FEMTE MOSE­BOKEN

1 Mose talade till hela Israel i vildmarken i Jordanområdet, på ökenslätterna mitt emot Suf och i närheten av Paran, Tofel, Laban, Hạserot och Di-Sahab. 2 Det är 11 dagsresor mellan Horeb och Kạdes-Barnẹa+ om man tar vägen mot Seirs bergsområde. 3 I det 40:e året,+ på första dagen i 11:e månaden, talade Mose till israeliterna* och sa allt som Jehova hade befallt honom att säga till dem. 4 Detta var efter att han hade besegrat Sihon,+ amoréernas kung, som bodde i Hesbon, och Og,+ Basans kung, som bodde i Ạshtarot, vid Ẹdrei.+ 5 I Jordanområdet i Moab började Mose förklara lagen.+ Han sa:

6 ”Jehova, vår Gud, sa till oss vid Horeb: ’Ni har varit i detta bergsområde tillräckligt länge.+ 7 Vänd om och ge er av mot amoréernas+ bergsområde och mot alla deras grannfolk i Ạraba,+ i bergsområdet, i Shefẹla, i Negev och längs havskusten.+ Bege er mot kanaanéernas land och ända till Libanon*+ och den stora floden Eufrat.+ 8 Jag överlämnar landet åt er. Dra in och inta det land som Jehova med ed lovade att ge åt era förfäder, Abraham, Isak+ och Jakob,+ och åt deras avkomlingar.’+

9 Det var då jag sa till er: ’Jag orkar inte ensam bära ansvaret för er.+ 10 Jehova, er Gud, har låtit er bli många, så att ni i dag är lika många som himlens stjärnor.+ 11 Må Jehova, era förfäders Gud, låta er bli tusen gånger fler,+ och må han välsigna er, som han har lovat.+ 12 Hur ska jag ensam orka bära ansvaret för er och hantera era problem och ert klagande?+ 13 Välj ut visa, förståndiga och erfarna män från era stammar, så ska jag förordna dem som ledare över er.’+ 14 Ni svarade mig: ’Det är ett bra förslag.’ 15 Så jag tog era stamöverhuvuden, visa och erfarna män, och förordnade dem som ledare över er, som ledare för grupper på tusen, grupper på hundra, grupper på femtio och grupper på tio och som tillsyningsmän i era stammar.+

16 Då uppmanade jag era domare: ’När ni behandlar en rättssak mellan era bröder ska ni döma rättvist,+ även när ni dömer mellan en israelit och en invandrare.+ 17 Var inte partiska när ni dömer.+ Ni ska lyssna på såväl hög som låg.+ Låt er inte skrämmas av människor,+ för ni dömer på Guds vägnar.+ Och om ett fall är för svårt för er ska ni lägga fram det för mig, så ska jag behandla det.’+ 18 Då gav jag er också anvisningar om allt som ni skulle göra.

19 Sedan bröt vi upp från Horeb, och precis som Jehova, vår Gud, hade befallt oss började vi vandringen genom den stora och skrämmande vildmark+ som ni själva såg på vägen mot amoréernas bergsområde.+ Till slut kom vi fram till Kạdes-Barnẹa.+ 20 Jag sa till er: ’Ni har kommit till amoréernas bergsområde, som Jehova, vår Gud, ska ge oss. 21 Se, Jehova, vår Gud, har gett er landet. Dra upp och inta det, precis som Jehova, era förfäders Gud, har sagt till er.+ Tveka inte och var inte rädda.’

22 Men ni kom alla fram till mig och sa: ’Låt oss sända några män i förväg som kan utforska landet och tala om för oss vilken väg vi ska ta och vad det är för städer vi kommer till.’+ 23 Jag tyckte att förslaget var bra, så jag valde ut 12 män, en från varje stam.+ 24 De gav sig av till bergsområdet+ och kom till Eskoldalen* och utforskade den. 25 De tog med sig lite av landets frukt tillbaka till oss, och de sa: ’Det land som Jehova, vår Gud, ger oss är ett bördigt land.’+ 26 Men ni vägrade dra upp och trotsade Jehovas, er Guds, befallning.+ 27 Ni satt i era tält och klagade: ’Jehova måste hata oss eftersom han förde oss ut ur Egypten för att överlämna oss till amoréerna och förinta oss. 28 Vad är det för ställe vi ska till? Våra bröder har gjort oss skräckslagna,*+ för de sa: ”Folket där är större och starkare än vi, och deras städer är stora och har skyhöga murar,+ och vi såg även anakiter*+ där.”’

29 Så jag sa till er: ’Var inte rädda! Låt dem inte skrämma upp er.+ 30 Jehova, er Gud, kommer att gå framför er och strida för er,+ precis som ni själva såg att han gjorde i Egypten.+ 31 Och i vildmarken upplevde ni hur Jehova, er Gud, bar er hela vägen ända till den här platsen, precis som en far bär sin son.’ 32 Men trots allt detta förtröstade ni inte på Jehova, er Gud,+ 33 som gick framför er på vägen för att hitta en plats ni kunde slå läger på. På natten visade han sig i en eld och på dagen i ett moln, för att ni skulle veta vilken väg ni skulle gå.+

34 När Jehova hörde vad ni sa blev han upprörd och svor högtidligt en ed:+ 35 ’Ingen* i den här onda generationen ska få se det goda land som jag med ed lovade att ge era förfäder,+ 36 ingen utom Kaleb, Jefụnnes son. Han ska få se det. Jag ska ge honom och hans söner det land där han satte sin fot, eftersom han helhjärtat* har följt Jehova.+ 37 (Jehova blev även upprörd på mig på grund av er, och han sa: ”Du ska inte heller få komma in i landet.+ 38 Men din tjänare,* Josua, Nuns son,+ ska få komma in i det.+ Gör honom stark,*+ för han ska leda Israel när de intar landet.”) 39 Och era barn som ni trodde skulle bli krigsbyte+ och era söner som ännu inte lärt sig skilja på rätt och fel, de ska komma in i landet, och jag ska ge det till dem, och det ska bli deras.+ 40 Ni däremot ska vända om och ge er av mot vildmarken längs vägen mot Röda havet.’+

41 Då sa ni till mig: ’Vi har syndat mot Jehova. Men nu ska vi dra upp och strida, precis som Jehova, vår Gud, befallde oss!’ Och ni spände alla på er krigsvapnen och trodde att det skulle bli enkelt att dra upp i bergen och strida.+ 42 Men Jehova befallde mig att säga till er: ’Dra inte upp och strid, för jag är inte med er.+ Era fiender kommer att besegra er.’ 43 Men ni lyssnade inte på mig, utan trotsade fräckt Jehovas befallning och försökte ändå dra upp i bergen. 44 Då kom amoréerna som bodde i bergsområdet ut mot er. Som en bisvärm förföljde de er, och ni skingrades i Seir och drevs ända till Horma. 45 Sedan vände ni tillbaka och grät inför Jehova, men Jehova lyssnade inte på er och vägrade höra på er. 46 Det var därför som ni bodde kvar i Kades så länge som ni gjorde.

2 Sedan bröt vi upp och gick tillbaka ut i vildmarken längs vägen mot Röda havet, precis som Jehova hade sagt till mig,+ och under lång tid* vandrade vi omkring i utkanten av Seirs bergsområde. 2 Till slut sa Jehova till mig: 3 ’Ni har gått runt i det här bergsområdet tillräckligt länge. Vänd och gå mot norr. 4 Ge folket följande anvisningar: ”Ni kommer nu att gå längs gränsen mot era bröder, Esaus avkomlingar,+ som bor i Seir.+ De kommer att vara rädda för er,+ men ni måste vara mycket försiktiga. 5 Gör dem inte till era fiender,* för jag ska inte ge er någon del av deras land, inte så mycket som en fotsbredd. Seirs bergsområde har jag nämligen gett åt Esau som hans egendom.+ 6 Ni ska ge dem pengar för maten ni äter, och ni ska betala för vattnet ni dricker.+ 7 För Jehova, er Gud, har välsignat allt som ni har gjort. Han släppte er inte ur sikte under er vandring genom den väldiga vildmarken. Under alla dessa 40 år har Jehova, er Gud, varit med er, och ni har inte saknat någonting.”’+ 8 Så vi passerade förbi våra bröder, Esaus avkomlingar,+ som bor i Seir, och höll oss borta från Ạrabavägen, från Elat och från Esjon-Geber.+

Sedan böjde vi av och tog vägen mot Moabs vildmark.+ 9 Jehova sa då till mig: ’Anfall inte Moab och gå inte ut i krig mot dem, för jag ska inte ge er någon del av hans land. Jag har redan gett Ar* åt Lots avkomlingar+ som deras egendom. 10 (Tidigare bodde eméerna+ där, ett stort och mäktigt folk, storväxta som anakiterna. 11 Rafaéerna+ såg också ut som anakiter,+ och moabiterna kallade dem eméer. 12 Tidigare bodde horéerna+ i Seir, men Esaus avkomlingar intog landet och utplånade dem och bosatte sig där,+ precis som israeliterna ska göra med sitt egendomsland som Jehova ska ge dem.) 13 Ge er av och korsa Zereddalen.’* Så vi gick över Zereddalen.*+ 14 Det hade gått 38 år från det att vi lämnade Kạdes-Barnẹa tills vi gick över Zereddalen.* Då hade hela generationen vapenföra män dött ut och var borta från lägret, precis som Jehova med ed hade svurit.+ 15 Jehova vände sin hand mot dem för att utplåna dem från lägret, tills de alla var döda.+

16 När folkets alla vapenföra män hade dött ut+ 17 talade Jehova till mig igen. Han sa: 18 ’När ni i dag passerar Moabs område, det vill säga Ar,* 19 kommer ni att befinna er i närheten av ammoniterna. Låt dem vara och provocera dem inte. Jag kommer inte att ge er någon del av ammoniternas land, för jag har redan gett det åt Lots avkomlingar som deras egendom.+ 20 (Det betraktades också som rafaéernas land.+ Rafaéerna bodde där tidigare, men ammoniterna kallade dem samsummiter. 21 Det var ett stort och mäktigt folk, storväxta som anakiterna.+ Men Jehova besegrade dem inför ammoniterna, och ammoniterna kunde driva bort dem och bosätta sig där i stället för dem. 22 Han gjorde likadant för Esaus avkomlingar, som nu bor i Seir,+ när han besegrade horéerna+ inför dem, så att de kunde inta landet och bosätta sig där, och där bor de än i dag. 23 Avéerna bodde i byar i Gazaområdet+ ända tills kaftoréerna,+ som kom från Kaftor,* utplånade dem och bosatte sig där i stället för dem.)

24 Bryt upp och gå över Arnons dal.*+ Jag ger amorén Sihon,+ kungen i Hesbon, i er hand. Börja erövra hans land och gå ut i krig mot honom. 25 Från och med i dag sprider jag skräck och fruktan för er bland alla folk under himlen som hör ryktet om er. De ska bli oroliga och skaka av rädsla* på grund av er.’+

26 Sedan sände jag budbärare från Kẹdemots+ vildmark till Sihon, kungen i Hesbon, med dessa fredliga ord:+ 27 ’Låt oss passera genom ditt land. Vi ska hålla oss på vägen och inte vika av vare sig åt höger eller åt vänster.+ 28 Vi ska bara äta den mat och dricka det vatten som du säljer till oss. Låt oss bara passera igenom till fots 29 – precis som Esaus avkomlingar, som bor i Seir, och moabiterna, som bor i Ar, lät oss göra – så att vi kan gå över Jordan in i det land som Jehova, vår Gud, ska ge oss.’ 30 Men Sihon, kungen i Hesbon, lät oss inte passera genom hans land, för Jehova, er Gud, lät honom bli förhärdad+ och hårdhjärtad för att han skulle falla i ert våld, vilket nu också har skett.+

31 Sedan sa Jehova till mig: ’Jag har redan börjat överlämna Sihon och hans land åt er. Sätt i gång och inta landet.’+ 32 När Sihon drog ut med hela sin armé för att möta oss i strid vid Jahas+ 33 överlämnade Jehova, vår Gud, honom åt oss, så att vi besegrade honom, hans söner och hela hans armé. 34 Vi intog alla hans städer och förstörde* dem och dödade* män, kvinnor och barn. Vi lät ingen komma undan.+ 35 Det enda vi behöll var boskapen och bytet från de städer vi hade intagit. 36 Från Ạroer,+ som ligger vid kanten av Arnons dal,* och från staden som ligger i dalen ända till Gilead fanns det inte någon stad som var ointaglig för oss. Jehova, vår Gud, överlämnade dem alla åt oss.+ 37 Men ni höll er undan ammoniternas land,+ hela området kring Jabboks dal*+ och städerna i bergsområdet och alla andra platser som Jehova, vår Gud, hade förbjudit oss att inta.

3 Sedan vände vi om och slog in på Basanvägen. Då drog Og, kungen i Basan, ut med hela sin armé för att möta oss i strid vid Ẹdrei.+ 2 Men Jehova sa till mig: ’Var inte rädd för honom, för jag ska ge er segern över honom och hela hans armé och hans land. Ni ska besegra honom precis som ni besegrade amoréernas kung Sihon, som bodde i Hesbon.’ 3 Så gav Jehova, vår Gud, också Og, kungen i Basan, och hela hans armé i vår hand. Vi dödade honom och alla i hans armé, ingen överlevde. 4 Sedan intog vi alla hans städer. Det fanns inte en enda stad som vi inte tog ifrån dem. Vi intog 60 städer, hela Argobområdet, Ogs kungarike i Basan.+ 5 Alla de här städerna var befästa med höga murar, portar och bommar. Dessutom intog vi många obefästa städer. 6 Vi utplånade*+ dem, precis som vi hade gjort med Sihon, kungen i Hesbon. Vi utplånade* städerna och alla i dem, män, kvinnor och barn.+ 7 Och all boskap och allt vi hade tagit från städerna behöll vi som krigsbyte.

8 Vi tog alltså allt land från amoréernas två kungar+ i Jordanområdet, från Arnons dal* ända till berget Hermon+ 9 (berget som sidonierna kallade Sirjon och amoréerna kallade Senir), 10 alla städerna på högslätten,* hela Gilead och hela Basan ända till Salka och Ẹdrei,+ städerna i kungariket som hade tillhört Og i Basan. 11 Og, Basans kung, var den siste som var kvar av rafaéerna. Hans likbår* var gjord av järn,* och den finns fortfarande i den ammonitiska staden Rabba. Den är nio alnar* lång och fyra alnar* bred, enligt standardalnen. 12 Det här är allt land vi erövrade: området från Ạroer,+ som ligger vid Arnons dal,* till halva bergsområdet i Gilead. Städerna där har jag gett åt rubeniterna och gaditerna.+ 13 Och resten av Gilead och hela Basan, Ogs kungarike, har jag gett åt halva Manasses stam.+ Hela Argobområdet, som tillhör Basan, var känt som rafaeiskt land.

