TREDJE MOSE­BOKEN

1 Och Jehova kallade på Mose och talade till honom från mötestältet.+ Han sa: 2 ”Säg till israeliterna:* ’Om någon av er vill offra ett tamdjur åt Jehova ska ni ta det från nötboskapen eller småboskapen.+

3 Om han offrar ett brännoffer från nötboskapen ska det vara en felfri tjur.+ Han ska av egen fri vilja+ föra fram den inför Jehova vid ingången till mötestältet. 4 Han ska lägga handen på offerdjurets huvud, och hans brännoffer ska godkännas och skapa försoning för honom.

5 Sedan ska ungtjuren slaktas inför Jehova, och Arons söner, prästerna,+ ska offra blodet och stänka det på alla sidor av altaret,+ som står vid ingången till mötestältet. 6 Djuret ska flås och styckas.+ 7 Arons söner, prästerna, ska göra upp eld på altaret+ och lägga ved på elden. 8 De ska lägga de styckade delarna+ tillsammans med huvudet och njurtalgen* ovanpå veden som brinner på altaret. 9 Inälvorna och underbenen ska tvättas med vatten, och prästen ska bränna allt på altaret som ett brännoffer, ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig* doft för honom.+

10 Om han offrar ett brännoffer från småboskapen,+ från de unga fåren eller getterna, ska det vara ett felfritt handjur.+ 11 Det ska slaktas vid altarets norra sida inför Jehova, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet på alla sidor av altaret.+ 12 Han ska stycka det i delar, och prästen ska lägga delarna tillsammans med huvudet och njurtalgen* ovanpå veden som brinner på altaret. 13 Han ska tvätta inälvorna och underbenen med vatten, och prästen ska offra allt och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig doft för honom.

14 Men om han offrar fåglar som brännoffer åt Jehova ska det vara turturduvor eller unga duvor.+ 15 Prästen ska bära fram fågeln till altaret, nacka den* och bränna den på altaret. Men blodet ska han låta rinna ut på altarets sida. 16 Han ska avlägsna krävan och fjädrarna och kasta det bredvid altaret, på östra sidan, där askan* ligger.+ 17 Han ska fläka upp den vid vingarna utan att dela den. Sedan ska prästen bränna den på veden som brinner på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig doft för honom.

2 Om någon bär fram ett sädesoffer+ åt Jehova ska offergåvan bestå av fint mjöl, och han ska hälla olja över det och lägga virak* på det.+ 2 Sedan ska han ge det till Arons söner, prästerna, och prästen ska ta en handfull av mjölet och oljan och all virak, och han ska bränna detta som ett deloffer*+ på altaret, ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig* doft för honom. 3 Resten av sädesoffret tillhör Aron och hans söner+ och är en höghelig+ del av eldsoffret åt Jehova.

4 Om du bär fram ett sädesoffer som bakats i ugn ska det vara gjort på fint mjöl, osyrade ringformade bröd bakade med olja eller osyrade tunnbröd penslade med olja.+

5 Om din offergåva är ett sädesoffer stekt på plåt+ ska det vara osyrat och gjort på fint mjöl blandat med olja. 6 Det ska brytas i bitar, och du ska hälla olja över det.+ Det är ett sädesoffer.

7 Om din offergåva är ett sädesoffer kokat i gryta ska det vara gjort på fint mjöl med olja. 8 Du ska frambära sädesoffret som består av detta åt Jehova. Det ska överlämnas till prästen, som ska bära fram det till altaret. 9 Och prästen ska ta lite av sädesoffret och bränna det som ett deloffer*+ på altaret, ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig doft för honom.+ 10 Resten av sädesoffret tillhör Aron och hans söner och är en höghelig del av eldsoffret åt Jehova.+

11 Inget sädesoffer som ni frambär åt Jehova får vara syrat,+ för ni får inte bränna surdeg eller honung som eldsoffer åt Jehova.

12 Ni får bära fram sådant åt Jehova som förstlingsoffer,+ men det får inte brännas på altaret till en välbehaglig doft.

13 Alla dina sädesoffer ska saltas. Du får inte utelämna saltet i ditt sädesoffer, för det påminner dig om ditt förbund med Gud. Tillsammans med alla dina offergåvor ska du offra salt.+

14 Om du bär fram ett sädesoffer åt Jehova av den första mogna grödan ska ditt offer bestå av färska ax* rostade över eld, krossade korn av färska ax, som sädesoffer av din första mogna gröda.+ 15 Du ska hälla olja på det och lägga virak på det. Det är ett sädesoffer. 16 Prästen ska ta en del av de krossade kornen och oljan och all virak och bränna det som ett deloffer,*+ ett eldsoffer åt Jehova.

3 Om hans offer är ett gemenskapsoffer*+ från nötboskapen, antingen det är ett handjur eller ett hondjur, ska det vara ett felfritt djur som han för fram inför Jehova. 2 Han ska lägga sin hand på offerdjurets huvud, och det ska slaktas vid ingången till mötestältet, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet på alla sidor av altaret. 3 Han ska bära fram delar av gemenskapsoffret som ett eldsoffer åt Jehova:+ fettet+ som omsluter inälvorna, fettet som sitter på själva inälvorna, 4 båda njurarna och fettet på dem, ja det som är vid höfterna, och fettet på levern.+ 5 Arons söner ska bränna det på altaret, ovanpå brännoffret som ligger på den brinnande veden.+ Det är ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig* doft för honom.+

6 Om hans offer är ett gemenskapsoffer åt Jehova från småboskapen ska det vara ett felfritt handjur eller hondjur.+ 7 Om offergåvan är en ungbagge ska han föra fram den inför Jehova 8 och lägga handen på offerdjurets huvud, och det ska slaktas framför mötestältet. Arons söner ska stänka blodet på alla sidor av altaret. 9 Han ska frambära fettet från gemenskapsoffret som ett eldsoffer åt Jehova.+ Han ska avlägsna allt svansfett vid ryggraden, fettet som omsluter inälvorna, fettet som sitter på själva inälvorna, 10 båda njurarna och fettet på dem och fettet på levern.+ 11 Och prästen ska bränna detta på altaret som ett matoffer.* Det är ett eldsoffer åt Jehova.+

12 Om hans offer är en get ska han föra fram den inför Jehova 13 och lägga handen på getens huvud, och den ska slaktas framför mötestältet. Arons söner ska stänka blodet på alla sidor av altaret. 14 Detta ska han frambära som ett eldsoffer åt Jehova: fettet som omsluter inälvorna, fettet som sitter på själva inälvorna,+ 15 båda njurarna och fettet på dem och fettet på levern. 16 Prästen ska bränna detta på altaret som ett matoffer.* Det är ett eldsoffer åt Gud, en välbehaglig doft för honom. Allt fett tillhör Jehova.+

17 Detta är en bestående stadga som ni ska hålla i generation efter generation, var ni än bor: Ni får inte äta något fett eller något blod.’”+

4 Jehova sa till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Om någon syndar ouppsåtligt+ och gör något som Jehova förbjuder gäller följande:

3 Om det är den smorde prästen*+ som syndar+ och drar skuld över folket ska han frambära en felfri ungtjur åt Jehova som ett syndoffer för synden han har begått.+ 4 Han ska föra fram tjuren inför Jehova, till mötestältets ingång,+ och lägga sin hand på tjurens huvud och slakta tjuren inför Jehova.+ 5 Sedan ska den smorde prästen+ ta lite av tjurens blod och bära in det i mötestältet. 6 Han ska doppa fingret i blodet+ och stänka det sju gånger+ inför Jehova framför förhänget in till den heliga platsen. 7 Prästen ska också stryka lite av blodet på hornen på altaret med den väldoftande rökelsen,+ som står inför Jehova i mötestältet. Resten av tjurens blod ska han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret,+ som står vid ingången till mötestältet.

8 Sedan ska han ta bort allt fett på syndofferstjuren: fettet som omsluter inälvorna, fettet som sitter på själva inälvorna, 9 båda njurarna och fettet på dem och fettet på levern.+ 10 Han ska ta bort detta precis som man gör på en tjur som frambärs som gemenskapsoffer.+ Och prästen ska bränna det på brännoffersaltaret.

11 Men tjurens hud och kött, huvud, underben, inälvor och tarminnehåll,+ 12 ja allt det övriga av tjuren, ska han föra ut utanför lägret till en ren plats, där askan* töms, och han ska lägga upp ved och bränna upp tjuren.+ Den ska brännas på den plats där man tömmer askan.

13 Om det är hela Israels folk som har syndat ouppsåtligt och dragit skuld över sig+ och de* inte är medvetna om att de har gjort något som Jehova förbjuder+ 14 men synden sedan blir känd, då ska folket offra en ungtjur som syndoffer och föra fram den inför mötestältet. 15 Folkets äldste ska lägga sina händer på tjurens huvud inför Jehova, och tjuren ska slaktas inför Jehova.

16 Sedan ska den smorde prästen bära in lite av tjurens blod i mötestältet. 17 Prästen ska doppa fingret i blodet och stänka det sju gånger inför Jehova framför förhänget.+ 18 Sedan ska han stryka lite av blodet på hornen på altaret+ som står inför Jehova i mötestältet. Resten av blodet ska han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, det som står vid ingången till mötestältet.+ 19 Han ska ta bort allt fett på tjuren och bränna det på altaret.+ 20 Han ska göra likadant med den här tjuren som med den första syndofferstjuren. Det är så han ska göra med den, och prästen ska åstadkomma försoning för folket,+ och de ska få förlåtelse. 21 Han ska föra ut tjuren utanför lägret och bränna upp den, precis som han skulle göra med den första tjuren.+ Det är ett syndoffer för folket.+

22 Om det är en hövding+ som har syndat ouppsåtligt och gjort något som Jehova, hans Gud, förbjuder och han inser att han har dragit skuld över sig 23 eller om han blir uppmärksammad på att han har syndat mot Guds bud, då ska han föra fram en felfri bockkilling som offergåva. 24 Han ska lägga sin hand på bockens huvud och slakta den på platsen där brännoffret slaktas inför Jehova.+ Det är ett syndoffer. 25 Prästen ska ta lite av syndoffrets blod på fingret och stryka det på hornen+ på brännoffersaltaret. Resten av blodet ska han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret.+ 26 Han ska bränna allt fett på altaret på samma sätt som fettet från gemenskapsoffret,+ och prästen ska åstadkomma försoning för honom för hans synd, och han ska få förlåtelse.

27 Om det är någon av folket som har syndat ouppsåtligt och gjort något som Jehova förbjuder och han inser att han har dragit skuld över sig+ 28 eller om han blir uppmärksammad på att han har syndat, då ska han komma med en felfri honkilling som offergåva för den synd han har begått. 29 Han ska lägga sin hand på huvudet på syndoffersdjuret, och han ska slakta djuret på samma plats som brännoffret.+ 30 Prästen ska ta lite av blodet på fingret och stryka det på hornen på brännoffersaltaret. Resten av blodet ska han hälla ut vid foten av altaret.+ 31 Han ska ta bort allt fett+ på killingen, precis som på gemenskapsoffret.+ Prästen ska bränna det på altaret, så att det blir en välbehaglig* doft för Jehova, och prästen ska åstadkomma försoning för honom, och han ska få förlåtelse.

32 Men om han kommer med ett lamm som syndoffer ska det vara en felfri tacka. 33 Han ska lägga sin hand på huvudet på syndoffersdjuret och slakta djuret som ett syndoffer på platsen där brännoffret slaktas.+ 34 Prästen ska ta lite av syndoffrets blod på fingret och stryka det på hornen på brännoffersaltaret.+ Resten av blodet ska han hälla ut vid foten av altaret. 35 Han ska ta bort allt fett på samma sätt som när en ungbagge frambärs som gemenskapsoffer, och prästen ska bränna det på altaret tillsammans med Jehovas eldsoffer,+ och prästen ska på så sätt åstadkomma försoning för honom för hans synd, och han ska få förlåtelse.+

5 Om någon får höra en offentlig uppmaning att träda fram och vittna*+ och han har sett eller hört något men inte träder fram och rapporterar det, då ska han stå till svars för sin synd.

2 Eller om någon rör vid något orent, vare sig det är den döda kroppen av ett orent vilt djur, av ett orent tamdjur eller av ett orent smådjur,*+ blir han oren och har dragit skuld över sig. Detta gäller även om han inte var medveten om det. 3 Eller om någon utan att veta det rör vid en människas orenhet,+ det vill säga något av det som kan göra en människa oren, och sedan blir medveten om det, då har han dragit skuld över sig.

4 Eller om någon förhastat lovar att göra något, oavsett om det är gott eller ont, och han senare inser att det var förhastat, då har han dragit skuld över sig.*+

5 Om han drar skuld över sig i något av dessa avseenden ska han bekänna+ på vilket sätt han har syndat. 6 Och han ska komma med ett skuldoffer till Jehova för den synd han har begått,+ en hona från hjorden, antingen ett lamm eller en killing, som ett syndoffer. Sedan ska prästen åstadkomma försoning för hans synd.

7 Men om han inte har råd med ett får ska han ge två turturduvor eller två unga duvor+ åt Jehova som ett skuldoffer för sin synd, en som syndoffer och en som brännoffer.+ 8 Han ska ge dem till prästen, som ska börja med att bära fram syndoffersduvan. Han ska vrida nacken av den, men huvudet ska ändå hänga kvar. 9 Han ska stänka lite av syndoffrets blod på altarets sida, och resten av blodet ska han låta rinna ut vid foten av altaret.+ Det är ett syndoffer. 10 Den andra duvan ska offras som ett brännoffer, på vanligt sätt.+ Prästen ska åstadkomma försoning för honom för den synd han har begått, och han ska få förlåtelse.+

11 Om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor ska han som offergåva för sin synd bära fram en tiondels efa*+ fint mjöl som syndoffer. Han ska inte hälla olja eller lägga virak* på det, för det är ett syndoffer. 12 Han ska bära fram det till prästen, och prästen ska ta en handfull av det som ett deloffer* och bränna det på altaret ovanpå Jehovas eldsoffer. Det är ett syndoffer. 13 Prästen ska åstadkomma försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, och han ska få förlåtelse.+ Resten av offret ska tillfalla prästen,+ precis som sädesoffret.’”+

14 Sedan sa Jehova till Mose: 15 ”Om någon handlar trolöst genom att ouppsåtligt synda mot något som är helgat åt Jehova,+ ska han föra fram en felfri bagge från hjorden som skuldoffer åt Jehova.+ Baggens värde i silversiklar* fastställs efter den heliga platsens standardvikt.*+ 16 Och han ska ge ersättning för den synd han har begått mot den heliga platsen och lägga till en femtedel av värdet.+ Han ska ge det till prästen, så att prästen kan åstadkomma försoning+ genom skuldoffersbaggen, och han ska få förlåtelse.+

17 Om någon har syndat genom att göra något av allt det som Jehova förbjuder, även om det var omedvetet, har han dragit skuld över sig och ska stå till svars för sin synd.+ 18 Han ska komma till prästen med ett skuldoffer, en felfri bagge från hjorden enligt det fastställda värdet.+ Och prästen ska åstadkomma försoning för honom för hans ouppsåtliga synd som han inte var medveten om att han begick, och han ska få förlåtelse. 19 Det är ett skuldoffer. Han har gjort sig skyldig till synd mot Jehova.”

