ANDRA MOSE­BOKEN

1 Och detta är namnen på Israels* söner som kom till Egypten med Jakob, var och en med sin familj:*+ 2 Ruben, Simeon, Levi, Juda,+ 3 Isạskar, Sẹbulon, Benjamin, 4 Dan, Nạftali, Gad och Aser.+ 5 Sammanlagt var det 70 personer som härstammade från Jakob.* Josef var redan i Egypten.+ 6 Med tiden dog Josef+ och alla hans bröder och hela den generationen. 7 Och israeliterna* fick många barn och började öka kraftigt i antal. De växte och blev ett starkt folk på ovanligt kort tid, så att de uppfyllde landet.+

8 Längre fram fick Egypten en ny kung, som inte kände till Josef. 9 Han sa till sitt folk: ”Israeliterna är fler och starkare än vi.+ 10 Vi måste göra något åt situationen, så att de inte blir ännu fler. För om det blir krig kanske de ställer sig på fiendesidan och strider mot oss och lämnar landet.”

11 Därför satte man slavdrivare över dem och tvingade dem till hårt arbete.+ Och de byggde förrådsstäderna Pitom och Rạamses+ åt farao. 12 Men ju mer man förtryckte israeliterna, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egyptierna fylldes av skräck för dem.+ 13 Man tvingade därför israeliterna att slita hårt som slavar+ 14 och gjorde livet mycket svårt för dem. De fick arbeta med lerbruk och tegel och utföra allt slags arbete på fälten. De tvingades utföra alla former av slavarbete+ under svåra förhållanden.

15 Senare talade Egyptens kung med två hebreiska barnmorskor som hette Sifra och Pua. 16 Han sa: ”När ni hjälper de hebreiska kvinnorna på förlossningspallen och de föder+ en pojke ska ni döda barnet, men om det är en flicka ska ni låta barnet leva.” 17 Men barnmorskorna hade respekt för den sanne Guden och gjorde inte som Egyptens kung sa, utan lät pojkarna leva.+ 18 Efter ett tag kallade Egyptens kung på barnmorskorna och frågade: ”Varför har ni låtit pojkarna leva?” 19 Barnmorskorna svarade: ”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka och har redan hunnit föda när barnmorskan kommer dit.”

20 Gud lät det därför gå bra för barnmorskorna, och folket fortsatte att växa och blev mycket starkt. 21 Och eftersom barnmorskorna hade visat respekt för den sanne Guden gav han dem med tiden egna barn. 22 Till sist befallde farao sitt folk: ”Ni ska kasta alla nyfödda hebreiska pojkar i Nilen, men flickorna ska ni låta leva.”+

2 Vid den tiden gifte sig en levitisk man med en kvinna som också var av Levis stam.+ 2 Och kvinnan blev med barn och fick en pojke. När hon såg hur fin han var höll hon honom gömd i tre månader.+ 3 Till slut kunde hon inte gömma honom längre,+ så hon tog en papyruskorg,* tätade den med tjära* och lade barnet i den. Sedan satte hon ut den i vassen vid Nilens strand. 4 Och hans syster+ ställde sig en bit därifrån för att se vad som skulle hända med honom.

5 Faraos dotter kom ner för att bada i Nilen, och hennes hovdamer gick längs floden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade genast ut sin slavinna för att hämta den.+ 6 När faraos dotter öppnade korgen fick hon se pojken, som låg och grät. Då tyckte hon synd om honom, och hon sa: ”Det här måste vara ett av hebréernas barn.” 7 Pojkens syster sa då till faraos dotter: ”Ska jag ordna så att en hebreisk kvinna ammar barnet åt dig?” 8 ”Ja, gör det!” svarade faraos dotter. Flickan gick direkt och hämtade pojkens mamma.+ 9 Faraos dotter sa då till kvinnan: ”Ta med dig barnet och amma det åt mig. Jag betalar dig för det.” Så hon tog med barnet hem och ammade det. 10 När pojken blev äldre förde hon honom till faraos dotter, och han betraktades som hennes son.+ Hon gav honom namnet Mose,* för hon sa: ”Jag har dragit upp honom ur vattnet.”+

11 När Mose hade blivit vuxen gick han vid ett tillfälle ut till sina hebreiska bröder och såg hur hårt de slet,+ och han fick se en egyptier slå en av dem. 12 Han tittade åt alla håll, och när han inte såg någon slog han ihjäl egyptiern och gömde kroppen i sanden.+

13 När han gick ut nästa dag var det två hebreiska män som slogs. Han sa då till den som bar skulden: ”Varför slår du din landsman?”+ 14 Men denne svarade: ”Vem har gjort dig till furste och domare över oss? Tänker du döda mig, precis som du dödade egyptiern?”+ Då blev Mose rädd och tänkte: ”Det har blivit känt!”

15 Farao fick höra vad som hade hänt och ville döda Mose, men Mose flydde till Midjan.+ Han kom fram till en brunn och satte sig där. 16 Nu fanns det en präst i Midjan+ som hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna så att deras fars får kunde dricka. 17 Men som vanligt kom herdarna och körde bort dem. Då reste sig Mose och hjälpte* kvinnorna och gav hjorden vatten. 18 När de kom hem till sin far Rẹguel*+ utbrast han: ”Är ni redan hemma?” 19 De svarade: ”Det var en egyptier+ som försvarade oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och gav fåren att dricka.” 20 Då sa han till sina döttrar: ”Men var är han någonstans? Lämnade ni kvar honom där? Hämta honom, så att han kan äta med oss.” 21 Sedan gick Mose med på att bo hos mannen, och Mose fick hans dotter Sippọra+ som hustru. 22 Hon födde en son, och Mose gav honom namnet Gersom*+ och sa: ”Jag är en invandrare som bor i ett främmande land.”+

23 Åren* gick och Egyptens kung dog,+ men israeliterna fortsatte att vara slavar. De suckade och jämrade sig under sitt slavarbete, och deras rop på hjälp fortsatte att nå upp till den sanne Guden.+ 24 Och Gud hörde deras suckanden+ och tänkte på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.+ 25 Gud lade alltså märke till vad som hände och såg israeliternas svåra situation.

3 Mose arbetade som herde åt sin svärfar Jetro,+ prästen i Midjan. En gång när han ledde hjorden mot vildmarkens västra del kom han till den sanne Gudens berg, till Horeb.+ 2 Då visade sig Jehovas ängel för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske.+ När han fortsatte titta märkte han att busken inte brann upp trots att den stod i lågor. 3 Mose tänkte: ”Det här var märkligt! Jag måste gå och se varför törnbusken inte brinner upp.” 4 När Jehova såg att han var på väg dit för att se efter, ropade han på honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” 5 Då sa han: ”Kom inte närmare. Ta av dig sandalerna, för marken du står på är helig.”

6 Han fortsatte: ”Jag är dina förfäders Gud,* Abrahams Gud,+ Isaks Gud+ och Jakobs Gud.”+ Då dolde Mose sitt ansikte, för han vågade inte se på den sanne Guden. 7 Jehova tillade: ”Jag har sett hur svårt mitt folk har det i Egypten, och jag har hört hur de förtvivlat ropar på grund av slavdrivarna. Jag vet mycket väl hur de lider.+ 8 Jag ska stiga ner och befria dem ur egyptiernas hand.+ Jag ska leda dem ut ur detta land till ett gott och vidsträckt land, till ett land som flödar av mjölk och honung,+ till kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, perisséernas, hivéernas och jebuséernas område.+ 9 Ja, jag har hört israeliternas höga rop, och jag har även sett hur hårt egyptierna förtrycker dem.+ 10 Och nu sänder jag dig till farao, och du ska leda mitt folk Israel ut ur Egypten.”+

11 Men Mose frågade den sanne Guden: ”Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och leda israeliterna ut ur Egypten?” 12 Han svarade: ”Jag kommer att vara med dig,+ och detta blir tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten ska ni tillbe* den sanne Guden på det här berget.”+

13 Men Mose sa till den sanne Guden: ”Anta att jag kommer till israeliterna och säger att deras förfäders Gud har sänt mig till dem och de frågar: ’Vad är hans namn?’+ Vad ska jag säga då?” 14 Då sa Gud till Mose: ”Jag ska bli det jag väljer att* bli.”*+ Och han tillade: ”Så här ska du säga till israeliterna: ’Jag ska bli har sänt mig till er.’”+ 15 Sedan sa Gud ännu en gång:

”Så här ska du säga till israeliterna: ’Jehova, era förfäders Gud, Abrahams Gud,+ Isaks Gud+ och Jakobs Gud,+ har sänt mig till er.’ Detta är mitt namn för evigt,+ och så ska jag bli ihågkommen i alla generationer. 16 Gå nu i väg och samla de äldste i Israel och säg: ’Jehova, era förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har visat sig för mig, och han sa: ”Jag har lagt märke till er svåra situation+ och hur ni blir behandlade i Egypten. 17 Därför har jag beslutat att befria er från förtrycket+ i Egypten och ta er till kanaanéernas, hettiternas, amoréernas,+ perisséernas, hivéernas och jebuséernas land,+ ett land som flödar av mjölk och honung.”’+

18 De kommer att lyssna till dig.+ Och ni ska gå till Egyptens kung, du och de äldste i Israel, och ni ska säga: ’Jehova, hebréernas+ Gud, har sänt ett budskap till oss. Låt oss därför få gå tre dagsresor ut i vildmarken, så att vi kan offra åt vår Gud Jehova.’+ 19 Men jag vet mycket väl att Egyptens kung inte kommer att släppa i väg er om han inte blir tvingad till det.+ 20 Därför ska jag räcka ut min hand och slå Egypten med alla de storverk jag ska utföra där, och sedan kommer han att släppa er.+ 21 Och jag ska göra egyptierna välvilligt inställda till er, och när ni ger er av ska ni inte göra det tomhänta.+ 22 Alla kvinnor ska be sina grannfruar och de kvinnor som bor hos dem om guld- och silverföremål och kläder, och era söner och döttrar ska ta på sig dem. Och ni ska plundra egyptierna.”+

4 Mose svarade: ”Men tänk om de inte tror på mig och inte lyssnar på mig+ utan säger: ’Jehova har inte visat sig för dig.’” 2 Då sa Jehova till honom: ”Vad är det du har i handen?” ”En stav”, svarade han. 3 Han sa: ”Kasta den på marken.” Så Mose kastade staven på marken, och den förvandlades till en orm,+ och han ryggade tillbaka. 4 Jehova sa nu till Mose: ”Räck ut handen och grip den i stjärten.” Och han tog tag i den, och den blev en stav i hans hand. 5 Sedan sa Gud: ”Så ska de bli övertygade om att Jehova, deras förfäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud,+ verkligen har visat sig för dig.”+

6 Jehova fortsatte med att säga: ”Var snäll och stick in handen i det övre vecket på dina kläder.” Han stack in handen, och när han drog ut den var den vit som snö av spetälska!+ 7 Sedan sa han: ”Stick tillbaka handen i det övre vecket på kläderna.” Då stack han tillbaka handen, och när han drog ut den igen var den helt återställd! 8 Han sa: ”Om de inte tror på dig och godtar det första tecknet, så kommer de i alla fall att ta nästa tecken på allvar.+ 9 Men om de inte ens tror på de här båda tecknen och vägrar lyssna på dig, då ska du ta lite vatten från Nilen och hälla ut det på marken. Och vattnet som du tar från Nilen ska förvandlas till blod.”+

10 Mose sa nu till Jehova: ”Förlåt mig, Jehova, men jag har aldrig varit någon duktig talare, och det är jag inte heller nu när du talat till din tjänare. Jag har svårt för att uttrycka mig.”*+ 11 Jehova sa: ”Vem har gett människorna en mun, eller vem gör dem stumma eller döva, seende eller blinda? Är det inte jag, Jehova? 12 Så gå nu, och jag ska vara med dig när du talar,* och jag ska lära dig vad du ska säga.”+ 13 Men Mose vädjade: ”Jehova, var snäll och sänd någon annan, vem som helst.” 14 Då blev Jehova upprörd på Mose och sa: ”Du har ju din bror, leviten Aron.+ Han kan uttrycka sig, det vet jag. Han är redan på väg hit för att möta dig, och när han får se dig kommer han* att bli glad.+ 15 Du ska tala med honom och lägga orden i hans mun,+ och jag ska vara med både dig och honom när ni talar,+ och jag ska lära er vad ni ska göra. 16 Han ska tala till folket i ditt ställe, och han ska vara ditt språkrör, och du ska tjäna som Gud* för honom.+ 17 Och du ska ta den här staven i handen och utföra tecknen med den.”+

18 Så Mose gick tillbaka till sin svärfar Jetro+ och sa till honom: ”Jag skulle vilja återvända till mina bröder i Egypten och ta reda på om de fortfarande lever.” Jetro svarade: ”Gå i frid.” 19 Sedan sa Jehova till Mose i Midjan: ”Återvänd till Egypten, för alla som ville ta livet av dig* är döda.”+

20 Då satte Mose sin hustru och sina söner på en åsna och gav sig av mot Egypten. Dessutom tog han den sanne Gudens stav i handen. 21 Sedan sa Jehova till Mose: ”När du har återvänt till Egypten ska du utföra alla de underverk som jag har gett dig makt att göra inför farao.+ Men jag ska låta honom bli hårdhjärtad,+ och han kommer inte att släppa i väg folket.+ 22 Du ska säga till farao: ’Så här säger Jehova: ”Israel är min son, min förstfödde.+ 23 Jag uppmanar dig att släppa min son, så att han kan tillbe* mig. Men om du vägrar kommer jag att döda din förstfödde son.”’”+

24 På ett övernattningsställe längs vägen mötte Jehova*+ honom och ville döda honom.*+ 25 Då tog Sippọra+ en flintsten* och omskar sin son och lade förhuden vid hans fötter och sa: ”Du är min blodsbrudgum.” 26 Så Gud lät honom vara. Det var på grund av omskärelsen som hon sa ”blodsbrudgum”.

27 Och Jehova sa till Aron: ”Gå och möt Mose i vildmarken.”+ Han gick då och mötte honom på den sanne Gudens berg+ och hälsade honom med en kyss. 28 Och Mose berättade för Aron om allt som Jehova hade sagt+ och om alla de tecken som han hade befallt honom att göra.+ 29 Sedan gick Mose och Aron i väg och kallade samman israeliternas äldste.+ 30 Aron berättade om allt som Jehova hade sagt till Mose, och han* utförde tecknen+ inför folket. 31 Då trodde folket.+ När israeliterna hörde att Jehova hade kommit ihåg dem+ och att han hade sett hur svårt de hade det,+ bugade de sig ödmjukt mot marken.

5 Sedan gick Mose och Aron in till farao och sa: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Släpp mitt folk, så att de kan fira en högtid åt mig i vildmarken.’” 2 Men farao sa: ”Vem är Jehova?+ Skulle jag släppa Israel bara för att han säger det?+ Jag känner inte någon Jehova, och jag tänker absolut inte släppa Israel.”+ 3 Men de sa: ”Hebréernas Gud har sänt ett budskap till oss. Låt oss få gå tre dagsresor ut i vildmarken och offra åt Jehova, vår Gud.+ Annars kommer han att straffa oss med sjukdom eller svärd.” 4 Då svarade Egyptens kung: ”Mose och Aron, varför försöker ni hindra folket från att arbeta? Tillbaka till ert arbete!”*+ 5 Han fortsatte: ”Arbetarna i landet är ju många. Trodde ni verkligen att de skulle få slippa ifrån sitt arbete?”

6 Samma dag befallde farao slavdrivarna och förmännen:* 7 ”Ni ska inte längre ge folket halm till tegelstenarna.+ Låt dem samla halmen själva i stället. 8 Men ni ska kräva samma mängd tegelstenar som tidigare. Minska inte kvoten, för de är lata! Det är därför de säger att de vill gå i väg och offra åt sin Gud. 9 Se till att de jobbar hårdare! De ska ha så mycket att göra att de inte hinner lyssna på några lögner.”

10 Så slavdrivarna+ och förmännen gick till folket och sa: ”Så här har farao sagt: ’Jag ska inte längre ge er någon halm. 11 Ni får själva samla halm där ni kan hitta den. Men mängden tegelstenar ska fortfarande vara densamma.’” 12 Då spred folket ut sig över hela Egypten och samlade minsta stubb för att ha som halm. 13 Och slavdrivarna fortsatte att pressa dem och säga: ”Ni ska producera samma dagskvot nu som när ni fick halm.” 14 Dessutom slog slavdrivarna de förmän som de hade utsett bland israeliterna+ och sa: ”Varför har ni inte gjort lika många tegelstenar som förut? Ni har varken lyckats i går eller i dag!”

15 Då gick israeliternas förmän till farao och klagade: ”Varför behandlar du dina tjänare så här? 16 Vi får ingen halm, men ändå kräver slavdrivarna att vi ska göra tegelstenar. Vi blir slagna, fast det är ditt folk som bär skulden.” 17 Men han sa: ”Lata, det är vad ni är!+ Det är därför ni säger: ’Vi vill gå i väg och offra åt Jehova.’+ 18 Gå tillbaka till ert arbete! Ni ska inte få någon halm, men ni ska fortfarande tillverka lika mycket tegel.”

19 Då insåg israeliternas förmän att de var mycket illa ute på grund av befallningen: ”Ni får inte sänka kravet på den dagliga mängden tegelstenar.” 20 Sedan träffade de Mose och Aron, som stod där och väntade när de kom ut från farao. 21 Och de sa till dem: ”Må Jehova se vad ni har gjort och döma er. Det är ert fel att farao och hans tjänare avskyr oss,* och ni har satt svärd i händerna på dem så att de kan döda oss.”+ 22 Mose vände sig då till Jehova och sa: ”Jehova, varför har du behandlat detta folk så illa? Varför skickade du mig? 23 Ända sedan jag gick in till farao för att tala i ditt namn+ har han behandlat folket sämre än någonsin,+ och du har inte gjort något för att befria ditt folk.”+

6 Jehova sa till Mose: ”Du ska få se vad jag ska göra med farao.+ Med mäktig hand ska jag tvinga honom att släppa dem, ja, han ska till och med driva dem ut ur landet.”+

2 Sedan sa Gud till Mose: ”Jag är Jehova. 3 Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige,+ men jag gjorde mig inte helt och fullt känd för dem+ under mitt namn Jehova.+ 4 Jag ingick också ett förbund med dem om att ge dem Kanaan, det land där de bodde som utlänningar.+ 5 Och jag har hört hur israeliterna suckar och stönar över att egyptierna håller dem i slaveri, och jag har inte glömt mitt förbund.+

6 Säg därför till israeliterna: ’Jag är Jehova, och jag ska befria er från tvångsarbetet och slaveriet i Egypten.+ Jag ska räcka ut min arm, kräva er tillbaka och straffa egyptierna hårt.+ 7 Och jag ska göra er till mitt folk, och jag ska vara er Gud,+ och ni ska inse att jag är Jehova, er Gud, den som för er ut från slavarbetet i Egypten. 8 Jag ska föra er in i det land som jag med ed lovade* att ge åt Abraham, Isak och Jakob, och ni ska få det som egendom.+ Jag är Jehova.’”+

9 Mose berättade det här för israeliterna, men de lyssnade inte på honom, för det hårda slavarbetet hade gjort dem modfällda.*+

10 Då talade Jehova till Mose och sa: 11 ”Gå in till farao, Egyptens kung, och säg att han ska låta israeliterna lämna landet.” 12 Men Mose svarade Jehova: ”Israeliterna har inte lyssnat på mig,+ så varför skulle farao lyssna på mig, jag som har så svårt för att tala?”*+ 13 Då upprepade Jehova vilka befallningar Mose och Aron skulle ge israeliterna och farao, Egyptens kung, så att israeliterna kunde föras ut ur Egypten.

14 Det här var överhuvudena för israeliternas släkter: Rubens, Israels förstföddes,+ söner: Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.+ Detta var släkterna i Rubens stam.

15 Simeons söner: Jẹmuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Shaul, son till en kanaaneisk kvinna.+ Detta var släkterna i Simeons stam.

16 Det här var namnen på Levis+ söner, efter deras släkters härkomst: Gerson, Kehat och Mẹrari.+ Levi blev 137 år.

17 Gersons söner, släkt för släkt: Libni och Sịmei.+

18 Kehats söner: Amram, Jishar, Hebron och Ụssiel.+ Kehat blev 133 år.

19 Mẹraris söner: Mahli och Musi.

Detta var leviternas släkter, efter deras släkters härkomst.+

20 Amram gifte sig med Jọkebed, sin faster.+ De fick sönerna Aron och Mose.+ Amram blev 137 år.

21 Jishars söner: Kora,+ Nefeg och Sikri.

22 Ụssiels söner: Mịsael, Ẹlsafan+ och Sitri.