14 Jair,+ Manasses son, tog hela Argobområdet+ ända till gränsen mot gesuréerna och maakatiterna+ och uppkallade dessa byar i Basan efter sig själv, Havot-Jair,*+ som de heter än i dag. 15 Och jag har gett Gilead till Makir.+ 16 Och till rubeniterna och gaditerna+ har jag gett området från Gilead till Arnons dal,* med mitten av dalen som gräns, och ända bort till Jabbok,* dalen som utgör gräns mot ammoniterna, 17 och Ạraba och Jordan och gränsområdet, från Kịnneret till Ạrabahavet, Salthavet,* vid foten av Pisgas sluttningar i öster.+

18 Då befallde jag er:* ’Jehova, er Gud, har gett er detta land, och ni ska inta det. Alla modiga män bland er ska beväpna sig och gå över framför era bröder, israeliterna.+ 19 Bara era hustrur, era barn och er boskap (jag vet ju att ni har mycket boskap) ska stanna kvar i städerna som jag har gett er, 20 tills Jehova har låtit era bröder bosätta sig i trygghet, precis som ni har gjort, och de också har intagit det land som Jehova, er Gud, ska ge dem på andra sidan Jordan. Sedan ska ni komma tillbaka, var och en till det landområde som jag har gett er.’+

21 Då befallde jag Josua:+ ’Du har med egna ögon sett vad Jehova, vår Gud, har gjort med dessa två kungar. Jehova kommer att göra samma sak med alla de riken där du drar fram.+ 22 Ni ska inte vara rädda för dem, för det är Jehova, er Gud, som strider för er.’+

23 Då vädjade jag till Jehova: 24 ’Suveräne Herre Jehova, du har börjat visa din tjänare din storhet och din starka arm.+ Vilken gud i himlen eller på jorden gör sådana mäktiga gärningar som du?+ 25 Låt mig få gå över och se det bördiga land som ligger på andra sidan Jordan, det vackra bergsområdet och Libanon.’+ 26 Men Jehova var fortfarande upprörd på mig på grund av er+ och lyssnade inte på mig. Jehova sa: ’Nu räcker det! Ta aldrig upp det här igen. 27 Gå upp på toppen av Pisga+ och vänd blicken mot väster och norr och söder och öster och se landet med egna ögon, för du kommer inte att gå över Jordan.+ 28 Insätt Josua+ som ledare och ingjut mod och styrka i honom, för det är han som ska gå i spetsen+ för detta folk när de intar landet som du ska få se.’ 29 Allt detta hände medan vi bodde i dalen mitt emot Bet-Peor.+

4 Och nu, Israel, lyssna till de föreskrifter och de lagar* som jag lär er att följa. Då ska ni få leva+ och komma in i det land som Jehova, era förfäders Gud, ger er, och ni ska överta det. 2 Ni ska inte lägga till något till det som jag befaller er och inte heller ta bort något.+ Ni ska hålla Jehovas, er Guds, bud, som jag ger er.

3 Ni har med egna ögon sett vad Jehova gjorde på grund av Baal-Peor. Jehova, er Gud, utplånade alla bland er som följde Baal-Peor.+ 4 Men ni som har hållit fast vid Jehova, er Gud, är alla vid liv i dag. 5 Jag har lärt er lagar och föreskrifter,+ precis som Jehova, min Gud, har befallt mig, för att ni ska följa dem i det land som ni ska inta. 6 Ni ska följa dem noga,+ för då kommer de folk som hör om alla dessa föreskrifter att inse att ni är visa+ och förståndiga,+ och de kommer att säga: ’Det här stora folket är verkligen ett vist och förståndigt folk.’+ 7 Vilken annan stor nation har gudar som är lika nära dem som vår Gud Jehova är nära oss när vi ropar till honom?+ 8 Och vilken annan stor nation har lagar och föreskrifter som är lika rättfärdiga som den lag som jag lägger fram för er i dag?+

9 Akta er noga och se upp så att ni inte glömmer det som ni har sett med egna ögon. Bevara det i ert hjärta så länge ni lever, och berätta om det för era barn och barnbarn.+ 10 Den dag då ni stod inför Jehova, er Gud, vid Horeb, sa Jehova till mig: ’Kalla samman folket inför mig. Jag ska låta dem få höra mina ord+ så att de lär sig att ha djup respekt för mig+ så länge de lever på jorden och så att de kan undervisa sina barn.’+

11 Så ni kom fram och ställde er vid foten av berget. Berget brann och lågorna nådde ända upp till himlen.* Det var mörkt och himlen täcktes av svarta moln.+ 12 Och Jehova började tala till er ur elden.+ Ni hörde orden, men ni såg honom inte+ – det var bara en röst.+ 13 Han tillkännagav sitt förbund för er,+ det som han befallde er att hålla, de tio buden.*+ Sedan skrev han dem på två stentavlor.+ 14 Det var då Jehova befallde mig att lära er lagar och föreskrifter som ni ska följa i det land som ni ska gå in i för att överta.

15 Akta er därför noga – ni såg ju inte någon när Jehova talade till er ur elden vid Horeb – 16 så att ni inte handlar förkastligt och gör en skulpterad bild i form av en symbol, en symbol för en man eller en kvinna,+ 17 för något djur på jorden, för någon fågel som flyger i himlen,+ 18 för något som kryper på marken eller för någon fisk som är i vattnet.*+ 19 Och när du tittar upp mot himlen och ser solen och månen och stjärnorna, himlens hela här, bli då inte frestad att böja dig ner för dem och tillbe* dem.+ Jehova, din Gud, har gett dem till alla folk under himlen. 20 Men er har Jehova fört ut ur smältugnen,* ut ur Egypten, för att ni skulle bli hans folk, hans personliga egendom,*+ som ni är i dag.

21 Jehovas vrede drabbade mig på grund av er,+ och han svor en ed på att jag inte skulle få gå över Jordan och komma in i det underbara land som Jehova, er Gud, ska ge er som egendom.*+ 22 Jag kommer nämligen att dö i det här landet. Jag ska inte gå över Jordan,+ men ni ska gå över och inta det underbara landet. 23 Se till att ni inte glömmer det förbund som Jehova, er Gud, slöt med er,+ och gör inte en skulpterad bild i form av något som Jehova, er Gud, har förbjudit er att avbilda.+ 24 För Jehova, er Gud, är en förtärande eld,+ en Gud som kräver fullständig* hängivenhet.+

25 Om ni, när ni har bott länge i landet och har fått barn och barnbarn, handlar förkastligt och gör en skulpterad bild+ av något slag och gör det som är ont i Jehovas, er Guds, ögon och kränker honom,+ 26 så tar jag i dag himlen och jorden som vittnen på att ni snabbt kommer att utplånas från det land ni går över Jordan för att inta. Då blir ni inte långvariga där utan kommer att utplånas fullständigt.+ 27 Jehova kommer att skingra er bland folken,+ och bara några få av er kommer att överleva och finnas kvar+ i de nationer som Jehova driver bort er till. 28 Där kommer ni att tillbe människogjorda gudar av trä och sten,+ gudar som varken kan se eller höra, känna smak eller doft.

29 Men om ni där söker Jehova, er Gud, ska ni finna honom,+ om ni söker honom av hela ert hjärta och av hela er själ.*+ 30 I framtiden, när allt detta har drabbat er och ni har hamnat i stora svårigheter, då ska ni vända tillbaka till Jehova, er Gud, och lyssna till honom.+ 31 För Jehova, er Gud, är en barmhärtig Gud.+ Han ska inte överge er eller låta er gå under. Han ska inte glömma det förbund som han med ed ingick med era förfäder.+

32 Tänk på hur det var i forna dagar, innan ni fanns, hur det har varit från den dag Gud skapade människan på jorden. Sök från den ena änden av himlen till den andra. Har något så stort som detta någonsin hänt, eller har någon hört talas om något liknande?+ 33 Har något annat folk hört Guds röst ur elden, som ni har gjort, och överlevt?+ 34 Eller har Gud någonsin försökt ta ut en nation ur en annan nation genom straffdomar,* genom tecken och underverk,+ genom krig,+ genom sin starka hand+ och uträckta arm och genom skräckinjagande gärningar,+ precis som Jehova, er Gud, gjorde för er i Egypten inför era ögon? 35 Ni har själva fått se detta för att ni ska inse att Jehova är den sanne Guden,+ det finns ingen annan än han.+ 36 Från himlen lät han er höra sin röst för att föra er till rätta, och på jorden lät han er se sin stora eld, och ur elden hörde ni hans ord.+

37 Eftersom han älskade era förfäder och utvalde deras avkomlingar,+ förde han er ut ur Egypten med sin stora kraft. 38 Inför er drev han bort nationer, större och mäktigare än ni, och förde er in i deras land och gav er det som er egendom, som det är i dag.+ 39 Därför ska ni i dag inse och lägga på hjärtat att Jehova är den sanne Guden uppe i himlen och nere på jorden.+ Det finns ingen annan.+ 40 Om ni följer hans lagar och föreskrifter, som jag ger er befallning om i dag, ska det gå bra för er och era barn, och ni ska bo länge i det land som Jehova, er Gud, ger er.”+

41 Vid den tiden valde Mose ut tre städer på östra sidan Jordan.+ 42 Om någon oavsiktligt dödade sin medmänniska, som han inte hatade,+ skulle han fly till en av dessa städer för att slippa dö.+ 43 Städerna var Beser+ i vildmarken på högslätten* för rubeniterna, Ramot+ i Gilead för gaditerna och Golạn+ i Basan för manassiterna.+

44 Detta är den lag+ som Mose gav Israels folk. 45 Detta är de påminnelser, föreskrifter och lagar som Mose gav israeliterna när de hade lämnat Egypten.+ 46 De var då i Jordanområdet, i dalen mitt emot Bet-Peor,+ i amoréerkungen Sihons land, han som bodde i Hesbon+ och som Mose och israeliterna besegrade när de hade dragit ut ur Egypten.+ 47 Och de intog hans land och Ogs,+ Basans kungs, land, hela det område som tillhörde de två amoreiska kungarna öster om Jordan. 48 Området sträckte sig från Ạroer,+ som ligger vid kanten av Arnons dal,* upp till berget Sion, det vill säga Hermon.+ 49 Det omfattade också hela Ạraba öster om Jordan och sträckte sig ända till Ạrabahavet* vid foten av Pisgas sluttningar.+

5 Mose kallade samman hela Israel och sa till dem: ”Lyssna, Israel, till de lagar* och föreskrifter som jag presenterar för er i dag. Ni ska lära er dem och vara noga med att följa dem. 2 Jehova, vår Gud, slöt ett förbund med oss vid Horeb.+ 3 Det var inte med våra förfäder som Jehova slöt detta förbund, utan med oss, alla som står här i dag. 4 Jehova talade ansikte mot ansikte med er på berget, ur elden.+ 5 Jag stod då mellan Jehova och er+ för att förmedla vad Jehova sa, för ni var rädda på grund av elden, och ni gick inte upp på berget.+ Han sa:

6 ’Jag är Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten, där ni var slavar.*+ 7 Du ska inte ha några andra gudar än mig.*+

8 Du ska inte göra en skulpterad bild+ eller en symbol som liknar något i himlen eller på jorden eller i vattnet. 9 Du ska inte böja dig ner för dem eller förledas att tillbe* dem,+ för jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver fullständig* hängivenhet.+ Jag låter straffet för dem som hatar mig komma över deras efterkommande ända till tredje och fjärde generationen,+ 10 men dem som älskar mig och håller mina bud visar jag lojal kärlek* i tusen generationer.

11 Du ska inte använda Jehovas, din Guds, namn på ett ovärdigt sätt,+ för Jehova kommer inte att låta någon som använder hans namn på ett ovärdigt sätt komma undan ostraffad.+

12 Fira sabbaten och håll den helig, precis som Jehova, din Gud, har befallt dig.+ 13 Sex dagar ska du arbeta och sköta alla dina sysslor,+ 14 men den sjunde dagen är en sabbat åt Jehova, din Gud.+ Du ska inte utföra något arbete,+ varken du eller din son eller din dotter, varken din slav eller din slavinna, varken din tjur eller din åsna eller dina andra djur eller invandraren som bor i dina städer.*+ Din slav och din slavinna ska få vila precis som du.+ 15 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Jehova, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm.+ Det är därför Jehova, din Gud, har befallt dig att fira sabbaten.

16 Respektera* din far och din mor,+ som Jehova, din Gud, har befallt dig, så att du kan leva länge och så att det går bra för dig* i det land som Jehova, din Gud, ska ge dig.+

17 Du ska inte mörda.+

18 Du ska inte begå äktenskapsbrott.*+

19 Du ska inte stjäla.+

20 Du ska inte vittna falskt mot någon.*+

21 Du ska inte ha begär till någon annans hustru.+ Och du ska inte själviskt ha begär till någon annans hus eller åker, slav eller slavinna, tjur eller åsna eller något annat som tillhör honom.’+

22 Det var de här buden* som Jehova gav er när han med hög röst talade till hela folket på berget, ur elden, molnet och det kompakta mörkret,+ och han lade inte till något. Sedan skrev han dem på två stentavlor och gav dem till mig.+

23 Men när ni hade hört rösten ur mörkret, medan berget brann,+ kom alla era stamöverhuvuden och era äldste fram till mig. 24 Och ni sa: ’Jehova, vår Gud, har visat oss sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden.+ I dag har vi sett att en människa kan höra Gud tala och ändå fortsätta leva.+ 25 Men varför skulle vi riskera att dö? Den mäktiga elden kan ju sluka oss. Om vi hör Jehovas, vår Guds, röst igen kommer vi att dö. 26 För vilken människa har hört den levande Guden tala ur elden, som vi har gjort, och ändå fått fortsätta leva? 27 Du kan gå fram och lyssna på allt som Jehova, vår Gud, säger. Sedan kan du berätta för oss allt vad Jehova, vår Gud, har sagt till dig, så ska vi lyssna och lyda.’+

28 Jehova hörde vad ni sa, så Jehova sa till mig: ’Jag har hört vad folket har sagt till dig, och de har rätt i det de säger.+ 29 Tänk om deras hjärtan alltid kunde vara inställda på att ha djup respekt för mig+ och hålla alla mina bud!+ Då skulle det gå bra för dem och deras barn, för all framtid.+ 30 Gå och säg till dem: ”Gå tillbaka till era tält.” 31 Men du ska stanna här hos mig, så ska jag berätta vilka bud, föreskrifter och lagar som du ska lära dem och som de ska följa i det land jag ger dem som egendom.’ 32 Och ni ska vara noga med att göra precis som Jehova, er Gud, har befallt er+ och inte vika av vare sig åt höger eller åt vänster.+ 33 Ni ska helt och fullt vandra på den väg som Jehova, er Gud, har gett befallning om,+ så att det går bra för er och ni får ett långt liv i det land som ni ska inta.+

6 Detta är de bud, föreskrifter och lagar* som Jehova, er Gud, har befallt mig att lära er och som ni ska följa i det land som ni drar över till för att inta, 2 för att ni så länge ni lever, ni och era barn och barnbarn,+ ska ha djup respekt för Jehova, er Gud, och hålla alla hans stadgar och bud som jag ger er, så att ni får ett långt liv.+ 3 Lyssna, Israel, och följ dem noga, så att det går bra för er och ni blir många i det land som flödar av mjölk och honung, precis som Jehova, era förfäders Gud, har lovat er.