6 Sedan sa Jehova till Mose: 2 ”Om någon syndar och handlar trolöst mot Jehova+ genom att bedra sin medmänniska i fråga om något som har anförtrotts honom+ eller som han har fått som pant, eller om han stjäl från eller lurar sin medmänniska, 3 eller om han hittar något förlorat och förnekar det och sedan svär falskt om någon av dessa synder som han har begått,+ då ska han göra följande: 4 Om han har syndat och är skyldig ska han lämna tillbaka det han stulit, det han tagit under utpressning, det han lurat till sig, det som anförtrotts honom eller det förlorade som han hittat 5 eller vad han än svurit falskt om. Han ska ge full ersättning för det+ och även lägga till en femtedel. Den dag hans skuld bevisas ska han ge det till ägaren. 6 Och som ett skuldoffer+ åt Jehova ska han komma till prästen med en felfri bagge av hjorden enligt det fastställda värdet. 7 Prästen ska åstadkomma försoning för honom inför Jehova, och han ska få förlåtelse för vad han än kan ha gjort sig skyldig till.”+

8 Jehova fortsatte med att säga till Mose: 9 ”Ge Aron och hans söner följande befallning: ’Detta är lagen om brännoffret:+ Brännoffret ska ligga på altarhärden hela natten ända till morgonen, och elden ska hållas brinnande på altaret. 10 Prästen ska klä sig i sin ämbetsdräkt av linne,+ och han ska ta på sig linneunderkläderna+ närmast kroppen. Sedan ska han ta bort askan*+ efter brännoffret som förtärts av elden på altaret och lägga den bredvid altaret. 11 Därefter ska han ta av sig kläderna+ och sätta på sig andra kläder och bära ut askan till en ren plats utanför lägret.+ 12 Elden på altaret ska hållas brinnande. Den får inte slockna. Varje morgon ska prästen lägga ved+ på elden, och ovanpå den ska han lägga brännoffret, och ovanpå det ska han bränna fettet från gemenskapsoffren.+ 13 Elden ska ständigt hållas brinnande på altaret. Den får inte slockna.

14 Detta är lagen om sädesoffret:+ Arons söner ska bära fram det inför Jehova framför altaret. 15 En av dem ska ta en handfull av sädesoffrets fina mjöl och lite av dess olja och all virak* som är på sädesoffret, och han ska bränna det på altaret som ett deloffer* åt Jehova, en välbehaglig* doft för honom.+ 16 Aron och hans söner ska äta det som är kvar av sädesoffret.+ Det ska ätas som osyrat bröd på en helig plats. De ska äta det på förgården till mötestältet.+ 17 Det får inte bakas med något syrat.+ Jag har gett dem det som deras andel av mina eldsoffer.+ Det är högheligt,+ precis som syndoffret och skuldoffret. 18 Bara manliga avkomlingar till Aron får äta det.+ Det är deras bestämda tilldelning av Jehovas eldsoffer i generation efter generation.+ Allt som kommer i kontakt med dem* ska betraktas som heligt.’”

19 Jehova talade vidare till Mose: 20 ”Detta är den offergåva som Aron och hans söner ska bära fram åt Jehova på den dag som någon av dem blir smord:+ en tiondels efa*+ fint mjöl som ett sädesoffer,+ hälften på morgonen och hälften på kvällen. 21 Det ska tillredas med olja på en plåt.+ Du ska blanda det väl med olja och bära fram det gräddade sädesoffret i bitar och låta det bli en välbehaglig doft för Jehova. 22 Den av den smorde prästens söner som efterträder honom+ ska tillreda det. Det är en bestående föreskrift: Som ett heloffer ska det brännas åt Jehova. 23 Varje sädesoffer från en präst ska vara ett heloffer. Det får inte ätas.”

24 Jehova sa till Mose: 25 ”Säg till Aron och hans söner: ’Detta är lagen om syndoffret:+ Syndoffret ska slaktas inför Jehova på samma plats+ som brännoffret slaktas. Det är högheligt. 26 Den präst som offrar syndoffret ska äta det.+ Det ska ätas på en helig plats, på förgården till mötestältet.+

27 Allt som kommer i kontakt med offerdjurets kött ska betraktas som heligt, och när någon stänker lite av blodet på sina kläder ska du tvätta det nedstänkta plagget på en helig plats. 28 Det lerkärl som köttet kokades i ska slås sönder. Men om det kokades i ett kopparkärl ska det skuras och sköljas med vatten.

29 Bara de män som är präster får äta det.+ Det är högheligt.+ 30 Men ett syndoffer får inte ätas om något av blodet från det frambärs i mötestältet för att åstadkomma försoning på den heliga platsen.+ Det ska brännas upp.

7 Detta är lagen om skuldoffret:+ Det är högheligt. 2 De ska slakta skuldoffret på samma plats som de slaktar brännoffren, och blodet+ ska stänkas på altarets alla sidor.+ 3 Han ska bära fram allt fett:+ svansfettet, fettet som omsluter inälvorna, 4 båda njurarna med fettet som är på dem, ja det som är vid höfterna, och fettet på levern.+ 5 Prästen ska bränna det på altaret som ett eldsoffer åt Jehova.+ Det är ett skuldoffer. 6 Bara de män som är präster får äta det,+ och det ska ätas på en helig plats. Det är högheligt.+ 7 Samma lag som gäller för syndoffret ska också gälla för skuldoffret. Det ska tillfalla den präst som frambär det för att åstadkomma försoning.+

8 När prästen har framburit någons brännoffer ska offerdjurets hud+ tillfalla prästen.

9 Ett sädesoffer som bakas i ugn, kokas i gryta eller steks på plåt+ tillhör den präst som frambär det. Det ska tillfalla honom.+ 10 Men ett sädesoffer som är blandat med olja+ eller som är torrt+ ska delas lika mellan alla Arons söner.

11 Detta är lagen om gemenskapsoffret+ som kan frambäras åt Jehova: 12 Om någon vill frambära det för att uttrycka sin tacksamhet+ ska han tillsammans med tackoffret frambära osyrade ringformade bröd bakade med olja, osyrade tunnbröd penslade med olja och ringformade bröd som är hopknådade av fint mjöl blandat med olja. 13 Tillsammans med dessa bröd ska han frambära syrade ringformade bröd och de gemenskapsoffer som han ger som tackoffer. 14 Han ska bära fram ett bröd av varje offergåva som en helig andel åt Jehova. Det ska tillfalla den präst som stänker gemenskapsoffrens blod på altaret.+ 15 Köttet från hans gemenskapsoffer som han gett som tackoffer ska ätas samma dag som han frambär sin offergåva. Han får inte spara något av det till morgonen.+

16 Om hans offergåva är ett löftesoffer+ eller ett frivilligt offer+ ska det ätas samma dag som han frambär sitt offer, och det som blir över får även ätas dagen därpå. 17 Men det som finns kvar av köttet från offret på tredje dagen ska brännas upp.+ 18 Om något av köttet från gemenskapsoffret ändå äts på tredje dagen kommer den som frambär det inte att bli godkänd. Offret kommer inte att tillgodoräknas honom. Det är en kränkande handling, och den som äter något av det ska få stå till svars för sin synd.+ 19 Kött som kommer i kontakt med något orent får inte ätas. Det ska brännas upp. Alla som är rena får äta det rena köttet.

20 Men om någon är oren och äter köttet från gemenskapsoffret, som tillhör Jehova, ska den personen utplånas från sitt folk.+ 21 Om någon rör vid något orent, oavsett om det är en människas orenhet+ eller ett orent djur+ eller något annat orent och motbjudande,+ och äter något av köttet från gemenskapsoffret, som tillhör Jehova, då ska den personen utplånas från sitt folk.’”

22 Jehova sa vidare till Mose: 23 ”Säg till israeliterna: ’Ni ska inte äta något fett+ från en tjur, en ungbagge eller en get. 24 Fettet från ett självdött djur och fettet från ett djur som dödats av ett annat djur kan användas för andra syften, men ni får under inga omständigheter äta det.+ 25 För den som äter fett från det djur som han frambär som ett eldsoffer åt Jehova ska utplånas från sitt folk.

26 Ni får inte äta något blod+ var ni än bor, varken från fåglar eller andra djur. 27 Den som äter blod ska utplånas+ från sitt folk.’”

28 Sedan sa Jehova till Mose: 29 ”Säg till israeliterna: ’Den som frambär ett gemenskapsoffer åt Jehova ska ge en del av det som en offergåva åt Jehova.+ 30 Han ska med sina egna händer bära fram fettet+ tillsammans med bringan som ett eldsoffer åt Jehova, och han ska gunga det fram och tillbaka som ett viftoffer+ inför Jehova. 31 Prästen ska bränna fettet på altaret,+ men bringan ska tillfalla Aron och hans söner.+

32 Det högra låret ska ni ge till prästen som en helig andel av era gemenskapsoffer.+ 33 Den av Arons söner som frambär blodet av gemenskapsoffren och fettet ska få det högra låret som sin andel.+ 34 För av israeliternas gemenskapsoffer tar jag bringan från viftoffret och låret från den heliga andelen och ger dem till prästen Aron och hans söner. Detta ska vara en bestående föreskrift för israeliterna.+

35 Detta var den andel av Jehovas eldsoffer som skulle tillfalla prästerna, Aron och hans söner, på den dag de fördes fram för att tjänstgöra som präster åt Jehova.+ 36 Jehova gav befallningen att de skulle få denna andel från israeliterna den dag han smorde dem.+ Det är en bestående stadga för dem i generation efter generation.’”

37 Detta är lagen om brännoffret,+ sädesoffret,+ syndoffret,+ skuldoffret,+ installationsoffret+ och gemenskapsoffret,+ 38 precis som Jehova befallde Mose på berget Sinai+ den dag han befallde israeliterna att frambära sina offergåvor åt Jehova i Sinais vildmark.+

8 Sedan sa Jehova till Mose: 2 ”Ta Aron och hans söner,+ kläderna,+ smörjelseoljan,+ syndofferstjuren, de två baggarna och korgen med osyrat bröd,+ 3 och samla hela Israels folk vid ingången till mötestältet.”

4 Då gjorde Mose som Jehova hade befallt honom, och folket samlades vid ingången till mötestältet. 5 Mose sa nu till folket: ”Detta är vad Jehova har befallt oss att göra.” 6 Han förde sedan fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten.+ 7 Därefter satte han på Aron tunikan,+ band skärpet+ om honom, klädde på honom den ärmlösa överklädnaden,+ satte på honom efoden+ och band efodens skärp*+ om honom så att den satt stadigt. 8 Sedan satte han på honom bröststycket+ och lade urịm och tummịm+ i bröststycket. 9 Sedan satte han turbanen+ på hans huvud, och framtill på turbanen fäste han den glänsande guldplåten, det heliga överlämnandetecknet,*+ precis som Jehova hade befallt Mose.

10 Efter det tog Mose smörjelseoljan och smorde tälthelgedomen och allt som var i den+ och helgade det. 11 Därefter stänkte han lite av oljan på altaret sju gånger och smorde altaret och alla dess redskap och karet och dess ställ för att helga dem. 12 Slutligen hällde han lite av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom för att helga honom.+

13 Mose förde sedan fram Arons söner och klädde på dem tunikor, band skärp om dem och satte på* dem huvudbonader,+ precis som Jehova hade befallt Mose.

14 Därefter förde han fram syndofferstjuren,+ och Aron och hans söner lade sina händer på tjurens huvud. 15 Mose slaktade den och tog blodet+ och strök det med sitt finger på varje altarhorn, och han renade altaret,* men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. På så sätt helgade han altaret för att man skulle kunna åstadkomma försoning på det. 16 Sedan tog Mose allt fett som omslöt inälvorna, fettet på levern och båda njurarna med deras fett och brände det på altaret.+ 17 Han såg till att resten av tjuren – huden, köttet och tarminnehållet – brändes upp utanför lägret,+ precis som Jehova hade befallt Mose.

18 Sedan förde han fram brännoffersbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud.+ 19 Därefter slaktade Mose den och stänkte blodet på alla sidor av altaret. 20 Han styckade baggen och brände sedan huvudet, köttstyckena och njurtalgen* på altaret. 21 Mose tvättade inälvorna och underbenen i vatten och brände sedan hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer som blev till en välbehaglig* doft. Det var ett eldsoffer åt Jehova, precis som Jehova hade befallt Mose.

22 Sedan förde han fram den andra baggen, installationsbaggen,+ och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud.+ 23 Mose slaktade den och tog lite av blodet och strök det på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 24 Sedan förde Mose fram Arons söner och strök lite av blodet på deras högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. Resten av blodet stänkte Mose på alla sidor av altaret.+

25 Sedan tog han fettet, svansfettet, allt fett som omslöt inälvorna, fettet på levern, båda njurarna med deras fett och det högra låret.+ 26 Och ur korgen med osyrat bröd som stod inför Jehova tog han ett osyrat ringformat bröd,+ ett ringformat bröd bakat med olja+ och ett tunnbröd och lade dem på fettstyckena och det högra låret. 27 Sedan lade han alltsammans i Arons och hans söners händer och gungade det fram och tillbaka som ett viftoffer inför Jehova. 28 Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret ovanpå brännoffret. Det var ett installationsoffer som blev till en välbehaglig doft. Det var ett eldsoffer åt Jehova.

29 Därefter tog Mose bringan och gungade den fram och tillbaka som ett viftoffer inför Jehova.+ Det blev Moses andel av installationsbaggen, precis som Jehova hade befallt Mose.+

30 Och Mose tog lite av smörjelseoljan+ och lite av blodet som var på altaret och stänkte det på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. På det sättet helgade han Aron och hans kläder och Arons söner+ och deras kläder.+

31 Sedan sa Mose till Aron och hans söner: ”Koka+ köttet vid ingången till mötestältet. Där ska ni äta köttet tillsammans med brödet i installationskorgen, precis som jag fick befallning om med orden: ’Aron och hans söner ska äta det.’+ 32 Det som blir över av köttet och brödet ska ni bränna upp.+ 33 Ni ska hålla er i närheten av ingången till mötestältet i sju dagar, tills era installationsdagar är över, för det tar sju dagar att installera er som präster.*+ 34 Jehova har befallt att vi ska göra på det sätt vi har gjort i dag för att åstadkomma försoning för er.+ 35 Ni ska stanna kvar vid ingången till mötestältet i sju dagar,+ dag och natt, och fullgöra er plikt mot Jehova+ så att ni inte dör, för så har jag blivit befalld.”