23 Aron gifte sig med Elisẹba, som var dotter till Amminạdab och syster till Nahson.+ De fick sönerna Nadab, Ạbihu, Eleạsar och Ịtamar.+

24 Koras söner: Assir, Elkạna och Abiạsaf.+ Detta var koraiternas släkter.+

25 Eleạsar,+ Arons son, gifte sig med en av Pụtiels döttrar, och de fick sonen Pịnehas.+

Detta var överhuvudena för leviternas släkter,* släkt för släkt.+

26 Det var till denne Aron och denne Mose som Jehova sa: ”För ut israeliterna ur Egypten, ordnade i arméavdelningar.”*+ 27 Det var de, Mose och Aron,+ som gick till farao, Egyptens kung, och bad om att få föra israeliterna ut ur Egypten.

28 Den dag då Jehova talade till Mose i Egypten 29 sa Jehova till Mose: ”Jag är Jehova. Allt som jag säger till dig ska du säga till farao, Egyptens kung.” 30 Då sa Mose till Jehova: ”Jag har svårt för att tala,* så varför skulle farao lyssna på mig?”+

7 Jehova sa sedan till Mose: ”Jag har satt dig som Gud över farao,* och din bror Aron ska vara din profet.+ 2 Du ska upprepa allt som jag befaller dig för din bror Aron, och han ska säga det till farao, och farao kommer att låta israeliterna lämna landet. 3 Jag ska låta farao bli hårdhjärtad,+ och jag ska göra många tecken och underverk i Egypten.+ 4 Farao kommer inte att lyssna på er, men jag ska visa min makt mot* Egypten och straffa landet hårt och föra ut mitt stora folk,* israeliterna, därifrån.+ 5 När jag straffar Egypten och för ut israeliterna därifrån kommer egyptierna att inse att jag är Jehova.”+ 6 Och Mose och Aron gjorde så, de gjorde precis som Jehova hade befallt dem. 7 Mose var 80 år och Aron 83 år när de talade med farao.+

8 Jehova sa nu till Mose och Aron: 9 ”Om farao ber er göra ett underverk ska du säga till Aron att han ska ta sin stav och kasta den framför farao. Då kommer den att bli en stor orm.”+ 10 Så Mose och Aron gick in till farao och gjorde precis som Jehova hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den förvandlades till en stor orm. 11 Men farao kallade på de visa männen och trollkarlarna, och med hjälp av magi gjorde Egyptens magiker*+ samma sak.+ 12 Alla kastade sina stavar, och de förvandlades till stora ormar. Men Arons orm* slukade deras ormar. 13 Trots det blev farao hårdhjärtad+ och vägrade lyssna på Mose och Aron, precis som Jehova hade sagt.

14 Då sa Jehova till Mose: ”Farao är omedgörlig,+ han vägrar släppa folket. 15 I morgon bitti när han går ner till Nilen ska du ställa dig vid vattenbrynet och vänta på honom, och ta med dig staven som förvandlades till en orm.+ 16 Och du ska säga till honom: ’Jehova, hebréernas Gud, har sänt mig till dig,+ och han säger: ”Släpp mitt folk, så att de kan tillbe* mig i vildmarken.” Men hittills har du inte lyssnat. 17 Jehova säger: ”Så här ska du inse att jag är Jehova.+ Jag ska slå på Nilens vatten med staven, och det ska förvandlas till blod. 18 Och fisken i Nilen ska dö, och floden ska stinka så att det blir omöjligt för egyptierna att dricka vattnet.”’”

19 Sedan sa Jehova till Mose: ”Säg till Aron: ’Ta din stav och sträck ut den över Egyptens vatten,+ över floderna, kanalerna,* sumpmarkerna+ och dammarna,* så att vattnet blir till blod.’ Det ska vara blod överallt i Egypten, till och med i kärlen av trä och sten.” 20 Omedelbart gjorde Mose och Aron precis som Jehova hade befallt. Aron lyfte staven och slog på vattnet i Nilen medan farao och hans tjänare såg på, och allt vatten i floden förvandlades till blod.+ 21 All fisk dog+ och Nilen började stinka, och egyptierna kunde inte dricka vattnet från floden.+ Det var blod överallt i Egypten.

22 Men Egyptens magiker gjorde samma sak med sina mystiska konster,+ och farao fortsatte att vara hårdhjärtad. Han vägrade lyssna, precis som Jehova hade sagt.+ 23 Sedan återvände farao hem och brydde sig inte om det här heller. 24 Så egyptierna grävde runt omkring Nilen efter dricksvatten, för de kunde inte dricka vattnet från Nilen. 25 Efter att Jehova hade förvandlat Nilens vatten till blod gick det sju hela dagar.

8 Sedan sa Jehova till Mose: ”Gå in till farao och säg till honom: ’Så här säger Jehova: ”Släpp mitt folk, så att de kan tillbe* mig.+ 2 Om du vägrar släppa dem ska jag låta hela ditt område hemsökas av grodor.+ 3 Och det ska krylla av grodor i Nilen, och de ska komma upp på land och in i ditt hus, in i ditt sovrum, upp på din säng, in i tjänarnas hus och på ditt folk och in i bakugnarna och baktrågen.+ 4 Grodorna ska invadera dig och ditt folk och alla dina tjänare.”’”

5 Senare sa Jehova till Mose: ”Säg till Aron: ’Sträck ut din stav över floderna, Nilens kanaler och sumpmarkerna, så att grodorna invaderar hela Egyptens land.’” 6 Så Aron sträckte ut sin stav över Egyptens vatten, och grodor kom upp och översvämmade landet. 7 Men magikerna* gjorde samma sak med sina mystiska konster, och de fick också grodor att komma upp över Egypten.+ 8 Farao kallade då på Mose och Aron och sa: ”Vädja till Jehova om att befria mig och mitt folk från grodorna,+ för jag tänker släppa folket och låta dem offra åt Jehova.” 9 Då sa Mose till farao: ”Jag överlåter åt dig att bestämma när jag ska vädja om att grodorna ska försvinna från dig, dina tjänare, ditt folk och dina hus. De ska bara finnas kvar i Nilen.” 10 ”I morgon”, svarade han. Och Mose sa: ”Det ska bli som du har sagt, så att du inser att ingen är som Jehova, vår Gud.+ 11 Grodorna ska försvinna från dig, dina hus, dina tjänare och ditt folk. De ska bara finnas kvar i Nilen.”+

12 Mose och Aron lämnade farao, och Mose vädjade till Jehova om att ta bort grodorna som han hade låtit farao drabbas av.+ 13 Då gjorde Jehova som Mose bad honom, och grodorna dog i husen, på gårdarna och ute på fälten. 14 Man samlade ihop dem i hög efter hög, och landet började stinka. 15 Så fort farao märkte att plågan var över blev han hårdhjärtad+ igen och vägrade lyssna på Mose och Aron, precis som Jehova hade sagt.

16 Jehova sa nu till Mose: ”Säg till Aron: ’Sträck ut din stav och slå på marken, och stoftet ska förvandlas till myggor i hela Egypten.’” 17 Och de gjorde så. Aron sträckte ut staven och slog på marken, och stoftet blev till myggor som angrep både människor och djur. Allt stoft på marken i Egypten förvandlades till myggor.+ 18 Magikerna försökte också få fram myggor med sina mystiska konster,+ men de kunde inte. Och myggorna var överallt, på både människor och djur. 19 Så magikerna sa till farao: ”Detta är Guds finger!”+ Men farao fortsatte att vara hårdhjärtad och vägrade lyssna på dem, precis som Jehova hade sagt.

20 Jehova sa sedan till Mose: ”Stig upp tidigt i morgon, och gå och möt farao när han är på väg till floden. Och du ska säga till honom: ’Så här säger Jehova: ”Släpp mitt folk, så att de kan tillbe mig. 21 Men om du inte släpper mitt folk ska jag sända styngflugor* över dig, dina tjänare, ditt folk och dina hus. Och husen i Egypten ska vara fulla av styngflugor, och de ska till och med täcka marken de* står på. 22 Den dagen ska jag göra ett undantag för landet Gosen, där mitt folk bor. Där ska det inte finnas några styngflugor.+ Då ska du inse att jag, Jehova, är här i landet.+ 23 Och jag ska göra skillnad på mitt folk och ditt folk. I morgon ska det här tecknet inträffa.”’”

24 Och Jehova gjorde så. Stora svärmar av styngflugor invaderade faraos hus och hans tjänares hus och hela Egypten.+ Landet blev förstört av styngflugorna.+ 25 Till sist kallade farao på Mose och Aron och sa: ”Ni kan offra åt er Gud här i landet.” 26 Men Mose sa: ”Det kan vi inte göra. Det vi ska offra åt Jehova, vår Gud, är motbjudande för egyptierna.+ Tänk om vi skulle offra något som är frånstötande mitt framför ögonen på dem, då skulle de ju stena oss! 27 Nej, vi ska gå tre dagsresor ut i vildmarken och offra åt Jehova, vår Gud, precis som han har befallt oss.”+

28 Farao sa nu: ”Jag ska låta er gå, så att ni kan offra åt Jehova, er Gud, i vildmarken. Men ni får inte gå för långt bort. Be för mig!”+ 29 Då sa Mose: ”Nu ger jag mig av, och jag ska vädja till Jehova. Och styngflugorna kommer att försvinna från dig, dina tjänare och ditt folk i morgon. Men lura oss inte en gång till genom att vägra släppa folket och hindra dem från att offra åt Jehova.”+ 30 Sedan lämnade Mose farao och vädjade till Jehova.+ 31 Och Jehova gjorde som Mose bad om. Styngflugorna försvann från farao, hans tjänare och hans folk. Inte en enda blev kvar. 32 Men farao blev återigen hårdhjärtad och släppte inte folket.

9 Jehova sa till Mose: ”Gå in till farao och säg till honom: ’Så här säger Jehova, hebréernas Gud: ”Släpp mitt folk, så att de kan tillbe* mig.+ 2 Men om du håller dem kvar och vägrar släppa dem, 3 då kommer Jehova att låta en fruktansvärd pest+ drabba din boskap på fälten, dina hästar, åsnor, kameler, kor och får. 4 Men Jehova ska göra skillnad på Israels boskap och Egyptens boskap, och inga djur som tillhör israeliterna ska dö.”’”+ 5 Dessutom bestämde Jehova en tid och sa: ”I morgon ska jag, Jehova, göra detta i landet.”

6 Nästa dag gjorde Jehova som han hade sagt, och all slags boskap i Egypten dog.+ Men inte ett enda av israeliternas djur dog. 7 När farao hörde sig för fick han veta att inte ett enda av israeliternas djur hade dött. Men han var fortfarande omedgörlig och släppte inte folket.+

8 Sedan sa Jehova till Mose och Aron: ”Fyll händerna med aska* från en brännugn, och Mose ska kasta upp det i luften inför farao. 9 Och det ska bli till ett damm över hela Egyptens land, och det ska bli till varbölder på människor och djur i hela Egypten.”

10 Så de tog aska från en brännugn och trädde fram inför farao. Mose kastade upp det i luften, och det blev till varbölder på både människor och djur. 11 Magikerna* kunde inte komma till Mose på grund av bölderna, för de hade också drabbats precis som alla andra egyptier.+ 12 Men Jehova lät återigen farao bli hårdhjärtad, och han vägrade lyssna på dem, precis som Jehova hade sagt till Mose.+

13 Sedan sa Jehova till Mose: ”Stig upp tidigt i morgon bitti och träd fram inför farao och säg: ’Så här säger Jehova, hebréernas Gud: ”Släpp mitt folk, så att de kan tillbe mig. 14 Annars sänder jag alla mina plågor mot dig* och dina tjänare och ditt folk, för att du ska inse att det inte finns någon som är lik mig på hela jorden.+ 15 Jag kunde för länge sedan ha sträckt ut min hand och slagit dig och ditt folk med pest, så att du hade blivit utplånad från jorden. 16 Men av detta skäl har jag låtit dig leva: för att visa dig min makt och för att mitt namn ska bli känt över hela jorden.+ 17 Är du fortfarande stolt och vägrar släppa mitt folk? 18 I morgon vid den här tiden ska jag sända ett våldsamt hagel, det värsta som någonsin drabbat Egypten. 19 Sänd därför bud om att all din boskap och allt som är ditt ute på fälten ska föras in under tak. Alla människor och djur som är kvar ute på fälten och inte är under tak kommer att dö när haglet träffar dem.”’”

20 Alla faraos tjänare som trodde på Jehovas ord förde genast sina tjänare och sin boskap in under tak, 21 men de som inte brydde sig om vad Jehova hade sagt lämnade kvar sina tjänare och sin boskap ute på fälten.

22 Jehova sa nu till Mose: ”Sträck upp handen mot himlen, så ska det börja hagla över hela Egypten,+ över människor och djur och över växterna på marken.”+ 23 Så Mose sträckte upp sin stav mot himlen, och Jehova sände åska och hagel, och eld* föll mot jorden. Och Jehova lät det fortsätta hagla över Egypten. 24 Det haglade, och i hagelskurarna flammade eld. Det var ett mycket kraftigt oväder, det värsta i Egyptens hela historia.+ 25 Haglet slog ner allt som var på marken i Egypten, både människor och djur, och det slog ner alla växter och bröt sönder alla träd.+ 26 Det var bara i Gosen, där israeliterna bodde, som det inte haglade.+

27 Farao kallade på Mose och Aron och sa: ”Den här gången erkänner jag att jag har syndat. Jehova är rättfärdig, och jag och mitt folk har handlat fel. 28 Vädja till Jehova om att det ska sluta åska och hagla. Då ska jag släppa er, och ni behöver inte stanna här längre.” 29 Så Mose sa till honom: ”Så fort jag kommer ut ur staden ska jag lyfta upp mina händer och be till Jehova. Åskan och haglet ska upphöra, för att du ska inse att jorden tillhör Jehova.+ 30 Men jag vet att du och dina tjänare inte ens då kommer att frukta Jehova Gud.”

31 Linet och kornet hade slagits ner, för kornet hade gått i ax och linet blommade. 32 Men vetet och spelten hade inte slagits ner, för de mognar senare. 33 Mose lämnade farao och gick ut ur staden och lyfte upp sina händer i bön till Jehova, och åskan och haglet upphörde, och regnet slutade vräka ner.+ 34 Men när farao såg att det hade slutat regna, hagla och åska syndade han igen och blev hårdhjärtad,+ både han och hans tjänare. 35 Och farao var obeveklig och släppte inte israeliterna, precis som Jehova hade sagt genom Mose.+

10 Jehova sa till Mose: ”Gå in till farao. Jag har låtit honom och hans tjänare bli omedgörliga,+ för att jag ska kunna göra mina tecken inför honom+ 2 och för att du ska kunna berätta för dina barn och barnbarn hur hårt jag straffade Egypten och vilka tecken jag utförde bland dem.+ Och ni kommer att inse att jag är Jehova.”

3 Så Mose och Aron gick in till farao och sa: ”Så här säger Jehova, hebréernas Gud: ’Hur länge ska du vägra att underordna dig?+ Släpp mitt folk, så att de kan tillbe* mig. 4 Om du vägrar släppa mitt folk ska jag låta gräshoppor invadera ditt land i morgon. 5 De ska täcka marken så att man inte kan se den. De ska äta upp allt som klarade sig undan haglet och gnaga rent vartenda träd som växer på marken.+ 6 Dina hus, dina tjänares hus och alla andra hus i Egypten ska fyllas av gräshoppor. Varken dina fäder eller förfäder har upplevt något liknande.’”+ Sedan vände han sig om och gick ut från farao.

7 Då sa tjänarna till farao: ”Hur länge ska den här mannen få plåga* oss? Släpp dem, så att de kan tillbe sin Gud Jehova. Märker du inte att Egypten håller på att gå under?” 8 Mose och Aron hämtades därför tillbaka till farao, och han sa till dem: ”Gå och tillbe er Gud Jehova. Men vilka är det egentligen som ska ge sig av?” 9 Då sa Mose: ”Både unga och gamla ska ge sig av. Vi tar med våra söner och döttrar och våra får och kor,+ för vi ska fira en högtid åt Jehova.”+ 10 Han sa till dem: ”Det skulle sannerligen vara ett verk av Jehova om jag skulle släppa er och era barn!+ Ni har en baktanke med det här. 11 Det blir inget med det! Bara männen får ge sig av och tillbe Jehova, det var ju det ni bad om.” Och så körde man ut dem från faraos hov.

12 Jehova sa nu till Mose: ”Sträck ut din hand över Egypten, så att gräshoppor invaderar landet och äter upp allt som växer, allt som klarade sig undan haglet.” 13 Mose räckte genast ut sin stav över Egypten, och Jehova fick en östanvind att blåsa över landet hela den dagen och hela den natten. När morgonen kom förde östanvinden med sig gräshopporna. 14 Och gräshopporna invaderade Egypten och täckte hela området.+ Det var en fruktansvärd plåga.+ Det hade aldrig förut kommit så många gräshoppor, och det skulle aldrig hända igen. 15 De täckte marken, och det blev mörkt i landet på grund av dem. De åt upp allt som växte i landet och all frukt på de träd som var kvar efter haglet. Inget grönt blev kvar på träden eller på växterna på marken i hela Egypten.

16 Då skyndade sig farao att kalla på Mose och Aron och sa: ”Jag har syndat mot er Gud Jehova och mot er. 17 Förlåt nu min synd bara den här gången, och vädja till er Gud Jehova att han ska befria mig från den här dödliga plågan.” 18 Så han* gick ut från farao och vädjade till Jehova.+ 19 Då fick Jehova vinden att slå om till en hård västlig vind, som förde ut gräshopporna i Röda havet. Inte en enda gräshoppa blev kvar i hela Egypten. 20 Men Jehova lät farao bli så hårdhjärtad+ att han inte släppte israeliterna.

21 Jehova sa sedan till Mose: ”Sträck upp din hand mot himlen, så ska det komma ett mörker över Egypten, ett mörker så tätt att man kan ta på det.” 22 Mose sträckte omedelbart upp handen mot himlen, och ett kompakt mörker lade sig över hela Egypten i tre dagar.+ 23 Egyptierna kunde inte se varandra eller gå någonstans på tre dagar. Men där israeliterna bodde var det ljust.+ 24 Farao kallade sedan på Mose och sa: ”Gå och tillbe Jehova.+ Men lämna kvar era får och era kor. Barnen kan också följa med er.” 25 Men Mose sa: ”Du måste låta oss ta med* djur så att vi kan offra slaktoffer och brännoffer åt Jehova, vår Gud.+ 26 Vi måste ta med oss vår boskap. Inte ett enda djur* får vara kvar, för vi ska offra några av dem åt Jehova, vår Gud, men vi vet inte vilka djur vi ska offra åt Jehova förrän vi kommer dit.” 27 Då lät Jehova farao bli hårdhjärtad, och han vägrade släppa dem.+ 28 Så farao sa till honom: ”Försvinn härifrån! Våga inte komma inför mig igen, för då ska du dö.” 29 Då sa Mose: ”Som du vill, jag ska inte komma inför dig igen.”

11 Jehova sa till Mose: ”Jag ska låta farao och Egypten drabbas av ännu en plåga. Sedan kommer han att släppa er.+ Och när han gör det ska han bokstavligt talat driva er ut härifrån.+ 2 Säg nu till folket att alla män och kvinnor ska begära att få föremål av silver och guld av sina grannar.”+ 3 Och Jehova gjorde egyptierna välvilligt inställda till folket. Dessutom hade Mose vunnit stor respekt i Egypten bland faraos tjänare och bland folket.

4 Mose sa sedan till farao: ”Så här säger Jehova: ’Vid midnatt går jag igenom Egypten,+ 5 och alla förstfödda i Egypten ska dö,+ den förstfödde sonen till farao på tronen likaväl som den förstfödde sonen till slavinnan vid handkvarnen, och även allt förstfött bland boskapen.+ 6 Över hela Egypten ska det höras ett högt klagorop, ett sådant som aldrig tidigare har hörts och aldrig kommer att höras igen.+ 7 Men mot israeliterna ska inte ens en hund morra,* varken mot människorna eller deras boskap. Då ska ni inse att Jehova kan göra skillnad mellan egyptierna och israeliterna.’+ 8 Och alla dina tjänare ska komma och falla ner inför mig och säga: ’Ge dig av, du och hela folket som följer dig.’+ Och sedan ska jag dra ut.” Med de orden lämnade han farao fylld av vrede.