4 Lyssna, Israel: Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.+ 5 Du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ*+ och med hela din styrka.*+ 6 De befallningar som jag ger dig i dag ska du ha i ditt eget hjärta, 7 och du ska inskärpa dem hos* dina barn*+ och prata om dem när du sitter i ditt hus, när du går på vägen, när du lägger dig och när du går upp.+ 8 Knyt dem som en påminnelse på din hand, och de ska vara som ett pannband på ditt huvud.*+ 9 Skriv dem på dörrposterna till ditt hus och på dina portar.

10 När Jehova, er Gud, har fört er in i det land som han lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob att ge er+ – ett land med stora och vackra städer som ni inte själva har byggt,+ 11 hus fulla med alla slags goda ting som ni inte har arbetat för, cisterner som ni inte har huggit ut, vingårdar och olivträd som ni inte har planterat – och ni har ätit och blivit mätta,+ 12 ska ni akta er så att ni inte glömmer Jehova,+ som förde er ut ur Egypten, där ni var slavar.* 13 Ni ska ha djup respekt för Jehova, er Gud,+ och honom ska ni tjäna,+ och vid hans namn ska ni svära era eder.+ 14 Ni ska inte följa andra gudar, inte någon av de gudar som folken runt omkring er tillber,+ 15 för Jehova, er Gud, som är mitt ibland er är en Gud som kräver fullständig* hängivenhet.+ Om ni gör det kommer Jehovas, er Guds, vrede att flamma upp,+ och han kommer att utplåna er från jordens yta.+

16 Ni ska inte sätta Jehova, er Gud, på prov,+ som ni gjorde i Massah.+ 17 Ni ska vara noga med att följa de bud, påminnelser och föreskrifter som Jehova, er Gud, har gett er. 18 Ni ska göra det som är rätt och riktigt i Jehovas ögon, så att det går bra för er och ni får gå in i det underbara land som Jehova med ed lovade era förfäder och inta det.+ 19 Alla era fiender ska drivas bort inför er, precis som Jehova har lovat.+

20 När era söner i framtiden frågar er: ’Varför gav Jehova, vår Gud, de här påminnelserna, föreskrifterna och lagarna till er?’ 21 då ska ni svara: ’Vi var slavar åt farao i Egypten, men Jehova befriade oss med stark hand. 22 Inför våra ögon gjorde Jehova tecken och under, stora och förödande, som drabbade Egypten,+ farao och hela hans hushåll.+ 23 Han förde oss ut därifrån för att han skulle leda oss hit och ge oss det land som han hade lovat våra förfäder.+ 24 Sedan befallde Jehova oss att följa alla dessa föreskrifter och att ha djup respekt för Jehova, vår Gud, för att det alltid skulle gå bra för oss+ och för att vi skulle förbli vid liv,+ som vi är i dag. 25 Och vi kommer att betraktas som rättfärdiga om vi lyder Jehova, vår Gud, och är noga med att följa alla dessa bud, precis som han har befallt oss.’+

7 När Jehova, er Gud, för er in i det land som ni ska överta+ ska han driva bort stora folk för er:+ hettiterna, girgaséerna, amoréerna,+ kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,+ sju folk som är större och mäktigare än ni.+ 2 Jehova, er Gud, ska överlämna dem åt er, och ni kommer att besegra dem.+ Ni ska utplåna* dem fullständigt.+ Ni ska inte sluta något förbund med dem eller visa dem barmhärtighet.+ 3 Ni ska inte ingå äktenskapsallianser med dem. Låt inte era döttrar gifta sig med deras söner eller era söner gifta sig med deras döttrar.+ 4 För de kommer att få era söner och döttrar att vända sig bort från mig och tillbe* andra gudar.+ Jehovas vrede kommer då att flamma upp mot er, och han kommer genast att utplåna er.+

5 I stället ska ni göra så här: Riv ner deras altaren, krossa deras heliga stoder,+ hugg ner deras heliga pålar*+ och bränn upp deras avbilder.*+ 6 För ni är ett heligt folk i Jehovas, er Guds, ögon. Och Jehova, er Gud, har utvalt er som sitt folk, sin särskilda* egendom, framför alla andra folk på jordens yta.+

7 Det var inte för att ni var ett större folk än alla andra som Jehova visade er kärlek och utvalde er,+ ni var ju det minsta av alla folk.+ 8 Nej, det var för att Jehova älskade er och för att han höll sin ed till era förfäder+ som Jehova förde er ut med stark hand och befriade* er från slaveriet*+ och ur faraos, Egyptens kungs, våld. 9 Ni vet att Jehova, er Gud, är den sanne Guden, den trofaste Guden. Han håller fast vid sitt förbund och sin lojala kärlek i tusen generationer när man älskar honom och håller hans bud.+ 10 Men dem som hatar honom straffar han med döden.+ Han kommer inte att tveka att gå till rätta med dem som hatar honom. Han ska konfrontera dem och straffa dem. 11 Därför ska ni vara noga med att hålla de bud, föreskrifter och lagar* som jag ger er i dag.

12 Om ni fortsätter att lyda de här lagarna och följer dem ska Jehova, er Gud, hålla fast vid det förbund och den lojala kärlek som han lovade era förfäder. 13 Han kommer att älska er, välsigna er och göra er till ett stort folk. Ja, han ska välsigna er med många barn*+ och välsigna era skördar, er säd, det nya vinet, oljan+ och nötboskapens och fårens avkomma i det land som han lovade era förfäder att ni skulle få.+ 14 Ni ska bli det mest välsignade av alla folk.+ Ingen man eller kvinna bland er ska vara barnlös, och er boskap ska inte vara utan avkomma.+ 15 Jehova ska hålla alla sjukdomar borta från er. Han ska inte låta er drabbas av någon av de fruktansvärda sjukdomar som ni kommer ihåg från tiden i Egypten.+ Men han ska låta alla som hatar er drabbas av dem. 16 Ni ska krossa* alla folk som Jehova, er Gud, överlämnar åt er.+ Ni* ska inte tycka synd om dem,+ och ni ska inte tillbe deras gudar,+ för det skulle bli en snara för er.+

17 Ni kanske tänker: ’De här folken är mycket större än vi. Hur ska vi kunna driva bort dem?’+ 18 Men var inte rädda för dem.+ Påminn er vad Jehova, er Gud, gjorde med farao och hela Egypten,+ 19 de stora straffdomar* och de tecken och underverk+ som ni såg och den starka hand och den uträckta arm som Jehova, er Gud, förde er ut med.+ Så ska Jehova, er Gud, göra med alla folk som ni är rädda för.+ 20 Jehova, er Gud, ska sprida en känsla av missmod* bland dem, tills de som finns kvar+ och gömmer sig för er har förgåtts. 21 Låt er inte skrämmas av dem, för Jehova, er Gud, är med er,+ en stor och vördnadsbjudande Gud.+

22 Jehova, er Gud, ska undan för undan driva bort dessa folk inför er.+ Ni får inte utplåna dem snabbt, för då skulle de vilda djuren bli för många. 23 Jehova, er Gud, ska överlämna dem åt er och se till att de drabbas av det ena nederlaget efter det andra, tills de är fullständigt utplånade.+ 24 Han ska ge deras kungar i er hand,+ och ni ska utplåna deras namn från jordens yta.*+ Ingen ska ha något att sätta emot,+ utan ni ska krossa dem.+ 25 Ni ska bränna upp deras avgudabilder.+ Ni ska inte vara giriga och behålla något av silvret och guldet från dem,+ för det skulle bli en snara för er, och det är avskyvärt för Jehova, er Gud.+ 26 Ni ska inte ta in något avskyvärt i era hus, för då måste Gud tillintetgöra* er tillsammans med det. Ni ska avsky sådana vidrigheter, för det är något som ska utplånas fullständigt.*

8 Ni ska vara noga med att hålla alla de bud som jag ger er i dag. Då ska ni få leva+ och bli många och inta det land som Jehova med ed lovade att ge era förfäder.+ 2 Kom ihåg hur Jehova, er Gud, under de här 40 åren ledde er hela vägen genom vildmarken,+ för att ödmjuka er och pröva+ vad som fanns i era hjärtan,+ för att se om ni skulle hålla hans bud eller inte. 3 Han ödmjukade er och lät er gå hungriga+ och gav er manna att äta,+ något som varken ni eller era förfäder hade hört talas om. Han ville lära er att människan inte bara lever av bröd, utan av alla ord som kommer från Jehovas mun.+ 4 Era kläder blev inte utslitna under dessa 40 år, och era fötter svullnade inte.+ 5 Och ni vet mycket väl att Jehova, er Gud, tillrättavisade er, precis som en far tillrättavisar sin son.+

6 Ni ska hålla Jehovas, er Guds, bud och vandra på hans vägar och visa djup respekt för honom. 7 För Jehova, er Gud, leder er till ett underbart land,+ ett land med bäckar,* källor och floder* som forsar fram på dalslätten och i bergsområdet, 8 ett land med vete och korn, vinstockar, fikonträd och granatäppelträd,+ ett land med olivolja och honung,+ 9 ett land med ett överflöd av mat, där ni aldrig kommer att sakna något, ett land där stenen innehåller järn och ni kan bryta koppar ur bergen.

10 När ni har ätit och blivit mätta ska ni lovprisa Jehova, er Gud, för det underbara land som han har gett er.+ 11 Akta er så att ni inte glömmer Jehova, er Gud, och försummar att följa hans bud, lagar* och stadgar som jag ger er i dag. 12 När ni har ätit er mätta och byggt fina hus som ni kan bo i,+ 13 när era boskapshjordar och fårhjordar har blivit stora och ni har fått mycket silver och guld och ni har ett överflöd av allt, 14 får ni inte låta ert hjärta bli stolt+ så att ni glömmer Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten, där ni var slavar.*+ 15 Han ledde er genom den stora och skrämmande vildmarken+ med giftormar och skorpioner och med torr, vattenlös mark. Han fick vatten att strömma fram ur den hårda klippan+ 16 och gav er manna att äta+ i vildmarken, något som era förfäder inte visste vad det var, för att ödmjuka er+ och pröva er, för ert eget framtida väl.+ 17 Om ni skulle tänka: ’Jag har själv skaffat mig de här rikedomarna, i egen kraft och styrka’,+ 18 kom då ihåg att det är Jehova, er Gud, som ger er kraften att skaffa er rikedomar.+ Han har gjort det fram tills i dag och fortsätter göra det för att uppfylla det han lovade i sitt förbund med era förfäder.+

19 Jag varnar er i dag: Om ni någonsin glömmer Jehova, er Gud, och följer andra gudar och böjer er ner och tillber* dem, ska ni utplånas fullständigt.+ 20 Precis som de folk som Jehova tillintetgör inför er ska ni utplånas, eftersom ni inte lyssnade till Jehova, er Gud.+

9 Lyssna, Israel, i dag går ni över Jordan+ för att inta ett land med folk som är större och mäktigare än ni,+ med städer som är stora och har skyhöga murar,+ 2 med ett starkt och storväxt folk, avkomlingar till Anak.+ Ni känner ju till dem och vet vad som sägs om dem: ’Vem har något att sätta emot anakiterna?’ 3 Ni ska därför veta i dag att Jehova, er Gud, ska gå framför er.+ Han är en förtärande eld+ och ska förinta dem. Han ska besegra dem inför ögonen på er, så att ni snabbt kan driva ut dem och tillintetgöra dem, precis som Jehova har lovat er.+

4 När Jehova, er Gud, driver bort dem inför er ska ni inte tänka: ’Vi är så rättfärdiga, och det är därför Jehova har fört oss hit för att vi ska inta detta land.’+ Nej, det är snarare på grund av de andra folkens ondska+ som Jehova driver bort dem. 5 Det är inte för att ni är rättfärdiga och rättrådiga som ni är på väg att inta deras land. Det är i stället på grund av dessa folks ondska som Jehova, er Gud, driver undan dem för er+ och för att hålla det löfte som Jehova gav era förfäder, Abraham,+ Isak+ och Jakob.+ 6 Ni ska alltså veta att det inte är på grund av er rättfärdighet som Jehova, er Gud, ger er det här underbara landet som egendom, för ni är ett upproriskt* folk.+

7 Tänk på och glöm aldrig hur ni väckte Jehovas, er Guds, vrede i vildmarken.+ Från den dag ni lämnade Egypten tills ni kom hit har ni varit upproriska mot Jehova.+ 8 Också vid Horeb väckte ni Jehovas vrede, och Jehova blev så upprörd på er att han var beredd att förinta er.+ 9 När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna,+ tavlorna med förbundet som Jehova hade slutit med er,+ stannade jag kvar på berget i 40 dagar och 40 nätter,+ utan att äta eller dricka. 10 Jehova gav mig då de två stentavlorna som han hade skrivit på med sitt finger, och där stod alla de ord som Jehova hade talat till er ur elden den dag ni var församlade vid berget.+ 11 Efter de 40 dagarna och 40 nätterna gav Jehova mig de två stentavlorna, förbundets tavlor. 12 Och Jehova sa till mig: ’Skynda dig ner härifrån, för ditt folk som du förde ut ur Egypten har gjort något ont.+ De har redan lämnat den väg som jag befallde dem att följa. De har gjort en metallstaty.’*+ 13 Jehova sa sedan till mig: ’Jag har iakttagit det här folket, och det är ett upproriskt* folk.+ 14 Nu räcker det. Jag tänker tillintetgöra dem och utplåna deras namn från jordens yta.* I stället tänker jag göra dig till en nation som är mäktigare och folkrikare än de.’+

15 Sedan gick jag ner från berget medan berget brann,+ och jag hade förbundets två tavlor i händerna.+ 16 Då fick jag se att ni hade syndat mot Jehova, er Gud. Ni hade gjort en kalv av metall* och redan lämnat den väg som Jehova hade befallt er att följa.+ 17 Jag tog de två tavlorna och kastade dem ifrån mig och slog sönder dem inför era ögon.+ 18 Sedan kastade jag mig ner inför Jehova och låg så i 40 dagar och 40 nätter, som förra gången. Jag varken åt eller drack+ på grund av alla de synder som ni hade begått när ni gjorde det som var ont i Jehovas ögon och kränkte honom. 19 Jag var mycket rädd för Jehovas stora vrede,+ han var ju beredd att utplåna er! Men Jehova lyssnade på mig även den gången.+

20 Jehova blev så arg på Aron att han var beredd att förinta honom,+ men jag vädjade då även för Aron. 21 Sedan tog jag kalven,+ som ni i er synd hade tillverkat, och brände upp den. Jag krossade och malde sönder den till fint stoft och kastade stoftet i floden som rinner ner från berget.+

22 Även i Tabẹra,+ Massah+ och Kịbrot-Hattaava+ väckte ni Jehovas vrede. 23 När Jehova sa till er i Kạdes-Barnẹa:+ ’Dra upp och inta landet som jag ska ge er!’ trotsade ni Jehovas, er Guds, befallning,+ och ni visade ingen tro+ på honom och lydde inte. 24 Ni har varit upproriska mot Jehova så länge jag har känt er.