36 Och Aron och hans söner gjorde allt som Jehova hade befallt genom Mose.

9 På åttonde dagen+ kallade Mose till sig Aron och hans söner och Israels äldste. 2 Han sa till Aron: ”Ta en kalv till syndoffer+ och en bagge till brännoffer, felfria djur, och frambär dem inför Jehova. 3 Men till israeliterna ska du säga: ’Ta en bock till syndoffer och en kalv och en bagge, ett år gamla, felfria djur, till brännoffer. 4 Ta också en tjur och en bagge till gemenskapsoffer,+ för att offra dem inför Jehova, och ett sädesoffer+ blandat med olja, för i dag ska Jehova visa sig för er.’”+

5 Då tog de det som Mose hade befallt och förde fram det inför mötestältet. Sedan kom hela folket och ställde sig inför Jehova. 6 Och Mose sa: ”Detta är vad Jehova har befallt er att göra, för att Jehovas härlighet ska visa sig för er.”+ 7 Sedan sa Mose till Aron: ”Gå fram till altaret och offra ditt syndoffer+ och ditt brännoffer och åstadkom försoning för dig själv+ och för ditt hus. Offra sedan folkets offergåva+ och åstadkom försoning för dem,+ precis som Jehova har befallt.”

8 Aron gick då genast fram till altaret och slaktade syndofferskalven som var för hans egen räkning.+ 9 Sedan bar Arons söner fram blodet+ till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök det på altarhornen. Resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret.+ 10 Han brände fettet, njurarna och fettet på levern från syndoffret på altaret, precis som Jehova hade befallt Mose.+ 11 Köttet och huden brände han upp utanför lägret.+

12 Sedan slaktade Aron brännoffret, och hans söner gav honom blodet, och han stänkte det på alla sidor av altaret.+ 13 De gav honom även köttstyckena av brännoffersdjuret tillsammans med huvudet, och han brände det på altaret. 14 Han tvättade också inälvorna och underbenen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.

15 Sedan bar han fram folkets offergåva och tog syndoffersbocken som var för folkets räkning och slaktade den och offrade den som ett syndoffer på samma sätt som det första syndoffret. 16 Sedan bar han fram brännoffret och offrade det på vanligt sätt.+

17 Därefter bar han fram sädesoffret,+ fyllde sin hand med lite av det och brände det på altaret, som tillägg till morgonens brännoffer.+

18 Därefter slaktade Aron tjuren och baggen, gemenskapsoffret som var för folkets räkning. Sedan gav Arons söner honom blodet, och han stänkte det på alla sidor av altaret.+ 19 Tjurens fettstycken+ och baggens svansfett, fettet som täcker de inre organen, njurarna och fettet på levern+ 20 lade de på bringorna, och sedan brände han fettstyckena på altaret.+ 21 Men bringorna och det högra låret gungade Aron fram och tillbaka som ett viftoffer inför Jehova, precis som Mose hade befallt.+

22 Därefter vände sig Aron mot folket, lyfte sina händer och välsignade dem.+ När han nu hade framburit syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffren steg han ner från altaret. 23 Till slut gick Mose och Aron in i mötestältet och kom sedan ut och välsignade folket.+

Då visade sig Jehovas härlighet för hela folket,+ 24 och eld kom från Jehova+ och slukade brännoffret och fettstyckena på altaret. När folket såg det ropade de högt av glädje och föll ner med ansiktet mot marken.+

10 Senare tog Arons söner Nadab och Ạbihu+ sina rökelsekar,* lade glödande kol i dem och strödde över rökelse+ och frambar otillåten eld+ inför Jehova, i strid med vad han hade befallt dem att göra. 2 Då kom eld från Jehova och dödade dem,+ och de dog där inför Jehova.+ 3 Sedan sa Mose till Aron: ”Så här har Jehova sagt: ’Jag måste betraktas som helig av dem som är mig nära+ och upphöjas inför hela folket.’” Och Aron teg.

4 Då kallade Mose på Mịsael och Ẹlsafan, som var söner till Arons farbror Ụssiel,+ och sa till dem: ”Kom och bär bort era bröder från den heliga platsen och ut ur lägret.” 5 Då kom de och bar ut dem ur lägret i deras tunikor, precis som Mose hade sagt till dem.

6 Sedan sa Mose till Aron och hans andra söner, Eleạsar och Ịtamar: ”Låt inte ert hår vara ovårdat och riv inte sönder era kläder,+ för att ni inte ska dö och Guds vrede ska drabba hela folket. Men era bröder, hela Israels folk, får gråta över dem som Jehova har dödat genom eld. 7 Ni ska inte gå bort från ingången till mötestältet, för då kommer ni att dö, eftersom ni har Jehovas smörjelseolja på er.”+ Och de följde Moses anvisningar.

8 Sedan sa Jehova till Aron: 9 ”Varken du eller dina söner får dricka vin eller andra drycker med alkohol när ni ska gå in i mötestältet,+ för då kommer ni att dö. Det är en bestående stadga för er, i generation efter generation. 10 På det sättet ska man skilja det som är heligt från det som inte är heligt och det som är rent från det som är orent+ 11 och lära israeliterna alla de föreskrifter som Jehova har gett dem genom Mose.”+

12 Sedan sa Mose till Aron och till Eleạsar och Ịtamar, de söner som ännu var i livet: ”Ta det som är över av sädesoffret från Jehovas eldsoffer och baka osyrat bröd och ät det nära altaret,+ för det är högheligt.+ 13 Ni ska äta det på en helig plats,+ för det är din och dina söners bestämda tilldelning av Jehovas eldsoffer. Det är den befallning jag har fått. 14 Ni ska också äta bringan från viftoffret och låret från den heliga andelen+ på en ren plats, du och dina söner och dina döttrar,+ för det är den bestämda tilldelning av israeliternas gemenskapsoffer som du och dina söner har fått. 15 De ska bära fram låret från den heliga andelen och bringan från viftoffret tillsammans med fettstyckena från eldsoffren och gunga viftoffret fram och tillbaka inför Jehova. Det ska vara din och dina söners bestående tilldelning,+ precis som Jehova har befallt.”

16 Och Mose sökte efter syndoffersbocken+ och upptäckte att den hade blivit uppbränd. Då blev han arg på Eleạsar och Ịtamar, de av Arons söner som ännu var i livet, och sa: 17 ”Varför har ni inte ätit syndoffret på den heliga platsen?+ Det är ju högheligt, och det har getts till er för att ni ska stå till svars för folkets synder och åstadkomma försoning för dem inför Jehova. 18 Blodet har inte burits in till den heliga platsen.+ Ni skulle ha ätit syndoffret på den heliga platsen, precis som jag fick befallning om.” 19 Aron svarade Mose: ”När de frambar sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Jehova+ i dag drabbade detta mig. Skulle det verkligen ha varit rätt i Jehovas ögon om jag hade ätit syndoffret i dag?” 20 När Mose hörde det blev han nöjd.

11 Sedan sa Jehova till Mose och Aron: 2 ”Säg till israeliterna: ’Detta är de djur på jorden* som ni får äta:+ 3 Ni får äta alla djur som har helt kluvna klövar och som idisslar.

4 Men dessa djur får ni inte äta, fast de idisslar eller har klövar: kamelen, för den idisslar men har inte klövar, den är oren för er;+ 5 klippgrävlingen,+ för den idisslar men har inte klövar, den är oren för er; 6 haren, för den idisslar men har inte klövar, den är oren för er; 7 svinet,+ för det har helt kluvna klövar men idisslar inte, det är orent för er. 8 Ni får inte äta köttet från dem eller röra deras döda kroppar. De är orena för er.+

9 Av det som lever i vattnet får ni äta följande: allt som har fenor och fjäll, både från haven och från floderna.+ 10 Men alla smådjur som det vimlar av i vattnet och alla andra djur som lever i haven och floderna och som inte har fenor och fjäll ska vara motbjudande för er. 11 Ja, de ska vara motbjudande för er. Ni får inte äta köttet från dem,+ och ni ska betrakta deras döda kroppar som något avskyvärt. 12 Allt i vattnet som inte har fenor och fjäll ska vara motbjudande för er.

13 Av de flygande djuren ska dessa vara motbjudande och avskyvärda för er, ni får inte äta dem: örnen,+ fiskgjusen, grågamen,+ 14 den röda gladan, alla slags bruna glador, 15 alla slags korpar, 16 strutsen, ugglan, måsen, alla slags falkar, 17 den lilla ugglan, skarven, hornugglan, 18 svanen, pelikanen, gamen, 19 storken, alla slags hägrar, härfågeln och fladdermusen. 20 Alla insekter* som går på alla fyra och har vingar ska vara motbjudande för er.

21 Men av de insekter* som går på alla fyra och har vingar får ni äta dem som har ledade ben att hoppa på marken med. 22 Ni får alltså äta olika slags vandringsgräshoppor, andra ätbara små och stora gräshoppor+ och syrsor. 23 Alla övriga fyrbenta insekter* med vingar ska vara motbjudande för er. 24 De gör er orena. Den som rör vid ett sådant djur som har dött ska vara oren ända till kvällen.+ 25 Den som plockar upp ett sådant dött djur ska tvätta sina kläder+ och vara oren ända till kvällen.

26 Alla djur som har klövar som inte är helt kluvna och som inte idisslar ska vara orena för er. Den som rör vid dem blir oren.+ 27 Alla fyrbenta djur som går på tassar är orena för er. Den som rör vid ett sådant djur som har dött ska vara oren ända till kvällen. 28 Den som bär bort det döda djuret ska tvätta sina kläder+ och vara oren ända till kvällen.+ De är orena för er.

29 Av smådjuren som det vimlar av på jorden är följande orena för er: blindråttan, musen,+ alla slags ödlor, 30 geckoödlan, den stora ödlan, vattensalamandern, sandödlan och kameleonten. 31 Dessa smådjur är orena för er.+ Den som rör vid ett sådant djur som har dött ska vara oren ända till kvällen.+

32 Allt som ett sådant dött djur råkar falla på blir orent, vare sig det är ett föremål av trä, ett klädesplagg, något av skinn eller en bit säckväv. Bruksföremål ska läggas i vatten och vara orena ända till kvällen, sedan är de rena igen. 33 Faller djuret i ett lerkärl ska kärlet krossas. Det som fanns i det är orent.+ 34 All mat som kommer i kontakt med vatten från kärlet blir oren, och all dryck i ett sådant kärl blir oren. 35 Allt som det döda djuret faller på blir orent. Om det är en ugn eller en spis ska den förstöras. De är orena, och de ska fortsätta vara orena för er. 36 Men om det döda djuret faller i en källa eller en cistern med uppsamlat vatten ska den förbli ren, men den som rör vid det döda djuret blir oren. 37 Om det döda djuret skulle falla på säd som ska sås förblir den ren. 38 Men om man har hällt vatten på utsädet och någon del av det döda djuret faller på det blir utsädet orent för er.

39 Om ett djur som ni får äta skulle dö ska den som rör vid den döda kroppen vara oren ända till kvällen.+ 40 Den som äter något från det döda djuret ska tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen.+ Den som bär bort det döda djuret ska också tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. 41 Alla orena smådjur som det vimlar av på jorden är något motbjudande.+ Ni får inte äta dem. 42 Ni får inte äta något av de smådjur som krälar fram eller som går på fyra eller fler ben, för de är motbjudande.+ 43 Gör inte er själva till något motbjudande genom något av dessa smådjur, och orena er inte genom dem.+ 44 Jag är Jehova, er Gud,+ och ni måste hålla er rena och heliga,+ för jag är helig.+ Ni får alltså inte orena er genom något av de orena smådjur som rör sig på jorden. 45 För jag är Jehova, som förde er ut ur Egypten för att visa att jag är er Gud.+ Ni ska vara heliga,+ för jag är helig.+

46 Detta är lagen om djuren, alla flygande djur, alla djur i vattnet och alla djur som det vimlar av på jorden. 47 Den hjälper er att skilja mellan rent och orent, mellan de djur som får ätas och de djur som inte får ätas.’”+

12 Sedan sa Jehova till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Om en kvinna blir gravid och får en pojke ska hon vara oren i sju dagar, lika länge som hon är oren när hon har menstruation.+ 3 På åttonde dagen ska man omskära pojken.+ 4 Hon ska stanna hemma i 33 dagar till för att rena sig från blödningen. Hon får inte röra vid något heligt, och hon får inte komma in på den heliga platsen förrän hennes reningsdagar är över.

5 Om hon föder en flicka ska hon vara oren i 14 dagar, oren som under sin menstruation. Hon ska stanna hemma i 66 dagar till för att rena sig från blödningen. 6 När hennes reningsdagar för en son eller en dotter är över ska hon gå till prästen vid mötestältets ingång. Hon ska ha med sig en årsgammal bagge som brännoffer+ och en ung duva eller en turturduva som syndoffer. 7 Prästen ska offra dem till Jehova och åstadkomma försoning för henne så att hon blir ren efter sin blödning. Detta är lagen som gäller för den kvinna som föder barn, en pojke eller en flicka. 8 Men om hon inte har råd med ett får ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor,+ en till brännoffer och en till syndoffer, och prästen ska åstadkomma försoning för henne så att hon blir ren.’”

13 Jehova sa till Mose och Aron: 2 ”Om någon får en svullnad, ett utslag eller en fläck på huden som skulle kunna utvecklas till spetälska,*+ så ska han föras till prästen Aron eller till en av hans söner, prästerna.+ 3 Prästen ska undersöka det infekterade området på huden. Om håret på det angripna stället har blivit vitt och det infekterade området verkar ligga djupare än huden, då är det spetälska. När prästen har sett detta ska han förklara honom oren. 4 Men om fläcken är vit och inte ligger djupare än huden och håret inte har blivit vitt, då ska prästen sätta den smittade personen i karantän i sju dagar.+ 5 På sjunde dagen ska prästen undersöka honom. Om det infekterade området ser oförändrat ut och inte har brett ut sig på huden, ska prästen sätta honom i karantän i sju dagar till.

6 På sjunde dagen ska prästen undersöka honom igen. Om det infekterade området har börjat läka och inte har brett ut sig på huden ska prästen förklara honom ren.+ Det var bara en ofarlig hudförändring. Personen ska tvätta sina kläder och vara ren. 7 Men om utslaget* breder ut sig efter att han har visat sig för prästen och förklarats ren, ska han gå till prästen igen.* 8 Prästen ska undersöka honom, och om utslaget har brett ut sig på huden ska han förklara honom oren. Det är spetälska.+

9 Om någon utvecklar spetälska ska han föras till prästen, 10 och prästen ska undersöka honom.+ Om det är en vit svullnad på huden där håret har blivit vitt och det är ett öppet sår+ i svullnaden, 11 då är det kronisk spetälska, och prästen ska förklara honom oren. Han ska inte sätta honom i karantän,+ för han är oren. 12 Om spetälskan har spritt sig så att den täcker hela huden hos den drabbade, från huvudet till fötterna, efter vad prästen kan se, 13 och prästen har undersökt honom och konstaterat att spetälskan täcker hela kroppen, då ska han förklara honom ren.* Eftersom hela huden har blivit vit är han ren. 14 Men så fort det blir ett öppet sår på huden är han oren. 15 När prästen ser det öppna såret ska han förklara honom oren.+ Det öppna såret är orent. Det är spetälska.+ 16 Men om det öppna såret läker och blir vitt igen ska han gå till prästen. 17 Prästen ska undersöka honom,+ och om det infekterade området har blivit vitt ska han förklara honom ren. Han är ren.