9 Jehova sa till Mose: ”Farao kommer inte att lyssna på er,+ och det är för att fler av mina underverk ska kunna ses i Egypten.”+ 10 Mose och Aron utförde alla de här underverken inför farao,+ men Jehova lät farao bli hårdhjärtad, så att han vägrade släppa israeliterna.+

12 Jehova sa till Mose och Aron i Egypten: 2 ”Den här månaden ska vara början på månaderna för er. Den ska vara årets första månad.+ 3 Säg till hela Israels folk: ’Den tionde dagen i den här månaden ska var och en välja ut ett lamm+ åt sin familj,* ett lamm för varje hushåll. 4 Men om hushållet är för litet för att äta ett helt lamm ska de och deras* närmaste granne dela på det efter antalet personer. Ni ska beräkna hur mycket av lammet var och en äter. 5 Det ska vara ett felfritt,+ årsgammalt handjur. Ni kan välja ett får eller en get. 6 Ni ska ta hand om djuret fram till den 14:e dagen i den här månaden,+ och i skymningen*+ ska varje familj bland israeliterna slakta sitt djur. 7 De ska ta lite av blodet och stänka det på båda dörrposterna och på bjälken ovanför dörren i huset där de äter det.+

8 De ska äta köttet den natten.+ De ska steka det över eld och äta det tillsammans med osyrat bröd+ och bittra örter.+ 9 Ät inte något av det rått eller kokt i vatten. Det ska vara stekt över eld, med huvud, underben och innanmäte. 10 Ni får inte spara något till morgonen. Om det finns något kvar nästa morgon ska ni bränna upp det i eld.+ 11 Och ni ska äta det med bältet spänt om höfterna,* med sandaler på fötterna och med en stav i handen. Ni ska äta det snabbt. Detta är Jehovas påsk.* 12 För jag ska gå igenom Egypten den natten och döda allt förstfött, både människor och boskap.+ Och jag ska verkställa dom över Egyptens alla gudar.+ Jag är Jehova. 13 Blodet ska vara ett tecken på era hus. Jag ska se blodet och gå förbi er, och plågan ska inte drabba er och tillintetgöra er när jag slår Egypten.+

14 Den här dagen ska vara en minnesdag för er, och ni ska fira den som en högtid åt Jehova i generation efter generation. Detta är en bestående stadga. 15 I sju dagar ska ni äta osyrat bröd.+ Den första dagen ska ni ta bort all surdeg ur era hus, för den som äter något syrat under dessa sju dagar ska utplånas från Israel. 16 Den första dagen ska ni hålla en helig sammankomst, likaså den sjunde dagen. Inget arbete får utföras de dagarna.+ Man får bara laga den mat som var och en behöver äta.

17 Ni ska fira det osyrade brödets högtid,+ för på just den dagen kommer jag att föra hela folket* ut ur Egypten. Och ni ska fira denna dag i generation efter generation. Detta är en bestående stadga. 18 Från kvällen den 14:e dagen i första månaden till kvällen den 21:a dagen samma månad ska ni äta osyrat bröd.+ 19 Under de sju dagarna får det inte finnas någon surdeg i era hus, för den som äter något syrat ska utplånas från Israels folk,+ oavsett om det är en utlänning eller en infödd i landet.+ 20 Ni får inte äta något syrat. Var ni än bor ska ni äta osyrat bröd.’”

21 Mose kallade genast på alla Israels äldste+ och sa: ”Gå och välj ut var sitt djur* till era familjer, och slakta påskoffret. 22 Sedan ska ni doppa ett knippe ịsop i blodet som ni har i en skål och stänka blodet på bjälken ovanför dörren och på båda dörrposterna. Och ingen av er får gå ut ur sitt hus före morgonen. 23 När Jehova går fram genom landet för att slå egyptierna med plågan och ser blodet på bjälken ovanför dörren och på de båda dörrposterna ska Jehova gå förbi den dörren, och han ska inte låta den dödliga plågan* komma in i era hus.+

24 Ni ska fira den här händelsen. Det är en bestående föreskrift för er och era barn.+ 25 När ni kommer in i det land som Jehova har lovat att ge er ska ni fira denna högtid.+ 26 Och när era barn frågar er: ’Vad betyder den här högtiden?’+ 27 ska ni svara: ’Det är påskoffret åt Jehova, som gick förbi israeliternas hus i Egypten när han slog egyptierna med plågan. Men våra hus skonade han.’”

Då föll folket på knä och böjde sig ner mot marken. 28 Sedan gick israeliterna i väg och gjorde som Jehova hade befallt Mose och Aron.+ De gjorde precis så.

29 Vid midnatt dödade Jehova alla förstfödda i Egypten,+ den förstfödde sonen till farao på tronen likaväl som den förstfödde sonen till fången i fängelset,* och även allt förstfött bland djuren.+ 30 Den natten steg farao upp, han och alla hans tjänare och alla andra egyptier. Och det hördes förtvivlade skrik bland egyptierna, för i alla hus var det någon som hade dött.+ 31 Omedelbart, medan det ännu var natt, kallade farao på Mose och Aron+ och sa: ”Ge er i väg, lämna mitt folk, både ni och alla andra israeliter. Gå och tillbe* Jehova, precis som ni har sagt.+ 32 Ta även med era får och era kor, precis som ni har sagt,+ och ge er av. Men be om välsignelse för mig också.”

33 Och egyptierna drev på folket för att snabbt+ få dem ut ur landet, för de var rädda att de skulle dö allihop.+ 34 Så folket tog med sig sin deg innan den var syrad och svepte in baktrågen i sina mantlar och bar dem på axlarna. 35 Israeliterna gjorde som Mose hade sagt och begärde silverföremål, guldföremål och kläder av egyptierna.+ 36 Jehova gjorde egyptierna välvilligt inställda, så att de gav folket vad de begärde. De fick alltså med sig ett stort byte från egyptierna.+

37 Sedan lämnade israeliterna Rạmeses+ och gav sig av mot Sukkot,+ omkring 600 000 män,* förutom barn.*+ 38 Och en stor blandad folkskara*+ följde med dem och dessutom en mycket stor hjord av kor, får och getter. 39 De bakade runda osyrade bröd av degen som de hade tagit med från Egypten. Degen var osyrad eftersom de hade lämnat Egypten så snabbt att de inte hade hunnit göra i ordning någon proviant.+

40 När israeliterna lämnade Egypten+ hade de bott på utländsk mark i 430 år.+ 41 Vid slutet av de 430 åren, ja just på den dagen, drog Jehovas stora folk* ut ur Egypten. 42 Detta är en natt då man ska fira att Jehova förde dem ut ur Egypten. I generation efter generation ska hela Israels folk fira den här natten till ära för Jehova.+

43 Jehova sa till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskoffret: Ingen utlänning får äta av det.+ 44 Men om någon har en slav som är köpt för pengar ska slaven först omskäras,+ och sedan får han äta av det. 45 Ingen som bor tillfälligt bland er och ingen inhyrd arbetare får äta av det. 46 I ett och samma hus ska det ätas. Ni får inte ta med något av köttet ut ur huset, och ni får inte krossa något ben på djuret.+ 47 Hela Israels folk ska fira påsken. 48 Om en invandrare som bor bland er vill fira Jehovas påsk måste alla män i hans hushåll omskäras. Först då kan han fira den, och han ska bli som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta av det.+ 49 Samma lag ska gälla både för den infödde och för invandraren som bor bland er.”+

50 Då gjorde alla israeliter som Jehova hade befallt Mose och Aron. De gjorde precis så. 51 Just den dagen förde Jehova israeliterna* ut ur Egypten.

13 Jehova fortsatte att tala till Mose: 2 ”Avskilj* alla förstfödda* bland israeliterna. Allt förstfött bland både människor och djur tillhör mig.”+

3 Sedan sa Mose till folket: ”Kom ihåg den här dagen, då ni lämnade slaveriet* i Egypten,+ för med stark hand förde Jehova er ut.+ Därför får inget syrat ätas. 4 I dag drar ni ut, i månaden abib.*+ 5 När Jehova har fört er in i kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, hivéernas och jebuséernas land,+ som han med ed lovade era förfäder att ge er,+ ett land som flödar av mjölk och honung,+ då ska ni fira den här högtiden i denna månad. 6 I sju dagar ska ni äta osyrat bröd,+ och på sjunde dagen ska ni fira en högtid åt Jehova. 7 Under de sju dagarna ska ni äta osyrat bröd.+ Inget som är syrat får finnas hos er,+ och ingen surdeg får finnas någonstans i ert område.* 8 Den dagen ska du förklara för dina barn: ’Det här gör jag för att minnas det Jehova gjorde för mig när jag lämnade Egypten.’+ 9 Och detta ska vara som ett tecken på handen och som ett minnestecken* på pannan,*+ så att Jehovas lag kan vara på era läppar.* För med stark hand förde Jehova er ut ur Egypten. 10 Ni ska följa denna stadga vid den bestämda tiden år efter år.+

11 När Jehova har fört er in i kanaanéernas land, som han med ed lovade er och era förfäder att han skulle ge er,+ 12 ska ni överlämna alla förstfödda pojkar* och alla förstfödda handjur bland er boskap åt Jehova. De tillhör Jehova.+ 13 Varje förstfödd åsna ska ni friköpa med ett får, och om ni inte friköper den ska ni bryta nacken av den. Och varje förstfödd son ska friköpas.+

14 Om era barn längre fram frågar: ’Vad betyder det här?’ ska ni svara: ’Med stark hand förde Jehova oss ut ur Egypten, där vi var slavar.*+ 15 När farao envist vägrade släppa oss+ dödade Jehova alla förstfödda i Egypten, både bland människor och djur.+ Det är därför vi offrar alla förstfödda handjur åt Jehova och friköper alla förstfödda pojkar.’ 16 Det ska vara som ett tecken på handen och som ett band på pannan,*+ för med stark hand förde Jehova oss ut ur Egypten.”

17 När farao hade släppt folket ledde Gud dem inte längs vägen till filistéernas land, trots att den var kortare. För Gud sa: ”Om folket hotas av krig kanske de ångrar sig och återvänder till Egypten.” 18 Så Gud lät folket ta en omväg genom vildmarken vid Röda havet.+ Och israeliterna lämnade Egypten i stridsformering. 19 Mose tog också med sig Josefs kropp,* för Josef hade tagit en högtidlig ed av Israels avkomlingar och sagt: ”Gud kommer att vända sin uppmärksamhet till er. Lova att ni tar med min kropp* härifrån.”+ 20 De lämnade Sukkot och slog läger i Etham, i utkanten av vildmarken.

21 På dagen gick Jehova framför dem i en molnpelare för att leda dem,+ och på natten gick han framför dem i en eldpelare för att ge dem ljus, så att de kunde gå både på dagen och på natten.+ 22 Molnpelaren gick ständigt framför folket på dagen, och eldpelaren gick framför dem på natten.+

14 Jehova sa nu till Mose: 2 ”Säg till israeliterna att vända om och slå läger framför Pi-Hạhirot, mellan Migdol och havet, med Baal-Sefon inom synhåll.+ Där ska ni slå läger vid havet. 3 Då kommer farao att tro att israeliterna har gått vilse och att de har blivit instängda i vildmarken. 4 Jag ska låta farao bli hårdhjärtad,+ och han kommer att förfölja dem, och jag ska göra min storhet känd genom att krossa farao och hela hans armé.+ Och egyptierna ska inse att jag är Jehova.”+ Då gjorde israeliterna så.

5 Senare fick Egyptens kung reda på att folket hade flytt. Då ångrade sig farao och hans tjänare+ och sa: ”Vad är det vi har gjort? Varför släppte vi i väg våra israelitiska slavar?” 6 Så han spände för sina stridsvagnar och drog ut med sin armé.+ 7 Han tog de 600 bästa vagnarna och alla andra vagnar i Egypten och bemannade dem med krigare. 8 Jehova lät farao, Egyptens kung, bli hårdhjärtad så att han förföljde israeliterna, som segervissa* var på väg ut ur landet.+ 9 Egyptierna förföljde dem,+ och alla faraos hästar och vagnar och ryttare och hela hans armé hann upp dem där de hade slagit läger vid havet, vid Pi-Hạhirot mitt emot Baal-Sefon.

10 När farao närmade sig upptäckte israeliterna att de var förföljda av egyptierna. De blev skräckslagna och började ropa till Jehova.+ 11 De sa till Mose: ”Fanns det verkligen inga gravplatser i Egypten, eftersom du har fört oss ut i vildmarken för att dö?+ Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? 12 Var det inte det vi sa i Egypten: ’Låt oss vara, så att vi kan fortsätta tjäna egyptierna’? Det hade varit bättre att tjäna egyptierna än att dö här i vildmarken.”+ 13 Då sa Mose till folket: ”Var inte rädda.+ Stå stilla och se hur Jehova räddar er i dag.+ För de egyptier som ni ser i dag kommer ni aldrig att se igen.+ 14 Jehova ska strida för er,+ och ni ska se på i stillhet.”

15 Jehova sa till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till israeliterna att de ska dra vidare. 16 Lyft upp din stav och sträck ut den över havet och dela det, så att israeliterna kan gå torrskodda rakt igenom havet. 17 Och jag ska låta egyptierna bli hårdhjärtade, så att de följer efter dem. Jag ska göra min storhet känd genom att krossa farao och hela hans armé, hans stridsvagnar och hans ryttare.+ 18 Och egyptierna ska inse att jag är Jehova när jag gör min storhet känd och krossar farao och hans stridsvagnar och ryttare.”+

19 Den sanne Gudens ängel+ som hade gått framför Israels läger flyttade sig nu och ställde sig bakom dem. Och molnpelaren som hade gått framför dem flyttade sig och ställde sig bakom dem,+ 20 så att den kom in mellan egyptiernas läger och israeliternas läger.+ På ena sidan var den mörk, och på andra sidan lyste den upp natten.+ På det sättet hölls egyptierna på avstånd från israeliterna hela den natten.

21 Mose sträckte nu ut staven över havet,+ och Jehova fick en stark östanvind att blåsa hela natten så att vattnet drevs undan och havet delades,+ och havsbottnen blev till torr mark.+ 22 Israeliterna gick då rakt igenom havet på torr mark,+ medan vattnet stod som en vägg till höger och till vänster om dem.+ 23 Men egyptierna satte efter dem, och alla faraos hästar, stridsvagnar och ryttare förföljde israeliterna, rakt ut i havet.+ 24 Under morgonväkten* såg Jehova ut över egyptiernas armé inifrån pelaren av eld och moln,+ och han skapade kaos och panik bland dem. 25 Han fick hjulen att falla av vagnarna, så att de blev svåra att köra. Egyptierna ropade: ”Vi måste fly från israeliterna, för det är Jehova som strider mot Egypten!”+

26 Då sa Jehova till Mose: ”Sträck ut din stav över havet, så att vattnet väller tillbaka över egyptierna och deras stridsvagnar och ryttare.” 27 Mose sträckte genast ut staven över havet, och i gryningen vände vattnet tillbaka. När egyptierna flydde såg Jehova till att de sveptes med av vattenmassorna.+ 28 Vattnet dränkte stridsvagnarna, ryttarna och hela faraos armé som hade gett sig ut i havet efter israeliterna.+ Inte en enda tilläts överleva.+

29 Men israeliterna gick på torr mark på havsbottnen,+ och vattnet stod som en vägg till höger och till vänster om dem.+ 30 Den dagen räddade Jehova Israel från egyptierna,+ och israeliterna såg egyptiernas döda kroppar ligga på stranden. 31 När de såg vilken stor kraft* Jehova använde mot egyptierna fylldes de av djup respekt för Jehova, och de litade på Jehova och på hans tjänare Mose.+

15 Då sjöng Mose och israeliterna den här lovsången till Jehova:+

”Låt mig sjunga en lovsång till Jehova, för han är högt upphöjd.+

Häst och ryttare vräkte han i havet.+

 2 Jah* är min styrka och min kraft, för han räddar mig.+

Han är min Gud, honom ska jag prisa,+ min fars Gud,+ honom ska jag upphöja.+

 3 Jehova är en mäktig krigare,+ Jehova är hans namn.+

 5 Det rytande havet svepte bort dem, som en sten sjönk de ner i djupet.+

 7 I ditt stora majestät kan du störta dem som reser sig upp mot dig.+

Din vrede flammar mot dem, den förtär dem som stubb.

 9 Fienden sa: ’Jag ska förfölja dem och hinna i kapp dem!

Jag ska dela byte tills jag har fått allt jag vill ha!

Jag ska dra svärd! Min hand ska krossa dem!’+

11 Vem bland gudarna är som du, Jehova?+

Vem är som du, den heligaste av alla?+

Du är den som ska tillbes med lovsånger, du är den som gör underverk.+

12 Du sträckte ut din högra hand, och jorden slukade dem.+

Alla Kanaans invånare ska tappa modet.+

16 Fruktan och skräck ska drabba dem.+

18 Jehova ska regera som kung i evigheters evighet.+

Men Israels folk gick rakt igenom havet på torr mark.”+

20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dans. 21 Mirjam svarade männen i växelsång:

”Sjung en lovsång till Jehova, för han är högt upphöjd.+

Häst och ryttare vräkte han i havet.”+

22 Mose ledde sedan israeliterna bort från Röda havet, och de drog ut i Shurs vildmark. De vandrade i tre dagar i vildmarken utan att hitta något vatten. 23 De kom fram till Marah,*+ men där gick det inte att dricka vattnet eftersom det var bittert. Det var därför han kallade platsen Marah. 24 Då började folket klaga på Mose+ och säga: ”Vad ska vi dricka?” 25 Han ropade till Jehova,+ och Jehova ledde honom till ett träd. När Mose kastade det i vattnet blev vattnet friskt.

Det var där Gud gav dem en förordning och statuerade ett exempel, och det var där han satte dem på prov.+ 26 Han sa: ”Om ni lyssnar noga till Jehovas, er Guds, röst och gör det som är rätt i hans ögon och håller hans bud och rättar er efter alla hans föreskrifter,+ ska ni inte drabbas av någon av de sjukdomar som jag lät egyptierna drabbas av.+ För jag, Jehova, botar er.”+

27 Sedan kom de till Elim, där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmer. Så de slog läger där vid vattnet.

16 Israels folk lämnade Elim och kom så småningom till Sins vildmark,+ som ligger mellan Elim och Sinai. Det var den 15:e dagen i andra månaden efter att de hade lämnat Egypten.

2 Sedan började hela Israels folk klaga på Mose och Aron i vildmarken.+ 3 Israeliterna sa till dem: ”Om Jehova ändå hade dödat oss i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna+ och kunde äta oss mätta på bröd. Men nu har ni fört oss ut i vildmarken för att hela folket ska svälta ihjäl.”+

4 Då sa Jehova till Mose: ”Jag ska låta det regna bröd från himlen,+ och alla ska gå ut och samla så mycket de behöver dag för dag.+ Så ska jag pröva dem och se om de följer min lag eller inte.+ 5 Men den sjätte dagen+ ska de samla in och tillreda dubbelt så mycket som de brukar.”+

6 Mose och Aron sa då till israeliterna: ”I kväll kommer ni att inse att det är Jehova som har fört er ut ur Egypten.+ 7 I morgon bitti ska ni få se Jehovas stora härlighet, för Jehova har hört att ni klagar på honom. Varför klagar ni på oss? Vi är ju ingenting.” 8 Mose fortsatte: ”I kväll ska Jehova ge er kött att äta och i morgon bitti bröd tills ni blir mätta, och då kommer ni att förstå att Jehova har hört hur ni klagar på honom. För vilka är vi? Det är inte oss ni klagar på, utan på Jehova.”+

9 Sedan sa Mose till Aron: ”Säg till Israels folk: ’Träd fram inför Jehova, för han har hört hur ni klagar.’”+ 10 När Aron hade talat till folket vände de sig mot vildmarken, och då visade sig Jehovas härlighet i molnet.+

11 Jehova fortsatte tala till Mose: 12 ”Jag har hört hur israeliterna klagar.+ Säg till dem: ’I skymningen* ska ni få kött att äta, och i morgon bitti ska ni få bröd tills ni blir mätta.+ Då ska ni inse att jag är Jehova, er Gud.’”+

13 Den kvällen kom det vaktlar i sådana mängder att de täckte lägret,+ och på morgonen låg det dagg runt hela lägret. 14 När daggen dunstat låg det ett lager tunna flingor på marken+ som liknade rimfrost. 15 När israeliterna såg det sa de till varandra: ”Vad är det här?” för de visste inte vad det var. Mose svarade: ”Det här är brödet som Jehova har gett er.+ 16 Jehova har sagt: ’Ni ska samla så mycket som var och en behöver. Hämta ett gomermått*+ per person till dem som bor i ert tält.’” 17 Och israeliterna gjorde så. Några samlade mycket, andra samlade lite. 18 När de sedan mätte upp det med gomermåttet hade den som samlat mycket inte för mycket, och den som samlat lite hade inte för lite.+ Alla hade fått det de behövde.