25 Jag kastade mig alltså ner inför Jehova och låg så i 40 dagar och 40 nätter.+ Jag gjorde så eftersom Jehova sa att han tänkte förinta er. 26 Jag vädjade till Jehova: ’Suveräne Herre Jehova, förinta inte ditt folk. De är din personliga egendom,*+ som du i din storhet befriade* och förde ut ur Egypten med stark hand.+ 27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob.+ Bry dig inte om det här folkets envishet, deras ondska och deras synd.+ 28 Annars kommer folket i det land som du förde oss ut ur att säga: ”Jehova kunde inte föra dem in i det land som han hade lovat dem. Han hatade dem, och därför förde han ut dem i vildmarken för att de skulle dö där.”+ 29 De är ju ditt folk och din personliga egendom,*+ som du har fört ut med stor kraft och uträckt arm.’+

10 Då sa Jehova till mig: ’Hugg ut två stentavlor, likadana som de första,+ och kom upp till mig på berget. Du ska också göra en ark* av trä. 2 På tavlorna ska jag skriva samma ord som stod på de första tavlorna, de som du slog sönder, och du ska lägga dem i arken.’ 3 Då gjorde jag en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de första, och gick upp på berget med de två tavlorna i handen.+ 4 På tavlorna skrev Jehova sedan samma ord som han hade skrivit förut,+ de tio buden,*+ som han muntligt hade gett er inifrån elden+ den dag ni var församlade där vid berget.+ Och Jehova gav dem till mig. 5 Sedan gick jag ner från berget+ och lade tavlorna i arken som jag hade tillverkat, precis som Jehova hade befallt, och där ligger de fortfarande kvar.

6 Israeliterna bröt sedan upp från Bẹerot Bẹne-Jạakan och kom till Mosẹra. Där dog Aron, och där blev han begravd,+ och hans son Eleạsar blev präst i hans ställe.+ 7 Därifrån bröt israeliterna upp och gick till Gudgọda och från Gudgọda till Jotbạta,+ ett land med många vattendrag.*

8 Vid den tiden avskilde Jehova Levis stam+ till att bära Jehovas förbundsark,+ till att stå inför Jehova och utföra tjänst för honom och till att välsigna i hans namn,+ som de gör än i dag. 9 Det är därför Levi inte har fått någon andel eller egendom* tillsammans med sina bröder. Jehova är hans egendom, precis som Jehova, er Gud, har lovat honom.+ 10 Jag stannade på berget i 40 dagar och 40 nätter,+ precis som första gången, och Jehova lyssnade på mig den här gången också.+ Jehova bestämde sig för att inte förinta er. 11 Sedan sa Jehova till mig: ’Ställ dig i spetsen för folket, och låt dem göra sig redo att bryta upp och inta landet som jag med ed har lovat deras förfäder.’+

12 Och nu, Israel, vad begär Jehova, er Gud, av er?+ Bara att ni har djup respekt för* Jehova, er Gud,+ vandrar på alla hans vägar,+ älskar honom, tjänar Jehova, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ*+ 13 och håller Jehovas bud och stadgar som jag ger er i dag, till ert eget bästa.+ 14 Himlen, ja himlarnas himmel,* och jorden och allt som är på den tillhör Jehova, er Gud.+ 15 Men det var bara era förfäder som Jehova älskade och fäste sig vid, och han utvalde deras avkomlingar,+ alltså er, bland alla folk, och i dag tillhör ni honom. 16 Ni ska nu rena* era hjärtan+ och sluta vara så envisa.*+ 17 För er Gud Jehova är gudarnas Gud+ och herrarnas Herre, den Gud som är stor, mäktig och vördnadsbjudande, som aldrig är partisk+ eller tar mutor. 18 Han skapar rättvisa för den faderlöse* och änkan+ och älskar invandraren+ och ger honom mat och kläder. 19 Även ni måste älska invandraren, för ni var ju själva invandrare i Egypten.+

20 Jehova, er Gud, ska ni ha djup respekt för, honom ska ni tjäna,+ honom ska ni hålla fast vid, och vid hans namn ska ni avlägga eder. 21 Det är honom ni ska lovprisa.+ Han är er Gud, som har gjort allt detta stora och vördnadsbjudande för er, det som ni har sett med egna ögon.+ 22 När era förfäder drog ner till Egypten+ var de 70 personer, och nu har Jehova, er Gud, gjort er lika många som stjärnorna på himlen.+

11 Ni ska älska Jehova, er Gud,+ och alltid fullgöra er förpliktelse mot honom och följa hans stadgar, lagar* och bud. 2 Ni vet att jag i dag riktar mig till er, inte till era barn* som inte känner till eller har upplevt Jehovas, er Guds, tillrättavisning,+ hans storhet,+ hans starka hand+ och hans uträckta arm. 3 De såg inte hans tecken och det han gjorde i Egypten med farao, Egyptens kung, och med hela hans land+ 4 eller det han gjorde med Egyptens armé, med faraos hästar och stridsvagnar, som begravdes i Röda havets vattenmassor när de förföljde er och Jehova tillintetgjorde dem en gång för alla.+ 5 De såg inte heller vad han gjorde för* er i vildmarken, innan ni kom till den här platsen, 6 eller vad han gjorde med Datan och Ạbiram, sönerna till Ẹliab, Rubens son, hur marken öppnade sig och slukade dem och deras familjer och deras tält och allt levande som följde dem, inför ögonen på hela Israel.+ 7 Ni däremot har med egna ögon sett alla de stora gärningar som Jehova har gjort.

8 Ni ska hålla alla bud som jag ger er i dag, så att ni kan bli starka och inta det land som ni är på väg in i 9 och så att ni kan leva länge+ i det land som Jehova med ed lovade att ge era förfäder och deras avkomlingar,+ ett land som flödar av mjölk och honung.+

10 Det land som ni ska inta är inte som Egypten, som ni drog ut ifrån, där ni var tvungna att konstbevattna* den säd ni sått, som man gör i en köksträdgård. 11 Nej, det land som ni ska gå in i och inta är ett land med berg och dalslätter,+ och det vattnas av himlens regn.+ 12 Det är ett land som Jehova, er Gud, tar hand om. Jehovas, er Guds, ögon vilar alltid på det, från årets början till årets slut.

13 Och om ni är noga med att lyda mina bud som jag ger er i dag och ni älskar Jehova, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och hela er själ,*+ 14 då ska jag ge ert land regn i rätt tid, höstregn och vårregn, och ni ska samla in er säd, ert nya vin och er olja.+ 15 Och jag ska se till att det växer gräs på marken åt era djur, och även ni ska äta och bli mätta.+ 16 Men akta er så att inte ert hjärta leder er vilse och ni börjar tillbe andra gudar och böjer er ner för dem.+ 17 För då kommer Jehovas vrede att flamma upp mot er, och han kommer att tillsluta himlen så att inget regn faller+ och marken inte ger någon avkastning. Ni kommer snabbt att utplånas från det underbara land som Jehova ger er.+

18 Ni ska inpränta mina ord i ert hjärta och er själ* och knyta dem som en påminnelse på er hand, och de ska vara som ett pannband på ert huvud.*+ 19 Lär era barn dem. Tala om dem när ni sitter i ert hus, när ni går på vägen, när ni lägger er och när ni går upp.+ 20 Skriv dem på dörrposterna till ert hus och på era portar, 21 så att ni och era barn kan leva länge+ i det land som Jehova med ed lovade att ge era förfäder,+ lika länge som himlen välver sig över jorden.

22 Om ni är noga med att hålla de bud som jag ger er och att följa dem, det vill säga om ni älskar Jehova, er Gud,+ vandrar på alla hans vägar och håller fast vid honom,+ 23 då kommer Jehova att driva bort alla dessa folk inför er,+ och ni kommer att driva bort folk som är större och mäktigare än ni.+ 24 Alla platser där ni sätter er fot ska bli era.+ Från vildmarken upp till Libanon och från Floden, floden Eufrat, till havet i väster* ska ert område* sträcka sig.+ 25 Ingen kommer att ha något att sätta emot er.+ Jehova, er Gud, ska sprida skräck och fruktan för er i hela landet,+ precis som han har lovat er.

26 Jag lägger i dag fram en välsignelse och en förbannelse för er.+ 27 Välsignelsen får ni om ni lyder Jehovas, er Guds, bud, som jag ger er i dag,+ 28 och förbannelsen om ni inte lyder Jehovas, er Guds, bud,+ utan lämnar den väg som jag i dag befaller er att gå och följer gudar som ni inte känner.

29 När Jehova, er Gud, för er in i det land som ni är på väg till för att inta ska ni utropa* välsignelsen på berget Gerissịm och förbannelsen på berget Ebal.+ 30 Dessa berg ligger ju på andra sidan Jordan, på västra sidan,* i kanaanéernas land, de kanaanéer som bor i Ạraba, mitt emot Gilgal, vid Mores stora träd.+ 31 För nu går ni över Jordan för att inta det land som Jehova, er Gud, ger er.+ När ni har intagit det och bosatt er där 32 ska ni vara noga med att följa alla de lagar och föreskrifter som jag ger er i dag.+

12 Detta är de lagar* och föreskrifter som ni ska vara noga med att följa så länge ni lever i det land som Jehova, era förfäders Gud, ska ge er som egendom. 2 Ni ska fullständigt förstöra alla de platser där de folk som ni driver bort har tillbett* sina gudar,+ oavsett om de ligger på de höga bergen, på kullarna eller under något grönskande träd. 3 Ni ska riva ner deras altaren och krossa deras heliga stoder,+ bränna upp deras heliga pålar* och hugga ner deras avgudabilder,+ så att ni utplånar deras gudars namn från den platsen.+

4 Ni ska inte tillbe Jehova, er Gud, som de tillber sina gudar.+ 5 Ni ska i stället tillbe Jehova, er Gud, på den plats bland alla stammar där han väljer att fästa sitt namn och ha sin boning. Dit ska ni gå.+ 6 Det är dit ni ska komma med era brännoffer+ och slaktoffer, era tionden*+ och bidrag,+ era löftesoffer och frivilliga offer+ och de förstfödda av er nötboskap och småboskap.+ 7 Ni och era familjer ska äta där inför Jehova, er Gud,+ och glädja er över allt ni gör,+ eftersom Jehova, er Gud, har välsignat er.

8 Ni ska inte göra som vi gör i dag, när alla gör det som de själva tycker är rätt.* 9 Ni har ju ännu inte kommit till ro+ på den plats som Jehova, er Gud, ska ge er som egendom.* 10 När ni går över Jordan+ och bosätter er i det land som Jehova, er Gud, ger er som egendom, ska han ge er ro från alla era fiender omkring er, och ni ska bo i trygghet.+ 11 Ni ska komma med allt som jag har befallt er till den plats där Jehova, er Gud, väljer att fästa sitt namn+ – era brännoffer, slaktoffer, tionden,+ bidrag och alla era löftesoffer som ni lovat att ge Jehova. 12 Ni ska glädja er inför Jehova, er Gud,+ ni och era söner och döttrar, era slavar och slavinnor och även leviterna som bor i era städer,* eftersom de inte har fått någon andel eller egendom* med er.+ 13 Ni ska vara noga med att inte offra era brännoffer på någon annan plats som ni tycker verkar bra,+ 14 utan ni ska offra era brännoffer på den plats som Jehova väljer ut inom ett av era stamområden, och där ska ni göra allt som jag befaller er.+

15 Men ni får slakta och äta kött+ så ofta ni vill, alltefter hur Jehova, er Gud, har välsignat er i alla era städer.* Både de som är orena och de som är rena kan äta det, precis som de kan äta gasell eller hjort. 16 Men ni får inte äta blodet.+ Det ska hällas ut på marken som vatten.+ 17 Ni får inte äta tiondet av er säd, ert nya vin eller er olja i era städer* och inte heller de förstfödda av nötboskapen och småboskapen+ eller något av era löftesoffer, era frivilliga offer eller era bidrag. 18 Detta ska ni äta inför Jehova, er Gud, på den plats som Jehova väljer ut,+ ni och era söner och döttrar, era slavar och slavinnor och även leviterna som bor i era städer,* och ni ska glädja er inför Jehova, er Gud, över allt det ni gör. 19 Se till att ni inte försummar leviterna+ så länge ni bor i ert land.

20 När Jehova, er Gud, har utvidgat ert område,+ precis som han har lovat,+ och ni börjar längta efter kött och säger: ’Jag vill äta kött’, så får ni göra det, så ofta ni vill.+ 21 Om den plats som Jehova, er Gud, väljer att fästa sitt namn vid+ ligger långt borta, kan ni slakta något djur från era hjordar* som Jehova har gett er, precis som jag har befallt er, och äta det i era städer,* så ofta ni vill. 22 Ni får äta det som man skulle äta gasell eller hjort.+ Både den som är oren och den som är ren får äta det. 23 Var bara fast beslutna att inte äta blodet,+ för blodet är livet,+ och ni får inte äta livet tillsammans med köttet. 24 Ni får inte äta blodet. Ni ska hälla ut det på marken som vatten.+ 25 Ät det inte, så kommer det att gå bra för er och era barn, därför att ni gör det som är rätt i Jehovas ögon. 26 Men era löftesoffer och era heliga gåvor ska ni ta med er till den plats som Jehova väljer ut. 27 Där ska ni frambära era brännoffer, både köttet och blodet,+ på Jehovas, er Guds, altare. Blodet från era andra offer ska hällas ut vid Jehovas, er Guds, altare,+ men köttet får ni äta.