18 Om någon har haft en böld på huden som har gått tillbaka 19 men det har blivit en vit svullnad eller en ljusröd fläck där bölden var, ska han visa sig för prästen. 20 Prästen ska undersöka fläcken,+ och om den verkar ligga djupare än huden och håret har blivit vitt ska prästen förklara honom oren. Det är spetälska som har brutit ut i bölden. 21 Men om prästen undersöker fläcken och ser att det inte finns något vitt hår på den och att den inte ligger djupare än huden och att den har bleknat, då ska prästen sätta honom i karantän i sju dagar.+ 22 Och om det är tydligt att den breder ut sig på huden ska prästen förklara honom oren. Det är spetälska. 23 Men om fläcken inte sprider sig är det bara en inflammation, och prästen ska förklara honom ren.+

24 Om någon har fått ett brännsår och köttet i såret blir till en ljusröd eller vit fläck, 25 ska prästen undersöka honom. Om håret på fläcken har blivit vitt och den verkar ligga djupare än huden, då är det spetälska som har brutit ut i såret, och prästen ska förklara honom oren. Det är spetälska. 26 Men om prästen undersöker fläcken och det inte finns något vitt hår på den och den inte ligger djupare än huden och den har bleknat, då ska prästen sätta honom i karantän i sju dagar.+ 27 På sjunde dagen ska prästen undersöka honom, och om det är tydligt att fläcken har brett ut sig på huden ska prästen förklara honom oren. Det är spetälska. 28 Men om fläcken inte har brett ut sig och den har bleknat är det bara en svullnad på grund av brännsåret, och prästen ska förklara honom ren. Det är brännsåret som är inflammerat.

29 Om en man eller kvinna får en hudinfektion på huvudet eller hakan 30 ska prästen undersöka det infekterade området.+ Om det verkar ligga djupare än huden och håret är gult och tunt ska prästen förklara den drabbade oren. Det är en infektion i hårbottnen eller skägget. Det är spetälska på huvudet eller hakan. 31 Men om prästen ser att det infekterade området inte verkar ligga djupare än huden och att det inte finns något svart hår på det, då ska prästen sätta den som är sjuk i karantän i sju dagar.+ 32 På sjunde dagen ska prästen undersöka det infekterade området. Om infektionen inte har spritt sig och det inte finns något gult hår på det och det inte verkar ligga djupare än huden, 33 så ska den som är sjuk raka sig men undvika det infekterade området. Sedan ska prästen sätta den sjuke i karantän i sju dagar till.

34 På sjunde dagen ska prästen undersöka det infekterade området igen. Om infektionen i hårbottnen eller skägget inte har spritt sig och området inte verkar ligga djupare än huden ska prästen förklara honom ren. Han ska tvätta sina kläder och vara ren. 35 Men om infektionen breder ut sig på huden efter att han förklarats ren 36 ska prästen undersöka honom igen. Om infektionen har brett ut sig på huden behöver prästen inte se efter om det finns något gult hår. Han är oren. 37 Men om undersökningen visar att infektionen inte har spritt sig och att det har vuxit ut svarta hår, då har infektionen läkt. Han är ren, och prästen ska förklara honom ren.+

38 Om en man eller kvinna får fläckar på huden och fläckarna är vita 39 ska prästen undersöka dem.+ Om fläckarna är blekvita är det ofarliga hudutslag. Personen är ren.

40 Om en man tappar håret och blir flintskallig är han ren. 41 Om han tappar håret på främre delen av huvudet och blir skallig där är han ren. 42 Men om han får ett ljusrött sår där han blivit skallig, vare sig det är på hjässan eller framtill på huvudet, är det spetälska han har drabbats av. 43 Prästen ska undersöka honom, och om infektionen har lett till en ljusröd svullnad på det skalliga området på hjässan eller främre delen av huvudet och det ser ut som spetälska, 44 då har han spetälska. Han är oren, och prästen ska förklara honom oren på grund av spetälskan på hans huvud. 45 Och den som har spetälska ska gå med sönderrivna kläder, han ska inte vårda sitt hår, och han ska täcka över mustaschen och ropa: ’Oren, oren!’ 46 Han ska vara oren så länge han är sjuk, och eftersom han är oren ska han bo avskilt, utanför lägret.+

47 Om spetälska angriper ett klädesplagg av ull eller lin, 48 antingen i de längsgående eller tvärgående trådarna* i tyget av ull eller lin, eller ett skinn eller något som är gjort av skinn 49 och angreppet leder till att det blir en gulgrön eller rödaktig fläck på klädesplagget, det vävda tyget,* skinnet eller skinnföremålet, då är det spetälska, och det ska visas upp för prästen. 50 Prästen ska undersöka det som är angripet av spetälska, och han ska hålla det isolerat i sju dagar.+ 51 På sjunde dagen ska han undersöka det angripna föremålet. Om han ser att angreppet har brett ut sig på klädesplagget, det vävda tyget eller skinnet (oavsett vad skinnet används till), då är det elakartad spetälska, och det är orent.+ 52 Han ska bränna klädesplagget, det vävda tyget av ull eller lin eller vilket skinnföremål det än är som är angripet, för det är elakartad spetälska. Det ska brännas upp.

53 Men om prästen undersöker föremålet och ser att angreppet inte har brett ut sig på klädesplagget, på det vävda tyget eller på det som är gjort av skinn, 54 då ska prästen befalla att man tvättar det som är angripet, och han ska hålla det isolerat i sju dagar till. 55 Efter att det angripna föremålet har tvättats noggrant ska prästen undersöka det. Om angreppet fortfarande ser likadant ut är föremålet orent, även om angreppet inte har brett ut sig. Du ska bränna det, för angreppet har ätit sig in, antingen underifrån eller ovanifrån.

56 Men om prästen har undersökt föremålet och det angripna stället har bleknat när man har tvättat det noga, då ska han riva bort den delen från klädesplagget, skinnet eller det vävda tyget. 57 Men om det kommer tillbaka på en annan del av klädesplagget, det vävda tyget eller skinnföremålet, så är det något som sprider sig. Du ska bränna upp det som angreppet finns på.+ 58 Men om fläckarna på klädesplagget, det vävda tyget eller skinnföremålet går bort när du tvättar det ska du tvätta det en gång till. Sedan är det rent.

59 Detta är lagen om angrepp av spetälska på ett klädesplagg av ull eller av lin, på ett vävt tyg och på varje slag av skinnföremål, som gör att man kan förklara det rent eller orent.”

14 Jehova sa sedan till Mose: 2 ”Det här är lagen som den som har spetälska ska följa den dag det ska fastställas att han är ren. Han ska föras till prästen,+ 3 och prästen ska gå ut utanför lägret och undersöka honom. Om han har blivit botad från sin spetälska 4 ska prästen be honom att ta med sig två rena fåglar, cederträ, rött garn* och ịsop till reningen.+ 5 Prästen ska befalla att den ena fågeln slaktas över ett lerkärl med friskt vatten. 6 Men han ska ta den levande fågeln och cederträet, det röda garnet och ịsopen och doppa allting i blodet från fågeln som slaktades över det friska vattnet. 7 Sedan ska han stänka blodet sju gånger på den som håller på att rena sig från spetälska och förklara honom ren. Och han ska släppa den levande fågeln fri över det öppna fältet.+

8 Den som håller på att rena sig ska tvätta sina kläder, raka av allt sitt hår och bada i vatten. Sedan är han ren och får komma in i lägret. Men han ska bo utanför sitt tält i sju dagar. 9 På sjunde dagen ska han raka av allt hår på huvudet och hakan och sina ögonbryn. När han har rakat av allt sitt hår ska han tvätta sina kläder och bada i vatten. Han är ren.

10 På åttonde dagen ska han komma med två felfria ungbaggar, en felfri årsgammal tacka,+ tre tiondels efa* fint mjöl blandat med olja som sädesoffer+ och en log* olja.+ 11 Och prästen som förklarar mannen ren ska föra fram honom tillsammans med hans offergåvor inför Jehova vid ingången till mötestältet. 12 Prästen ska offra den ena ungbaggen som skuldoffer+ tillsammans med logmåttet olja, och han ska gunga detta fram och tillbaka som ett viftoffer inför Jehova.+ 13 Sedan ska han slakta ungbaggen på samma plats som man brukar slakta+ syndoffret och brännoffret, på en helig plats. Skuldoffret tillhör prästen,+ precis som syndoffret. Det är högheligt.+

14 Sedan ska prästen ta lite av blodet från skuldoffret och stryka det på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån på den som håller på att rena sig. 15 Och prästen ska ta lite av logmåttet med olja+ och hälla i sin vänstra hand. 16 Prästen ska doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har i vänsterhanden och stänka lite av oljan sju gånger inför Jehova. 17 Sedan ska prästen ta lite av oljan från handen och stryka på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån på den som håller på att rena sig, ovanpå blodet från skuldoffret. 18 Prästen ska ta det som är kvar av oljan i handen och stryka på huvudet på den som håller på att rena sig, och prästen ska åstadkomma försoning för honom inför Jehova.+

19 Prästen ska offra syndoffret+ och åstadkomma försoning för den som håller på att rena sig, och sedan ska han slakta brännoffret. 20 Och prästen ska offra brännoffret och sädesoffret+ på altaret, och prästen ska åstadkomma försoning för honom,+ och han ska vara ren.+

21 Men om han är fattig och inte har råd med detta ska han i stället ta en ungbagge som skuldoffer och viftoffer, för att åstadkomma försoning. Dessutom ska han ta en tiondels efa* fint mjöl blandat med olja som sädesoffer, en log* olja 22 och två turturduvor eller två unga duvor, beroende på vad han har råd med. Den ena ska offras som syndoffer och den andra som brännoffer.+ 23 På åttonde dagen+ ska han ge detta till prästen vid mötestältets ingång inför Jehova för att få sin rening fastställd.+

24 Prästen ska ta skuldoffersbaggen+ och logmåttet olja, och han ska gunga det fram och tillbaka som ett viftoffer inför Jehova.+ 25 Sedan ska han slakta skuldoffersbaggen och ta lite blod från den och stryka på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån på den som håller på att rena sig.+ 26 Prästen ska hälla lite av oljan i sin vänstra hand,+ 27 och med höger pekfinger ska han stänka lite av oljan som han har i vänsterhanden sju gånger inför Jehova. 28 Och prästen ska ta lite av oljan som han har i handen och stryka på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån på den som håller på att rena sig, på samma ställen som han strök blodet från skuldoffret. 29 Sedan ska prästen ta resten av oljan han har i handen och stryka på huvudet på den som håller på att rena sig, för att åstadkomma försoning för honom inför Jehova.

30 Han ska offra turturduvorna eller de unga duvorna, beroende på vad han har råd med.+ 31 Han ska offra den ena av dem som syndoffer och den andra som brännoffer,+ och tillsammans med dem sädesoffret. Prästen ska åstadkomma försoning för den som håller på att rena sig inför Jehova.+

32 Detta är lagen för hur den som har drabbats av spetälska men som har begränsade tillgångar ska förklaras ren.”

33 Sedan sa Jehova till Mose och Aron: 34 ”När ni kommer in i Kanaan,+ som jag ska ge er som egendom,+ och jag låter ett hus i ert land angripas av spetälska,+ 35 ska husets ägare gå till prästen och säga: ’Mitt hus har blivit angripet av något som ser ut som spetälska.’ 36 Prästen ska ge order om att tömma huset innan han kommer för att undersöka angreppet, så att inte allt i huset förklaras orent. Sedan ska prästen gå in och inspektera huset. 37 Han ska undersöka det angripna området, och om väggarna har fått gulgröna eller rödaktiga fördjupningar som ser ut att ligga djupt in i väggen 38 ska prästen gå ut ur huset, och det ska hållas stängt i sju dagar.+

39 På sjunde dagen ska prästen komma tillbaka och inspektera huset. Om angreppet har brett ut sig på väggarna 40 ska prästen ge order om att de angripna stenarna ska tas bort och kastas på en oren plats utanför staden. 41 Man ska skrapa insidan av huset grundligt, och murbruket som man har tagit bort ska man kasta på en oren plats utanför staden. 42 Man ska sätta in nya stenar där de gamla satt, och sedan ska man putsa huset med nytt murbruk.

43 Men om angreppet i huset kommer tillbaka efter att man har tagit bort stenarna och skrapat bort murbruket och putsat huset igen, 44 då ska prästen gå in och inspektera det. Om angreppet har spritt sig i huset är det elakartad spetälska.+ Huset är orent. 45 Då ska han se till att huset rivs. Stenarna, trävirket och allt murbruk ska föras bort till en oren plats utanför staden.+ 46 Den som går in i huset under de dagar det hålls stängt+ ska vara oren ända till kvällen,+ 47 och den som lägger sig i huset eller som äter i huset ska tvätta sina kläder.

48 Men om prästen kommer och ser att angreppet inte har kommit tillbaka efter putsningen ska han förklara huset rent. Angreppet har försvunnit. 49 För att rena huset från orenhet* ska han ta två fåglar, cederträ, rött garn och ịsop.+ 50 Han ska slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten. 51 Sedan ska han ta cederträet, ịsopen, det röda garnet och den levande fågeln och doppa allting i blodet från fågeln som slaktades över det friska vattnet, och han ska stänka det mot huset sju gånger.+ 52 Och han ska rena huset från orenhet* med fågelns blod, det friska vattnet, den levande fågeln, cederträet, ịsopen och det röda garnet. 53 Sedan ska han släppa den levande fågeln fri över det öppna fältet utanför staden. På det sättet ska han ta bort orenheten från* huset, och det ska vara rent.

54 Detta är lagen om alla slag av spetälska, infektioner i hårbottnen eller i skägget,+ 55 spetälska på kläder+ eller i hus,+ 56 och om svullnader, utslag och fläckar,+ 57 så att man kan avgöra när något är orent och när det är rent.+ Detta är lagen om spetälska.”+

15 Jehova sa vidare till Mose och Aron: 2 ”Säg till israeliterna: ’Om en man har en flytning från sitt könsorgan* är han oren.+ 3 Oavsett om flytningen är pågående eller om den har täppt till könsorganet är han oren.