19 Sedan sa Mose till dem: ”Ingen får spara något av det tills i morgon.”+ 20 Men de lyssnade inte på Mose. En del sparade lite av det till nästa dag, och då blev det fullt av mask och luktade illa, och Mose blev arg på dem. 21 Varje morgon samlade var och en så mycket som behövdes. När solen började värma smälte resten bort.

22 Den sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket,+ två gomermått per person. Alla folkets hövdingar gick då till Mose och berättade det. 23 Då sa han till dem: ”Det är precis som Jehova har sagt. I morgon är det en vilodag,* en helig sabbat åt Jehova.+ Baka det som ska bakas, och koka det som ska kokas.+ Ta vara på det som blir över och spara det tills i morgon.” 24 Så man sparade det till nästa morgon, som Mose hade sagt, och det började inte lukta illa och det kom inte mask i det. 25 Då sa Mose: ”Ät det i dag, för i dag är det sabbat åt Jehova. I dag kommer ni inte att hitta något på marken. 26 Sex dagar kan ni samla in det, men på sjunde dagen, på sabbaten,+ kommer det inte att finnas något att samla.” 27 Ändå var det några som gick ut den sjunde dagen för att samla, men de hittade inget.

28 Då sa Jehova till Mose: ”Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och mina lagar?+ 29 Glöm aldrig sabbaten som Jehova har gett er.+ Det är därför han ger er bröd för två dagar den sjätte dagen. Alla måste stanna där de är, ingen får gå i väg någonstans den sjunde dagen.” 30 Och folket firade sabbaten* den sjunde dagen.+

31 Israeliterna kallade brödet ”manna”.* Det var vitt som korianderfrö och smakade som honungskaka.+ 32 Sedan sa Mose: ”Så här har Jehova sagt: ’Fyll ett gomermått med manna och spara det i generation efter generation,+ så att era efterkommande får se det bröd som jag gav er att äta i vildmarken när jag förde er ut ur Egypten.’” 33 Och Mose sa till Aron: ”Ta ett gomermått manna och lägg det i en kruka och ställ den inför Jehova. Den ska vara kvar där i generation efter generation.”+ 34 Aron gjorde precis som Jehova hade befallt Mose. Han ställde krukan framför Vittnesbördet*+ för att förvaras där. 35 Israeliterna åt manna i 40 år,+ ända tills de kom till bebott land.+ De åt manna tills de kom fram till gränsen mot Kanaan.+ 36 För övrigt: en gomer är en tiondels efa.*

17 Hela Israels folk bröt upp från Sins vildmark+ och färdades i etapper enligt Jehovas befallning,+ och de slog läger i Rẹfidim.+ Men där fanns inget vatten att dricka.

2 Så folket började klaga på Mose+ och sa: ”Ge oss vatten!” Men Mose sa till dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Jehova på prov?”+ 3 Men folket ville ha vatten, för de var mycket törstiga. De klagade på Mose+ och sa: ”Varför förde du oss ut ur Egypten? Tänker du låta oss och våra barn och vår boskap törsta ihjäl?” 4 Till slut ropade Mose till Jehova: ”Vad ska jag göra med det här folket? Snart stenar de mig!”

5 Då sa Jehova till Mose: ”Ta med dig staven som du använde när du slog på Nilen,+ och välj ut några av de äldste i Israel, och ni ska gå i väg framför folket. 6 Jag ska stå framför dig där på klippan vid Horeb. Du ska slå på klippan, och det ska komma vatten ur den så att folket kan dricka.”+ Och Mose gjorde precis så inför de äldste i Israel. 7 Så han gav platsen namnet Massah*+ och Merịba,*+ därför att israeliterna hade klagat på honom och därför att de hade satt Jehova på prov+ och sagt: ”Är Jehova mitt ibland oss eller inte?”

8 Efter detta kom amalekiterna+ och anföll israeliterna i Rẹfidim.+ 9 Då sa Mose till Josua:+ ”Välj ut några män och dra ut i strid mot amalekiterna. I morgon ska jag ställa mig på toppen av kullen med den sanne Gudens stav i handen.” 10 Josua gjorde precis som Mose hade sagt+ och drog ut i strid mot amalekiterna. Och Mose, Aron och Hur+ gick upp på toppen av kullen.

11 Så länge Mose höll upp händerna hade israeliterna övertaget, men så fort hans händer sjönk fick amalekiterna övertaget. 12 När Moses armar* blev tunga tog Aron och Hur en sten och lät honom sätta sig på den. Sedan ställde de sig på var sin sida om honom och stödde hans armar så att han kunde hålla händerna uppe ända tills solen gick ner. 13 Och Josua besegrade amalekiternas armé.+

14 Jehova sa till Mose: ”Skriv ner detta i boken så att det aldrig glöms bort,* och läs upp det för Josua: ’Jag ska fullständigt utplåna amalekiterna från jordens yta,* och minnet av dem ska försvinna.’”+ 15 Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Jehova-Nissị* 16 och sa: ”Eftersom amalekiterna har räckt ut sin hand mot Jahs tron,+ ska Jehova föra krig mot dem i generation efter generation.”+

18 Jetro, prästen i Midjan, Moses svärfar,+ fick höra om allt som Gud hade gjort för Mose och för sitt folk Israel, hur Jehova hade fört Israel ut ur Egypten.+ 2 Jetro hade tagit emot Moses hustru Sippọra när hon skickades hem 3 tillsammans med sina två söner.+ Den ene hade fått namnet Gersom,*+ för Mose sa: ”Jag är en invandrare som bor i ett främmande land.” 4 Den andre sonen hade fått namnet Eliẹser,* för Mose sa: ”Min fars Gud är min hjälpare, han räddade mig från faraos svärd.”+

5 Så Jetro, Moses svärfar, och Moses söner och hans hustru kom till honom i vildmarken där han hade slagit läger vid den sanne Gudens berg.+ 6 Jetro sände följande bud till Mose: ”Jag, din svärfar Jetro,+ är på väg till dig tillsammans med din hustru och dina två söner.” 7 Mose gick genast ut för att möta sin svärfar, och han bugade sig och hälsade honom med en kyss. När de hade hälsat gick de in i tältet.

8 Mose berättade för sin svärfar om allt som Jehova hade gjort med farao och egyptierna för israeliternas skull,+ om alla svårigheter som drabbat dem längs vägen+ och om hur Jehova hade befriat dem. 9 Jetro gladde sig över allt det goda som Jehova hade gjort för israeliterna när han räddade dem från egyptierna.* 10 Jetro sa: ”Prisa Jehova, som har befriat er från Egypten och från farao och som har räddat folket från Egyptens förtryck. 11 Nu vet jag att Jehova är större än alla andra gudar,+ med tanke på vad han gjorde med dem som handlade arrogant mot hans folk.” 12 Sedan kom Jetro, Moses svärfar, med ett brännoffer och andra offer åt Gud. Och Aron och alla äldste i Israel kom för att äta en måltid tillsammans med honom inför den sanne Guden.

13 Nästa dag satte sig Mose som vanligt som domare för folket. Och folket fortsatte komma, och de stod där inför honom från morgon till kväll. 14 När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket sa han: ”Varför gör du så här? Varför sitter du här ensam med allt folk inför dig från morgon till kväll?” 15 Mose svarade: ”Folket kommer till mig för att få vägledning från Gud. 16 När en tvist uppstår kommer man till mig. Jag dömer mellan parterna och berättar för dem om den sanne Gudens lagar och beslut.”+

17 Moses svärfar sa till honom: ”Det här är inte det bästa sättet att göra det på. 18 Du sliter ut både dig själv och alla som kommer hit. Det är en alldeles för tung uppgift som du inte borde sköta ensam. 19 Lyssna på mig. Jag ska ge dig ett råd, och Gud kommer att vara med dig.+ Du ska representera folket inför den sanne Guden+ och lägga fram deras rättssaker inför honom.+ 20 Du ska undervisa dem om vilka lagar och förordningar som gäller,+ och du ska berätta för dem vilken väg de ska vandra på och vad de ska göra. 21 Men välj ut några lämpliga män bland folket+ som har djup respekt för Gud, ärliga och pålitliga män.+ Sätt dem som ledare för grupper på tusen, grupper på hundra, grupper på femtio och grupper på tio.+ 22 De ska döma folket när det uppstår en tvist.* Alla svåra fall ska de lämna över till dig,+ men enklare fall kan de avgöra själva. Dela på bördan, så underlättar det för dig.+ 23 Om du gör så och Gud godkänner det kommer du inte att slita ut dig, och alla som är här kan gå hem nöjda.”

24 Mose lyssnade på sin svärfar och gjorde direkt som han hade sagt. 25 Mose valde ut skickliga män bland israeliterna och utnämnde dem till överhuvuden för folket, till ledare för grupper på tusen, på hundra, på femtio och på tio. 26 Och de dömde folket när det uppstod en tvist. Alla svåra fall överlämnade de till Mose,+ men enklare fall avgjorde de själva. 27 Sedan tog Mose farväl av sin svärfar,+ som återvände till sitt land.

19 I den tredje månaden efter att israeliterna hade lämnat Egypten, på första dagen,* kom de till Sinais vildmark. 2 De bröt upp från Rẹfidim+ och kom till Sinais vildmark och slog läger där, framför berget.+

3 Sedan gick Mose upp på berget för att träda fram inför den sanne Guden, och Jehova talade till honom från berget:+ ”Så här ska du säga till Jakobs avkomlingar, till israeliterna: 4 ’Ni har själva sett vad jag gjorde med egyptierna,+ hur jag bar er på örnvingar och förde er till mig.+ 5 Om ni nu noggrant lyssnar till min röst och håller mitt förbund, då ska ni bli mitt särskilda folk* framför alla andra folk,+ för hela jorden är min.+ 6 Ni ska bli ett kungligt prästerskap och en helig nation för mig.’+ Detta är vad du ska säga till israeliterna.”

7 Så Mose gick i väg och samlade folkets äldste och berättade allt det Jehova hade befallt honom.+ 8 Folket svarade enhälligt: ”Vi vill göra allt som Jehova har sagt.”+ Mose gick direkt och berättade för Jehova vad folket hade svarat. 9 Och Jehova sa till Mose: ”Jag ska komma till dig i ett mörkt moln, och jag ska tala till dig så att folket kan höra det. Då kommer de att lita på dig för alltid.” Och Mose berättade för Jehova vad folket hade sagt.

10 Sedan sa Jehova till Mose: ”Gå till folket och be dem rena sig i dag och i morgon för att tillbe mig,* och de ska tvätta sina kläder. 11 Och på tredje dagen ska de vara redo, för på den dagen ska Jehova stiga ner på berget Sinai inför hela folket. 12 Du ska dra en gräns runt berget och varna folket: ’Gå inte upp på berget, och gå inte i närheten av bergets fot. Om någon rör vid berget ska han dö. 13 Men ingen får röra vid överträdaren, utan han ska antingen stenas eller skjutas.* Oavsett om det är en människa eller ett djur är straffet döden.’+ Men när de hör ljudet av bagghornet+ får de gå fram till berget.”

14 Sedan gick Mose ner från berget till folket, och han lät folket rena sig för tillbedjan,* och de tvättade sina kläder.+ 15 Han sa till folket: ”Gör er redo för den tredje dagen. Avhåll er från sexuellt umgänge.”*

16 På morgonen den tredje dagen började det åska och blixtra. Ett tjockt moln+ lade sig över berget, och det hördes ett starkt ljud av ett horn. Och alla i lägret blev mycket rädda.+ 17 Mose förde nu folket ut ur lägret för att möta den sanne Guden, och de ställde sig nedanför berget. 18 Hela berget Sinai höljdes i rök, för Jehova kom ner på det i eld.+ Röken steg upp som från en brännugn, och hela berget skakade våldsamt.+ 19 Medan ljudet av hornet blev starkare och starkare talade Mose, och den sanne Guden svarade honom med tydlig röst.

20 Jehova steg alltså ner på toppen av berget Sinai. Sedan kallade Jehova till sig Mose, och Mose gick upp till bergets topp.+ 21 Jehova sa nu till Mose: ”Gå ner och varna folket så att de inte försöker tränga sig fram för att se Jehova, för då kommer många av dem att dö. 22 Och prästerna, som regelbundet träder fram inför Jehova, måste rena* sig, så att Jehova inte straffar* dem.”+ 23 Mose svarade Jehova: ”Folket kan inte gå upp på berget Sinai. Du har ju varnat oss och sagt: ’Dra en gräns runt berget, för det är heligt nu.’”+ 24 Men Jehova sa till honom: ”Gå ner, och kom upp igen tillsammans med Aron. Men låt inte prästerna och folket tränga sig fram för att komma upp till Jehova, för då kommer jag att straffa dem.”+ 25 Och Mose gick ner till folket och sa detta till dem.

20 Sedan gav Gud följande befallningar:+

2 ”Jag är Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten, där ni var slavar.*+ 3 Du ska inte ha några andra gudar än mig.*+

4 Du ska inte göra en skulpterad bild eller en symbol som liknar något i himlen eller på jorden eller i vattnet.+ 5 Du ska inte böja dig ner för dem eller förledas att tillbe* dem,+ för jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver fullständig* hängivenhet.+ Jag låter straffet för dem som hatar mig komma över deras efterkommande ända till tredje och fjärde generationen, 6 men dem som älskar mig och håller mina bud+ visar jag lojal kärlek i tusen generationer.

7 Du ska inte använda Jehovas, din Guds, namn på ett ovärdigt sätt,+ för Jehova kommer inte att låta den som använder hans namn på ett ovärdigt sätt komma undan ostraffad.+

8 Kom ihåg sabbatsdagen och håll den helig.+ 9 Sex dagar ska du arbeta och sköta alla dina sysslor,+ 10 men den sjunde dagen är en sabbat åt Jehova, din Gud. Du ska inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, varken din slav eller din slavinna eller dina djur eller invandraren som bor i dina städer.*+ 11 För på sex dagar gjorde Jehova himlen, jorden och havet och allt som de rymmer, men den sjunde dagen började han vila.+ Därför välsignade Jehova sabbatsdagen och gjorde den helig.

12 Respektera* din far och din mor,+ så att du kan leva länge i det land som Jehova, din Gud, ska ge dig.+

13 Du ska inte mörda.+

14 Du ska inte begå äktenskapsbrott.*+

15 Du ska inte stjäla.+

16 Du ska inte vittna falskt mot någon.*+

17 Du ska inte ha begär till någon annans hus. Du ska inte ha begär till någon annans hustru+ eller till hans slav eller slavinna, hans tjur eller åsna eller till något annat som tillhör honom.”+

18 Nu blev hela folket vittne till åskan och blixtarna och ljudet av hornet och det rykande berget. Detta fick dem att bli mycket rädda och hålla sig på avstånd.+ 19 De sa till Mose: ”Vi vill att du ska tala till oss, och vi ska lyssna, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.”+ 20 Då sa Mose till folket: ”Var inte rädda. Den sanne Guden har kommit för att sätta er på prov,+ för att ni ska fortsätta ha djup respekt för honom och inte synda.”+ 21 Och folket stod kvar på avstånd, men Mose gick närmare det mörka molnet där den sanne Guden var.+

22 Jehova sa till Mose: ”Säg så här till israeliterna: ’Ni har själva sett att jag talade till er från himlen.+ 23 Ni ska inte göra gudar av silver eller guld, för ni ska inte tillbe andra gudar vid sidan av mig.+ 24 Ni ska göra ett altare av jord åt mig, och på det ska ni offra era brännoffer, era gemenskapsoffer,* era får och era kor. På alla platser där jag låter mitt namn bli nämnt*+ ska jag komma och välsigna er. 25 Om ni gör ett altare av sten åt mig ska ni inte använda huggen sten, för ni vanhelgar altaret om ni bearbetar stenen med mejsel.+ 26 Gör inte trappsteg till mitt altare, för att er nakenhet* inte ska blottas när ni går upp.’

21 Detta är de lagar* som du ska lägga fram för dem:+

2 Om du köper en hebreisk slav+ ska han vara slav i sex år, men det sjunde året ska han friges utan att behöva betala något.+ 3 Kom han ensam ska han friges ensam, kom han med en hustru ska hon friges tillsammans med honom. 4 Om hans herre har gett honom en hustru* och de har fått söner och döttrar, ska hustrun och barnen tillhöra hans herre, och han ska friges ensam.+ 5 Men om slaven insisterar och säger: ’Jag vill inte bli fri, för jag älskar min herre, min hustru och mina barn’,+ 6 då ska hans herre föra fram honom inför den sanne Guden. Sedan ska han ställa honom vid dörren eller dörrposten och ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren, och slaven ska tillhöra honom livet ut.

7 Om en man säljer sin dotter som slav ska hon inte friges på samma sätt som de manliga slavarna. 8 Om hennes herre inte är nöjd med henne och inte tar henne som bihustru utan låter någon annan köpa* henne, får han inte sälja henne till en utlänning, för han har svikit henne. 9 Om han ger henne som hustru till sin son ska hon få samma rättigheter som en dotter. 10 Tar han* ännu en hustru får han inte dra ner på sin första hustrus kost, kläder och äktenskapliga rätt.+ 11 Om han inte ger henne dessa tre saker ska hon friges utan att behöva betala för det.

12 Den som slår någon så att han dör ska straffas med döden.+ 13 Men om han gör det oavsiktligt och den sanne Guden låter det ske, kan han fly till en plats som jag ska anvisa dig.+ 14 Om någon blir så arg på en annan att han avsiktligt dödar honom+ ska han straffas med döden, om du så måste hämta honom från mitt altare.+ 15 Den som slår sin far eller sin mor ska straffas med döden.+

16 Om någon för bort en människa+ och säljer honom eller ertappas med att hålla honom fången,+ ska han straffas med döden.+

17 Den som förbannar* sin far eller sin mor ska straffas med döden.+

18 Om några män grälar och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven* och han inte dör men blir sängliggande, 19 ska den som slog honom gå fri från straff om den skadade kan stiga upp och gå omkring utomhus med stöd av en käpp. Men han måste ge honom ersättning för förlorad arbetsinkomst tills han är helt återställd.

20 Om någon slår sin slav* med en käpp så att slaven dör ska hämnd utkrävas.+ 21 Men om slaven överlever en eller två dagar ska hämnd inte utkrävas, eftersom slaven tillhörde honom.

22 Om någon under ett slagsmål stöter till en gravid kvinna så att hennes barn föds för tidigt*+ men det inte leder till något dödsfall,* ska den skyldige betala den skadeersättning som kvinnans man kräver och som domarna fastställer.+ 23 Men om det inträffar ett dödsfall ska liv ges för liv,*+ 24 och öga ska ges för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,+ 25 brännskada för brännskada, sår för sår, slag för slag.

26 Om någon slår sin slav* så att han förstör hans öga ska han frige slaven som ersättning för ögat.+ 27 Och om någon slår ut en tand på sin slav* ska han frige slaven som ersättning för tanden.

28 Om en tjur stångar ihjäl en man eller en kvinna ska tjuren stenas,+ och köttet får inte ätas, men tjurens ägare går fri från straff. 29 Men om tjuren brukar stångas och ägaren har gjorts uppmärksam på det men ändå inte håller den under uppsikt och den dödar en man eller en kvinna, då ska tjuren stenas, och ägaren ska också dödas. 30 Men om han blir ålagd en lösensumma* måste han betala hela den summan för att friköpa sitt liv. 31 Samma lag gäller om det var ett barn som tjuren stångade, pojke eller flicka. 32 Om det var en slav som tjuren stångade ska tjurens ägare betala 30 siklar* silver till slavens herre, och tjuren ska stenas.

33 Om någon gräver en djup grop utan att täcka den, eller om någon tar bort det som täcker en grop, och en tjur eller en åsna faller ner i den, 34 ska den ansvarige betala ersättning.+ Beloppet ska han betala till djurets ägare, men det döda djuret får han behålla. 35 Om någons tjur stångar ihjäl en annans tjur ska de sälja den levande tjuren och dela på beloppet, och de ska också dela det döda djuret. 36 Men om det var känt att tjuren brukade stångas och ägaren ändå inte höll den under uppsikt, då ska han ge ersättning med tjur för tjur, och det döda djuret får han behålla.

22 Om någon stjäl en tjur eller ett får och slaktar djuret eller säljer det, ska han ersätta tjuren med fem tjurar och fåret med fyra får.+

2 (Om en tjuv+ ertappas vid ett inbrott och blir slagen och dör leder det inte till blodskuld. 3 Men om det sker efter soluppgången leder det till blodskuld.)

En tjuv ska ge ersättning. Om han inte kan det ska han säljas som slav för att ersätta det han har stulit. 4 Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, oavsett om det är en tjur eller en åsna eller ett får, ska han ge dubbel ersättning.

5 Om någon släpper ut sina djur på bete på en åker eller en vingård och låter dem beta på någon annans mark, ska han ge ersättning med det bästa från sin egen åker eller med det bästa från sin egen vingård.