28 Var noga med att lyda allt som jag befaller er, så kommer det alltid att gå bra för er och era barn, därför att ni gör det som är rätt och riktigt i Jehovas, er Guds, ögon.

29 När Jehova, er Gud, har utplånat de folk som ni ska driva bort+ och ni bor i deras land, 30 måste ni se till att inte gå i samma fälla som de. Ni ska inte vara nyfikna på deras gudar och fråga: ’Hur brukade de här folken tillbe sina gudar? Jag vill också göra så.’+ 31 Ni får inte tillbe Jehova, er Gud, på det sättet, för det de gör är avskyvärt för Jehova, och han hatar det. De offrar till och med sina söner och döttrar i eld åt sina gudar.+ 32 Allt som jag befaller er ska ni vara noga med att göra.+ Ni ska varken lägga till något eller ta bort något.+

13 Om en profet eller en drömtydare träder fram mitt ibland er och utlovar ett tecken eller gör en förutsägelse, 2 och tecknet eller förutsägelsen verkligen inträffar, och han säger: ’Låt oss följa andra gudar och tillbe* dem’, gudar som ni inte känner, 3 ska ni inte lyssna på profeten eller drömtydaren.+ För Jehova, er Gud, prövar er+ för att få veta om ni älskar Jehova, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ.*+ 4 Ni ska följa Jehova, er Gud, och ha djup respekt för honom, hålla hans bud och lyssna till hans röst. Det är honom ni ska tjäna och hålla fast vid.+ 5 Men profeten eller drömtydaren ska dödas,+ eftersom han försökte få er att göra uppror mot Jehova, er Gud, som har fört er ut ur Egypten och befriat* er från slaveriet.* Han försökte få er att lämna den väg som Jehova, er Gud, har befallt er att vandra. Ni ska avlägsna det som är ont ur er mitt.+

6 Om din egen bror, din son, din dotter, din älskade hustru eller din närmaste vän i hemlighet försöker övertala dig att tillbe andra gudar,+ som varken du eller dina förfäder har känt, 7 gudar som dyrkas av folken runt omkring dig, antingen de är nära eller långt borta, från vilken del av landet som helst, 8 ska du inte ge efter och lyssna på honom+ och inte heller tycka synd om honom eller ha medlidande med honom eller skydda honom. 9 Nej, du ska döda honom.+ Du själv ska vara den förste att lyfta handen för att döda honom, och sedan ska hela folket göra på samma sätt.+ 10 Och du ska stena honom till döds,+ därför att han försökte vända dig bort från Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, där ni var slavar.* 11 Hela Israel kommer att höra talas om det, och ingen bland er kommer någonsin att våga göra något liknande.+

12 Om du i någon av de städer som Jehova, din Gud, ger dig att bo i hör någon säga: 13 ’Några onda män har trätt fram och förlett invånarna i sin stad. De säger: ”Kom med oss och tillbe andra gudar”, gudar som ni inte känner’, 14 då ska du se närmare på det och göra en grundlig undersökning.+ Och om det visar sig vara sant att detta avskyvärda har hänt bland er 15 ska du döda invånarna i den staden med svärd.+ Utplåna*+ staden och alla som är i den, även deras boskap. 16 Samla ihop allt byte mitt på torget och bränn ner staden, och bytet ska vara ett heloffer åt Jehova, din Gud. Staden ska ligga i ruiner för all framtid och aldrig återuppbyggas. 17 Ta ingenting av det som avskilts för att förstöras.*+ Då kommer Jehova att vända bort sin brinnande vrede och visa er barmhärtighet och medkänsla och göra er många, precis som han med ed lovade era förfäder.+ 18 Ni ska lyda Jehova, er Gud,* och hålla alla de bud som jag ger er i dag och göra det som är rätt i Jehovas, er Guds, ögon.+

14 Ni är söner till Jehova, er Gud. Ni ska inte rista märken på kroppen+ eller raka av er ögonbrynen* för någon som har dött.+ 2 För ni är ett heligt folk+ i Jehovas, er Guds, ögon. Och Jehova har utvalt er som sitt folk, sin särskilda* egendom, framför alla andra folk på jordens yta.+

3 Ni ska inte äta något som är avskyvärt.+ 4 De här djuren får ni äta:+ tjur, får, get, 5 hjort, gasell, råbock, vildget, antilop, vildfår och bergsfår. 6 Alla djur som har helt kluvna klövar och som idisslar får ni äta. 7 Men ni får inte äta följande djur, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamel, hare och klippgrävling, för de idisslar men har inga klövar. De är orena för er.+ 8 Det gäller även svin, för de har klövar men idisslar inte. De är orena för er. Ni får inte äta köttet från dessa djur eller röra vid kadavren av dem.

9 Av det som lever i vattnet får ni äta följande: Allt som har fenor och fjäll får ni äta.+ 10 Men ni får inte äta något som saknar fenor och fjäll. Det är orent för er.

11 Ni får äta alla rena fåglar. 12 Men följande får ni inte äta: örnen, fiskgjusen, grågamen,+ 13 den röda gladan, den bruna gladan, alla andra slags glador, 14 alla slags korpar, 15 strutsen, ugglan, måsen, alla slags falkar, 16 den lilla ugglan, hornugglan, svanen, 17 pelikanen, gamen, skarven, 18 storken, alla slags hägrar, härfågeln och fladdermusen. 19 Alla insekter* som har vingar är orena för er. De får inte ätas. 20 Alla rena djur som kan flyga får ni äta.

21 Ni får inte äta ett självdött djur.+ Ni får ge det till invandraren som bor i era städer,* och han får äta det. Det får också säljas till en utlänning. Ni är nämligen ett heligt folk för Jehova, er Gud.

Du ska inte koka en killing i dess mors mjölk.+

22 Du ska ge tionde* av allt du skördar varje år, av allt du odlar på din mark.+ 23 Du ska äta tiondet av din säd, ditt nya vin och din olja och de förstfödda av din nötboskap och småboskap inför Jehova, din Gud, på den plats där han väljer att fästa sitt namn,+ så att du lär dig att alltid ha djup respekt för Jehova, din Gud.+

24 Men om den plats som Jehova, din Gud, väljer att fästa sitt namn vid+ ligger för långt bort, så att du inte orkar bära allt detta hela vägen dit (för Jehova, din Gud, kommer att välsigna dig), 25 då ska du omsätta det i pengar och ta med dig dem till platsen som Jehova, din Gud, väljer ut. 26 Där kan du lägga pengarna på vad du vill – kor, får och getter, vin och andra drycker med alkohol, ja vad du än längtar efter. Och du ska äta inför Jehova, din Gud, och glädja dig, du och din familj.+ 27 Och glöm inte bort leviterna i era städer,+ för de har ingen andel eller egendom* som ni.+

28 Vid slutet av vart tredje år ska du ta hela tiondet av din avkastning för det året och lagra det i staden.+ 29 Sedan kan leviterna, som till skillnad från dig inte har fått någon andel eller egendom, och invandrarna, de faderlösa* och änkorna i staden komma och äta sig mätta.+ Då kommer Jehova, din Gud, att välsigna dig i allt du gör.+

15 Vart sjunde år ska du efterskänka skulder.+ 2 Så här ska det gå till: Den som har gett någon ett lån ska efterskänka skulden. Han ska inte kräva sin medmänniska och broder på betalning, eftersom en efterskänkning till ära för Jehova kommer att kungöras.+ 3 Utlänningen får du kräva på betalning,+ men din broders skuld måste du efterskänka, vad han än är skyldig dig. 4 Ingen bland er ska behöva bli fattig, för Jehova ska välsigna er+ i det land som Jehova, er Gud, ger er som egendom,* 5 om ni bara lyder Jehova, er Gud, och noga följer alla de bud som jag ger er i dag.+ 6 Jehova, er Gud, ska välsigna er, precis som han har lovat. Många folk ska låna* av er, men själva ska ni aldrig behöva låna.+ Och ni ska härska över många folk, men de ska aldrig härska över er.+

7 Om en broder i en av dina städer i det land som Jehova, din Gud, ger dig blir fattig, ska du inte vara hårdhjärtad och snål* mot honom.+ 8 Nej, du ska villigt öppna din hand+ och låta honom låna* vad han än behöver eller saknar. 9 Akta dig så att denna onda tanke inte gror i ditt hjärta: ’Det sjunde året, efterskänkningsåret, är nära’,+ och du blir snål mot din fattige broder och inte ger honom något. Om han måste ropa till Jehova på grund av dig kommer det att tillräknas dig som synd.+ 10 Du ska vara generös mot honom,+ och du* ska inte ge motvilligt. Om du följer detta kommer Jehova, din Gud, att välsigna allt du gör.+ 11 Det kommer nämligen alltid att finnas fattiga i landet.+ Det är därför jag befaller dig: ’Du ska vara generös och öppna din hand för dina fattiga och behövande bröder i landet.’+

12 Om en medisraelit, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig som slav till dig och tjänat dig i sex år, ska du frige honom det sjunde året.+ 13 Och när du friger honom ska du inte skicka i väg honom tomhänt. 14 Du ska vara generös och ta något från din småboskapshjord, din tröskplats och din olje- och vinpress och ge till honom, alltefter hur Jehova, din Gud, har välsignat dig. 15 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Jehova, din Gud, befriade* dig. Det är därför jag befaller dig detta i dag.

16 Men om din slav säger: ’Jag vill inte lämna dig!’ därför att han älskar dig och din familj och har haft det bra hos dig,+ 17 då ska du ställa honom vid dörren och ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren, och han ska bli din slav för resten av livet. Du ska göra likadant om det gäller din slavinna. 18 Du ska inte gräma dig när du friger din slav och han lämnar dig, för hans arbete under de sex åren hos dig var värt dubbelt så mycket som en inhyrd arbetares, och Jehova, din Gud, har välsignat dig på alla sätt.

19 Du ska avskilja alla förstfödda handjur bland din nötboskap och småboskap åt Jehova, din Gud.+ Du ska inte använda en förstfödd tjur till något arbete eller klippa dina förstfödda får och getter. 20 Varje år ska du och din familj äta dessa djur inför Jehova, din Gud, på den plats som Jehova väljer ut.+ 21 Men om djuret har någon defekt, om det är halt eller blint eller har någon annan allvarlig defekt, får du inte offra det åt Jehova, din Gud.+ 22 Ni ska äta det i era städer.* Både orena och rena får äta det, precis som de kan äta gasell eller hjort.+ 23 Men du får inte äta blodet.+ Du ska hälla ut det på marken som vatten.+

16 Kom alltid ihåg månaden abib,* och fira påsken till ära för Jehova, din Gud.+ För det var en natt i månaden abib som Jehova, din Gud, förde dig ut ur Egypten.+ 2 Du ska ta påskoffret åt Jehova, din Gud,+ av småboskapen och av nötboskapen+ och offra det på den plats där Jehova väljer att fästa sitt namn.+ 3 Du ska inte äta något syrat tillsammans med det.+ Under sju dagar ska du äta osyrat bröd, nödens bröd, för att komma ihåg att du fick lämna Egypten i all hast.+ Du ska göra detta för att du, så länge du lever, aldrig ska glömma den dag du lämnade Egypten.+ 4 Under sju dagar får det inte finnas någon surdeg någonstans i ditt område,+ och inget av det kött som du offrar på kvällen den första dagen får lämnas kvar över natten.+ 5 Du får inte slakta påskoffret i vilken stad som helst som Jehova, din Gud, ger dig, 6 utan det ska göras på den plats där Jehova, din Gud, väljer att fästa sitt namn. Du ska slakta påskoffret den kvällen, så fort solen har gått ner,+ på samma dag* som du drog ut ur Egypten. 7 Du ska tillaga det och äta det+ på den plats som Jehova, din Gud, väljer ut,+ och på morgonen ska du återvända till dina tält. 8 I sex dagar ska du äta osyrat bröd, och den sjunde dagen ska det hållas en högtidlig sammankomst till ära för Jehova, din Gud. Du får inte utföra något arbete.+

9 Du ska räkna sju veckor framåt, sju veckor från det att du skördar det första av kornet.+ 10 Sedan ska du fira veckohögtiden till ära för Jehova, din Gud,+ genom att ge en frivillig offergåva, alltefter hur Jehova, din Gud, välsignar dig.+ 11 Och du ska glädja dig inför Jehova, din Gud, tillsammans med din son och din dotter, din slav och din slavinna, leviterna i dina städer* och invandrarna, de faderlösa* och änkorna som ni har bland er, på den plats där Jehova, din Gud, väljer att fästa sitt namn.+ 12 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten.+ Följ dessa föreskrifter och rätta dig efter dem.

13 När du har samlat in det du har fått från din tröskplats och din olje- och vinpress ska du fira lövhyddohögtiden+ i sju dagar. 14 Gläd dig under högtiden+ tillsammans med din son och din dotter, din slav och din slavinna, leviterna och invandrarna, de faderlösa och änkorna som bor i dina städer. 15 I sju dagar ska du fira högtiden+ till ära för Jehova, din Gud, på den plats som Jehova väljer ut. För Jehova, din Gud, kommer att välsigna din skörd och allt ditt arbete,+ och du kommer att fyllas av glädje.+

16 Tre gånger om året ska alla män bland er komma inför Jehova, er Gud, på den plats som han väljer ut: vid det osyrade brödets högtid,+ vid veckohögtiden+ och vid lövhyddohögtiden.+ Ingen får träda fram inför Jehova tomhänt. 17 Var och en ska ge en gåva som står i proportion till den välsignelse som Jehova, er Gud, har gett er.+

18 Du ska tillsätta domare+ och förmän för varje stam i alla de städer* som Jehova, din Gud, ger dig, och de ska döma folket rättvist. 19 Du ska inte tumma på rättvisan,+ vara partisk+ eller ta mutor, eftersom mutor förblindar de visa+ och får de rättfärdiga att ändra sitt beslut. 20 Det är rättvisans väg du ska följa,+ så att du får leva och kan inta det land som Jehova, din Gud, ger dig.

21 Du ska inte plantera ett träd som en helig påle*+ vid sidan av altaret som du bygger för tillbedjan av Jehova, din Gud.