4 Sängen som mannen med flytningen ligger på blir oren, och allt som han sitter på blir orent. 5 Den som rör hans säng ska tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen.+ 6 Den som sätter sig på något som den med flytningen har suttit på ska tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 7 Den som rör vid den som har flytningen ska tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 8 Och om den som har flytningen spottar på någon som är ren, så ska den han spottat på tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 9 Den sadel som mannen med flytningen sitter på när han rider blir oren. 10 Den som rör något som mannen har suttit på ska vara oren ända till kvällen, och den som bär på något han har suttit på ska tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 11 Om den som har flytningen+ rör vid någon utan att ha tvättat sina händer i vatten, ska den han rört vid tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 12 Om den som har flytningen rör vid ett lerkärl ska det krossas. Träkärl däremot ska sköljas i vatten.+

13 När flytningen som gjorde mannen oren har upphört ska han låta det gå sju dagar, och sedan ska han tvätta sina kläder och bada i friskt vatten. Efter det är han ren.+ 14 På åttonde dagen ska han ta två turturduvor eller två unga duvor,+ och han ska komma inför Jehova vid ingången till mötestältet och ge dem till prästen. 15 Och prästen ska offra dem, den ena som syndoffer och den andra som brännoffer, och prästen ska åstadkomma försoning för mannen inför Jehova för den flytning han haft.*

16 Om en man haft sädesuttömning ska han bada hela kroppen i vatten och vara oren ända till kvällen.+ 17 Om det har kommit sädesvätska på något klädesplagg eller på något som är gjort av skinn ska han tvätta det i vatten, och det ska vara orent ända till kvällen.

18 När en man har legat med en kvinna och haft sädesuttömning ska båda bada i vatten och vara orena ända till kvällen.+

19 När en kvinna har menstruation och det kommer blod från hennes kropp ska hon vara oren i sju dagar.+ Den som rör vid henne ska vara oren ända till kvällen.+ 20 Allt som hon ligger på under den perioden blir orent, och allt som hon sitter på blir orent.+ 21 Den som rör vid hennes säng ska tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 22 Den som rör något som hon har suttit på ska tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 23 Den som rör vid hennes säng eller något annat hon har suttit på ska vara oren ända till kvällen.+ 24 Och om en man ligger med henne och hennes blod kommer på honom,+ ska han vara oren i sju dagar. Allt han lägger sig på blir orent.

25 Om en kvinna har en blödning som varar flera dagar+ när det inte är tid för hennes menstruation+ eller om hennes menstruation varar längre än den brukar, ska hon vara oren så länge hon har blödningar. Hon är oren precis som under sin menstruation. 26 Sängen hon ligger på de dagar hon har blödningar ska vara oren,+ och allt hon sitter på ska vara orent, precis som när hon har menstruation. 27 Den som rör vid något av detta blir oren och ska tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen.+

28 Men när blödningen som gjorde henne oren har upphört ska hon låta det gå sju dagar, och sedan är hon ren.+ 29 På åttonde dagen ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor+ och lämna dem till prästen vid ingången till mötestältet.+ 30 Prästen ska offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Prästen ska åstadkomma försoning för kvinnan inför Jehova för de orena blödningar hon haft.*+

31 Så här ska ni alltså skydda* israeliterna från orenhet, så att de inte dör för att de orenar min tälthelgedom, som står mitt ibland dem.+

32 Detta är lagen om en man som har flytningar, en man som är oren på grund av sädesuttömning,+ 33 en kvinna som är oren på grund av menstruation,+ en man eller en kvinna som har flytningar eller blödningar+ och en man som ligger med en oren kvinna.’”

16 Efter att Arons två söner hade dött för att de trädde fram inför Jehova+ talade Jehova till Mose. 2 Jehova sa till honom: ”Säg till din bror Aron att han inte får gå in på den heliga platsen+ innanför förhänget+ och ställa sig framför locket på arken när som helst. Om han gör det kommer han att dö,+ eftersom jag är närvarande i molnet+ över locket.+

3 Det här ska Aron ta med sig när han går in på den heliga platsen: en ungtjur till syndoffer+ och en bagge till brännoffer.+ 4 Han ska sätta på sig den heliga tunikan+ av linne och skyla sin kropp* med underkläderna*+ av linne, och han ska knyta på sig linneskärpet+ och linneturbanen.+ Kläderna är heliga.+ Han ska bada+ innan han tar på sig dem.

5 Av Israels folk+ ska han ta emot två unga getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.

6 Aron ska sedan frambära tjuren, som är ett syndoffer för hans egna synder, och han ska åstadkomma försoning för sig själv+ och sitt hus.

7 Aron ska sedan ta de två bockarna och ställa dem inför Jehova vid ingången till mötestältet. 8 Han ska dra lott om de två bockarna, en lott för Jehova och en för ạsasel.* 9 Aron ska föra fram den bock som lotten+ för Jehova föll på och offra den som syndoffer. 10 Men den bock som blev en ạsaselbock ska ställas levande inför Jehova för att försoning ska åstadkommas genom den, och ạsaselbocken ska sändas ut i vildmarken.+

11 Aron ska alltså föra fram tjuren, som är ett syndoffer för hans egna synder, till altaret, och han ska åstadkomma försoning för sig själv och sitt hus. Sedan ska han slakta tjuren, som är ett syndoffer för hans egna synder.+

12 Han ska ta rökelsekaret*+ med glödande kol från altaret+ inför Jehova och två fulla händer med finstött, väldoftande rökelse+ och bära in det innanför förhänget.+ 13 Han ska lägga rökelsen på den glödande kolen inför Jehova,+ och rökmolnet från rökelsen ska dölja locket på arken+ med Vittnesbördet,*+ för att han inte ska dö.

14 Han ska ta lite av tjurens blod+ på sitt finger och stänka det framför locket, på östra sidan, och han ska stänka lite av blodet med fingret sju gånger framför locket.+

15 Sedan ska han slakta bocken som är ett syndoffer för folkets synder,+ och han ska bära in blodet från den innanför förhänget+ och göra likadant som med tjurens blod.+ Han ska stänka det mot locket och framför locket.

16 Han ska rena* den heliga platsen på grund av israeliternas orena handlingar och deras överträdelser och synder.+ Han ska göra likadant med mötestältet som står hos dem, mitt ibland deras orena handlingar.

17 Ingen annan får befinna sig i mötestältet från det att han går in på den heliga platsen för att åstadkomma försoning tills han kommer ut. Han ska åstadkomma försoning för sig själv och sitt hus+ och för hela Israels folk.+

18 Sedan ska han gå ut till altaret+ som står inför Jehova och rena* det. Han ska ta lite av tjurens blod och lite av bockens blod och stryka det på altarhornen. 19 Han ska också stänka lite av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena det från israeliternas orena handlingar så att det blir heligt.

20 När Aron har renat*+ den heliga platsen och mötestältet och altaret+ ska han föra fram den levande bocken.+ 21 Han ska lägga sina händer på den levande bockens huvud och bekänna israeliternas alla överträdelser och alla deras synder, och han ska lägga dem på bockens huvud.+ Den ska sedan sändas ut i vildmarken av en man som fått det uppdraget.* 22 Han ska släppa lös bocken i vildmarken,+ och den ska bära alla deras synder+ ut i ödemarken.+

23 Aron ska sedan gå in i mötestältet och ta av sig linnekläderna som han tog på sig när han gick in på den heliga platsen, och han ska lämna dem där. 24 Han ska bada+ på en helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder.+ Sedan ska han gå ut till altaret och bära fram sitt brännoffer+ och folkets brännoffer+ och åstadkomma försoning för sig själv och för folket.+ 25 Han ska bränna fettet från syndoffret på altaret.

26 Mannen som sände i väg ạsaselbocken+ ska tvätta sina kläder och bada i vatten innan han får komma in i lägret igen.

27 Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod bars in på den heliga platsen för att åstadkomma försoning, ska föras ut utanför lägret, och deras hud, kött och tarminnehåll ska brännas upp.+ 28 Den som bränner upp detta ska tvätta sina kläder och bada i vatten innan han får komma in i lägret igen.

29 Detta ska vara en bestående stadga för er: På tionde dagen i sjunde månaden ska ni visa att ni är bedrövade* över era synder, och ni ska inte utföra något arbete.+ Detta gäller både den som är född i landet och invandraren som bor bland er. 30 Den dagen ska det skapas försoning+ för er så att ni kan förklaras rena. Ni ska vara rena från alla era synder i Jehovas ögon.+ 31 Det är en sabbatsdag med fullständig vila för er, och ni ska visa att ni är bedrövade över era synder.+ Det är en bestående stadga.

32 Den präst+ som blir smord+ och installerad* i sin fars ställe+ ska frambära offer för att åstadkomma försoning, och han ska sätta på sig linnekläderna,+ de heliga kläderna.+ 33 Han ska rena* den heliga helgedomen,+ mötestältet+ och altaret.+ Och han ska åstadkomma försoning för prästerna och för hela Israels folk.+ 34 Detta ska vara en bestående stadga för er,+ för att åstadkomma försoning för israeliternas synder en gång om året.”+

Och Aron gjorde som Jehova hade befallt Mose.

17 Jehova sa till Mose: 2 ”Säg till Aron och hans söner och till israeliterna: ’Detta är vad Jehova har befallt:

3 ”Om någon av israeliterna slaktar en tjur eller en ungbagge eller en get i lägret eller utanför lägret 4 i stället för att ta med djuret till mötestältets ingång för att offra det åt Jehova framför Jehovas tälthelgedom, drar han blodskuld över sig. Han har utgjutit blod och ska utplånas från sitt folk. 5 Detta är för att israeliterna inte längre ska slakta djuren ute på fälten, utan föra dem till Jehova, till mötestältets ingång, till prästen. De ska offra dem som gemenskapsoffer åt Jehova.+ 6 Och prästen ska stänka blodet på Jehovas altare vid ingången till mötestältet, och han ska bränna fettet så att det blir en välbehaglig* doft för Jehova.+ 7 De ska alltså inte längre offra åt de bockliknande demoner*+ som de så svekfullt tillber.*+ Detta ska vara en bestående stadga för er, i generation efter generation.”’

8 Du ska säga till dem: ’Om någon av israeliterna eller någon invandrare som bor bland er offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer 9 och inte frambär sitt offer till Jehova vid mötestältets ingång, ska han utplånas från sitt folk.+

10 Om någon av israeliterna eller någon invandrare som bor bland er äter något slags blod+ ska jag förkasta den som äter blodet, och jag ska utplåna honom från hans folk. 11 För en varelses liv är i blodet,+ och jag har själv gett er blodet så att era synder kan täckas över på altaret.+ Blodet är nämligen det som åstadkommer försoning,+ eftersom livet är i det. 12 Det är därför jag har sagt till israeliterna: ”Ingen av er får äta blod, och invandraren som bor bland er+ får inte heller äta blod.”+

13 Om någon av israeliterna eller någon invandrare som bor bland er jagar och dödar ett vilt djur eller en fågel som får ätas, måste han låta blodet rinna ut+ och täcka över det med jord. 14 För livet i alla slags varelser är blodet, eftersom livet är i det. Därför har jag sagt till israeliterna: ”Ni får inte äta blodet från någon varelse, för livet i alla slags varelser är blodet. Den som äter det ska utplånas.”+ 15 Om någon, oavsett om han är infödd eller invandrare, äter ett självdött djur eller ett djur som rivits av ett vilt djur,+ ska han tvätta sina kläder, bada i vatten och vara oren ända till kvällen.+ Sedan är han ren. 16 Men om han inte tvättar sina kläder och badar måste han ta konsekvenserna av sin synd.’”+

18 Jehova sa vidare till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Jag är Jehova, er Gud.+ 3 Ni ska inte uppföra er som man gör i Egypten, där ni bodde förut, och ni ska inte göra som man gör i Kanaan, dit jag leder er.+ Ni ska inte följa deras seder. 4 Ni ska följa mina lagar,* och ni ska följa mina stadgar och leva efter dem.+ Jag är Jehova, er Gud. 5 Ni ska följa mina lagar och mina stadgar. Den som gör det ska leva genom dem.+ Jag är Jehova.

6 Ingen av er får ha sexuellt umgänge med* en nära släkting.+ Jag är Jehova. 7 Du får inte ha sexuellt umgänge med din far, och du får inte ha sexuellt umgänge med din mor. Hon är din mor, och du får inte ha sexuellt umgänge med henne.

8 Du får inte ha sexuellt umgänge med din fars hustru.+ Det skulle dra skam över din far.*

9 Du får inte ha sexuellt umgänge med din syster, oavsett om det är din fars eller din mors dotter och oavsett om hon är född i samma hushåll som du eller inte.+

10 Du får inte ha sexuellt umgänge med din sondotter eller din dotterdotter, för det skulle dra skam över dig själv.*

11 Du får inte ha sexuellt umgänge med din fars hustrus dotter, för ni har samme far och hon är din syster.

12 Du får inte ha sexuellt umgänge med din faster. Hon är din fars kött och blod.+

13 Du får inte ha sexuellt umgänge med din moster, för hon är din mors kött och blod.

14 Du får inte dra skam över din farbror* genom att ha sexuellt umgänge med hans hustru. Hon är din faster.+

15 Du får inte ha sexuellt umgänge med din svärdotter.+ Hon är din sons hustru, och du får inte ha sexuellt umgänge med henne.

16 Du får inte ha sexuellt umgänge med din brors hustru,+ för det skulle dra skam över din bror.*

17 Du får inte ha sexuellt umgänge med både en kvinna och hennes dotter,+ och du får inte ha sexuellt umgänge med hennes sondotter eller hennes dotterdotter. De är hennes nära släktingar. Det skulle vara en pervers* handling.

18 Du får inte ta din hustrus syster som en andra hustru*+ och ha sexuellt umgänge med henne medan din hustru lever.

19 Du får inte ha sexuellt umgänge med en kvinna när hon är oren på grund av sin menstruation.+

20 Du får inte orena dig genom att ha samlag med någon annans* hustru.+

21 Du får inte låta någon av dina avkomlingar offras* åt Molek.+ Du får inte vanhelga din Guds namn på det sättet.+ Jag är Jehova.

22 Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna.+ Det skulle vara en avskyvärd handling.

23 En man får inte orena sig genom att ha sex med ett djur, och en kvinna får inte heller ställa sig framför ett djur för att ha sex med det.+ Det är en kränkning av det som är naturligt.

24 Orena er inte genom något av detta, för det är genom allt detta som de folk som jag driver bort för er har orenat sig.+ 25 Därför är landet orent. Jag ska straffa landets invånare för deras synder, och de ska kastas ut från sitt land.*+ 26 Men ni ska följa mina stadgar och mina lagar,+ och ni ska inte göra något av allt detta avskyvärda. Det gäller både den infödde och invandraren bland er.+ 27 Det var sådana avskyvärdheter som de som bodde i landet före er ägnade sig åt,+ och därför är landet orent. 28 Då kommer ni inte att behöva kastas ut ur landet* för att ni orenar det, på samma sätt som folken som var där före er ska kastas ut. 29 Den som gör någon av dessa avskyvärdheter, ja alla som gör sådant, ska utplånas från sitt folk. 30 Ni ska fullgöra er förpliktelse mot mig genom att hålla er borta från de avskyvärda seder som man har följt före er,+ så att ni inte orenar er genom dem. Jag är Jehova, er Gud.’”

19 Jehova sa sedan till Mose: 2 ”Säg till hela Israels folk: ’Ni ska vara heliga, för jag, Jehova, er Gud, är helig.+

3 Var och en av er ska respektera sin mor och sin far,+ och ni ska hålla mina sabbater.+ Jag är Jehova, er Gud. 4 Vänd er inte till värdelösa gudar,+ och gör inga gudar i gjuten metall.+ Jag är Jehova, er Gud.