6 Om det börjar brinna och elden sprider sig till törnbuskar och förstör kärvar eller växande säd eller ett fält, ska den som vållade branden ge ersättning för det.

7 Om någon låter någon annan ta hand om pengar eller annan egendom och det blir stulet från hans hus, ska tjuven ge dubbel ersättning om man hittar honom.+ 8 Om man inte hittar tjuven ska husets ägare föras fram inför den sanne Guden,+ så att man kan avgöra om det är han som har stulit* det. 9 När det är fråga om en egendomstvist – det kan gälla en tjur, en åsna, ett får, ett klädesplagg eller något annat förlorat – och två parter gör anspråk på äganderätten, ska saken läggas fram inför den sanne Guden.+ Den som Gud förklarar skyldig ska ge dubbel ersättning åt den andra parten.+

10 Om någon tar hand om någon annans åsna eller tjur eller får eller något annat djur och det dör eller blir allvarligt skadat eller bortfört utan att någon ser det, 11 ska de ställa sig inför Jehova, och den som fått hand om djuret ska svära en ed på att han inte har stulit sin medmänniskas egendom. Djurets ägare ska godta det, och ingen ersättning ska betalas.+ 12 Men om djuret har stulits från honom* ska han ge ägaren ersättning. 13 Om djuret blivit ihjälrivet ska han lägga fram kroppen som bevis. Han behöver inte betala ersättning för något som rivits av ett vilt djur.

14 Men om någon lånar ett djur av någon annan och det blir allvarligt skadat eller dör i ägarens frånvaro, ska den som lånade djuret ge ersättning. 15 Om ägaren är närvarande behöver han inte ge ersättning. Om han hade hyrt djuret utgör hyressumman ersättningen.

16 Om en man förför en kvinna* som inte är förlovad och ligger med henne ska han betala brudpriset för henne så att hon blir hans hustru.+ 17 Om hennes far vägrar att ge henne åt honom ska mannen betala ett belopp som motsvarar brudpriset.

18 En kvinna som sysslar med trolldom ska du inte låta leva.+

19 Den som har sex med ett djur ska dö.+

20 Den som offrar åt andra gudar än Jehova ska dö.*+

21 Du ska inte behandla en invandrare som bor bland er illa eller förtrycka honom.+ Ni var ju själva invandrare när ni bodde i Egypten.+

22 Änkor och faderlösa* ska du inte behandla illa.+ 23 Om ni skulle behandla dem illa på något sätt och de ropar till mig ska jag höra deras rop,+ 24 och min vrede ska flamma upp, och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

25 Om du lånar ut pengar till någon fattig* i mitt folk ska du inte göra som långivarna.* Du ska inte kräva någon ränta.+

26 Om du tar någons mantel som säkerhet för ett lån*+ ska du lämna tillbaka den till honom före solnedgången. 27 Den är ju det enda täcke han har. Vad ska han svepa in sig* i när han ska sova om han inte har sin mantel?+ Jag ska höra när han ropar till mig, för jag är medkännande.*+

28 Du ska inte förbanna* Gud+ eller en hövding* bland ditt folk.+

29 Du ska inte tveka att offra av din stora skörd och av det som flödar från dina pressar.*+ Din förstfödde son ska du ge åt mig.+ 30 Så här ska du göra med de förstfödda bland tjurar och får:+ Sju dagar ska djuret vara kvar hos sin mor. På åttonde dagen ska du ge det åt mig.+

31 Ni ska vara mitt heliga folk.+ Om ni hittar ett djur på marken som blivit rivet av ett vilt djur ska ni inte äta köttet,+ utan kasta det åt hundarna.

23 Du ska inte sprida ett falskt rykte.+ Samarbeta inte med någon som är ond genom att medvetet vittna falskt.+ 2 Du ska inte följa mängden och göra det som är ont, och när du vittnar i en rättstvist ska du inte förvränga sanningen bara för att göra flertalet nöjda. 3 Du ska inte vara partisk i den fattiges tvist.+

4 Om du hittar din fiendes tjur eller åsna som kommit bort ska du föra tillbaka den till honom.+ 5 Om du ser att din oväns åsna* har segnat ner under sin börda får du inte ignorera det och gå därifrån. Du ska hjälpa honom att lasta av djuret.+

6 Du ska inte döma orättvist när den fattige kommer till dig med en rättssak.+

7 Håll dig borta från falska anklagelser,* och de oskyldiga och rättfärdiga ska du inte sända i döden, för jag kommer inte att frikänna de skyldiga.*+

8 Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de klarsynta och kan få den rättfärdige att ändra sitt beslut.+

9 Du ska inte förtrycka en invandrare som bor bland er. Ni vet ju hur det känns att vara invandrare,* eftersom ni själva var invandrare i Egypten.+

10 Sex år ska du odla din mark och skörda avkastningen.+ 11 Men det sjunde året ska du lämna marken obrukad och låta den ligga i träda. De fattiga i ditt folk ska äta av det som ändå växer där, och det som blir kvar efter dem ska markens vilda djur äta. Så ska du också göra med din vingård och din olivlund.

12 Sex dagar ska du arbeta, men den sjunde dagen ska du inte arbeta. Då kan din tjur och din åsna få vila, och din slav* och invandraren kan hämta nya krafter.+

13 Ni ska vara noga med att göra allt som jag har sagt till er.+ Ni ska inte vända er till andra gudar, och ni ska inte ta deras namn i er mun.+

14 Tre gånger om året ska du fira en högtid åt mig.+ 15 Du ska fira det osyrade brödets högtid.+ Du ska äta osyrat bröd i sju dagar, precis som jag har befallt dig. Du ska fira högtiden vid den bestämda tiden i månaden abib,*+ för det var då du drog ut ur Egypten. Ingen ska träda fram inför mig tomhänt.+ 16 Du ska också fira skördehögtiden* när du har skördat det första som mognat av det du har sått på åkern.+ Och du ska fira bärgningshögtiden* vid årsskiftet när du har bärgat det sista på åkern och sett resultatet av ditt arbete.+ 17 Tre gånger om året ska alla män bland er träda fram inför den sanne Herren, Jehova.+

18 Du ska inte bära fram blodet från det som offras till mig* tillsammans med något syrat. Och fettet som offras vid mina högtider får inte ligga kvar över natten till nästa morgon.

19 Du ska bära fram det bästa av den första grödan som mognar på din mark till Jehovas, din Guds, hus.+

Du ska inte koka en killing i dess mors mjölk.+

20 Jag sänder en ängel framför er+ för att skydda er på vägen och för att leda er till den plats som jag har förberett.+ 21 Lyssna på honom och lyd hans röst. Gör inte uppror mot honom, för han bär mitt namn,* och han kommer inte att förlåta era överträdelser.+ 22 Men om ni är noga med att lyda honom och gör allt som jag säger, ska jag bli era fienders fiende och era motståndares motståndare. 23 För min ängel ska gå framför er och föra er till amoréerna, hettiterna, perisséerna, kanaanéerna, hivéerna och jebuséerna, och jag ska utplåna dem.+ 24 Ni ska inte böja er ner för deras gudar eller låta er övertalas att tillbe* dem. Och ni ska inte ta efter deras seder,+ utan ni ska förstöra deras avgudar och krossa deras heliga stoder.+ 25 Ni ska tillbe Jehova, er Gud,+ och han ska välsigna er med bröd och vatten.+ Jag ska hålla sjukdomar borta från er.+ 26 Inga kvinnor ska få missfall eller vara barnlösa,+ och jag ska ge er ett långt liv.*

27 Folken ska höra talas om mig och bli skräckslagna innan ni drabbar samman med dem,+ och jag ska sprida förvirring bland dem, och jag ska se till att alla era fiender besegras och flyr för er.*+ 28 Jag ska sprida en känsla av missmod* framför er,+ och den ska driva bort hivéerna, kanaanéerna och hettiterna inför er.+ 29 Jag ska inte driva bort dem på bara ett år, för att landet inte ska bli öde och de vilda djuren tar över.+ 30 Steg för steg ska jag driva bort dem, tills ni har blivit många och landet blir er egendom.+

31 Jag ska låta er gräns gå från Röda havet till filistéernas hav* och från vildmarken till Floden,*+ för jag ska ge landets invånare i ert våld, och ni ska driva bort dem.+ 32 Ni ska inte sluta förbund med dem eller deras gudar.+ 33 De får inte bo i ert land, för då kan de få er att synda mot mig. Då skulle ni börja tillbe deras gudar, och det skulle bli en snara för er.”+

24 Sedan sa han till Mose: ”Gå upp på berget, du och Aron, Nadab och Ạbihu+ och 70 av Israels äldste, och böj er ner för Jehova på avstånd. 2 Mose ska närma sig Jehova ensam, men de andra får inte komma närmare, och folket får inte gå upp tillsammans med honom.”+

3 Sedan kom Mose ner och återgav Jehovas ord och alla lagarna för folket,+ och de sa alla med en mun: ”Vi vill göra allt som Jehova har sagt.”+ 4 Och Mose skrev ner alla Jehovas ord.+ Tidigt nästa morgon byggde han ett altare nedanför berget och reste 12 minnesstenar, en för varje stam i Israel. 5 Sedan valde han ut unga israelitiska män, och de bar fram brännoffer och offrade tjurar som gemenskapsoffer+ åt Jehova. 6 Sedan tog Mose hälften av blodet från offren och hällde det i skålar, och den andra hälften stänkte han på altaret. 7 Han tog sedan förbundsboken och läste den högt för folket.+ Och de sa: ”Vi vill göra allt som Jehova har sagt och lyda honom.”+ 8 Så Mose tog blodet och stänkte det på folket+ och sa: ”Det här är förbundets blod, det förbund som Jehova har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”+

9 Mose och Aron, Nadab och Ạbihu och 70 av Israels äldste gick upp på berget, 10 och de fick se Israels Gud.+ Under hans fötter var det något som såg ut som ett golv av safir, som en klar* himmel.+ 11 Han gjorde inte Israels framstående män+ något ont, och de fick en syn av den sanne Guden medan de åt och drack.

12 Jehova sa nu till Mose: ”Kom upp till mig på berget och stanna där. Jag ska ge dig stentavlor, och på dem ska jag skriva lagen och buden som ska vägleda folket.”+ 13 Mose och hans tjänare Josua+ gav sig av, och Mose gick upp på den sanne Gudens berg.+ 14 Men till de äldste hade han sagt: ”Vänta här på oss tills vi kommer tillbaka.+ Aron och Hur+ är kvar hos er. Den som har en rättssak kan vända sig till dem.”+ 15 Mose gick upp på berget, som var insvept i molnet.+

16 Jehovas härlighet+ vilade över berget Sinai,+ och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen ropade han på Mose från molnet. 17 Jehovas härlighet såg ut som en stor flammande eld på bergstoppen för israeliterna som såg på. 18 Mose gick sedan in i molnet och upp på berget.+ Och han stannade kvar på berget i 40 dagar och 40 nätter.+

25 Jehova sa till Mose: 2 ”Säg till israeliterna att samla in ett bidrag åt mig. Samla in bidraget från alla som gärna vill ge.*+ 3 Detta är det bidrag som ni ska ta emot av dem: guld,+ silver,+ koppar,+ 4 blått garn, lila ullgarn,* rött garn,* fint lingarn, gethår, 5 rödfärgade baggskinn, sälskinn, akacieträ,+ 6 olja till lamporna,+ balsam till smörjelseoljan+ och till den väldoftande rökelsen+ 7 och onyxstenar och andra stenar till efoden*+ och bröststycket.+ 8 De ska göra en helgedom åt mig, och jag ska bo* bland dem.+ 9 Ni ska göra tälthelgedomen och all utrustning exakt enligt mönstret som jag ska visa dig.+

10 De ska göra en ark* av akacieträ, 2,5 alnar* lång, 1,5 alnar bred och 1,5 alnar hög.+ 11 Du ska överdra den med rent guld+ på insidan och utsidan, och du ska göra en kant* av guld runt om.+ 12 Du ska gjuta fyra ringar av guld till arken och sätta fast dem ovanför de fyra fötterna, två ringar på ena sidan och två ringar på andra sidan. 13 Och du ska göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld.+ 14 Du ska skjuta in stängerna i ringarna på arkens sidor, så att man kan bära arken. 15 Bärstängerna ska sitta kvar i ringarna på arken, de får inte tas bort.+ 16 Och i arken ska du lägga stentavlorna med Vittnesbördet* som jag ska ge dig.+

17 Du ska göra ett lock av rent guld, 2,5 alnar långt och 1,5 alnar brett.+ 18 Du ska göra två keruber av hamrat guld, en på var ände av locket.+ 19 Fäst keruberna vid de båda ändarna, en kerub vid var ände. 20 Keruberna ska breda ut sina två vingar uppåt, så att de skyler locket med sina vingar.+ De ska vara vända mot varandra, med ansiktena ner mot locket. 21 Du ska lägga på locket+ på arken, och i arken ska du lägga stentavlorna med Vittnesbördet* som jag ska ge dig. 22 Jag ska visa mig där ovanför locket och tala med dig därifrån.+ Från platsen mellan de två keruberna på Vittnesbördets ark ska jag tillkännage för dig alla de bud som du ska framföra till israeliterna.

23 Du ska också göra ett bord+ av akacieträ, 2 alnar långt, 1 aln brett och 1,5 alnar högt.+ 24 Du ska överdra det med rent guld, och du ska göra en kant av guld runt om. 25 Du ska göra en list runt om som är en handsbredd,* och du ska göra en kant av guld på listen. 26 Du ska göra fyra ringar av guld och sätta fast dem i de fyra hörnen, där bordsbenen är fästa. 27 Ringarna ska sitta tätt intill listen som hållare för stängerna, så att man kan bära bordet. 28 Du ska göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med hjälp av dem ska bordet bäras.

29 Du ska också göra fat och bägare till bordet och kannor och skålar för dryckesoffren. Du ska göra dem av rent guld.+ 30 Och du ska se till att det alltid ligger skådebröd inför mig på bordet.+

31 Du ska göra ett lampställ+ av rent guld, i hamrat guld. Foten, stammen, armarna, blomkalkarna, knopparna och blommorna ska göras i ett stycke.+ 32 Och sex armar ska gå ut från sidorna på lampställets stam, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. 33 Det ska vara tre blomkalkar formade som mandelblommor på varje arm, med knoppar och blommor emellan. Det ska vara likadant på båda sidor. Så ska alla sex armar som går ut från lampställets stam se ut. 34 Och på lampställets stam ska det vara fyra blomkalkar formade som mandelblommor, med knoppar och blommor emellan. 35 Det ska vara en knopp under de två första armarna, en knopp under nästa två armar och en knopp under de två sista armarna. Det ska vara likadant på alla sex armar som går ut från stammen. 36 Knopparna och armarna och hela lampstället ska vara i ett enda stycke rent, hamrat guld.+ 37 Du ska göra sju lampor till lampstället, och när lamporna är tända ska de lysa upp platsen framför det.+ 38 Veksaxarna* och behållarna för utbrända vekar* ska göras av rent guld.+ 39 Lampstället och redskapen till det ska göras av en talent* rent guld. 40 Se till att du gör dem enligt mönstret som jag har visat dig på berget.+

26 Du ska göra tälthelgedomen+ av 10 tältdukar av fint lingarn, blått garn, lila ullgarn och rött garn. Tältdukarna ska ha ett mönster av keruber+ broderat på tyget.+ 2 Varje tältduk ska vara 28 alnar* lång och 4 alnar* bred. Alla tältdukar ska ha samma mått.+ 3 Fem tältdukar ska sättas ihop till ett stycke, och de andra fem ska också sättas ihop till ett stycke. 4 Gör öglor av blått garn längs kanten av det ena stycket med tältdukar, och gör likadant längs kanten av det andra stycket, där styckena ska sättas ihop. 5 Gör 50 öglor längs kanten av det ena stycket och 50 öglor längs kanten av det andra stycket, så att öglorna hamnar mitt emot varandra där de ska sättas ihop. 6 Du ska göra 50 hakar av guld och använda dem för att fästa ihop styckena med tältdukar, så att tälthelgedomen bildar en helhet.+

7 Du ska också göra tältdukar av gethår+ för att täcka tälthelgedomen. Du ska göra 11 sådana tältdukar.+ 8 Varje tältduk ska vara 30 alnar lång och 4 alnar bred. Alla 11 tältdukar ska ha samma mått. 9 Sätt ihop 5 tältdukar för sig och 6 tältdukar för sig. Den 6:e tältduken ska vikas dubbel på framsidan av tältet. 10 Gör 50 öglor längs kanten av det ena stycket med tältdukar och 50 öglor längs kanten av det andra stycket, där de ska sättas ihop. 11 Du ska göra 50 hakar av koppar och sätta dem i öglorna och fästa ihop tältet, så att det bildar en helhet. 12 Den halva tältduk som blir över, den överskjutande delen, ska hänga ner på baksidan av tälthelgedomen. 13 Det som blir över av tältdukarna på längden ska hänga ner på långsidorna för att täcka tälthelgedomen, en aln på var sida.

14 Du ska också göra ett överdrag till tältet av rödfärgade baggskinn och dessutom ett överdrag av sälskinn ovanpå det.+

15 Gör väggramarna+ till tälthelgedomen av akacieträ. De ska stå upprätta.+ 16 Varje väggram ska vara 10 alnar hög och 1,5 alnar bred. 17 Varje väggram ska ha 2 tappar* som sitter bredvid varandra.* Så ska du göra alla väggramarna till tälthelgedomen. 18 Du ska göra 20 väggramar till den södra sidan av tälthelgedomen.

19 Du ska göra 40 silversocklar*+ under de 20 väggramarna: 2 socklar under varje väggram med dess 2 tappar.+ 20 Till tälthelgedomens andra sida, den norra, ska du göra 20 väggramar 21 och 40 silversocklar, 2 socklar under varje väggram. 22 Till baksidan av tälthelgedomen, mot väster, ska du göra 6 väggramar.+ 23 Gör 2 väggramar som ska stå i de båda hörnen på baksidan av tälthelgedomen för att staga upp den. 24 De här väggramarna ska göras av två brädor nerifrån och upp som fogas samman i den övre änden vid den översta ringen. Båda ska göras likadana, och de ska stå i hörnen. 25 Det ska vara 8 väggramar och 16 silversocklar, 2 socklar under varje väggram.

26 Du ska göra tvärstänger av akacieträ, 5 till väggramarna på tälthelgedomens ena sida+ 27 och 5 till väggramarna på tälthelgedomens andra sida och 5 till väggramarna på baksidan av tälthelgedomen, mot väster. 28 Den mellersta tvärstången, som är mitt på väggramarna, ska gå från den ena änden till den andra.

29 Du ska överdra väggramarna med guld,+ och du ska göra ringar av guld som hållare för tvärstängerna, och du ska överdra tvärstängerna med guld. 30 Du ska sätta upp tälthelgedomen enligt de anvisningar som du fick se på berget.+

31 Du ska göra ett förhänge+ av blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn. Det ska vara keruber broderade på tyget. 32 Du ska hänga upp det på 4 pelare av akacieträ överdragna med guld. Krokarna ska vara av guld. Pelarna ska stå på 4 silversocklar. 33 Du ska fästa förhänget under hakarna och ställa Vittnesbördets ark+ innanför förhänget. Förhänget ska skilja det heliga+ från det allra heligaste.+ 34 Du ska lägga på locket på Vittnesbördets ark i det allra heligaste.

35 Du ska ställa bordet utanför förhänget, och lampstället+ ska stå mitt emot bordet på tälthelgedomens södra sida, och bordet ska stå på norra sidan. 36 Du ska göra ett draperi för ingången till tältet. Det ska vävas av blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn.+ 37 Till draperiet ska du göra 5 pelare av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna ska vara av guld, och du ska gjuta 5 kopparsocklar till pelarna.

27 Du ska göra ett altare av akacieträ,+ 5 alnar* långt och 5 alnar brett. Det ska vara fyrkantigt och 3 alnar* högt.+ 2 Du ska göra horn+ på de fyra hörnen. Hornen ska vara i ett stycke med altaret, och du ska överdra altaret med koppar.+ 3 Du ska göra hinkar till att bära bort askan* med samt skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla redskap ska vara av koppar.+ 4 Gör ett galler till altaret, ett nät av koppar, och fyra ringar av koppar till nätets fyra hörn. 5 Du ska placera nätet i altaret, under kanten, halvvägs ner i altaret. 6 Du ska göra bärstänger av akacieträ till altaret och överdra dem med koppar. 7 Stängerna ska skjutas in i ringarna så att de sitter på båda sidor av altaret när man ska bära det.+ 8 Altaret ska vara ihåligt som en låda och byggt av plankor. Det ska göras precis som du fick se på berget.+

9 Det ska finnas en förgård+ runt tälthelgedomen. Den södra sidan av förgården ska ha en avskärmning av fint linne* som är 100 alnar lång.+ 10 Den ska ha 20 stolpar med 20 socklar* av koppar. Krokarna på stolparna och deras fästen* ska vara av silver. 11 Avskärmningen på norra sidan ska också vara 100 alnar lång, och även den ska ha 20 stolpar och 20 socklar av koppar. Stolparna ska ha krokar och fästen* av silver. 12 Längs västra kortsidan ska avskärmningen vara 50 alnar lång, med 10 stolpar och 10 socklar. 13 Den östra kortsidan av förgården, mot soluppgången, ska också vara 50 alnar. 14 Avskärmningen ska vara 15 alnar på ena sidan av ingången, med 3 stolpar och 3 socklar.+ 15 Och på andra sidan av ingången ska avskärmningen också vara 15 alnar, med 3 stolpar och 3 socklar.