22 Du ska inte heller resa en helig stod,+ för det är något som Jehova, din Gud, hatar.

17 Du ska inte offra en tjur eller ett får som har någon defekt eller skada åt Jehova, din Gud, för det är avskyvärt för Jehova, din Gud.+

2 Anta att det bland er, i någon av de städer som Jehova, er Gud, ger er, finns en man eller en kvinna som gör det som är ont i Jehovas, er Guds, ögon och bryter hans förbund+ 3 och börjar tillbe andra gudar och böjer sig ner för dem eller för solen eller månen eller himlens hela här,+ något som jag har förbjudit.*+ 4 Om någon berättar det för dig eller du får höra talas om det, ska du undersöka saken grundligt. Om du då får bekräftat+ att detta avskyvärda har skett i Israel 5 ska du föra mannen eller kvinnan som är skyldig ut till stadsporten, och han eller hon ska stenas till döds.+ 6 Det krävs två eller tre personers vittnesmål*+ för att någon ska kunna straffas med döden. Ingen får dödas efter en enda persons vittnesmål.+ 7 Vittnena ska vara de första som kastar sten för att döda honom, och sedan ska hela folket göra likadant. Ni ska avlägsna det som är ont ur er mitt.+

8 Om det skulle uppstå ett komplicerat fall i en av dina städer som du inte själv kan avgöra, oavsett om det är ett fall där någon har utgjutit blod+ eller har begått en våldshandling eller har ett rättsanspråk eller har någon annan tvist, så ska du ge dig av till den plats som Jehova, din Gud, väljer ut.+ 9 Gå till de levitiska prästerna och till den domare+ som tjänstgör, och lägg fram saken för dem, och de ska avkunna dom.+ 10 Sedan ska du handla enligt det domslut som de ger dig på den plats som Jehova väljer ut. Var noga med att följa deras anvisningar. 11 Du måste rätta dig efter den lag som de visar dig och den dom som de avkunnar.+ Deras beslut ska stå fast, så avvik inte från det på något sätt.+ 12 Den som är arrogant och vägrar lyssna på domaren eller på prästen som utför tjänst för Jehova, din Gud, ska dö.+ Du ska avlägsna det som är ont från Israel.+ 13 Hela folket kommer att höra talas om det, och ingen kommer att våga handla arrogant igen.+

14 När ni har kommit in i det land som Jehova, er Gud, ska ge er och ni har intagit det och bosatt er där och säger: ’Vi vill ha en kung som styr över oss, precis som nationerna runt omkring oss har’,+ 15 då ska ni insätta den kung som Jehova, er Gud, väljer ut.+ Kungen måste vara israelit, precis som ni. Ni får inte göra en utlänning till kung, någon som inte är er broder. 16 Men han ska inte skaffa sig många hästar+ eller skicka tillbaka folk till Egypten för att skaffa fler hästar.+ Jehova har ju sagt: ’Ni ska aldrig ta den vägen tillbaka.’ 17 Han ska inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte ska förledas bort från mig.+ Han ska inte heller skaffa sig stora mängder silver och guld.+ 18 När han har satt sig på tronen ska han skriva av den här lagen i en bok.* Han ska göra en avskrift av den lagbok som de levitiska prästerna har hand om.+

19 Han ska behålla den och läsa i den varje dag så länge han lever,+ så att han lär sig att ha djup respekt för Jehova, sin Gud, och rättar sig efter allt som står i lagen och följer föreskrifterna i den.+ 20 Då kommer han inte att upphöja sig över sina bröder och inte heller att vika av från buden, varken åt höger eller åt vänster, och då kommer han att regera en lång tid i Israel, både han och hans söner.

18 De levitiska prästerna, ja hela Levis stam, ska till skillnad från resten av Israel inte få någon andel eller egendom.* De ska få äta av eldsoffren åt Jehova, som är hans andel.*+ 2 De ska alltså inte få någon egendom bland sina bröder. Jehova ska ta hand om deras behov,* precis som han har lovat dem.

3 Detta är det som prästerna har rätt att få av folket: Den som kommer med ett offer, antingen en tjur eller ett får, ska ge bogen, käkarna och magen till prästen. 4 Det första av din säd, ditt nya vin och din olja och den första ullen från dina får ska du också ge till honom.+ 5 Jehova, din Gud, har valt ut honom och hans söner bland alla dina stammar för att de alltid ska utföra tjänst i Jehovas namn.+

6 Men om en levit lämnar en av städerna i Israel där han har bott+ och vill bege sig till den plats som Jehova väljer ut,*+ 7 då kan han utföra tjänst där i Jehovas, sin Guds, namn, precis som alla hans bröder, leviterna, som tjänar där inför Jehova.+ 8 Han ska få en lika stor andel av maten som de får,+ utöver det han får när han säljer sitt fädernehem.

9 När ni har kommit in i det land som Jehova, er Gud, ger er ska ni inte ta efter de avskyvärda seder som folken där har.+ 10 Bland er får det inte finnas någon som offrar sin son eller dotter i eld,*+ någon som håller på med spådom,+ magi+ eller teckentydning,+ någon trollkarl,+ 11 någon som uttalar besvärjelser, någon som rådfrågar ett andemedium+ eller en spåman*+ eller någon som söker vägledning hos de döda.+ 12 De som håller på med sådant är avskyvärda för Jehova, och på grund av dessa avskyvärda seder driver Jehova, er Gud, bort folken för er. 13 Ni ska vara fullständigt rena inför Jehova, er Gud.+

14 De folk som ni driver bort lyssnar på sådana som håller på med magi+ och spådom,+ men Jehova, er Gud, har inte tillåtit er att göra något sådant. 15 Jehova, er Gud, ska ge er en profet som är lik mig, en av era egna bröder. Honom ska ni lyssna på.+ 16 Detta är ett svar på det ni bad Jehova, er Gud, om den dag ni var församlade vid Horeb.+ Ni sa då: ’Låt oss slippa höra Jehovas, vår Guds, röst igen och slippa se den här stora elden, annars kommer vi att dö.’+ 17 Då sa Jehova till mig: ’De har rätt i det de säger. 18 Jag ska ge dem en profet som är lik dig,+ en av deras egna bröder, och jag ska lägga mina ord i hans mun,+ och han ska förmedla allt det jag befaller honom.+ 19 Men den som inte lyssnar till det han säger i mitt namn, den ska jag hålla ansvarig.+

20 Om en profet är så fräck att han utger sig för att tala i mitt namn och säger sådant som jag inte har befallt eller talar i andra gudars namn ska han dö.+ 21 Men ni kanske tänker: ”Hur ska vi kunna veta att det inte kommer från Jehova?” 22 Om det som profeten säger i Jehovas namn inte inträffar eller blir verklighet, då är det inte Jehova som har talat. Profeten tog sig friheter när han talade. Ni ska inte låta er skrämmas av honom.’

19 När Jehova, er Gud, har krossat folken i det land som Jehova, er Gud, ska ge er och ni har drivit bort dem och bosatt er i deras städer och deras hus,+ 2 ska ni avskilja tre städer i det land som Jehova, er Gud, ger er som egendom.+ 3 Ni ska dela upp landet som Jehova, er Gud, ger er som egendom i tre delar och göra i ordning vägarna där, så att den som har dödat någon ska kunna fly till en av dessa städer.

4 Det här är vad som gäller för dråparen som flyr dit för att rädda sitt liv: Om han slår ihjäl någon oavsiktligt och tidigare inte hatade honom,+ 5 om han till exempel har gått ut i skogen tillsammans med någon för att samla ved och han svingar yxan för att fälla ett träd men yxhuvudet lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör, då ska han fly till en av dessa städer för att rädda sitt liv.+ 6 Det får inte vara så långt till staden att blodshämnaren+ kan hinna upp dråparen och i vrede* övermanna och döda honom. Han förtjänar ju inte att dö, eftersom han inte tidigare hatade sin medmänniska.+ 7 Det är därför jag befaller er: ’Avskilj tre städer.’

8 När Jehova, er Gud, utvidgar ert område, som han med ed lovade era förfäder,+ och ger er hela det land som han lovade att ge era förfäder,+ 9 förutsatt att ni troget följer alla dessa bud som jag ger er i dag, nämligen att älska Jehova, er Gud, och alltid vandra på hans vägar,+ då ska ni utöver de tre första städerna avskilja tre städer till.+ 10 På det här sättet kommer inget oskyldigt blod att utgjutas+ i det land som Jehova, er Gud, ger er som egendom,* och ingen blodskuld ska vila på er.+

11 Men om en man hatar någon+ och överfaller honom och skadar honom så att han dör, och mannen flyr till en av dessa städer, 12 då ska de äldste i hans stad låta hämta honom och överlämna honom i blodshämnarens hand. Han ska dö.+ 13 Du* ska inte känna medlidande med honom. Du ska avlägsna skulden för oskyldigt blod från Israel,+ så att det går bra för dig.

14 När du har fått ditt område i landet som Jehova, din Gud, ska ge dig som egendom, får du inte flytta din grannes gränsmärken+ och ändra på de gränser som era förfäder har dragit upp.

15 Ett enda vittne kan inte fälla* någon för en orätt handling eller synd.+ Det krävs två eller tre vittnen* för att en sak ska kunna fastställas.+ 16 Om någon ondskefullt vittnar falskt och anklagar någon annan för att ha syndat,+ 17 ska båda parter i tvisten träda fram inför Jehova och inför de tjänstgörande prästerna och domarna.+ 18 Domarna ska grundligt undersöka saken,+ och om vittnet har ljugit och riktat en falsk anklagelse mot sin broder 19 ska han själv drabbas av det som han hade planerat att göra mot sin broder.+ Ni ska avlägsna det som är ont ur er mitt.+ 20 Alla ska höra talas om det, och ingen bland er kommer någonsin att våga göra något liknande.+ 21 Du* ska inte känna något medlidande:+ liv för liv,* öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.+

20 När ni drar ut i strid mot era fiender och ni ser deras hästar och stridsvagnar och en armé som är större än er, ska ni inte bli rädda för dem, för Jehova, er Gud, som förde er ut ur Egypten, är med er.+ 2 Innan ni drar ut i strid ska prästen träda fram och tala till folket.+ 3 Han ska säga till dem: ’Lyssna, Israel, ni är på väg ut i strid mot era fiender. Tappa inte modet. Var inte rädda och oroliga, och bli inte skräckslagna för dem, 4 för Jehova, er Gud, drar ut med er för att strida mot era fiender och rädda er.’+

5 Förmännen ska också tala till folket: ’Har någon byggt ett hus men inte flyttat in* än? Han kan återvända hem, så att han inte dör i striden och någon annan får ta över* huset. 6 Har någon planterat en vingård men inte börjat skörda? Han kan återvända hem, så att han inte dör i striden och någon annan får skörda. 7 Har någon förlovat sig med en kvinna men ännu inte gift sig med henne? Han kan återvända hem,+ så att han inte dör i striden och någon annan gifter sig med henne.’ 8 Förmännen ska också fråga folket: ’Är det någon som är rädd och saknar mod?+ Han ska återvända hem, så att han inte får sina bröder att också tappa modet.’*+ 9 När förmännen har sagt detta till folket ska de välja ut befälhavare som ska leda dem.

10 När ni kommer till en stad som ni tänker anfalla måste ni först ange fredsvillkoren.+ 11 Om staden godtar villkoren och öppnar portarna ska alla invånare tillhöra er, och de ska utföra tvångsarbete och tjäna er.+ 12 Men om staden vägrar sluta fred och väljer att kriga mot er ska ni belägra den, 13 och Jehova, er Gud, ska ge staden i er hand, och ni ska döda alla män i den med svärd. 14 Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, hela bytet, får ni behålla själva.+ Ni ska ta för er av bytet från era fiender, som Jehova, er Gud, har gett er.+

15 Så ska ni göra med alla städer som ligger väldigt långt borta och inte tillhör folken i närheten. 16 Men i de städer som tillhör dessa folk, de städer som Jehova, er Gud, ska ge er som egendom,* ska ni inte skona något levande.*+ 17 Ni ska fullständigt utplåna* dem, hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,+ precis som Jehova, er Gud, har befallt er, 18 så att de inte lär er att följa alla deras avskyvärda seder som de har i sin gudsdyrkan och ni syndar mot Jehova, er Gud.+

19 Om ni belägrar en stad under lång tid och strider mot den för att inta den får ni inte sätta yxan i träden och fälla dem. Ni kan äta frukten från dem, men ni ska inte hugga ner dem.+ Markens träd är väl inte era fiender som ni måste belägra? 20 Ni får bara fälla dem om ni är säkra på att träden inte bär ätlig frukt. Då kan ni hugga ner dem och använda dem till att bygga belägringsverk och belägra staden som ni för krig mot tills den faller.

21 Om man hittar någon som dödats ute på ett fält i det land som Jehova, er Gud, ger er som egendom och man inte vet vem som slog ihjäl honom, 2 ska de äldste och domarna+ gå ut och mäta avståndet från den döda kroppen till städerna runt omkring. 3 De äldste i den stad som ligger närmast kroppen ska sedan välja ut en kviga som aldrig har använts i arbete och som aldrig har gått under ok. 4 Och de äldste i staden ska föra ner kvigan till en dal där det rinner vatten och där ingen odlar eller sår. Där ska de bryta nacken av kvigan.+

5 Och de levitiska prästerna ska träda fram, för det är dem som Jehova, er Gud, har utvalt för att de ska utföra tjänst för honom+ och välsigna i Jehovas namn.+ De ska berätta hur alla tvister som gäller våldshandlingar ska lösas.+ 6 Sedan ska alla de äldste i staden som ligger närmast den döda kroppen tvätta sina händer+ över kvigan som de bröt nacken av i dalen 7 och försäkra: ’Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett det utgjutas. 8 Jehova, låt inte ditt folk Israel, som du har friköpt,+ hållas ansvariga för detta, och låt inte skulden för oskyldigt blod vila på ditt folk Israel.’+ Då kommer de inte att hållas ansvariga för blodskulden. 9 Om ni på det här sättet gör det som är rätt i Jehovas ögon avlägsnas skulden för oskyldigt blod från er mitt.

10 Om du drar ut i strid mot dina fiender och Jehova, din Gud, besegrar dem åt dig och du tar fångar+ 11 och du bland fångarna ser en vacker kvinna som du dras till och vill ha som hustru, 12 ska du föra in henne i ditt hus. Hon ska raka huvudet, klippa naglarna 13 och göra sig av med kläderna hon hade på sig när hon blev tillfångatagen, och hon ska bo i ditt hus. Hon ska gråta över sin far och sin mor en hel månad.+ Sedan får du ligga med henne, och ni ska bli man och hustru. 14 Men om du inte tycker om henne ska du låta henne gå+ vart hon själv vill. Du får däremot inte sälja henne eller behandla henne hårt, eftersom du har förödmjukat henne.