5 Om ni offrar ett gemenskapsoffer åt Jehova+ ska ni offra det på ett sätt som gör att ni blir godkända.+ 6 Det ska ätas samma dag som det offras eller dagen därpå. Men om något blir över till tredje dagen ska det brännas upp.+ 7 Om någon ändå äter av det på tredje dagen är det en kränkande handling som inte kommer att accepteras. 8 Den som äter det måste ta konsekvenserna av sin synd, för han har vanhelgat något heligt som tillhör Jehova. Den personen måste utplånas från sitt folk.

9 När det är dags att bärga skörden i landet ska du inte skörda ända ut till kanten av åkern, och du ska inte samla in de ax som ligger kvar efter skörden.+ 10 Du ska inte heller plocka druvorna som blivit kvar i din vingård eller ta upp druvorna som fallit till marken. Du ska lämna dem åt den fattige*+ och åt invandraren. Jag är Jehova, er Gud.

11 Ni får inte stjäla,+ ni får inte bedra+ varandra och ni får inte vara oärliga mot varandra. 12 Ni ska inte svära falskt vid mitt namn+ och vanhelga det. Jag är Jehova. 13 Ni ska inte lura* er medmänniska,+ och ni ska inte beröva honom något.+ Ni får inte hålla inne med en inhyrd arbetares lön över natten.+

14 Du får inte förbanna* den som är döv eller lägga något i vägen för den som är blind.+ Du ska ha djup respekt för din Gud.+ Jag är Jehova.

15 Du får inte döma orättvist. Du får varken ta parti för den fattige eller favorisera den rike.+ Du måste vara rättvis när du dömer andra.

16 Du får inte sprida skvaller och förtal bland ditt folk.+ Du får inte sätta din medmänniskas liv* på spel.*+ Jag är Jehova.

17 Du får inte hata din broder i ditt hjärta.+ Du måste tillrättavisa din medmänniska,+ så att du inte blir delaktig i hans synd.

18 Du får inte hämnas+ eller vara förbittrad på någon i ditt folk, utan du ska älska din medmänniska som dig själv.+ Jag är Jehova.

19 Ni ska hålla mina stadgar: Ni ska inte korsa två tamdjur av olika slag. Ni ska inte så ut två olika slags säd på era åkrar,+ och ni ska inte ha på er ett klädesplagg som är vävt av två olika slags garn.+

20 Om en man har sexuellt umgänge med en tjänstekvinna som är bortlovad till en annan man och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, då ska de straffas. Men de ska inte straffas med döden, eftersom hon ännu inte var frigiven. 21 Han ska föra fram sitt skuldoffer, en skuldoffersbagge,+ till mötestältets ingång, inför Jehova. 22 Prästen ska åstadkomma försoning för den synd mannen begått med hjälp av skuldoffersbaggen inför Jehova, och han ska få förlåtelse för sin synd.

23 När ni kommer in i landet och planterar fruktträd ska ni till en början betrakta frukten som oren och förbjuden.* Under tre år ska träden vara förbjudna* för er, och ni får inte äta frukten från dem. 24 Men under det fjärde året ska all frukt från dem vara helig, och det ska vara en tid med stor glädje inför Jehova.+ 25 Först under det femte året får ni äta frukten. På det här sättet kommer avkastningen att bli större. Jag är Jehova, er Gud.

26 Ni ska inte äta något som innehåller blod.+

Ni ska inte hålla på med teckentydning och magi.+

27 Ni ska inte raka av* håret vid tinningarna* eller förstöra kanten på skägget.+

28 Ni ska inte rista märken på er kropp i sorg över någon som dött,*+ och ni ska inte tatuera er. Jag är Jehova.

29 Vanära inte din dotter genom att göra henne till en prostituerad,+ för att landet inte ska orenas av prostitution och uppfyllas av omoral.+

30 Ni ska hålla mina sabbater,+ och ni ska visa vördnad* för min helgedom. Jag är Jehova.

31 Vänd er inte till ett andemedium,+ och rådfråga inte en spåman,*+ så att ni blir orena genom dem. Jag är Jehova, er Gud.

32 Ni ska resa er för grått hår+ och visa ära för en äldre.+ Ni ska ha djup respekt för er Gud.+ Jag är Jehova.

33 En invandrare som bor i ert land får ni inte behandla illa.+ 34 Invandraren som bor bland er ska vara som en infödd för er.+ Ni ska älska honom som er själva, för ni var ju själva invandrare i Egypten.+ Jag är Jehova, er Gud.

35 Ni får inte vara oärliga när ni mäter längd, vikt eller volym.+ 36 Ni ska använda en exakt våg, exakta vikter, ett exakt mått för torrvaror* och ett exakt mått för vätskor.*+ Jag är Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten. 37 Ni ska alltså hålla alla mina lagar* och stadgar och följa dem.+ Jag är Jehova.’”

20 Jehova sa sedan till Mose: 2 ”Du ska säga till israeliterna: ’Om en israelit eller en invandrare som bor i Israel ger ett av sina barn till Molek ska han straffas med döden.+ Folket i landet ska stena honom till döds. 3 Jag ska vända mig mot den mannen och utplåna honom från hans folk, för att han har gett ett av sina barn till Molek och orenat min heliga plats+ och vanärat mitt heliga namn. 4 Om folket i landet skulle blunda för att mannen ger ett av sina barn till Molek och inte straffar honom med döden,+ 5 då ska jag själv vända mig mot honom och hans släkt.+ Jag ska utplåna honom från hans folk, både honom och alla som är illojala och tillber* Molek tillsammans med honom.

6 Om någon är illojal mot mig* och rådfrågar andemedier+ eller spåmän,*+ ska jag vända mig mot honom och utplåna honom från hans folk.+

7 Ni ska rena er och vara heliga,+ för jag är Jehova, er Gud. 8 Och ni ska hålla mina stadgar och följa dem.+ Jag är Jehova, som avskiljer er som ett heligt folk.+

9 Om någon förbannar* sin far eller mor ska han straffas med döden.+ Han bär själv skulden för sin död,* för han förbannade sin far eller mor.

10 En man som begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru ska straffas med döden. Både den otrogne mannen och den otrogna kvinnan ska dö.+ 11 En man som ligger med sin fars hustru har dragit skam över sin far.*+ Båda ska straffas med döden. De bär själva skulden för sin död.* 12 Om en man ligger med sin svärdotter ska båda straffas med döden. Det är en kränkning av det som är naturligt. De bär själva skulden för sin död.*+

13 Om en man ligger med en annan man som man ligger med en kvinna har de båda gjort något avskyvärt.+ De ska straffas med döden. De bär själva skulden för sin död.*

14 Om en man tar både en kvinna och hennes mor till hustru är det en pervers* handling.+ De ska alla straffas med döden och brännas upp.+ Perverst uppförande får inte förekomma bland er.

15 Om en man har sex med ett djur ska han straffas med döden. Djuret ska också dödas.+ 16 Om en kvinna ställer sig framför ett djur för att ha sex med det+ ska kvinnan straffas med döden, och djuret ska också dödas. De ska dö. De bär själva skulden för sin död.*

17 Om en man har sexuellt umgänge med sin syster, sin fars dotter eller sin mors dotter, är det något skamligt.+ De ska dödas inför folket. Han har dragit skam över sin syster* och måste ta konsekvenserna av sin synd.

18 Om en man ligger med en kvinna som har menstruation har båda visat brist på respekt för blodet.+ Båda ska utplånas från sitt folk.

19 Om en man har sexuellt umgänge med sin moster eller faster drar han skam över en nära släkting.+ De måste båda ta konsekvenserna av sin synd. 20 En man som ligger med sin farbrors hustru har dragit skam över sin farbror.*+ De måste ta konsekvenserna av sin synd. De ska dö barnlösa. 21 Om en man tar sin brors hustru* är det motbjudande.+ Han har dragit skam över sin bror.* De ska dö barnlösa.

22 Ni ska hålla alla mina lagar+ och stadgar och följa dem,+ så att ni inte kastas ut* ur det land som jag för er till och som ni ska bo i.+ 23 Ni ska inte följa sederna bland de folk som jag driver bort för er.+ De har gjort allt detta, och jag avskyr dem.+ 24 Det var därför jag sa till er: ”Ni ska inta deras land, och ni ska få det av mig som er egendom, ett land som flödar av mjölk och honung.+ Jag är Jehova, er Gud, som har avskilt er från andra folk.”+ 25 Ni ska skilja på de rena och de orena djuren och på de rena och de orena fåglarna.+ Ni ska inte göra er själva motbjudande genom något som jag har sagt är orent för er, oavsett om det är ett djur eller en fågel eller ett kräldjur.+ 26 Ni ska vara heliga, för jag, Jehova, är helig,+ och jag avskiljer er från andra folk för att ni ska tillhöra mig.+

27 Män och kvinnor som är andemedier eller håller på med spådom* ska straffas med döden.+ Folket ska stena dem till döds. De bär själva skulden för sin död.’”*

21 Jehova sa vidare till Mose: ”Säg till prästerna, Arons söner: ’Ingen präst får sörja och bli oren* genom någon som har dött* bland folket.+ 2 Men han kan göra det om det är en nära släkting, hans mor, far, son, dotter eller bror, 3 och han får sörja och bli oren om det är en syster som står honom nära och som är oskuld och inte har varit gift. 4 Han får inte bli oren och vanhelga sig om det är en gift kvinna bland hans folk som har dött. 5 Prästerna får inte raka huvudet skalligt,+ och de får inte klippa kanten på skägget eller rista märken på kroppen.+ 6 De ska vara heliga för sin Gud,+ och de får inte vanhelga sin Guds namn,+ för de frambär Jehovas eldsoffer, sin Guds bröd,* och de ska vara heliga.+ 7 De får inte gifta sig med en prostituerad kvinna,+ en kvinna som har blivit orenad eller en frånskild kvinna,+ för prästen är helig för sin Gud. 8 Du ska betrakta honom som helig,+ för han är den som frambär din Guds bröd. Han ska vara helig för dig, för jag, Jehova, som gör er heliga, är helig.+

9 Om en prästdotter vanhelgar sig genom prostitution vanhelgar hon sin far. Hon ska straffas med döden och brännas upp.+

10 Den som är överstepräst bland sina bröder, som har fått smörjelseoljan på sitt huvud+ och blivit installerad* och får bära prästkläderna,+ ska inte låta håret vara ovårdat, och han får inte riva sönder sina kläder.+ 11 Han får inte komma nära någon som har dött.*+ Han får inte ens orena sig genom sin far eller sin mor. 12 Han får inte lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds helgedom,+ för han har överlämnandetecknet, sin Guds smörjelseolja,+ på sig. Jag är Jehova.

13 Han ska gifta sig med en kvinna som är oskuld.+ 14 Han får inte gifta sig med en änka, en frånskild kvinna, en kvinna som blivit orenad eller en prostituerad, utan han ska gifta sig med en kvinna från sitt folk som är oskuld, 15 så att han inte vanhelgar sina efterkommande bland sitt folk,+ för jag är Jehova, som gör honom helig.’”

16 Jehova sa vidare till Mose: 17 ”Säg till Aron: ’Ingen av dina avkomlingar som har en defekt får bära fram sin Guds bröd. Detta ska gälla i generation efter generation. 18 En man får inte bära fram det om han har en fysisk defekt, om han är blind eller rörelsehindrad eller har en missbildning i ansiktet,* en kroppsdel som är för lång 19 eller en bruten fot eller hand, 20 eller om han är puckelryggig eller lider av dvärgväxt,* eller om han har en ögonsjukdom, eksem, revorm eller skadade testiklar.+ 21 Ingen av prästen Arons avkomlingar får frambära Jehovas eldsoffer om han har en defekt. Eftersom han har en defekt får han inte bära fram sin Guds bröd. 22 Han får äta sin Guds bröd, både det högheliga+ och det heliga.+ 23 Men på grund av sin defekt får han inte gå fram till förhänget+ eller träda fram till altaret.+ Han får inte vanhelga min helgedom,+ för jag är Jehova, som gör dem heliga.’”+

24 Detta sa Mose till Aron och hans söner och till alla israeliterna.

22 Jehova sa sedan till Mose: 2 ”Säg till Aron och hans söner att de ska vara noga med hur de hanterar* de heliga gåvor som israeliterna helgar åt mig,+ så att de inte vanhelgar mitt heliga namn.+ Jag är Jehova. 3 Säg till dem: ’Om en av era avkomlingar är oren och ändå närmar sig de heliga gåvor som israeliterna helgar åt Jehova, ska han utplånas.+ Detta ska gälla i generation efter generation. Jag är Jehova. 4 Ingen av Arons avkomlingar som lider av spetälska+ eller av flytningar+ får äta av de heliga gåvorna förrän han har blivit ren.+ Det får inte heller den som rört vid någon som blivit oren genom att ha tagit på en död person+ eller den som haft sädesuttömning+ 5 eller den som rört vid ett av de orena smådjuren+ som det vimlar av eller den som rört vid en människa som av någon orsak är oren och som skulle kunna göra honom oren.+ 6 Den som rör vid något av detta ska vara oren ända till kvällen och får inte äta av de heliga gåvorna. Han måste bada i vatten.+ 7 När solen har gått ner är han ren. Sedan får han äta av de heliga gåvorna, för det är hans mat.+ 8 Han får inte äta något djur som har självdött eller som har rivits av vilda djur, så att han blir oren.+ Jag är Jehova.

9 De ska fullgöra sin förpliktelse mot mig, så att de inte drar synd över sig och måste dö för att de vanhelgar de heliga offergåvorna. Jag är Jehova, som gör dem heliga.

10 Ingen obehörig* får äta något heligt.+ Varken en utländsk gäst till en präst eller en inhyrd arbetare får äta något heligt. 11 Men en slav som prästen har köpt får äta av det. Även slavar som är födda i hans hus får äta av hans mat.+ 12 Om en prästdotter gifter sig med någon som inte är präst* får hon inte äta av de heliga gåvorna som har getts som bidrag. 13 Men om en prästdotter blir änka eller skiljer sig och inte har några barn och hon flyttar tillbaka till sin fars hus som i sin ungdom, får hon äta av sin fars mat.+ Men ingen obehörig* får äta av det.

14 Om en man äter något heligt av misstag ska han lägga till en femtedel av värdet och ge det till prästen som en helig offergåva.+ 15 Prästerna får inte vanhelga de heliga gåvor som israeliterna ger som bidrag åt Jehova+ 16 genom att låta dem äta av de heliga gåvorna. Då skulle de dra skuld och straff över israeliterna. Jag är Jehova, som gör dem heliga.’”

17 Jehova sa vidare till Mose: 18 ”Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: ’När en israelit eller en invandrare i Israel frambär ett brännoffer+ åt Jehova för att uppfylla sina löften eller för att ge en frivillig offergåva,+ 19 måste det vara ett felfritt handjur+ av nötboskapen, fåren eller getterna för att det ska bli godkänt. 20 Ni får inte offra ett defekt djur,+ för då blir ni inte godkända.