16 Ingången till förgården ska vara 20 alnar bred, och den ska täckas av ett draperi vävt av blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn.+ Den ska ha 4 stolpar och 4 socklar.+ 17 Alla stolparna runt förgården ska ha fästanordningar och krokar av silver, men socklarna ska vara av koppar.+ 18 Förgården ska vara 100 alnar lång+ och 50 alnar bred. Avskärmningen ska vara 5 alnar hög, av fint linne, och socklarna ska vara av koppar. 19 Alla redskap och alla andra föremål som ska användas vid tjänsten i tälthelgedomen, och även alla tältpinnar till helgedomen och till förgården, ska vara av koppar.+

20 Du ska befalla israeliterna att skaffa ren olja av stötta oliver till belysningen, så att lamporna kan hållas brinnande.+ 21 Och Aron och hans söner ska se till att lamporna som står i mötestältet utanför förhänget som är vid Vittnesbördets ark+ lyser hela natten inför Jehova.+ Detta är en bestående stadga som israeliterna ska hålla i generation efter generation.+

28 Från israeliterna ska du kalla till dig din bror Aron+ och hans söner+ Nadab och Ạbihu,+ Eleạsar och Ịtamar,+ för att de ska bli präster åt mig.+ 2 Du ska göra heliga kläder åt din bror Aron, till ära och prydnad.+ 3 Du ska säga till alla som är skickliga* och som jag har gett vishet*+ att de ska göra Arons kläder. Kläderna ska visa att han är helgad* att tjäna som präst åt mig.

4 Det här är kläderna de ska göra: ett bröststycke,+ en efod,+ en ärmlös överklädnad,+ en tunika av rutvävt tyg, en turban+ och ett skärp.+ De ska göra de heliga kläderna åt din bror Aron och åt hans söner, så att de kan vara mina präster. 5 Konsthantverkarna ska använda guldtråd, blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn.

6 De ska väva efoden av blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn och brodera den med guldtråd.+ 7 Den ska ha två axelslejfar som håller ihop efodens båda stycken. 8 Skärpet,*+ som ska sitta på efoden för att hålla den på plats, ska göras av samma material: guldtråd, blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn.

9 Du ska ta två onyxstenar+ och gravera in namnen på Israels söner på dem,+ 10 sex av namnen på den ena stenen och sex av namnen på den andra stenen, i den ordning de föddes. 11 En gravör ska gravera in Israels söners namn på de två stenarna, precis som man graverar ett sigill.+ Sedan ska du infatta stenarna i guld. 12 Du ska sätta de två stenarna på efodens axelslejfar som en påminnelse för* Israels söner,+ och Aron ska bära deras namn på sina axlar inför Jehova som en påminnelse. 13 Du ska göra infattningar av guld 14 och två tvinnade kedjor av rent guld,+ och du ska fästa kedjorna vid infattningarna.+

15 Du ska låta en konsthantverkare väva domsbröststycket.+ Det ska precis som efoden göras av guldtråd, blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn.+ 16 Det ska vara kvadratiskt när det läggs dubbelt, ett fingerspann* långt och ett fingerspann brett. 17 Du ska sätta fyra rader med infattade stenar på det. I den första raden ska det vara en rubin, en topas och en smaragd. 18 I den andra raden ska det vara en turkos, en safir och en jaspis. 19 I den tredje raden ska det vara en leshem-sten,* en agat och en ametist. 20 Och i den fjärde raden ska det vara en krysolit, en onyx och en jade. De ska sitta i infattningar av guld. 21 Det ska vara en sten för var och en av Israels söner. På varje sten ska namnet på en av de 12 stammarna ingraveras, precis som på ett sigill.

22 Du ska göra kedjor av rent guld på bröststycket, tvinnade som rep.+ 23 Gör två ringar av guld och fäst dem i de övre hörnen på bröststycket. 24 Och du ska trä de två guldkedjorna genom de två ringarna i hörnen på bröststycket. 25 Trä kedjornas båda ändar genom de båda infattningarna och fäst dem på framsidan av efodens axelslejfar. 26 Och du ska göra två guldringar och sätta dem på baksidan av bröststycket, i de nedre hörnen, mot efoden.+ 27 Och du ska göra ytterligare två guldringar och sätta dem på efoden, nedanför de två axelslejfarna och ovanför det vävda skärpet* som håller ihop efoden.*+ 28 Ett blått band ska löpa mellan ringarna på bröststycket och ringarna på efoden, så att bröststycket hålls på plats ovanför skärpet* på efoden.

29 När Aron går in i det heliga ska han bära Israels söners namn på domsbröststycket nära sitt hjärta som en ständig påminnelse inför Jehova. 30 Och du ska lägga urịm och tummịm*+ i domsbröststycket, så att de är nära Arons hjärta när han kommer inför Jehova. Han ska alltid bära dem nära hjärtat när han står inför Jehova, och de ska användas för att avgöra rättsfall när det gäller israeliterna.

31 Den ärmlösa överklädnaden som ska bäras under efoden ska vävas helt och hållet i blått garn.+ 32 Den ska ha en öppning upptill* på mitten, och runt öppningen ska det vara en vävd kant som på en pansarskjorta, så att den inte slits sönder. 33 Runt om fållen ska du sätta granatäpplen av blått garn, lila ullgarn och rött garn, och mellan dem ska du sätta guldbjällror. 34 Sätt guldbjällror och granatäpplen växelvis runt hela fållen på den ärmlösa överklädnaden. 35 Aron ska ha den på sig när han utför tjänst, och ljudet från bjällrorna ska höras när han går in i helgedomen inför Jehova och när han går ut ur helgedomen, annars kommer han att dö.+

36 Du ska göra en glänsande plåt av rent guld, och på den ska du gravera in ’Helighet tillhör Jehova’,+ precis som man graverar ett sigill. 37 Och du ska fästa den på turbanen+ med ett blått band. Den ska sitta på framsidan av turbanen, 38 på Arons panna. Och han ska bära ansvaret när någon hanterar heliga offer på fel sätt,+ offer som israeliterna har avskilt som heliga gåvor. Guldplåten ska alltid sitta på hans panna, så att de kan få Jehovas godkännande.

39 Tunikan ska du göra av rutvävt tyg av fint lingarn. Turbanen ska du också göra av fint lingarn, och du ska väva ett skärp.+

40 Du ska även göra tunikor, skärp och huvudbonader åt Arons söner,+ till ära och prydnad.+ 41 Dessa kläder ska du sätta på din bror Aron och hans söner. Du ska smörja dem,+ installera dem+ som präster* och avskilja* dem. De ska tjäna som präster åt mig. 42 Gör också underkläder* av linne som de kan skyla sig med.+ De ska räcka från midjan till låren. 43 Aron och hans söner ska ha dem på sig när de går in i mötestältet eller går fram till altaret och utför tjänst på den heliga platsen, annars kommer de att dra på sig skuld och dö. Detta ska vara en bestående stadga för honom och hans efterkommande.

29 Så här ska du göra för att de ska bli heliga och kunna tjäna* som präster åt mig: Ta en ungtjur, två felfria baggar,+ 2 osyrat bröd, osyrade ringformade bröd bakade med olja och osyrade tunnbröd penslade med olja.+ Gör dem av fint vetemjöl 3 och lägg dem i en korg,+ och bär fram dem inför mig tillsammans med tjuren och de två baggarna.

4 Du ska föra fram Aron och hans söner till mötestältets ingång+ och tvätta dem med vatten.+ 5 Sedan ska du klä Aron i tunikan, den ärmlösa överklädnaden, efoden och bröststycket och knyta skärpet* runt hans midja så att efoden sitter stadigt.+ 6 Du ska sätta turbanen på hans huvud och fästa det heliga överlämnandetecknet* på turbanen.+ 7 Och ta smörjelseoljan+ och häll den på hans huvud och smörj honom.+

8 Sedan ska du föra fram hans söner, klä dem i tunikorna+ 9 och huvudbonaderna och knyta fast skärpen på både Aron och hans söner. Och min befallning är att prästämbetet alltid ska tillhöra dem.+ På det här sättet ska du installera Aron och hans söner som präster.*+

10 Sedan ska du föra fram tjuren till mötestältet, och Aron och hans söner ska lägga sina händer på tjurens huvud.+ 11 Slakta tjuren inför Jehova, vid ingången till mötestältet.+ 12 Doppa fingret i tjurens blod och stryk det på altarhornen,+ och resten av blodet ska du hälla ut vid foten av altaret.+ 13 Ta sedan allt fett+ som täcker inälvorna, fettet på levern, båda njurarna och fettet på dem, och bränn det på altaret så att rök stiger upp.+ 14 Men tjurens kött, hud och tarminnehåll ska du bränna upp utanför lägret. Detta är ett syndoffer.

15 Sedan ska du ta den ena baggen och låta Aron och hans söner lägga sina händer på baggens huvud.+ 16 Slakta baggen och stänk blodet på alla sidor av altaret.+ 17 Stycka baggen och tvätta inälvorna+ och underbenen. Lägg delarna och huvudet på altaret, 18 och bränn hela baggen där på altaret så att rök stiger upp. Det är ett brännoffer åt Jehova, en välbehaglig* doft för honom.+ Det är ett eldsoffer åt Jehova.

19 Sedan ska du ta den andra baggen och låta Aron och hans söner lägga sina händer på baggens huvud.+ 20 Slakta baggen och stryk lite av blodet på Arons högra örsnibb och på hans söners högra örsnibb och på deras högra tumme och högra stortå, och stänk blodet på alla sidor av altaret. 21 Du ska ta lite av blodet som är på altaret och lite av smörjelseoljan+ och stänka detta på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Då blir han och hans kläder och hans söner och deras kläder heliga.+

22 Sedan ska du ta fettet av baggen, svansfettet, fettet som täcker inälvorna, fettet på levern, båda njurarna och fettet på dem+ och högra låret, för det är en installationsbagge.+ 23 Ta också ett runt bröd, ett ringformat bröd bakat med olja och ett tunnbröd ur korgen med osyrat bröd som står inför Jehova. 24 Du ska lägga allt detta i Arons händer och i hans söners händer, och du ska gunga det fram och tillbaka som ett viftoffer inför Jehova. 25 Sedan ska du ta det ur deras händer och bränna det på altaret, ovanpå brännoffret, så att det blir en välbehaglig doft för Jehova. Det är ett eldsoffer åt Jehova.

26 Ta sedan bringan av installationsbaggen+ som offrades för Aron och gunga den fram och tillbaka som ett viftoffer inför Jehova, och den ska bli din andel. 27 Du ska helga bringan från viftoffret och låret från den heliga andelen som gungades och som togs från installationsbaggen,+ den som offrades för Aron och hans söner. 28 Det ska tillhöra Aron och hans söner. Detta är en bestående föreskrift som israeliterna ska följa. Det är en helig andel som israeliterna ska ge till Jehova,+ en helig andel av deras gemenskapsoffer.+

29 Arons heliga kläder+ ska gå vidare till hans söner+ efter honom, när de blir smorda och installerade som präster. 30 Den bland hans söner som efterträder honom och som går in i mötestältet för att utföra tjänst på den heliga platsen ska bära kläderna i sju dagar.+

31 Du ska ta installationsbaggen och koka köttet på en helig plats.+ 32 Aron och hans söner ska äta+ baggens kött och brödet som finns i korgen vid ingången till mötestältet. 33 De ska äta av det som offras som försoningsoffer när de installeras som präster* och när de helgas. Men ingen obehörig* får äta av det, för det är heligt.+ 34 Om något av installationsoffrets kött eller av brödet blir över ska du bränna upp det nästa morgon.+ Det får inte ätas, för det är heligt.

35 På det här sättet ska du göra med Aron och hans söner, enligt allt som jag har befallt dig. Du ska använda sju dagar till att installera dem som präster.*+ 36 Varje dag ska du offra en tjur som syndoffer för att åstadkomma försoning. Du ska rena* altaret genom detta syndoffer, och du ska hälla olja över det så att det blir heligt.+ 37 Under sju dagar ska du rena* altaret, du ska helga det så att det blir ett högheligt altare.+ Alla som rör vid altaret måste vara heliga.

38 Det här är vad du alltid ska offra på altaret: två ettåriga baggar varje dag.+ 39 Offra den ena baggen på morgonen och den andra baggen i skymningen.*+ 40 Tillsammans med den första baggen ska du offra en tiondels efa* fint mjöl blandat med en fjärdedels hin* olja av stötta oliver och en fjärdedels hin vin som ett dryckesoffer. 41 Offra den andra baggen i skymningen* tillsammans med samma slags sädesoffer och dryckesoffer som på morgonen. Det är ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig doft för honom. 42 Detta ska vara ett dagligt brännoffer i generation efter generation vid ingången till mötestältet inför Jehova. Där ska jag visa mig för er, och där ska jag tala till dig.+

43 Jag ska visa mig där för israeliterna, och platsen ska bli helig genom min härlighet.+ 44 Jag ska göra mötestältet och altaret heliga, och jag ska göra Aron och hans söner+ heliga så att de kan tjäna som präster åt mig. 45 Jag ska bo* bland Israels folk, och jag ska vara deras Gud.+ 46 Och de ska inse att jag är Jehova, deras Gud, som förde dem ut ur Egypten för att bo bland dem.+ Jag är Jehova, deras Gud.

30 Du ska göra ett altare att bränna rökelse på.+ Gör det av akacieträ.+ 2 Det ska vara fyrkantigt, en aln* långt, en aln brett och två alnar högt. Hornen och altaret ska göras i ett stycke.+ 3 Du ska överdra det med rent guld, på ovansidan, på sidorna och på hornen. Du ska göra en kant* av guld runt altaret. 4 Du ska också göra ringar av guld till altaret och sätta dem under kanten* på två motsatta sidor, två på var sida. De ska vara hållare för stängerna som man ska bära altaret med. 5 Gör bärstängerna av akacieträ och överdra dem med guld. 6 Du ska ställa altaret framför förhänget in till Vittnesbördets ark+ och dess lock, där jag ska visa mig för dig.+

7 Aron+ ska bränna väldoftande rökelse+ på altaret.+ Varje morgon när han sköter lamporna+ ska han bränna rökelse. 8 Han ska också bränna rökelse när han tänder lamporna i skymningen.* Det ska vara ett regelbundet rökelseoffer inför Jehova i generation efter generation. 9 Ni ska inte offra otillåten rökelse+ eller ett brännoffer eller ett sädesoffer på det, och ni ska inte hälla ett dryckesoffer på det. 10 En gång om året ska Aron ta lite av blodet från syndoffret och stryka det på altarets horn för att rena* altaret.+ Han ska göra det en gång om året+ i generation efter generation, för att rena* det. Altaret är högheligt för Jehova.”

11 Sedan sa Jehova till Mose: 12 ”När du gör en mönstring av israeliterna+ ska var och en som räknas betala en lösen för sitt liv åt Jehova, för att ingen plåga ska drabba dem när de mönstras. 13 Alla som mönstras ska betala en halv sikel* silver efter den heliga platsens standardvikt.*+ En sikel är 20 gera.* Bidraget åt Jehova ska vara en halv sikel silver.+ 14 Alla som mönstras och som är 20 år eller äldre ska ge bidraget åt Jehova.+ 15 Den rike ska inte ge mer och den fattige ska inte ge mindre än en halv sikel* silver som bidrag åt Jehova för att friköpa* sitt liv. 16 Du ska ta de silverpengar som israeliterna ger som lösen och använda dem till tjänsten vid mötestältet. Det ska vara en påminnelse inför Jehova för* israeliterna, och det ska tjäna som en lösen* för deras liv.”

17 Jehova fortsatte tala till Mose och sa: 18 ”Gör ett kopparkar och en ställning av koppar till det.+ Ställ det mellan mötestältet och altaret och fyll det med vatten.+ 19 Där ska Aron och hans söner tvätta sina händer och sina fötter.+ 20 När de går in i mötestältet eller går fram till altaret för att utföra tjänst och frambära eldsoffer åt Jehova ska de tvätta sig med vatten för att inte dö. 21 De ska tvätta sina händer och sina fötter för att de inte ska dö. Det ska vara en bestående föreskrift för Aron och hans avkomlingar, i generation efter generation.”+

22 Sedan sa Jehova till Mose: 23 ”Ta väldoftande ämnen av bästa slag: 500 enheter stelnad myrra och hälften så mycket, 250 enheter, doftande kanel, 250 enheter doftande kalmus 24 och 500 enheter kassia, efter den heliga platsens standardvikt,*+ samt en hin* olivolja. 25 Av detta ska du göra en helig smörjelseolja, den ska göras som väldoftande blandningar brukar göras.+ Det ska vara en helig smörjelseolja.

26 Med den ska du smörja mötestältet,+ Vittnesbördets ark, 27 bordet med alla dess redskap, lampstället med dess redskap, rökelsealtaret, 28 brännoffersaltaret med alla dess redskap och karet och dess ställning. 29 Du ska helga dem så att de blir högheliga.+ Den som rör vid dem måste vara helig.+ 30 Och du ska smörja Aron+ och hans söner+ och helga dem som präster åt mig.+

31 Du ska säga till israeliterna: ’Det här ska vara en helig smörjelseolja för mig i generation efter generation.+ 32 Ingen får smörja in kroppen med den, och ni ska inte göra någon annan olja med denna sammansättning. Den är helig, och den ska fortsätta vara helig för er. 33 Om någon gör en sådan olja och använder den på en obehörig* ska han utplånas från sitt folk.’”+

34 Sedan sa Jehova till Mose: ”Ta lika delar av följande väldoftande ämnen:+ staktedroppar, sjönagel,* doftande galbanum och ren virak. 35 Gör en rökelse+ av de här ämnena. Kryddorna ska blandas som väldoftande blandningar brukar blandas. Det ska vara en saltad,+ ren och helig rökelse. 36 Du ska stöta en del av blandningen till ett fint pulver och lägga lite av det framför Vittnesbördets ark i mötestältet, där jag ska visa mig för dig. Rökelsen ska vara höghelig för er. 37 Ni får inte göra en rökelse med denna sammansättning för eget bruk.+ Ni ska betrakta den som helig, för den är helig i Jehovas ögon. 38 Den som gör en sådan rökelse för att njuta av doften ska utplånas från sitt folk.”

31 Jehova fortsatte tala till Mose och sa: 2 ”Jag har utvalt* Bẹsalel,+ son till Uri, son till Hur, av Judas stam.+ 3 Jag ska fylla honom med Guds ande och ge honom vishet, förstånd och kunskap i alla slags hantverk, så att han blir skicklig 4 på att formge saker konstnärligt, på att arbeta i guld, silver och koppar, 5 på att slipa och infatta stenar+ och på att göra alla slags arbeten i trä.+ 6 Dessutom har jag utsett Ohọliab,+ Ahisạmaks son, av Dans stam, till att hjälpa honom. Och jag ger vishet i hjärtat åt alla som är skickliga,* så att de kan tillverka allt som jag har befallt dig:+ 7 mötestältet,+ Vittnesbördets ark+ och locket+ till den och allt som hör till tältet, 8 bordet+ och dess redskap, lampstället av rent guld och alla dess redskap,+ rökelsealtaret,+ 9 brännoffersaltaret+ och alla dess redskap, karet och dess ställning,+ 10 de fint vävda kläderna, prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder,+ 11 smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen.+ De ska göra allt som jag har befallt dig.”