15 Om en man har två hustrur och han älskar den ena mer än den andra* och båda har fött söner åt honom men den förstfödde är son till den kvinna som är mindre älskad,+ 16 får han inte, den dag han fördelar arvet, favorisera sonen till den kvinna han älskar mer på bekostnad av sonen till den han älskar mindre, han som är förstfödd. 17 Han måste erkänna den förstfödde, sonen till den han älskar mindre, och ge honom dubbel del av allt han har. Han är den förstfödde,* och förstfödslorätten tillhör honom.+

18 Om en man har en son som är omedgörlig och upprorisk och som inte lyder sin far och sin mor+ och de har försökt tillrättavisa honom men han vägrar lyssna,+ 19 ska föräldrarna föra ut honom till de äldste i stadsporten, 20 och de ska säga till de äldste i staden: ’Vår son är omedgörlig och upprorisk, och han vägrar lyssna på oss. Han är en frossare+ och dricker för mycket.’+ 21 Då ska alla män i staden stena honom till döds. Så ska ni avlägsna det som är ont ur er mitt, och hela Israel ska höra talas om det och känna fruktan.+

22 Om någon begår en synd som är belagd med dödsstraff och han avrättas+ och hängs upp på en påle,+ 23 får hans döda kropp inte hänga kvar på pålen över natten.+ Ni måste se till att kroppen begravs samma dag, för den som har blivit upphängd är förbannad av Gud,+ och ni ska inte orena det land som Jehova, er Gud, ger er som egendom.*+

22 Om du får syn på en tjur eller ett får som har sprungit bort får du inte ignorera det.+ Du måste leda tillbaka djuret till ägaren.* 2 Men om ägaren inte bor i närheten eller om du inte vet vem ägaren är, ska du ta med djuret hem, och det ska vara kvar hos dig tills ägaren kommer och frågar efter det. Då ska du lämna tillbaka det till honom.+ 3 Du ska göra likadant om du hittar en åsna, ett klädesplagg eller något annat som någon har förlorat. Du får inte ignorera det.

4 Om du ser att en åsna eller en tjur har fallit på vägen får du inte ignorera det. Du måste hjälpa ägaren att resa upp djuret.+

5 En kvinna får inte klä sig som en man, och en man får inte klä sig som en kvinna. Den som gör det är avskyvärd för Jehova, din Gud.

6 Om du är ute och går och får syn på ett fågelbo med ungar eller ägg som fågelmamman ligger på, antingen i ett träd eller på marken, får du inte ta både mamman och ungarna.+ 7 Du måste låta mamman flyga sin väg, men ungarna får du ta. Om du gör så ska det gå bra för dig och du ska få leva länge.

8 När du bygger ett nytt hus ska du bygga en mur som skydd runt taket,+ så att du inte drar blodskuld över din familj om någon skulle falla ner från det.

9 Du ska inte så något mellan rankorna i din vingård.+ Om du gör det tillfaller både grödan och druvskörden helgedomen.

10 Du ska inte plöja med en tjur och en åsna tillsammans.+

11 Du ska inte bära kläder som är gjorda av en blandning av ull och lin.+

12 Du ska göra tofsar i de fyra hörnen på din mantel.+

13 Om en man gifter sig med en kvinna och ligger med henne men sedan börjar hata* henne 14 och anklagar henne för skamligt uppförande och ger henne dåligt rykte genom att säga: ’Jag gifte mig med den här kvinnan, men när jag låg med henne fann jag inget bevis på att hon var oskuld’, 15 ska kvinnans föräldrar gå till de äldste i stadsporten och lägga fram bevis för att hon var oskuld. 16 Kvinnans far ska säga till de äldste: ’Jag lät den här mannen få min dotter som hustru, men nu hatar han* henne 17 och anklagar henne för skamligt uppförande och påstår att hon inte var oskuld. Men här är beviset på att min dotter var oskuld.’ Föräldrarna ska sedan breda ut tygstycket inför de äldste i staden. 18 De äldste+ i staden ska hämta mannen och straffa honom.+ 19 De ska döma honom att betala 100 siklar* silver och ge dem till kvinnans far, för mannen har vanärat en kvinna* i Israel.+ Hon ska fortsätta att vara hans hustru, och han får aldrig någonsin skilja sig från henne.

20 Men om anklagelsen stämmer och det inte finns något bevis för att kvinnan var oskuld, 21 ska de föra henne till ingången till hennes fars hus, och där ska männen i staden stena henne till döds, därför att hon har gjort något skamligt+ i Israel. Hon har gjort sig skyldig till sexuell omoral* i sin fars hus.+ Så ska ni avlägsna det som är ont ur er mitt.+

22 Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru ska de straffas med döden, både mannen som låg med kvinnan och kvinnan själv.+ Så ska ni avlägsna det som är ont från Israel.

23 Om en kvinna* är förlovad med en man och en annan man träffar på henne i staden och ligger med henne, 24 då ska ni föra ut dem till stadsporten och stena dem till döds, kvinnan för att hon inte skrek på hjälp i staden och mannen för att han förödmjukade någon annans hustru.+ Så ska ni avlägsna det som är ont ur er mitt.

25 Men om det var utanför staden som mannen träffade den förlovade kvinnan och han övermannade henne och låg med henne, då är det bara mannen som låg med henne som ska dö. 26 Du ska inte straffa kvinnan. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden, för detta är som när en man överfaller en annan man och mördar honom.*+ 27 Det var ju utanför staden som han träffade den förlovade kvinnan, och hon skrek, men det var ingen som kunde hjälpa henne.

28 Om en man träffar på en kvinna* som inte är förlovad och han tar tag i henne och ligger med henne och de blir upptäckta,+ 29 då ska mannen som låg med henne ge hennes far 50 siklar* silver, och hon ska bli hans hustru.+ Eftersom han förödmjukade henne får han aldrig någonsin skilja sig från henne.

30 Ingen man får ta sin fars hustru, för då vanärar han sin far.*+

23 Ingen som har blivit kastrerad genom att ha fått testiklarna krossade eller som har fått könsorganet avskuret får bli en del av Jehovas församling.+

2 Ingen som är född utanför äktenskapet får bli en del av Jehovas församling.+ Inte ens hans avkomlingar i tionde generationen får bli en del av Jehovas församling.

3 Ingen ammonit eller moabit får någonsin bli en del av Jehovas församling.+ Inte ens deras avkomlingar i tionde generationen får bli en del av Jehovas församling, 4 eftersom de inte gav er mat och vatten när ni var på väg från Egypten+ och eftersom de lejde Bịleam, Beors son, från Petor i Mesopotamien, för att han skulle förbanna* er.+ 5 Men Jehova, er Gud, vägrade lyssna på Bịleam.+ I stället vände Jehova, er Gud, förbannelsen till en välsignelse,+ eftersom Jehova, er Gud, älskar er.+ 6 Ni ska aldrig någonsin bidra till deras frid och välgång.+

7 Ni ska inte hata edoméerna, för de är era bröder.+ Ni ska inte hata egyptierna, för ni var en gång invandrare i deras land.+ 8 Deras barn i tredje generationen kan få bli en del av Jehovas församling.

9 När ni ligger i krig med era fiender måste männen i lägret hålla sig borta från allt som kan göra dem orena.*+ 10 Om en man blir oren på grund av en nattlig sädesuttömning+ ska han gå ut utanför lägret, och han får inte komma tillbaka 11 förrän det blir kväll och han har tvättat sig med vatten. Vid solnedgången får han komma tillbaka in i lägret.+ 12 Det ska finnas en avskild plats* utanför lägret dit du kan gå när du behöver uträtta dina behov. 13 Tillsammans med dina vapen ska du ha en pinne. Och när du behöver sätta dig på huk ska du gräva ett hål med den, och sedan ska du täcka över din avföring. 14 Jehova, er Gud, vandrar omkring i ert läger+ för att befria er och för att överlämna era fiender till er. Därför måste ert läger vara heligt.+ Låt honom inte se något motbjudande hos er så att han vänder sig bort från er.

15 En slav som har rymt och som kommer till dig får du inte utlämna till hans herre. 16 Låt honom stanna bland er och själv välja vilken stad han vill bo i. Du får inte behandla honom illa.+

17 Ingen av Israels döttrar får bli tempelprostituerad+ och inte heller någon av Israels söner.+ 18 Det som har betalats till en kvinnlig prostituerad eller det som har betalats* till en manlig prostituerad* får aldrig föras in i Jehovas, din Guds, hus för att uppfylla ett löfte, för bådadera är något avskyvärt för Jehova, din Gud.

19 Du får inte kräva ränta av din broder,+ varken på pengar, mat eller något annat som man kan ta ränta på. 20 Du får kräva ränta av en utlänning,+ men inte av din broder.+ Då kan Jehova, din Gud, välsigna dig i allt du gör i det land som ska bli din egendom.+

21 Om du ger ett löfte åt Jehova, din Gud,+ ska du inte dröja med att infria det.+ För Jehova, din Gud, kräver att du infriar det. Annars betraktas det som synd.+ 22 Men om du låter bli att ge ett löfte begår du ingen synd.+ 23 De ord som har kommit över dina läppar ska du hålla.+ Ett löfte som du har gett av egen fri vilja* till Jehova, din Gud, måste du hålla.+

24 Om du går in i någon annans vingård får du äta druvor tills du blir mätt, men du får inte lägga något i din korg.+

25 Om du går in på någon annans sädesfält får du plocka mogna ax med händerna, men du får inte använda skäran på någon annans fält.+

24 Om en man gifter sig med en kvinna men upptäcker något opassande* hos henne och inte vill ha henne längre, då ska han skriva ett skilsmässointyg+ och ge det till henne och skicka bort henne från sitt hus.+ 2 När hon har flyttat ifrån honom får hon gifta om sig med en annan man.+ 3 Om den andre mannen också börjar hata* henne och skriver ett skilsmässointyg och ger det till henne och skickar bort henne från sitt hus eller om han dör, 4 får inte hennes förste man, som skickade bort henne, ta tillbaka henne som hustru, för hon är oren för honom. Det skulle vara avskyvärt för Jehova. Ni får inte föra in synd i det land som Jehova, er Gud, ger er som egendom.*

5 En nygift man ska inte tjänstgöra i armén eller tilldelas några andra plikter. Han ska vara frikallad ett år och vara hemma och glädja sin hustru.+

6 Ingen får ta en handkvarn eller den övre kvarnstenen som säkerhet för ett lån,*+ för det skulle innebära att man tar någons möjlighet att uppehålla livet* som säkerhet.

7 Om det visar sig att en man har rövat bort en av sina medisraeliter och behandlat honom illa och sålt honom,+ ska han dö.+ Ni ska avlägsna det som är ont ur er mitt.+

8 Vid ett utbrott av spetälska* måste du noga följa de levitiska prästernas anvisningar.+ Se till att göra precis som jag har befallt dem. 9 Kom ihåg vad Jehova, din Gud, gjorde med Mirjam när ni var på väg från Egypten.+

10 Om du ger ett lån till någon+ får du inte gå in i hans hus för att hämta det som han har erbjudit dig som säkerhet. 11 Du ska stå kvar utanför, och mannen som fått lånet ska komma ut till dig med det han har erbjudit som säkerhet. 12 Och om mannen är fattig ska du inte gå och lägga dig medan du fortfarande har kvar hans mantel som säkerhet.+ 13 Du måste lämna tillbaka den innan solen går ner, så att han kan ha på sig sin mantel när han går och lägger sig.+ Då kommer han att be om välsignelse för dig, och Jehova, din Gud, kommer att betrakta din handling som rättfärdig.

14 Du ska inte bedra en inhyrd arbetare som är fattig och utsatt, oavsett om det är en av dina bröder eller en invandrare som har bosatt sig i någon av dina städer* i landet.+ 15 Du ska ge honom hans lön samma dag,+ innan solen går ner, för han är fattig och beroende av sin lön för att kunna överleva. Annars kommer han att ropa till Jehova på grund av dig, och du blir skyldig till synd.+

16 Fäder ska inte straffas med döden för något som deras barn har gjort, och barn ska inte straffas med döden för något som deras fäder har gjort.+ Man ska bara straffas med döden för sin egen synd.+

17 Du ska inte vara orättvis när du dömer en invandrare eller en som är faderlös,*+ och du ska inte ta en änkas kläder som säkerhet för ett lån.*+ 18 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Jehova, din Gud, befriade* dig därifrån.+ Det är därför jag ger dig den här befallningen.

19 När du har bärgat skörden på din åker och glömt en kärve där, ska du inte gå tillbaka och hämta den. Den ska vara kvar till invandrarna, de faderlösa* och änkorna,+ så att Jehova, din Gud, kan välsigna dig i allt du gör.+

20 När du har slagit ner oliverna på ditt olivträd ska du inte gå tillbaka och göra det en gång till. Det som finns kvar ska lämnas åt invandrarna, de faderlösa* och änkorna.+

21 När du har plockat druvorna i din vingård ska du inte gå tillbaka och samla in dem som har blivit kvar. De ska vara kvar till invandrarna, de faderlösa* och änkorna. 22 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten. Det är därför jag ger dig den här befallningen.

25 När det uppstår en konflikt mellan två män kan de vända sig till domarna.+ De ska döma i fallet och frikänna den oskyldige och döma den skyldige.*+ 2 Om den skyldige* ska pryglas+ ska domaren befalla honom att lägga sig ner, och han ska bli pryglad i domarens närvaro. Antalet slag ska stå i proportion till det onda han gjort. 3 Han kan få högst 40 slag,+ inte fler. Man får inte slå honom fler gånger, för er medbroder får inte bli förödmjukad inför er.

4 Bind inte ihop munnen på en oxe* som tröskar.+

5 Om flera bröder bor i närheten av varandra och en av dem dör utan att ha fått någon son, får den dödes hustru inte gifta om sig med någon utanför släkten. Hennes svåger ska ta henne till hustru och gå in till henne. Han ska göra sin plikt genom att gifta sig med sin brors änka.*+ 6 Hennes förstfödde son ska få den döde broderns namn,+ så att hans namn inte utplånas från Israel.+

7 Men om mannen vägrar gifta sig med sin brors änka ska hon gå till de äldste i stadsporten och säga: ’Min svåger vill inte föra sin brors namn vidare i Israel. Han vägrar göra sin plikt som svåger och gifta sig med mig.’ 8 De äldste i staden ska kalla dit honom och prata med honom. Om han håller fast vid att han inte vill gifta sig med henne 9 ska hans svägerska gå fram till honom inför de äldste och dra av honom sandalen,+ spotta honom i ansiktet och säga: ’Så gör man med den som inte vill föra sin brors släkt* vidare.’ 10 Från och med då ska hans släkt i Israel gå under namnet ’Den sandallöses hus’.

11 Om två män slåss med varandra och den enes hustru ingriper för att hjälpa sin man och tar tag i den andre mannens könsorgan, 12 ska du hugga av hennes hand. Du* ska inte känna något medlidande.