21 Om någon frambär ett gemenskapsoffer+ åt Jehova för att uppfylla ett löfte eller ge ett frivilligt offer, ska det vara ett felfritt djur av nötboskapen, fåren eller getterna för att det ska bli godkänt. Det får inte finnas någon defekt på djuret. 22 Inga offerdjur får vara blinda eller ha frakturer, sår, vårtor, skabb eller revorm. Ni får inte föra fram sådana djur åt Jehova eller offra dem på altaret åt Jehova. 23 En tjur eller ett får med en kroppsdel som är för lång eller för kort får ni frambära som ett frivilligt offer, men som löftesoffer kommer ett sådant djur inte att bli godkänt. 24 Ett djur med klämda, krossade, avslitna eller bortskurna testiklar får ni inte frambära åt Jehova, och ni får inte offra det i ert land. 25 Och ni får inte ta emot några sådana djur från en utlänning och bära fram som er Guds bröd, för de är skadade och defekta. De kommer inte att bli godkända.’”

26 Jehova sa till Mose: 27 ”När en kalv, ett lamm eller en killing föds ska ungen få vara hos sin mor i sju dagar,+ men från och med den åttonde dagen är den godkänd som offergåva, ett eldsoffer åt Jehova. 28 Ni ska inte slakta en ko eller ett får på samma dag som dess unge.+

29 Om ni offrar ett tackoffer åt Jehova+ ska ni offra det på ett sådant sätt att ni blir godkända. 30 Det ska ätas samma dag. Ni får inte spara något av det till nästa morgon.+ Jag är Jehova.

31 Ni ska hålla mina bud och följa dem.+ Jag är Jehova. 32 Ni får inte vanhelga mitt heliga namn,+ utan jag ska hållas helig bland israeliterna.+ Jag är Jehova, som gör er heliga+ 33 och som förde er ut ur Egypten för att visa att jag är er Gud.+ Jag är Jehova.”

23 Jehova sa vidare till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Jehovas högtider+ som ni ska utlysa+ är heliga sammankomster. Detta är mina högtider:

3 Sex dagar får ni arbeta, men sjunde dagen är en sabbatsdag med fullständig vila,+ en helig sammankomst. Ni får inte utföra något arbete. Det är en sabbat åt Jehova, var ni än bor.+

4 Detta är Jehovas högtider, heliga sammankomster, som ni ska utlysa på bestämda tider: 5 På 14:e dagen i första månaden,+ vid skymningen,* infaller Jehovas påsk.+

6 På 15:e dagen i samma månad börjar det osyrade brödets högtid,+ som firas till Jehovas ära. I sju dagar ska ni äta osyrat bröd.+ 7 Den första dagen ska ni hålla en helig sammankomst.+ Ni får inte utföra något hårt arbete. 8 Men ni ska frambära eldsoffer åt Jehova i sju dagar. Den sjunde dagen ska det vara en helig sammankomst. Ni får inte utföra något hårt arbete.’”

9 Jehova sa sedan till Mose: 10 ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i landet som jag ska ge er och ni har bärgat skörden, då ska ni lämna den första kärven+ av er skörd till prästen.+ 11 Och han ska gunga kärven fram och tillbaka inför Jehova för att ni ska bli godkända. Dagen efter sabbaten ska han gunga den. 12 Samma dag som ni gungar kärven ska ni offra en felfri årsgammal bagge som brännoffer åt Jehova. 13 Sädesoffret ska bestå av två tiondels efa* fint mjöl blandat med olja, ett eldsoffer åt Jehova, en välbehaglig* doft för honom. Dryckesoffret ska bestå av en fjärdedels hin* vin. 14 Ni får inte äta bröd, rostad säd eller ny säd förrän den dagen, den dag ni kommer med er offergåva till Gud. Detta ska vara en bestående stadga för er var ni än bor, i generation efter generation.

15 Ni ska räkna sju sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag ni kommer med viftofferskärven.+ Det ska vara hela veckor. 16 Ni ska räkna 50 dagar,+ till dagen efter den sjunde sabbaten. Då ska ni offra ett nytt sädesoffer åt Jehova.+ 17 Ni ska ta med er två bröd hemifrån och bära fram dem som ett viftoffer. De ska bakas av två tiondels efa* fint mjöl. De ska bakas med surdeg+ och vara en förstlingsgåva åt Jehova.+ 18 Och tillsammans med bröden ska ni frambära sju felfria årsgamla bagglamm, en ungtjur och två baggar.+ De ska vara ett brännoffer åt Jehova tillsammans med sädesoffret och dryckesoffren, ett eldsoffer, en välbehaglig doft för Jehova. 19 Och ni ska offra en killing som syndoffer+ och två årsgamla bagglamm som gemenskapsoffer.+ 20 Prästen ska gunga de två bagglammen fram och tillbaka som ett viftoffer inför Jehova, tillsammans med förstlingsbröden. De ska vara heliga för Jehova och tillhöra prästen.+ 21 Den dagen ska ni utlysa+ en helig sammankomst. Ni får inte utföra något hårt arbete. Detta ska vara en bestående stadga för er var ni än bor, i generation efter generation.

22 När det är dags att bärga skörden i landet ska du inte skörda ända ut till kanten av åkern, och du ska inte samla in de ax som ligger kvar efter skörden.+ Du ska lämna kvar det åt den fattige*+ och åt invandraren.+ Jag är Jehova, er Gud.’”

23 Jehova sa sedan till Mose: 24 ”Säg till israeliterna: ’Den första dagen i sjunde månaden ska vara en vilodag för er, en helig sammankomst, en högtidsdag som ska kungöras genom att man blåser i trumpet.+ 25 Ni får inte utföra något hårt arbete, och ni ska frambära ett eldsoffer åt Jehova.’”

26 Jehova sa sedan till Mose: 27 ”Men på tionde dagen i sjunde månaden infaller försoningsdagen.+ Ni ska hålla en helig sammankomst, och ni ska visa att ni är bedrövade* över era synder+ och frambära ett eldsoffer åt Jehova. 28 Ni får inte utföra något arbete på den här dagen, för det är en försoningsdag+ då det ska skapas försoning för er inför Jehova, er Gud. 29 Den som inte visar att han är bedrövad över sina synder* på den dagen ska utplånas från sitt folk.+ 30 Och den som utför något arbete på den dagen ska jag utplåna från hans folk. 31 Ni får inte utföra något som helst arbete. Detta ska vara en bestående stadga för er var ni än bor, i generation efter generation. 32 Det är en sabbatsdag med fullständig vila, och ni ska visa att ni är bedrövade över era synder.+ Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll ska ni fira denna sabbat.”

33 Jehova sa sedan till Mose: 34 ”Säg till israeliterna: ’Den 15:e dagen i sjunde månaden börjar lövhyddohögtiden. Den ska firas i sju dagar till Jehovas ära.+ 35 Den första dagen ska det vara en helig sammankomst, och ni får inte utföra något hårt arbete. 36 I sju dagar ska ni frambära eldsoffer åt Jehova. På den åttonde dagen ska ni hålla en helig sammankomst,+ och ni ska frambära ett eldsoffer åt Jehova. Det är en högtidlig sammankomst. Ni får inte utföra något hårt arbete.

37 Detta är Jehovas högtider,+ som ni ska utlysa som heliga sammankomster.+ Då ska det frambäras eldsoffer åt Jehova: brännoffret,+ sädesoffret+ och dryckesoffren+ enligt det som är bestämt för varje dag. 38 Detta är utöver det som offras på Jehovas sabbater+ och utöver era gåvor,+ löftesoffer+ och frivilliga offer,+ som ni också ska ge åt Jehova. 39 Den 15:e dagen i sjunde månaden, när ni har bärgat skörden i landet, börjar alltså Jehovas högtid. Ni ska fira den i sju dagar.+ Den första dagen är en vilodag, och den åttonde dagen är också en vilodag.+ 40 Den första dagen ska ni ta frukt från era finaste träd, palmblad,+ grenar från lövträd och grenar från popplar som växer i dalen,* och ni ska glädja+ er inför Jehova, er Gud, i sju dagar.+ 41 Ni ska fira högtiden åt Jehova i sju dagar varje år,+ i sjunde månaden. Detta ska vara en bestående stadga för er, i generation efter generation. 42 Ni ska bo i lövhyddor i sju dagar.+ Alla infödda i Israel ska bo i lövhyddor 43 för att kommande generationer ska veta+ att jag lät israeliterna bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egypten.+ Jag är Jehova, er Gud.’”

44 Detta sa Mose till israeliterna om Jehovas högtider.

24 Jehova sa till Mose: 2 ”Befall israeliterna att ge dig ren olja av stötta oliver till belysningen, så att lamporna alltid kan vara tända.+ 3 Aron ska se till att lamporna lyser hela natten inför Jehova utanför Vittnesbördets förhänge i mötestältet. Det ska vara en bestående stadga i generation efter generation. 4 Han ska regelbundet göra i ordning lamporna på lampstället+ av rent guld inför Jehova.

5 Du ska ta fint mjöl och baka 12 ringformade bröd. Varje bröd ska bakas på två tiondels efa* fint mjöl. 6 Du ska lägga dem i två staplar, sex i varje stapel,+ på bordet av rent guld inför Jehova.+ 7 Du ska lägga ren virak* på varje stapel, och den ska offras i stället för brödet som ett deloffer,*+ ett eldsoffer åt Jehova. 8 Varje sabbatsdag ska brödet läggas fram inför Jehova.+ Det är ett bestående förbund med israeliterna. 9 Aron och hans söner ska få brödet,+ och de ska äta det på en helig plats,+ för det som kommer från Jehovas eldsoffer är högheligt för prästen. Det ska vara en bestående föreskrift.”

10 Bland israeliterna fanns det en man som var son till en israelitisk kvinna och en egyptisk man,+ och han och en israelitisk man började slåss med varandra i lägret. 11 Den israelitiska kvinnans son började skymfa och förbanna* Namnet.*+ Då förde de honom till Mose.+ För övrigt hette hans mor Sẹlomit och var dotter till Dibri av Dans stam. 12 De satte honom i förvar i väntan på ett tydligt besked från Jehova.+

13 Jehova sa till Mose: 14 ”För ut mannen som förbannade mitt namn utanför lägret. Alla som hörde honom ska lägga sina händer på hans huvud, och alla som är församlade ska stena honom.+ 15 Och du ska säga till israeliterna: ’Om någon förbannar sin Gud måste han ta konsekvenserna av sin synd. 16 Den som skymfar Jehovas namn ska straffas med döden.+ Alla som är församlade ska stena honom. Den som skymfar Namnet ska dödas, oavsett om det är en invandrare eller en infödd i landet.

17 Om någon tar ett människoliv* ska han straffas med döden.+ 18 Den som slår ihjäl ett djur som tillhör någon annan ska ersätta det: liv för liv. 19 Om någon skadar sin medmänniska ska det göras likadant med honom som han själv har gjort:+ 20 ben för ben,* öga för öga, tand för tand. Han ska tillfogas samma skada som han har tillfogat sin medmänniska.+ 21 Den som slår ihjäl ett djur ska ersätta det,+ men den som slår ihjäl en människa ska straffas med döden.+

22 En och samma lag* ska gälla för er, oavsett om ni är invandrare eller födda i landet,+ för jag är Jehova, er Gud.’”

23 Mose sa detta till israeliterna, och de förde ut mannen som hade förbannat Guds namn utanför lägret och stenade honom.+ Israeliterna gjorde alltså precis som Jehova hade befallt Mose.

25 Jehova sa till Mose på berget Sinai: 2 ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i det land som jag ger er+ ska landet fira en sabbat åt Jehova.+ 3 I sex år ska ni odla er mark, beskära era vinstockar och bärga er skörd.+ 4 Men det sjunde året ska landet ha fullständig sabbatsvila, en sabbat åt Jehova. Ni ska inte så säd på era åkrar eller beskära era vinstockar. 5 Ni ska inte skörda det som har vuxit upp från spillsäden, och ni ska inte samla in druvorna på era obeskurna vinstockar. Det ska vara ett år med fullständig vila för landet. 6 Men ni får äta det som växer av sig självt under sabbatsåret, ni och även era slavar,* era inhyrda arbetare och invandrarna som bor bland er, 7 och det får även de tama djuren och de vilda djuren i landet. Allt som landet ger får ätas.

8 Ni ska räkna 7 sabbatsår, 7 gånger 7 år, sammanlagt 49 år. 9 Och på den tionde dagen i sjunde månaden ska ni blåsa i hornet, högt och tydligt. På försoningsdagen+ ska ni låta ljudet av hornet höras i hela landet. 10 Ni ska förklara det 50:e året heligt och utropa frihet för alla invånare i landet.+ Det ska vara ett jubelår för er, och alla ska få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt.+ 11 Det 50:e året ska vara ett jubelår för er. Ni ska inte så säd eller skörda det som växer upp från spillsäden eller plocka druvorna på de obeskurna vinstockarna.+ 12 Det är ett jubelår, och det ska vara heligt för er. Ni får bara äta av det som växer av sig självt i landet.+

13 Under jubelåret ska alla få tillbaka sin egendom.+ 14 Om du säljer något till din medmänniska eller om du köper något av honom får ingen av er utnyttja den andre.+ 15 När du köper mark av någon ska du ta hänsyn till hur många år det har gått efter jubelåret, och han ska sätta priset efter hur många skördar du kan få fram till nästa jubelår.+ 16 Om det är många år kvar kan han höja priset, och om det är få år kvar ska han sänka priset, eftersom det är antalet skördar han säljer till dig. 17 Ingen av er ska utnyttja sin medmänniska.+ Ni ska ha djup respekt för er Gud,+ för jag är Jehova, er Gud.+ 18 Om ni håller mina stadgar och mina lagar* och rättar er efter dem ska ni bo i trygghet i landet.+ 19 Landet kommer att ge sin avkastning,+ och ni ska äta er mätta och bo i trygghet där.+

20 Ni kanske undrar: ”Vad ska vi äta under det sjunde året om vi varken får så eller skörda?”+ 21 Jag kommer att välsigna er under det sjätte året, så att landet ger skördar som räcker i tre år.+ 22 Under det åttonde året ska ni sedan så säd, och ni ska äta av den gamla skörden ända till det nionde året. Ända tills det nionde årets skörd har bärgats ska ni äta av det gamla.

23 Jord får inte säljas för gott,+ eftersom landet tillhör mig.+ Ni är invandrare och utlänningar i mina ögon.+ 24 I hela det land som jag ger er ska ni bevilja återköpsrätten för jord.

25 Om din medbroder har blivit fattig och tvingats sälja en del av sin mark ska en nära släkting till honom återköpa det han sålt.+ 26 Om det inte finns någon som kan köpa tillbaka marken men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar, 27 ska han räkna ut värdet av de år som gått sedan han sålde den och betala tillbaka mellanskillnaden. Sedan kan han få tillbaka sin egendom.+

28 Men om han inte har råd att köpa tillbaka sin mark ska det han har sålt förbli köparens ända till jubelåret.+ Då ska marken återgå i hans ägo, och han kan återvända till sin egendom.+

29 Om en man säljer ett hus i en stad med murar har han rätt att köpa tillbaka det inom ett år. Återköpsrätten+ gäller ett helt år. 30 Men om det inte köps tillbaka innan årets slut ska huset i staden med murar tillhöra köparen och hans efterkommande för all framtid. Det ska inte återlämnas under jubelåret. 31 Men hus i samhällen som inte har några murar ska betraktas som en del av jordegendomen. Återköpsrätten gäller, och under jubelåret ska de återlämnas.

