21 Min hand ska stödja honom,+
min arm ska styrka honom.
22 Ingen fiende ska kräva tribut av honom,
ingen orättfärdig ska förtrycka honom.+
25 Jag ger honom makt över havet
och myndighet över floderna.+
26 Han ska ropa till mig: ’Du är min Far,
min Gud och min räddande klippa!’+
29 Jag ska låta hans avkomma bestå för alltid
och hans tron så länge himlen är till.+
30 Om hans söner överger min lag
och inte vandrar efter mina föreskrifter,*
31 om de bryter mot mina bestämmelser
och inte håller mina bud,
32 då ska jag straffa deras olydnad* med en käpp+
och deras överträdelser med slag.
35 En gång för alla har jag svurit i min helighet.
Jag ska inte ljuga för David.+
37 Som månen ska den bestå för evigt,
som ett troget vittne i skyn.” (Selah)
38 Men du har förkastat honom och stött bort honom,+
du har blivit vred på din smorde.
39 Du har avvisat förbundet med din tjänare,
du har vanhelgat hans krona* och kastat den till marken.
40 Du har brutit ner alla hans stenmurar,*
du har lagt hans fästningsverk i ruiner.
41 Alla förbipasserande plundrar honom,
han hånas av sina grannar.+
43 Du har hejdat hans svärd
och drivit honom tillbaka i striden.
44 Du har gjort slut på hans glans,
hans tron har du störtat till marken.
45 Du har förkortat hans ungdom,
du har klätt honom i skam. (Selah)
46 Hur länge ska du hålla dig dold, Jehova? För alltid?+
Ska ditt raseri fortsätta att brinna som en eld?
47 Tänk på mitt liv, hur kort det är!+
Var det utan mening du skapade människorna?
48 Vilken människa kan leva och aldrig möta döden?+
Kan någon rädda sig själv* från gravens makt?* (Selah)
49 Jehova, var är all den lojala kärlek du visade förr,
som du lovade David i din trofasthet?+
50 Jehova, tänk på hur dina tjänare hånas,
hur jag tvingas bära* alla folkens hån,
51 hur dina fiender slungar ut förolämpningar, Jehova,
hur de förolämpar din smorde för varje steg han tar.
52 Må Jehova bli lovprisad för evigt. Amen och amen.+