Psalmerna
137 Vid Babylons floder+ satt vi.
Vi grät när vi tänkte på Sion.+
2 I Babylons popplar
hängde vi våra lyror.+
3 För de som höll oss fångna bad oss att sjunga,+
de som hånade oss ville underhållas:
”Sjung en av Sions sånger för oss.”
4 Hur skulle vi kunna sjunga Jehovas sång
på utländsk mark?
6 Låt min tunga klibba fast vid gommen
om jag inte kommer ihåg dig,
om jag inte sätter Jerusalem högre
än allt annat som ger mig glädje.+
7 Jehova, kom ihåg
vad edoméerna sa när Jerusalem föll:
”Riv ner det! Riv ner det ända till grunden!”+
8 Babylon,* du som snart ska ödeläggas,+
lycklig är den som ger dig
samma behandling som du har gett oss.+
9 Lycklig är den som griper dina barn
och krossar dem mot klipporna.+