12 Sedan sa Jehova till Mose: 13 ”Säg till israeliterna: ’Ni måste hålla mina sabbater.+ Sabbaten är ett tecken mellan mig och er i generation efter generation, för att ni ska komma ihåg att jag, Jehova, gör er heliga. 14 Ni måste hålla sabbaten, för den är helig.+ Den som vanhelgar den ska straffas med döden. Den som utför något arbete på sabbaten ska utplånas från sitt folk.+ 15 Sex dagar får ni arbeta, men den sjunde dagen är en sabbatsdag med fullständig vila.+ Den är helig för Jehova. Den som arbetar på sabbatsdagen ska straffas med döden. 16 Israeliterna ska hålla sabbaten. De ska fira sabbaten i generation efter generation, det är ett bestående förbund. 17 Det här är ett bestående tecken mellan mig och Israels folk.+ För på sex dagar gjorde Jehova himlen och jorden, och på den sjunde dagen vilade han och var tillfreds.’”+

18 När Gud hade talat färdigt med Mose på berget Sinai gav han honom Vittnesbördets* två tavlor.+ Det var tavlor av sten som Gud hade skrivit på med sitt finger.+

32 När folket märkte att det dröjde innan Mose kom ner från berget+ samlades de kring Aron och sa: ”Gör en gud som kan leda oss,+ för vi vet inte vad som har hänt den där Mose, han som förde oss ut ur Egypten.” 2 Då sa Aron till dem: ”Ta guldringarna+ som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och kom med dem till mig.” 3 Då tog alla av sig sina guldringar som de hade i öronen och gav dem till Aron. 4 Han tog emot guldet från dem och formade det med en mejsel och gjorde en kalvstaty.*+ Då sa de: ”Israel, det här är er Gud som förde er ut ur Egypten.”+

5 När Aron såg detta byggde han ett altare framför kalven. Sedan ropade han: ”I morgon är det en högtid åt Jehova.” 6 Tidigt nästa morgon offrade folket brännoffer och gemenskapsoffer. Efteråt satte de sig ner för att äta och dricka, och sedan började de festa och roa sig.+

7 Jehova sa till Mose: ”Gå ner, för folket som du förde ut ur Egypten har gjort något ont.+ 8 De har redan lämnat den väg som jag befallde dem att gå.+ De har gjort en kalvstaty* och böjer sig ner för den och offrar åt den och säger: ’Israel, det här är er Gud som förde er ut ur Egypten.’” 9 Jehova sa vidare till Mose: ”Jag ser vilket upproriskt* folk det här är.+ 10 Nu räcker det. Jag tänker utplåna dem i min brinnande vrede och i stället göra dig till en stor nation.”+

11 Mose vädjade då till sin Gud Jehova*+ och sa: ”Jehova, varför skulle din vrede flamma upp mot ditt folk, som du har fört ut ur Egypten med stor kraft och mäktig hand?+ 12 Då skulle egyptierna kunna säga: ’Han hade onda avsikter när han förde ut sitt folk. Han ville döda dem i bergen och utplåna dem från jordens yta.’+ Stilla din brinnande vrede och ompröva* beslutet att utplåna ditt folk. 13 Kom ihåg löftet som du gav till dina tjänare Abraham, Isak och Israel, när du högtidligt svor: ’Jag ska göra er avkomma lika talrik som himlens stjärnor,+ och jag ska ge er avkomma hela det land som jag har utsett, så att det kan bli deras för alltid.’”*+

14 Då omprövade* Jehova sitt beslut och utplånade inte sitt folk+ som han hade sagt att han skulle göra.

15 Mose gick sedan ner från berget med Vittnesbördets* två tavlor+ i handen.+ Tavlorna hade skrift på bägge sidorna, både på framsidan och baksidan. 16 Tavlorna var Guds verk, och skriften som var inristad på dem var Guds skrift.+ 17 När Josua hörde att folket ropade och skränade sa han till Mose: ”Det låter som krigslarm i lägret.” 18 Men Mose sa:

Det är ljudet av en annan sång jag hör.”

19 När Mose kom närmare lägret och såg kalven+ och folket som dansade, blev han rasande och kastade ifrån sig tavlorna så att de krossades vid foten av berget.+ 20 Han tog kalven som de hade gjort och brände upp den och krossade den till pulver.+ Sedan strödde han pulvret över vattnet och befallde israeliterna att dricka det.+ 21 Och Mose sa till Aron: ”Vad har det här folket gjort med dig, eftersom du har fått dem att synda så grovt?” 22 Aron svarade: ”Bli inte arg, min herre. Du vet ju själv att folket dras till det som är ont.+ 23 De sa till mig: ’Gör en gud som kan leda oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose, han som förde oss ut ur Egypten.’+ 24 Så jag sa till dem: ’Alla som har något av guld ska ta av sig det och ge det till mig.’ Sedan kastade jag guldet i elden, och ut kom den här kalven.”

25 Mose såg att folket hade släppt alla hämningar, för Aron hade låtit dem göra det, så att de skämde ut sig inför sina motståndare. 26 Då ställde sig Mose vid ingången till lägret och ropade: ”Vem är på Jehovas sida? Kom till mig!”+ Och alla leviterna samlades runt honom. 27 Han sa till dem: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Spänn på er svärden och gå igenom lägret, från den ena änden till den andra,* och döda era bröder, era grannar och era nära vänner.’”+ 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt. Den dagen dödades omkring 3 000 män. 29 Sedan sa Mose: ”I dag ska ni avskilja er* åt Jehova, för ni var villiga att strida mot era egna söner och era egna bröder.+ Därför kommer han att välsigna er i dag.”+

30 Nästa dag sa Mose till folket: ”Ni har begått en mycket grov synd, och nu ska jag gå upp till Jehova för att se om det finns något jag kan göra för att han ska förlåta er synd.”+ 31 Så Mose gick tillbaka till Jehova och sa: ”Vilken stor synd det här folket har begått! De har gjort en gud av guld!+ 32 Om du ändå ville förlåta dem deras synd!+ Men om inte, var då snäll och utplåna mitt namn ur din bok.”+ 33 Jehova sa till Mose: ”Den som har syndat mot mig, hans namn ska jag utplåna ur min bok. 34 Gå nu, led folket till den plats som jag har talat om för dig. Min ängel ska gå framför dig,+ och den dag jag gör upp räkenskaperna kommer jag att straffa dem för deras synd.” 35 Sedan straffade Jehova folket med en plåga på grund av kalven som Aron hade gjort åt dem.

33 Jehova sa till Mose: ”Ta med dig folket som du förde ut ur Egypten, och gå till det land som jag med ed lovade att ge åt Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande.+ 2 Jag ska sända en ängel framför dig+ och driva bort kanaanéerna, amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna.+ 3 Dra in i ett land som flödar av mjölk och honung.+ Men jag ska inte dra upp tillsammans med er, för ni är ett upproriskt* folk,+ och jag skulle kanske utplåna er längs vägen.”+

4 När folket fick höra dessa hårda ord blev de sorgsna, och ingen tog på sig sina smycken. 5 Jehova sa till Mose: ”Säg till israeliterna: ’Ni är ett upproriskt* folk.+ På ett ögonblick skulle jag kunna gå igenom ert läger och utplåna er.+ Så bär inga smycken medan jag överväger vad jag ska göra med er.’” 6 Från och med det här tillfället vid berget Horeb bar israeliterna därför inte längre* sina smycken.

7 Mose tog sedan sitt tält och slog upp det lite utanför lägret, och han kallade det mötestältet. Alla som sökte svar av Jehova+ fick gå ut till mötestältet utanför lägret. 8 När Mose gick ut till tältet reste sig hela folket och ställde sig vid ingången till sina egna tält, och de iakttog honom tills han hade gått in. 9 Varje gång Mose gick in i tältet sänkte sig molnpelaren+ och stod stilla vid ingången till tältet medan Gud talade med Mose.+ 10 När folket såg molnpelaren vid ingången till tältet bugade sig alla vid ingången till sitt eget tält. 11 Jehova talade med Mose ansikte mot ansikte,+ precis som när en människa talar med en annan människa. När Mose gick tillbaka till lägret stannade hans tjänare och medhjälpare+ Josua,+ Nuns son, kvar vid tältet.

12 Mose sa till Jehova: ”Du har bett mig att leda det här folket, men du har inte sagt vem du ska sända tillsammans med mig. Och du har sagt: ’Jag känner dig väl,* och jag har godkänt dig.’ 13 Om jag nu har fått ditt godkännande, lär mig då dina vägar,+ det ber jag dig, så att jag kan lära känna dig och fortsätta ha ditt godkännande. Och glöm inte att den här nationen är ditt folk.”+ 14 Då sa Gud: ”Jag ska själv* gå med dig,+ och jag ska ge dig frid.”*+ 15 Mose sa: ”Om du* inte går med oss, låt oss då stanna kvar här. 16 Hur ska man kunna veta att du har godkänt mig och ditt folk om du inte går med oss?+ Hur ska jag och ditt folk kunna särskiljas från alla andra folk på jordens yta?”+

17 Då sa Jehova till Mose: ”Även detta som du ber om ska jag göra, för jag har godkänt dig, och jag känner dig väl.”* 18 Mose sa: ”Jag ber dig, låt mig få se din storhet.” 19 Men han sa: ”Jag ska låta dig få se all min godhet och förkunna namnet Jehova för dig.+ Och jag ska visa välvilja mot den som jag vill visa välvilja, och jag ska visa barmhärtighet mot den som jag vill visa barmhärtighet.”+ 20 Och han tillade: ”Men du kan inte få se mitt ansikte, för ingen människa kan se mig och leva.”

21 Jehova fortsatte: ”Här är en plats bredvid mig. Ställ dig på klippan. 22 Jag ska ställa dig i en klyfta i berget när jag går förbi i min prakt, och jag ska täcka dig med min hand tills jag har passerat. 23 Sedan ska jag ta bort min hand, och du ska få se min rygg. Men mitt ansikte får ingen se.”+

34 Sedan sa Jehova till Mose: ”Hugg ut två stentavlor, likadana som de första.+ På dem ska jag skriva samma ord som stod på de första tavlorna,+ de som du slog sönder.+ 2 I morgon bitti ska du vara redo, för då ska du gå upp på berget Sinai och ställa dig inför mig på bergets topp.+ 3 Men ingen får följa med dig, och ingen annan får visa sig någonstans på berget. Ni får inte ens låta era får eller kor beta framför berget.”+

4 Så Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt nästa morgon gick han upp på berget Sinai, precis som Jehova hade befallt honom, och han hade med sig de båda stentavlorna. 5 Jehova steg sedan ner+ i molnet och ställde sig hos honom och förkunnade sitt namn, Jehova.+ 6 Och Jehova gick förbi och ropade: ”Jehova, Jehova, en barmhärtig+ och medkännande*+ Gud, som är tålmodig*+ och överflödar av lojal kärlek*+ och sanning.*+ 7 Han visar lojal kärlek mot tusentals,+ förlåter orätta handlingar och överträdelse och synd,+ men han låter inte den skyldige gå ostraffad.+ Han låter straffet för synd komma över barn och barnbarn, över den tredje och den fjärde generationen.”+

8 Mose föll genast ner på knä och böjde sig mot marken. 9 Han sa: ”Om du har godkänt mig, Jehova, så ber jag dig, Jehova, gå med oss och var mitt ibland oss,+ trots att vi är ett upproriskt* folk,+ och förlåt oss våra orätta handlingar och vår synd+ och gör oss till din egendom.” 10 Då svarade han: ”Jag sluter ett förbund med er: Inför hela ditt folk ska jag göra sådana underverk som aldrig tidigare har gjorts* någonstans på hela jorden eller bland några nationer.+ Och alla folk ni lever bland ska se Jehovas gärningar, för jag gör något fantastiskt med er.+

11 Lyssna på det som jag befaller er i dag.+ Jag driver bort amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna för er.+ 12 Se till att ni aldrig sluter ett förbund med invånarna i det land som ni är på väg till,+ för det skulle kunna bli en snara för er.+ 13 Ni ska riva ner deras altaren, krossa deras heliga stoder och hugga ner deras heliga pålar.*+ 14 Ni ska inte böja er ner för någon annan gud,+ eftersom Jehova är känd för att kräva fullständig hängivenhet.* Ja, han är en Gud som kräver fullständig hängivenhet.+ 15 Se till att ni aldrig sluter ett förbund med landets invånare. För när de tillber* sina gudar och offrar åt dem+ kommer säkert någon av dem att bjuda in er, och ni kommer att äta av hans offer.+ 16 Sedan kommer era söner att gifta sig med deras döttrar,+ och dessa kvinnor kommer att tillbe* sina gudar och få era söner att också tillbe* dem.+

17 Du ska inte göra gudar i gjuten metall.+

18 Du ska fira det osyrade brödets högtid.+ Du ska äta osyrat bröd, precis som jag har befallt dig, i sju dagar vid den bestämda tiden i månaden abib,*+ för det var i månaden abib som du drog ut ur Egypten.

19 Alla förstfödda av hankön* är mina,+ även bland boskapen, oavsett om det är en tjur eller ett får.+ 20 En förstfödd åsna ska du friköpa med ett får. Men om du inte friköper den ska du bryta nacken på den. Varje förstfödd son ska friköpas.+ Ingen får träda fram inför mig tomhänt.

21 Sex dagar ska du arbeta, men den sjunde dagen ska du vila.*+ Även om det är plöjningstid eller skördetid ska du vila.

22 Och du ska fira veckohögtiden med det första mogna vetet som du skördar, och vid årsskiftet ska du fira bärgningshögtiden.*+

23 Tre gånger om året ska alla män bland er träda fram inför den sanne Herren, Jehova, Israels Gud.+ 24 För jag ska driva bort folken för er,+ och jag ska utvidga ert område. Ingen ska försöka inta ert land när ni tre gånger om året drar upp för att komma inför Jehova, er Gud.

25 Du ska inte bära fram blodet från det som offras till mig* tillsammans med något syrat.+ Och påskhögtidens offer får inte sparas till nästa morgon.+

26 Du ska bära fram det bästa av den första grödan som mognar på din mark till Jehovas, din Guds, hus.+

Du ska inte koka en killing i dess mors mjölk.”+

27 Jehova sa vidare till Mose: ”Skriv ner dessa ord,+ för med dessa ord som grund sluter jag ett förbund med dig och Israel.”+ 28 Och Mose stannade där hos Jehova i 40 dagar och 40 nätter, utan att äta eller dricka.+ Och han* skrev förbundets ord, de tio buden,* på tavlorna.+

29 Sedan gick Mose ner från berget Sinai, och han hade med sig Vittnesbördets* två tavlor.+ Men han visste inte att hans ansikte strålade därför att han hade talat med Gud. 30 När Aron och alla israeliterna fick syn på Mose och såg att hans ansikte strålade vågade de inte gå fram till honom.+

31 Men Mose ropade på dem, så Aron och alla folkets hövdingar gick fram till honom, och Mose pratade med dem. 32 Sedan kom israeliterna fram till honom, och han gav dem alla de bud som Jehova hade gett honom på berget Sinai.+ 33 Varje gång Mose hade slutat tala till dem täckte han ansiktet med en slöja.+ 34 Men när Mose trädde fram inför Jehova för att tala med honom tog han bort slöjan.+ Sedan gick han ut och berättade för israeliterna vilka bud han hade fått.+ 35 Israeliterna såg att Moses ansikte strålade, och han täckte återigen ansiktet med slöjan tills han gick in för att tala med Gud.*+

35 Senare kallade Mose samman hela folket och sa till dem: ”Det här är vad Jehova har befallt er att göra:+ 2 Sex dagar får ni arbeta, men den sjunde dagen ska vara helig för er, en sabbat, en vilodag tillägnad Jehova.+ Den som arbetar på den ska straffas med döden.+ 3 Ni ska inte göra upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor.”

4 Mose sa till hela folket: ”Det här är vad Jehova har befallt: 5 ’Samla in ett bidrag åt Jehova.+ Alla som gärna vill*+ ska komma med ett bidrag åt Jehova: guld, silver, koppar, 6 blått garn, lila ullgarn, rött garn, fint lingarn, gethår,+ 7 rödfärgade baggskinn, sälskinn, akacieträ, 8 olja till lamporna, balsam till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen,+ 9 onyxstenar och andra stenar till efoden+ och bröststycket.+

10 Alla som är skickliga*+ bland er ska komma och tillverka det som Jehova har befallt: 11 helgedomen med tält och överdrag, hakarna, väggramarna, tvärstängerna, pelarna och socklarna;* 12 arken+ och dess bärstänger,+ locket+ och förhänget;+ 13 bordet+ med bärstänger och alla redskap och skådebrödet;+ 14 lampstället+ med dess redskap, lampor och lampolja;+ 15 rökelsealtaret+ och dess bärstänger; smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen;+ draperiet för ingången till tälthelgedomen; 16 brännoffersaltaret+ och dess koppargaller, bärstänger och alla redskap; karet och dess ställning;+ 17 förgårdens avskärmning,+ dess stolpar och socklar; draperiet för ingången till förgården; 18 tälthelgedomens tältpinnar och förgårdens tältpinnar och linor;+ 19 de fint vävda kläderna+ till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder+ och hans söners prästkläder.’”

20 Israeliterna lämnade sedan platsen där Mose hade samlat dem. 21 Och alla som drevs av sitt hjärta+ och sin ande kom sedan med sitt bidrag till Jehova. Bidragen skulle användas till mötestältet, till tjänsten där och till de heliga kläderna. 22 De fortsatte att komma, både män och kvinnor, alla som ville bidra.* De kom med broscher, örhängen, ringar och andra smycken och alla slags guldföremål. Alla kom med sina offergåvor* av guld till Jehova.+ 23 Och alla som hade blått garn, lila ullgarn, rött garn, fint lingarn, gethår, rödfärgade baggskinn och sälskinn kom med det. 24 Alla som ville bidra med silver och koppar kom med det som bidrag till Jehova, och alla som hade akacieträ till något av arbetet kom med det.

25 Alla kvinnor som var skickliga+ på att spinna kom med det som de hade spunnit: blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn. 26 Och alla kvinnor som var skickliga och som drevs av sitt hjärta spann gethåret.

27 Och hövdingarna kom med onyxstenar och andra stenar till efoden och bröststycket,+ 28 balsam och olja till belysningen, smörjelseoljan+ och den väldoftande rökelsen.+ 29 Alla män och kvinnor som drevs av sitt hjärta kom med bidrag till arbetet som Jehova genom Mose hade befallt dem att utföra. Israeliterna bar fram det som en frivillig gåva åt Jehova.+

30 Sedan sa Mose till israeliterna: ”Jehova har utvalt Bẹsalel, son till Uri, son till Hur, av Judas stam.+ 31 Han har fyllt honom med Guds ande och gett honom vishet, förstånd och kunskap i alla slags hantverk, så att han är skicklig 32 på att formge saker konstnärligt, på att arbeta i guld, silver och koppar, 33 på att slipa och infatta stenar och på att göra alla slags konstnärliga arbeten i trä. 34 Och han har gett honom och Ohọliab,+ Ahisạmaks son, av Dans stam, förmågan att lära upp andra. 35 Han har gett dem förmåga*+ att utföra alla slags konsthantverk och att brodera och att väva med blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn och även att göra andra vävnader. Dessa män ska formge och utföra alla slags arbeten.

36 Bẹsalel ska arbeta tillsammans med Ohọliab och alla skickliga män.* Jehova har gett dem vishet och förstånd, så att de vet hur de ska göra allt till tälthelgedomen på det sätt som Jehova har befallt.”+

2 Mose kallade då till sig Bẹsalel och Ohọliab och alla skickliga män som Jehova hade gett vishet,+ alla som villigt ställde upp* för att hjälpa till med arbetet.+ 3 Sedan gav Mose dem alla bidrag+ som israeliterna hade kommit med till arbetet på tälthelgedomen. Men israeliterna fortsatte att komma till honom med frivilliga gåvor varje morgon.

4 Efter att hantverkarna hade påbörjat det heliga arbetet kom den ene efter den andre av dem 5 och sa till Mose: ”Folket kommer med mycket mer än vad som behövs för arbetet som Jehova har gett befallning om.” 6 Då befallde Mose att man skulle låta ett meddelande gå ut till alla i lägret: ”Män och kvinnor, det behövs inte mer material till arbetet med tälthelgedomen.” Så folket hindrades från att komma med något mer. 7 Materialet räckte till för allt arbete som skulle göras, ja, det räckte och blev över.

8 De skickliga hantverkarna+ gjorde helgedomen+ av 10 tältdukar av fint lingarn, blått garn, lila ullgarn och rött garn. Han* broderade keruber på tyget.+ 9 Varje tältduk var 28 alnar* lång och 4 alnar bred. Alla tältdukarna hade samma mått. 10 Sedan satte han ihop 5 av tältdukarna till ett stycke och de 5 andra till ett stycke. 11 Därefter gjorde han öglor av blått garn längs kanten av det ena stycket med tältdukar. Han gjorde likadant längs kanten av det andra stycket, där styckena skulle sättas ihop. 12 Han gjorde 50 öglor längs kanten av det ena stycket och 50 öglor längs kanten av det andra stycket, så att öglorna hamnade mitt emot varandra där de skulle sättas ihop. 13 Till sist gjorde han 50 hakar av guld och använde dem för att fästa ihop styckena med tältdukar, så att tälthelgedomen bildade en helhet.