32 När det gäller leviternas hus i deras städer+ ska leviterna alltid ha rätt att köpa tillbaka dem. 33 Om ett hus i en av leviternas städer inte köps tillbaka ska det återlämnas under jubelåret,+ för husen i leviternas städer är deras egendom bland israeliterna.+ 34 Men betesmarkerna+ runt deras städer får inte säljas, för det är leviternas egendom för all framtid.

35 Om din medbroder som bor i närheten av dig blir fattig och inte kan försörja sig ska du ta hand om honom,+ precis som du skulle ta hand om en invandrare+ eller en utlänning, så att han kan uppehålla livet. 36 Ta inte ränta av honom och utnyttja inte hans situation.+ Du ska ha djup respekt för din Gud,+ så att din medbroder kan bo kvar bland er. 37 Du ska inte låna honom pengar mot ränta+ eller låna ut livsmedel och kräva mer tillbaka. 38 Jag är Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten+ för att ge er Kanaans land, för att visa att jag är er Gud.+

39 Om din medbroder som bor i närheten av dig blir fattig och måste sälja sig till dig+ får du inte behandla honom som en slav.+ 40 Han ska behandlas som en inhyrd arbetare,+ som en invandrare. Han ska arbeta hos dig fram till jubelåret. 41 Då får han lämna dig tillsammans med sina barn* och återvända till sin släkt. Han ska återvända till sina förfäders egendom.+ 42 För de är mina slavar som jag förde ut ur Egypten.+ De ska inte sälja sig själva till slaveri. 43 Ni får inte behandla dem hänsynslöst.+ Ni ska ha djup respekt för er Gud.+ 44 Era slavar ska komma från folken runt omkring, av dem får ni köpa en slav eller en slavinna. 45 Och ni får även köpa slavar av invandrarna som bor bland er+ och av deras familjer som de har skaffat sig i ert land, och de ska bli er egendom. 46 Ni kan låta dem gå i arv till era barn, och de ska bli deras bestående egendom. Dem får ni ha som slavar. Men ni får inte behandla era israelitiska bröder hänsynslöst.+

47 Om en invandrare eller utlänning bland er har blivit rik och en israelitisk medbroder har blivit fattig och måste sälja sig till honom eller en av hans släktingar, 48 gäller fortfarande återköpsrätten. Han kan friköpas av en av sina bröder,+ 49 sin farbror, sin farbrors son eller av någon annan nära släkting.* En av hans släktingar kan friköpa honom.

Om han själv skulle bli rik kan han friköpa sig själv.+ 50 Tillsammans med den som köpte honom ska han räkna tiden från året han sålde sig fram till jubelåret,+ och priset för honom ska motsvara antalet år+ och beräknas efter en inhyrd arbetares lön.+ 51 Om det är många år kvar till jubelåret ska han betala ett återköpspris som motsvarar det antalet år. 52 Och om det bara är några få år kvar till jubelåret ska han göra en beräkning och betala ett återköpspris som motsvarar de år som återstår. 53 Så länge han arbetar hos honom ska han behandlas som en inhyrd arbetare, och han får inte behandlas på ett hänsynslöst sätt.+ 54 Men om han inte kan friköpa sig själv på de här villkoren kommer han att bli fri under jubelåret,+ både han själv och hans barn.*

55 Israeliterna är nämligen mina slavar. De är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten.+ Jag är Jehova, er Gud.

26 Ni ska inte göra värdelösa gudar åt er,+ och ni ska inte resa en skulpterad bild+ eller en helig stod åt er, och ni ska inte sätta upp en stenstaty+ i ert land och böja er ner för den,+ för jag är Jehova, er Gud. 2 Ni ska hålla mina sabbater och visa vördnad* för min helgedom. Jag är Jehova.

3 Om ni lever efter mina stadgar och håller mina bud och följer dem+ 4 ska jag ge er regn i rätt tid,+ och landet ska ge sin avkastning,+ och markens träd ska bära frukt. 5 Trösktiden ska vara fram till druvskörden, och druvskörden ska vara fram till såningstiden. Ni ska äta bröd tills ni är mätta och bo i trygghet i landet.+ 6 Jag ska ge er fred i landet,+ och ni ska gå och lägga er utan att vara rädda.+ Jag ska driva bort de farliga djuren från landet, och krigets svärd ska inte härja i ert land. 7 Ni ska förfölja era fiender, och de ska falla för era svärd. 8 Fem av er ska förfölja 100, och 100 av er ska förfölja 10 000, och era fiender ska falla för era svärd.+

9 Jag ska välsigna* er och ge er många barn,+ och jag ska hålla mitt förbund med er.+ 10 Skörden ska vara så riklig att ni har mer än tillräckligt, och ni kommer till och med att behöva kasta den gamla för att ge plats för den nya. 11 Och jag ska bo* bland er,+ och jag ska inte förkasta er. 12 Jag ska vandra med er och vara er Gud,+ och ni ska vara mitt folk.+ 13 Jag är Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ni inte längre skulle vara deras slavar, och jag bröt sönder ert ok och lät er gå rakryggade.*

14 Men om ni inte lyssnar på mig och inte håller alla dessa bud,+ 15 om ni förkastar mina stadgar+ och föraktar mina lagar* och inte håller alla mina bud utan bryter mitt förbund,+ 16 då ska jag straffa er med detta: Ni ska drabbas av förskräckelse, tuberkulos och brinnande feber som får synen att försvagas och krafterna att sina. Ni ska så er säd förgäves, för era fiender ska äta upp den.+ 17 Jag ska vända mig mot er, och era fiender ska besegra er.+ Ni ska bli förtryckta av dem som hatar er,+ och ni ska fly fast ingen förföljer er.+

18 Men om ni ändå inte lyssnar på mig måste jag tukta er sju gånger värre för era synder. 19 Jag ska krossa er envisa stolthet och göra himlen lik järn+ och jorden lik koppar. 20 Ni ska slita ut er till ingen nytta, för jorden kommer inte att ge någon avkastning+ och träden kommer inte att ge någon frukt.

21 Men om ni fortsätter att gå emot mig och vägrar att lyssna på mig, måste jag straffa er sju gånger värre för era synder. 22 Jag ska skicka in de vilda djuren bland er,+ och de ska ta era barn+ och döda era tamdjur och minska befolkningen, och era vägar ska ligga öde.+

23 Om ni trots detta inte tar emot min tillrättavisning+ utan envist fortsätter att gå emot mig, 24 så ska jag också gå emot er och straffa er sju gånger för era synder. 25 Jag ska låta hämndens svärd drabba er för att ni bröt förbundet.+ Om ni flyr in i era städer ska jag slå er med sjukdomar,+ och ni ska vara utlämnade åt era fiender.+ 26 Jag ska förstöra era matförråd,*+ och tio kvinnor ska kunna baka ert bröd i en enda ugn, och de ska sedan ransonera ut brödet efter vikt.+ Ni ska äta men inte bli mätta.+

27 Om ni trots detta inte lyssnar på mig utan envist fortsätter att gå emot mig, 28 så ska jag med ännu större kraft gå emot er,+ och jag ska tukta er sju gånger för era synder. 29 Ni ska tvingas äta era egna söner och döttrar.+ 30 Jag ska förstöra era heliga offerhöjder+ och hugga ner era rökelseställ och lägga era lik på de livlösa och avskyvärda avgudarna,*+ och jag ska i avsky vända mig bort från er.+ 31 Jag ska ge era städer åt svärdet+ och ödelägga era helgedomar, och doften från era offer ska inte längre vara välbehaglig* för mig. 32 Jag ska själv ödelägga landet,+ och era fiender som bor där ska häpna över det.+ 33 Och jag ska skingra er bland nationerna+ och förfölja er med draget svärd.+ Ert land ska bli öde,+ och era städer ska läggas i ruiner.

34 Landet ska gottgöra sina sabbater under hela den tid det ligger öde, medan ni är i era fienders land. Då ska landet vila,* eftersom det ska ta igen sina sabbater.+ 35 Det ska vila hela den tid som det ligger öde, därför att det inte vilade på sabbaterna när ni bodde där.

36 Och dem av er som överlever+ och befinner sig i fiendens land ska jag fylla med en känsla av förtvivlan. Ljudet av ett virvlande löv ska få dem att fly, och de ska fly som om de flydde för svärd och falla fast ingen förföljer dem.+ 37 De ska snubbla över varandra som om de flydde för svärd trots att ingen förföljer dem. Ni kommer inte att ha något att sätta emot era fiender.+ 38 Ni ska gå under bland nationerna,+ och era fienders land ska förtära er. 39 De av er som blir kvar ska ruttna bort i fiendens land+ på grund av sin synd. Ja, de ska ruttna bort på grund av sina förfäders synd.+ 40 Då kommer de att bekänna sin egen synd+ och sina förfäders synd och illojalitet, och de kommer att erkänna att de svek mig genom att gå emot mig,+ 41 så att jag vände mig mot dem+ och förde dem till fiendens land.+

Kanske kommer deras upproriska hjärtan* att ödmjuka sig+ så att de sonar sin synd. 42 Och jag ska komma ihåg mitt förbund med Jakob+ och mitt förbund med Isak,+ och jag ska komma ihåg mitt förbund med Abraham,+ och jag ska komma ihåg landet. 43 Landet kommer att vara övergivet och ligga öde som kompensation för att de inte lät landet vila under sabbaterna.+ De måste sona sina synder, för de förkastade mina lagar och avskydde mina stadgar.+ 44 Men trots allt detta ska jag aldrig förkasta dem helt och hållet+ medan de är i fiendens land, och jag kommer inte heller att avsky dem så mycket att jag utplånar dem och bryter mitt förbund+ med dem, för jag är Jehova, deras Gud. 45 För deras skull ska jag komma ihåg förbundet med deras förfäder,+ som jag förde ut ur Egypten inför ögonen på nationerna+ för att visa att jag skulle vara deras Gud. Jag är Jehova.’”

46 Detta är de föreskrifter, lagar och stadgar som Jehova gav till israeliterna på berget Sinai genom Mose.+

27 Jehova sa sedan till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Om någon ger ett särskilt löfte+ om att offra ett belopp åt Jehova som motsvarar värdet av en person, 3 ska värdet för en man mellan 20 och 60 år vara 50 siklar* silver efter den heliga platsens standardvikt.* 4 Om det är en kvinna ska värdet vara 30 siklar. 5 Om det är en pojke som är mellan 5 och 20 år ska värdet vara 20 siklar och om det är en flicka 10 siklar. 6 Om det är ett barn mellan 1 månad och 5 år ska värdet för en pojke vara 5 siklar silver och för en flicka 3 siklar silver.

7 Om det är någon som är 60 år eller äldre ska värdet för en man vara 15 siklar och för en kvinna 10 siklar. 8 Men om den som gav löftet är så fattig att han inte kan betala beloppet+ ska personen ställas inför prästen, och prästen ska bestämma ett värde. Prästen ska bestämma värdet utifrån vad den som gav löftet har råd med.+

9 Om löftet gäller ett djur som kan offras åt Jehova ska det som ges åt Jehova bli heligt. 10 Man får inte ersätta eller byta ut ett bra djur mot ett dåligt eller ett dåligt mot ett bra. Men om man byter ut ett djur mot ett annat ska både det första och det andra djuret vara heligt. 11 Om löftet gäller ett orent djur+ som inte får offras åt Jehova ska djuret föras fram inför prästen. 12 Prästen ska fastställa värdet på det, alltefter hur bra eller dåligt det är. Prästens värdering ska gälla. 13 Men om ägaren senare vill köpa tillbaka det ska han lägga till en femtedel av värderingsbeloppet.+

14 Om någon vill ge* sitt hus som något heligt åt Jehova ska prästen fastställa värdet alltefter hur bra eller dåligt det är. Prästens värdering ska gälla.+ 15 Men om den som har gett* sitt hus vill köpa tillbaka det ska han lägga till en femtedel av värderingsbeloppet, och det ska bli hans.

16 Om någon vill ge* en del av den mark han äger åt Jehova ska värdet beräknas efter hur mycket utsäde som behövs för den: en homer* korn ska motsvara 50 siklar* silver. 17 Om han ger* sin mark under jubelåret+ gäller det beräknade värdet. 18 Men om han ger* sin mark efter jubelåret ska prästen beräkna priset och reducera det efter hur många år det är kvar till nästa jubelår.+ 19 Om den som har gett* marken vill köpa tillbaka den ska han lägga till en femtedel av värderingsbeloppet, och den ska bli hans igen. 20 Om han inte köper tillbaka marken utan den säljs till någon annan kan den inte köpas tillbaka. 21 När marken återlämnas på jubelåret blir den något heligt som tillhör Jehova, som mark som är vigd åt honom. Den ska bli prästernas egendom.+

22 Om någon ger* mark åt Jehova som han har köpt och som inte är en del av hans ärvda egendom,+ 23 ska prästen räkna ut värdet efter hur många år som är kvar till jubelåret, och han ska betala beloppet samma dag.+ Det är något heligt som tillhör Jehova. 24 Under jubelåret ska marken återgå till den som han köpte den av, till den som äger jorden.+

25 Allt ska värderas efter den heliga platsens standardvikt* – en sikel är 20 gera.*

26 Men ingen får ge* de förstfödda djuren åt Jehova, eftersom allt förstfött redan tillhör honom.+ Oavsett om det är en tjur eller ett får tillhör det Jehova.+ 27 Om det förstfödda djuret är orent* och han vill köpa tillbaka det ska han betala det fastställda värdet och lägga till en femtedel.+ Men om det inte köps tillbaka ska det säljas enligt det fastställda värdet.

28 Men inget som utan förbehåll har vigts* åt Jehova får säljas eller köpas tillbaka, oavsett om det är en människa, ett djur eller ett stycke mark som han äger. Allt som är vigt åt Jehova är högheligt och tillhör honom.+ 29 En person som är dömd* och avskild för att tillintetgöras får inte köpas tillbaka.+ Han ska dödas.+

30 En tiondel*+ av landets avkastning, både av markens säd och trädens frukt, tillhör Jehova. Det är något heligt som tillhör Jehova. 31 Om någon senare vill köpa tillbaka något av sitt tionde ska han lägga till en femtedel av värdet. 32 Du ska ge en tiondel av nötboskapen och småboskapen åt Gud. Vart tionde djur* som går under herdens stav ska vara något heligt som tillhör Jehova. 33 Man ska inte undersöka om det är bra eller dåligt, och man ska inte heller byta ut det. Men om han skulle byta ut det ska både det första djuret och det andra djuret vara heligt.+ De får inte köpas tillbaka.’”

34 Detta är de bud till israeliterna som Jehova gav Mose på berget Sinai.+