14 Sedan gjorde han tältdukar av gethår för att täcka helgedomen. Han gjorde 11 sådana tältdukar.+ 15 Varje tältduk var 30 alnar lång och 4 alnar bred. Alla 11 tältdukar hade samma mått. 16 Han satte ihop 5 av tältdukarna till ett stycke och de 6 andra till ett stycke. 17 Sedan gjorde han 50 öglor längs kanten av det ena stycket med tältdukar, och han gjorde 50 öglor längs kanten av det andra stycket, som skulle sättas ihop med det första. 18 Sedan gjorde han 50 hakar av koppar för att fästa ihop tältet med, så att det skulle bilda en helhet.

19 Han gjorde ett överdrag till tältet av rödfärgade baggskinn och ett överdrag av sälskinn som skulle vara överst.+

20 Sedan gjorde han väggramarna till tälthelgedomen av akacieträ+ och ställde dem upprätt.+ 21 Varje väggram var 10 alnar hög och 1,5 alnar bred. 22 Varje väggram hade 2 tappar* som satt bredvid varandra.* På det sättet gjorde han alla väggramarna till tälthelgedomen. 23 Han gjorde 20 väggramar till tälthelgedomens södra sida. 24 Sedan gjorde han 40 silversocklar* som skulle sitta under de 20 väggramarna, 2 socklar under varje väggram med dess 2 tappar.+ 25 Till tälthelgedomens andra sida, den norra, gjorde han 20 väggramar 26 och 40 silversocklar, 2 socklar under varje väggram.

27 Till baksidan av tälthelgedomen, mot väster, gjorde han 6 väggramar.+ 28 Han gjorde 2 väggramar till de båda hörnen på baksidan av tälthelgedomen för att staga upp den. 29 De här väggramarna gjordes av två brädor nerifrån och upp och fogades samman i den övre änden vid den översta ringen. Så gjorde han med de två hörnen. 30 Det var alltså 8 väggramar med 16 silversocklar, 2 socklar under varje väggram.

31 Sedan gjorde han tvärstänger av akacieträ, 5 till väggramarna på tälthelgedomens ena sida+ 32 och 5 till väggramarna på tälthelgedomens andra sida och 5 till väggramarna på baksidan, mot väster. 33 Han gjorde den mellersta tvärstången, mitt på väggramarna, så att den gick från den ena änden till den andra. 34 Han överdrog väggramarna med guld, och han gjorde ringar av guld som hållare för tvärstängerna, och han överdrog tvärstängerna med guld.+

35 Sedan gjorde han ett förhänge+ av blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn, och han broderade keruber+ på tyget.+ 36 Till detta gjorde han sedan 4 pelare av akacieträ och överdrog dem med guld, och han göt 4 silversocklar till dem och gjorde krokar av guld. 37 Sedan gjorde han ett draperi för ingången till tältet. Det vävdes av blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn.+ 38 Han gjorde också 5 pelare och krokar till dem. Och han överdrog pelarhuvudena och fästena* med guld, men de 5 socklarna var av koppar.

37 Bẹsalel+ gjorde sedan arken+ av akacieträ. Den var 2,5 alnar* lång, 1,5 alnar bred och 1,5 alnar hög.+ 2 Han överdrog den med rent guld på insidan och utsidan och gjorde en kant* av guld runt om.+ 3 Därefter göt han fyra ringar av guld till arken och satte dem ovanför de fyra fötterna, två ringar på ena sidan och två ringar på andra sidan. 4 Sedan gjorde han stänger av akacieträ och överdrog dem med guld.+ 5 Han sköt in stängerna i ringarna på arkens sidor, så att man kunde bära arken.+

6 Han gjorde locket av rent guld.+ Det var 2,5 alnar långt och 1,5 alnar brett.+ 7 Han gjorde sedan två keruber+ av hamrat guld på lockets båda ändar.+ 8 Den ena keruben sattes på den ena änden och den andra keruben på den andra änden. Han satte keruberna på var sin ände av locket. 9 Keruberna bredde ut sina vingar uppåt, så att de skylde locket med sina vingar.+ De var vända mot varandra, med ansiktena ner mot locket.+

10 Han gjorde sedan bordet av akacieträ.+ Det var 2 alnar långt, 1 aln brett och 1,5 alnar högt.+ 11 Och han överdrog det med rent guld och gjorde en kant* av guld runt om. 12 Sedan gjorde han en list runt om som var en handsbredd,* och han gjorde en kant* av guld på listen. 13 Han göt fyra ringar av guld och satte fast dem i de fyra hörnen, där bordsbenen var fästa. 14 Ringarna satt tätt intill listen som hållare för stängerna som man skulle bära bordet med. 15 Sedan gjorde han bordets bärstänger av akacieträ och överdrog dem med guld. 16 Av rent guld gjorde han även de redskap som skulle vara på bordet: faten och bägarna samt skålarna och kannorna för dryckesoffren.+

17 Sedan gjorde han lampstället+ av rent guld, i hamrat guld. Foten, stammen, blomkalkarna, knopparna och blommorna gjordes i ett stycke.+ 18 Sex armar gick ut från lampställets stam, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. 19 Det var tre blomkalkar formade som mandelblommor på varje arm, med knoppar och blommor emellan. Det var likadant på båda sidor. Alla de sex armarna som gick ut från lampställets stam såg ut så. 20 Och på lampställets stam var det fyra blomkalkar formade som mandelblommor, med knoppar och blommor emellan. 21 Det var en knopp under de två första armarna, en knopp under nästa två armar och en knopp under de två sista armarna. Det var likadant på alla sex armar som gick ut från lampställets stam. 22 Knopparna och armarna och hela lampstället var i ett enda stycke rent, hamrat guld. 23 Sedan gjorde han de sju lamporna+ och veksaxarna* och behållarna för utbrända vekar* av rent guld. 24 Han gjorde lampstället och alla redskapen till det av en talent* rent guld.

25 Han gjorde rökelsealtaret+ av akacieträ. Det var fyrkantigt, 1 aln långt, 1 aln brett och 2 alnar högt. Hornen och altaret gjordes i ett stycke.+ 26 Han överdrog det med rent guld, på ovansidan, på sidorna och på hornen, och han gjorde en kant* av guld runt om altaret. 27 Han gjorde ringar av guld och satte dem under kanten* på två motsatta sidor, två på var sida, som hållare för bärstängerna. 28 Därefter gjorde han bärstängerna av akacieträ och överdrog dem med guld. 29 Han gjorde också den heliga smörjelseoljan+ och den rena väldoftande rökelsen,+ precis som väldoftande blandningar brukar göras.

38 Han gjorde brännoffersaltaret av akacieträ. Det var fyrkantigt, 5 alnar* långt, 5 alnar brett och 3 alnar högt.+ 2 Sedan gjorde han hornen på de fyra hörnen. Hornen gjordes i ett stycke med altaret. Sedan överdrog han det med koppar.+ 3 Han gjorde redskapen till altaret: hinkarna, skovlarna, skålarna, gafflarna och fyrfaten. Han gjorde alla redskapen av koppar. 4 Dessutom gjorde han ett galler till altaret, ett nät av koppar, och satte det under kanten, halvvägs ner i altaret. 5 Han göt fyra ringar av koppar och satte dem i de fyra hörnen, nära koppargallret, som hållare för bärstängerna. 6 Därefter gjorde han bärstängerna av akacieträ och överdrog dem med koppar. 7 Han sköt in stängerna i ringarna på altarets sidor, så att man kunde bära det. Han gjorde altaret av plankor, ihåligt som en låda.

8 Sedan gjorde han kopparkaret+ och ställningen av koppar till det. Han använde de speglar* som tillhörde kvinnorna som var organiserade för att tjäna vid ingången till mötestältet.

9 Sedan gjorde han förgården.+ Till södra sidan gjorde han en avskärmning av fint linne som var 100 alnar lång.+ 10 Det var 20 stolpar och 20 socklar* av koppar, och krokarna på stolparna och fästena* var av silver. 11 Även på norra sidan var avskärmningen 100 alnar. De 20 stolparna och de 20 socklarna var av koppar, och krokarna på stolparna och fästena* var av silver. 12 Men på västra sidan var avskärmningen 50 alnar, med 10 stolpar och 10 socklar. Krokarna på stolparna och fästena* var av silver. 13 Den östra sidan, mot soluppgången, var också 50 alnar. 14 Avskärmningen på ena sidan av ingången var 15 alnar, med 3 stolpar och 3 socklar. 15 Och på den andra sidan av ingången var avskärmningen också 15 alnar, med 3 stolpar och 3 socklar. 16 Hela avskärmningen runt förgården var av fint linne. 17 Socklarna till stolparna var av koppar, och krokarna på stolparna och fästena* var av silver, och stolphuvudena var överdragna med silver. Alla stolparna till förgården hade fästanordningar av silver.+

18 Draperiet till förgårdens ingång vävdes av blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn. Det var 20 alnar brett och 5 alnar högt, lika högt som förgårdens avskärmning.+ 19 Till draperiet gjordes 4 stolpar och 4 socklar av koppar. Krokarna och fästena* var av silver, och stolphuvudena var överdragna med silver. 20 Och alla tältpinnarna till helgedomen och förgården var av koppar.+

21 Mose befallde att man skulle göra en sammanställning av det material som användes till helgedomen, Vittnesbördets tälthelgedom.+ Leviterna,+ under ledning av Ịtamar,+ prästen Arons son, fick ansvaret för det. 22 Bẹsalel,+ son till Uri, son till Hur, av Judas stam, gjorde allt som Jehova hade befallt Mose. 23 Han arbetade tillsammans med Ohọliab,+ Ahisạmaks son, av Dans stam, en konsthantverkare och broderare som vävde med blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn.

24 Allt guld som användes till arbetet med den heliga platsen, det guld som bars fram som viftoffer,+ uppgick till 29 talenter* och 730 siklar* efter den heliga platsens standardvikt.* 25 Och silvret från männen som hade mönstrats uppgick till 100 talenter* och 1 775 siklar* efter den heliga platsens standardvikt.* 26 Alla som mönstrats från 20 års ålder och uppåt, sammanlagt 603 550 män,+ betalade en halv sikel efter den heliga platsens standardvikt.*+

27 Det gick åt 100 talenter silver för att gjuta socklarna till den heliga platsen och socklarna till förhänget – 100 socklar motsvarade 100 talenter, en talent för varje sockel.+ 28 Han använde de 1 775 siklarna silver för att tillverka krokarna på stolparna och för att överdra stolphuvudena, och sedan satte han ihop dem.

29 Den koppar som frambars som offergåva* uppgick till 70 talenter* och 2 400 siklar.* 30 Och av den gjorde han socklarna till mötestältets ingång, kopparaltaret och dess koppargaller och alla redskap till altaret, 31 socklarna runt förgården, socklarna till förgårdens ingång och alla tältpinnarna+ till helgedomen och förgården.

39 Av det blå garnet, det lila ullgarnet och det röda garnet+ gjorde man de fint vävda kläderna som prästerna skulle bära i tjänsten på den heliga platsen. De gjorde de heliga kläderna till Aron,+ precis som Jehova hade befallt Mose.

2 Han* gjorde efoden+ av guldtråd, blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn. 3 De hamrade ut guldplåtar till tunna blad, och dessa skar han i trådar. De användes för att brodera efoden, som var vävd av det blå garnet, det lila ullgarnet, det röda garnet och det fina lingarnet. 4 De gjorde axelslejfar och fäste dem i efodens båda stycken så att den hölls ihop. 5 Och skärpet,* som skulle sitta på efoden för att hålla den på plats,+ gjordes av samma material: guldtråd, blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn, precis som Jehova hade befallt Mose.

6 Sedan monterade de onyxstenarna i infattningar av guld och graverade in namnen på Israels söner, precis som man graverar ett sigill.+ 7 Han satte dem på efodens axelslejfar som en påminnelse för* Israels söner,+ precis som Jehova hade befallt Mose. 8 Sedan vävde och broderade han bröststycket+ på samma sätt som efoden. Han använde guldtråd, blått garn, lila ullgarn, rött garn och fint lingarn.+ 9 Bröststycket var kvadratiskt när det lades dubbelt, ett fingerspann* långt och ett fingerspann brett. 10 De satte fyra rader med stenar på det. I den första raden var det en rubin, en topas och en smaragd. 11 I den andra raden var det en turkos, en safir och en jaspis. 12 I den tredje raden var det en leshem-sten,* en agat och en ametist. 13 I den fjärde raden var det en krysolit, en onyx och en jade. De satt i infattningar av guld. 14 Det var en sten för var och en av Israels söner. På varje sten var namnet på en av de 12 stammarna ingraverat, precis som på ett sigill.

15 Sedan gjorde de kedjor av rent guld på bröststycket, tvinnade som rep.+ 16 De gjorde två infattningar av guld och två ringar av guld och fäste ringarna i de övre hörnen på bröststycket. 17 De trädde de två guldkedjorna genom de två ringarna i hörnen på bröststycket. 18 De trädde sedan de två kedjornas ändar genom de två infattningarna och fäste dem på framsidan av efodens axelslejfar. 19 Och de gjorde två guldringar och satte dem på baksidan av bröststycket, i de nedre hörnen, mot efoden.+ 20 Sedan gjorde de ytterligare två guldringar och satte dem på efoden, nedanför de två axelslejfarna och ovanför det vävda skärpet* som håller ihop efoden.* 21 Till slut band de ett blått band mellan ringarna på bröststycket och ringarna på efoden, så att bröststycket hölls på plats ovanför skärpet* på efoden, precis som Jehova hade befallt Mose.

22 Sedan gjorde han den ärmlösa överklädnaden som skulle bäras under efoden. Den vävdes helt i blått garn.+ 23 Öppningen på den ärmlösa överklädnaden var på mitten och såg ut som öppningen på en pansarskjorta. Den hade en vävd kant runt om, så att den inte skulle slitas sönder. 24 Längs fållen på den ärmlösa överklädnaden satte de granatäpplen av blått garn, lila ullgarn och rött garn som de tvinnat samman. 25 Och de gjorde bjällror av rent guld och satte dem mellan granatäpplena längs hela fållen på den ärmlösa överklädnaden. 26 De satte bjällror och granatäpplen växelvis längs hela fållen på den ärmlösa överklädnaden som skulle användas i tjänstgöringen, precis som Jehova hade befallt Mose.

27 Sedan vävde de tunikorna åt Aron och hans söner av fint linne.+ 28 De gjorde turbanen+ av fint linne, de vackra huvudbonaderna+ av fint linne, underkläderna*+ av fint linne 29 och skärpen, som vävdes av fint lingarn, blått garn, lila ullgarn och rött garn, precis som Jehova hade befallt Mose.

30 Till slut gjorde de den glänsande plåten, det heliga överlämnandetecknet,* av rent guld. På den graverade de in ”Helighet tillhör Jehova”,+ precis som man graverar ett sigill. 31 Sedan använde de ett band av blått garn för att sätta fast den på turbanen, precis som Jehova hade befallt Mose.

32 Så blev allt arbete med tälthelgedomen, det vill säga mötestältet, färdigt. Israeliterna gjorde allt som Jehova hade befallt Mose.+ De gjorde precis som han hade sagt.

33 Sedan förde de tälthelgedomen+ till Mose, tältet+ och alla dess tillbehör: hakarna,+ väggramarna,+ tvärstängerna,+ pelarna och socklarna;*+ 34 överdraget av rödfärgade baggskinn,+ överdraget av sälskinn och förhänget;+ 35 Vittnesbördets ark, bärstängerna+ och locket;+ 36 bordet, alla redskap+ och skådebrödet; 37 lampstället av rent guld, dess lampor+ som sitter på rad, alla redskap+ och lampoljan;+ 38 altaret+ av guld, smörjelseoljan,+ den väldoftande rökelsen+ och draperiet+ för ingången till tältet; 39 kopparaltaret+ och koppargallret, bärstängerna+ och alla redskapen+ och karet och dess ställning;+ 40 förgårdens avskärmning, dess stolpar och socklar,+ draperiet+ för ingången till förgården, tältlinorna, tältpinnarna+ och alla redskapen till tjänsten vid tälthelgedomen, det vill säga mötestältet; 41 de fint vävda kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder+ och hans söners prästkläder.

42 Israeliterna utförde allt arbete på det sätt som Jehova hade befallt Mose.+ 43 När Mose inspekterade deras arbete såg han att de hade gjort precis som Jehova hade befallt, och Mose välsignade dem.

40 Sedan sa Jehova till Mose: 2 ”Den första dagen i första månaden ska du resa tälthelgedomen, det vill säga mötestältet.+ 3 Ställ in Vittnesbördets ark+ och häng förhänget framför arken.+ 4 Du ska bära in bordet+ och lägga fram det som hör till, och du ska bära in lampstället+ och tända lamporna.+ 5 Ställ sedan rökelsealtaret+ av guld framför Vittnesbördets ark, och häng upp draperiet för ingången till tälthelgedomen.+

6 Du ska ställa brännoffersaltaret+ framför ingången till tälthelgedomen, mötestältet, 7 och ställa karet mellan mötestältet och altaret och fylla det med vatten.+ 8 Sätt sedan upp avskärmningen runt om förgården,+ och häng upp draperiet+ för ingången till förgården. 9 Sedan ska du ta smörjelseoljan+ och smörja tälthelgedomen och allt som är i den+ och helga den och alla dess redskap, så att den blir helig. 10 Du ska smörja brännoffersaltaret och alla dess redskap och helga altaret, så att det blir högheligt.+ 11 Och smörj karet och ställningen och helga det.

12 För sedan fram Aron och hans söner till mötestältets ingång och tvätta dem med vatten.+ 13 Och du ska klä Aron i de heliga kläderna+ och smörja honom+ och helga honom, och han ska vara präst åt mig. 14 Sedan ska du föra fram hans söner och sätta på dem tunikorna.+ 15 Du ska smörja dem precis som du smorde deras far,+ så att de kan vara präster åt mig. Smörjelsen ger dem en bestående rätt till prästämbetet, i generation efter generation.”+

16 Mose gjorde allt detta, precis som Jehova hade befallt honom.+

17 I första månaden av det andra året, på första dagen i månaden, restes tälthelgedomen.+ 18 När Mose reste tälthelgedomen lade han socklarna*+ på plats, reste väggramarna,+ sköt in tvärstängerna+ och reste pelarna. 19 Han bredde ut tältdukarna+ över helgedomens väggramar och lade tältets överdrag+ ovanpå, precis som Jehova hade befallt honom.

20 Sedan tog Mose stentavlorna med Vittnesbördet*+ och lade dem i arken+ och sköt in bärstängerna+ i ringarna på arken och lade på locket.+ 21 Han förde in Vittnesbördets ark i tälthelgedomen och hängde upp förhänget+ framför och skärmade av arken,+ precis som Jehova hade befallt honom.

22 Han ställde bordet+ i mötestältet, vid tälthelgedomens norra sida, utanför förhänget. 23 På det staplade han brödet+ inför Jehova, precis som Jehova hade befallt honom.

24 Han ställde lampstället+ i mötestältet, mitt emot bordet, vid tälthelgedomens södra sida. 25 Han tände lamporna+ inför Jehova, precis som Jehova hade befallt honom.

26 Han ställde sedan guldaltaret+ i mötestältet framför förhänget, 27 för att det skulle brännas väldoftande rökelse+ på det,+ precis som Jehova hade befallt honom.

28 Sedan hängde han upp draperiet+ för ingången till tälthelgedomen.

29 Han ställde brännoffersaltaret+ vid ingången till tälthelgedomen, det vill säga mötestältet, så att han skulle kunna offra brännoffer+ och sädesoffer på det, precis som Jehova hade befallt honom.

30 Han ställde sedan karet mellan mötestältet och altaret och fyllde det med vatten.*+ 31 Där tvättade Mose och Aron och hans söner sina händer och sina fötter. 32 Varje gång de* gick in i mötestältet eller trädde fram till altaret tvättade de sig,+ precis som Jehova hade befallt Mose.

33 Till sist satte han upp förgårdens+ avskärmning runt tälthelgedomen och altaret, och han hängde upp draperiet för ingången till förgården.+

I och med detta var Mose klar med arbetet. 34 Och molnet täckte mötestältet, och Jehovas härlighet fyllde tälthelgedomen.+ 35 Mose kunde inte gå in i mötestältet eftersom molnet vilade över det, och Jehovas härlighet fyllde tälthelgedomen.+

36 Varje gång molnet höjde sig från tälthelgedomen bröt israeliterna upp. Så gjorde de under hela vandringen genom vildmarken.+ 37 De bröt inte upp förrän molnet höjde sig.+ 38 Jehovas moln var över tälthelgedomen på dagen, och en eld var över den på natten, synlig för hela Israels folk under alla etapper av vandringen.+