13 Du ska inte ha två slags viktstenar i din påse,+ en tung och en lätt. 14 Du ska inte ha två slags efamått*+ i ditt hus, ett stort och ett litet. 15 Du ska använda exakta och rätta vikter och exakta och rätta mått, så att du kan få leva länge i det land som Jehova, din Gud, ger dig.+ 16 För alla som är oärliga och gör sådant är avskyvärda för Jehova, din Gud.+

17 Kom ihåg vad amalekiterna gjorde när ni var på väg från Egypten,+ 18 hur de drabbade samman med er längs vägen och anföll alla som hade sackat efter när ni var trötta och utmattade. De hade ingen respekt för Gud. 19 När Jehova, er Gud, har gett er ro från alla era fiender i det land som Jehova, er Gud, ger er som egendom*+ och låter er ta i besittning, ska ni utplåna amalekiterna från jordens yta så att minnet av dem försvinner.+ Glöm aldrig detta.

26 När du har kommit in i det land som Jehova, din Gud, ger dig som egendom* och har intagit det och bosatt dig där, 2 ska du ta något av det första av skörden* som du bärgar i det land som Jehova, din Gud, ger dig. Du ska lägga det i en korg och gå till den plats där Jehova, din Gud, väljer att fästa sitt namn.+ 3 Och du ska gå till prästen som tjänstgör i de dagarna och säga: ’Jag bekräftar i dag inför Jehova, din Gud, att jag har kommit in i det land som Jehova med ed lovade våra förfäder att ge oss.’+

4 Prästen ska ta emot korgen och ställa den framför Jehovas, din Guds, altare. 5 Inför Jehova, din Gud, ska du sedan säga: ’Min förfader var en aramé+ som levde ett kringflackande liv,* och han drog ner till Egypten+ och bodde där som främling, och det var få i hans hushåll.+ Men där blev han en stor och mäktig nation.+ 6 Egyptierna behandlade oss illa och förtryckte oss och tvingade oss till hårt slavarbete.+ 7 Så vi ropade till Jehova, våra förfäders Gud, och Jehova hörde vår röst och såg hur svårt vi hade det, hur vi plågades och förtrycktes.+ 8 Till slut förde Jehova oss ut ur Egypten med sin starka hand och uträckta arm,+ med skräckinjagande gärningar och med tecken och underverk.+ 9 Sedan förde han oss hit och gav oss det här landet, ett land som flödar av mjölk och honung.+ 10 Nu har jag fört fram det första av skörden från den mark som Jehova har gett mig.’+

Du ska ställa ner korgen inför Jehova, din Gud, och böja dig ner inför Jehova, din Gud. 11 Sedan ska du glädja dig över allt det goda som Jehova, din Gud, har gett dig och din familj, tillsammans med leviterna och invandrarna som bor bland er.+

12 När du under det tredje året, året för tiondet, har samlat ihop allt tionde av din skörd,+ ska du ge det åt leviterna, invandrarna, de faderlösa* och änkorna, och de ska äta sig mätta i era städer.*+ 13 Sedan ska du säga inför Jehova, din Gud: ’Jag har tagit ut den heliga andelen ur mitt hus och gett den åt leviterna, invandrarna, de faderlösa* och änkorna,+ precis som du har befallt mig. Jag har inte överträtt eller försummat dina bud. 14 Jag har inte ätit av det heliga när jag haft sorg, och jag har inte rört vid det när jag varit oren, och jag har inte använt det i förbindelse med de döda. Jag har lyssnat till dig, Jehova, min Gud, och gjort precis som du har befallt mig. 15 Blicka ner från himlen, din heliga boning, och välsigna ditt folk Israel och det land som du har gett oss,+ precis som du med ed lovade våra förfäder,+ ett land som flödar av mjölk och honung.’+

16 I dag befaller Jehova, er Gud, er att hålla dessa lagar och föreskrifter. Ni ska rätta er efter dem och följa dem av hela ert hjärta+ och hela er själ.* 17 I dag har ni fått Jehovas ord på att han ska vara er Gud, om ni vandrar på hans vägar och följer hans föreskrifter,+ bud+ och lagar+ och om ni lyssnar till hans röst. 18 Och i dag har Jehova fått ert ord på att ni ska vara hans folk, hans särskilda* egendom,+ som han har lovat er, och att ni ska hålla alla hans bud. 19 Han ska sätta er högt över alla andra nationer som han har gjort,+ precis som han har lovat. Om ni visar att ni är ett folk som är heligt för Jehova, er Gud,+ kommer ni att bli ett lovprisat, väl omtalat och ärat folk.”

27 Mose och de äldste i Israel befallde sedan folket: ”Håll alla bud som jag ger er i dag. 2 Och den dag ni går över Jordan och in i det land som Jehova, er Gud, ger er ska ni resa stora stenar och täcka dem med puts.*+ 3 När ni har gått över ska ni skriva alla orden i den här lagen på dem. Då får ni komma in i det land som Jehova, er Gud, ger er, ett land som flödar av mjölk och honung, precis som Jehova, era förfäders Gud, har lovat er.+ 4 När ni har gått över Jordan ska ni resa dessa stenar på berget Ebal+ och täcka dem med puts,* precis som jag befaller er i dag. 5 Ni ska också bygga ett altare där åt Jehova, er Gud, ett altare av stenar. Ni ska inte bearbeta stenarna med järnverktyg.+ 6 Ni ska bygga altaret åt Jehova, er Gud, av hela stenar och offra brännoffer åt Jehova, er Gud, på det. 7 Ni ska offra gemenskapsoffer+ och äta dem där,+ och ni ska glädja er inför Jehova, er Gud.+ 8 Och på stenarna ska ni klart och tydligt skriva lagens alla ord.”+

9 Sedan talade Mose och de levitiska prästerna till hela Israels folk och sa: ”Stilla er och lyssna, Israel. I dag har ni blivit Jehovas, er Guds, folk.+ 10 Ni ska lyssna till Jehova, er Gud, och följa hans bud+ och hans föreskrifter som jag ger er i dag.”

11 Den dagen gav Mose folket dessa anvisningar: 12 ”När ni har gått över Jordan ska dessa stammar ställa sig på berget Gerissịm+ och välsigna folket: Simeon, Levi, Juda, Isạskar, Josef och Benjamin. 13 Och dessa stammar ska ställa sig på berget Ebal+ och uttala förbannelsen: Ruben, Gad, Aser, Sẹbulon, Dan och Nạftali. 14 Och leviterna ska med hög röst säga till hela Israels folk:+

15 ’Förbannad är den som gör en skulpterad bild+ eller en metallstaty*+ – något avskyvärt för Jehova,+ tillverkat av en hantverkare* – och som gömmer den.’ (Och hela folket ska svara: ’Amen!’*)

16 ’Förbannad är den som behandlar sin far eller mor med förakt.’+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

17 ’Förbannad är den som flyttar sin grannes gränsmärke.’+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

18 ’Förbannad är den som får en blind att gå vilse.’+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

19 ’Förbannad är den som är orättvis när han dömer+ en invandrare, faderlös* eller änka.’+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

20 ’Förbannad är den som ligger med sin fars hustru, för han har vanärat sin far.’*+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

21 ’Förbannad är den som har sex med ett djur.’+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

22 ’Förbannad är den som ligger med sin syster, sin fars dotter eller sin mors dotter.’+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

23 ’Förbannad är den som ligger med sin svärmor.’+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

24 ’Förbannad är den som lägger sig i bakhåll för någon och slår ihjäl honom.’+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

25 ’Förbannad är den som tar emot mutor för att döda en oskyldig.’*+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

26 ’Förbannad är den som inte lever efter orden i denna lag och som inte följer dem.’+ (Och hela folket ska säga: ’Amen!’)

28 Och om du lyssnar till Jehova, din Gud, och är noga med att följa alla hans bud som jag ger dig i dag, så ska Jehova, din Gud, sätta dig högt över alla andra nationer på jorden.+ 2 Och alla dessa välsignelser ska nå fram till dig och komma över dig,+ därför att du fortsätter att lyssna till Jehova, din Gud:

3 Välsignad ska du vara inne i staden, och välsignad ska du vara ute på landet.+

4 Välsignade ska dina barn* vara,+ och välsignade ska skördarna från din mark och dina hjordars avkomma, kalvarna och lammen, vara.+

5 Välsignad ska din korg vara+ och välsignat ditt baktråg.+

6 Välsignad ska du vara överallt där du går och i allt du gör.*

7 Jehova ska låta dina fiender som angriper dig lida nederlag.+ De ska anfalla från ett håll men tvingas fly åt sju håll.+ 8 Jehova ska ge påbud om en välsignelse över dina förrådshus+ och över allt ditt arbete. Jehova, din Gud, ska välsigna dig i det land som han ger dig. 9 Jehova ska göra dig till sitt heliga folk,+ precis som han med ed lovade dig,+ därför att du håller Jehovas, din Guds, bud och vandrar på hans vägar. 10 Alla folk på jorden ska inse att du bär Jehovas namn,+ och de ska vara rädda för dig.+

11 Jehova ska ge dig ett överflöd, många barn, stora hjordar och bördig mark,+ i det land som Jehova lovade dina förfäder att ge dig.+ 12 Jehova ska öppna himlen, sitt välfyllda förrådshus, och ge ditt land regn i rätt tid+ och välsigna allt du gör. Många folk ska låna av dig, men själv ska du inte behöva låna något.+ 13 Jehova ska göra dig till huvud och inte till svans. Du ska vara överst+ och aldrig underst, om du lyder Jehovas, din Guds, bud som jag ger dig i dag och troget följer dem. 14 Du ska inte vika av från något av de bud som jag ger dig i dag, vare sig åt höger eller åt vänster,+ för att följa andra gudar och tillbe* dem.+

15 Men om du inte lyssnar till Jehova, din Gud, och inte är noga med att följa alla hans bud och stadgar som jag ger dig i dag, ska alla dessa förbannelser hinna upp dig och komma över dig:+

16 Förbannad ska du vara inne i staden, och förbannad ska du vara ute på landet.+

17 Förbannad ska din korg vara+ och förbannat ditt baktråg.+

18 Förbannade ska dina barn* vara,+ och förbannade ska skördarna från din mark och dina kalvar och lamm vara.+

19 Förbannad ska du vara överallt där du går och i allt du gör.

20 Jehova ska sända förbannelse, förvirring och straff över dig i allt du gör, tills du utplånas och snabbt förgås för att du har gjort det som är ont och övergett honom.*+ 21 Jehova ska låta hemska sjukdomar hålla dig i ett fast grepp, tills han har utplånat dig från det land som du ska inta.+ 22 Jehova ska låta dig drabbas av tuberkulos, brännande feber,+ inflammation, feberhetta, svärd,+ förbrända skördar och mjöldagg,*+ och allt detta ska förfölja dig tills du har förintats. 23 Himlen ovanför dig ska bli som koppar och jorden under dig som järn.+ 24 Jehova ska låta det regna sand och stoft från himlen. Det ska falla ner över dig och ditt land tills du har blivit förintad. 25 Jehova ska låta dina fiender besegra dig.+ Du ska anfalla dem från ett håll men tvingas fly åt sju håll. Alla jordens riken ska bli förskräckta när de ser vad som drabbar dig.+ 26 Och dina stupade ska bli mat åt himlens alla fåglar och markens alla djur, och ingen kommer att skrämma bort dem.+

27 Jehova ska slå dig med Egyptens bölder och med hemorrojder, eksem och utslag, som du inte kan botas från. 28 Jehova ska slå dig med galenskap, blindhet+ och förvirring.* 29 Mitt på dagen ska du famla omkring som en blind famlar i mörkret.+ Du ska inte lyckas med något du gör. Du ska ständigt bli lurad och utnyttjad, och ingen kommer att rädda dig.+ 30 Du ska förlova dig med en kvinna, men hon ska bli våldtagen av en annan man. Du ska bygga ett hus, men du ska inte få bo i det.+ Du ska plantera en vingård, men du ska inte få skörda frukten.+ 31 Din tjur ska slaktas framför ögonen på dig, men du ska inte få äta något av köttet. Din åsna ska bli stulen mitt framför näsan på dig, och du ska aldrig få se den igen. Dina fiender ska ta dina får, och ingen ska hjälpa dig. 32 Ett främmande folk ska ta dina söner och döttrar+ medan du ser på, och du ska alltid längta efter dem, men du ska vara maktlös. 33 Din skörd och allt du arbetat så hårt med ska ett folk som du inte känner äta upp,+ och du ska ständigt bli bedragen och kuvad. 34 Du kommer att drivas till vansinne av det du tvingas se.

35 Jehova ska slå dig med smärtsamma och obotliga bölder på knäna och benen, ja på hela kroppen, från topp till tå. 36 Jehova ska driva bort dig och den kung som du sätter över dig till en nation som varken du eller dina förfäder har hört talas om.+ Där ska du tillbe andra gudar, gudar av trä och sten.+ 37 Och alla de folk som Jehova för bort dig till ska bli förskräckta över det som drabbar dig, och du ska bli föraktad* och förlöjligad av dem.+

38 Du ska så mycket på åkern men skörda lite,+ för gräshopporna ska äta upp det. 39 Du ska plantera vingårdar och odla dem, men du ska inte få dricka något vin eller skörda något,+ för larver ska äta upp det. 40 Du ska ha olivträd i hela ditt område, men du kommer inte att få smörja in dig med olja, för oliverna ska falla av. 41 Söner och döttrar ska du få, men du ska inte få behålla dem, för de ska föras bort som fångar.+ 42 Insektssvärmar* ska förstöra alla dina träd och grödorna på dina åkrar. 43 Invandraren som bor hos dig ska höja sig högre och högre över dig, men själv ska du sjunka djupare och djupare. 44 Du ska låna av honom, men han ska inte behöva låna av dig.+ Han ska bli huvud, och du ska bli svans.+

45 Alla dessa förbannelser+ ska förfölja dig, de ska hinna upp dig och komma över dig tills du har blivit förintad,+ därför att du inte lyssnade till Jehova, din Gud, och inte höll de bud och stadgar som han gav dig.+ 46 Och förbannelserna ska drabba dig och dina efterkommande, och de ska vara ett bestående tecken och en varning,+ 47 därför att du inte tjänade Jehova, din Gud, med glädje i hjärtat när du hade ett överflöd av allt.+ 48 Jehova ska sända fiender mot dig, och du ska tvingas tjäna dem.+ Du ska vara hungrig,+ törstig, dåligt klädd och sakna allt. Han ska lägga ett ok av järn på din nacke tills han har förintat dig.

49 Jehova ska sända en nation mot dig fjärran ifrån,+ från världens ände. Den ska slå ner på dig som en örn,+ en nation med ett språk du inte förstår,+ 50 ett folk med hårda ansikten som inte tar hänsyn till de gamla eller skonar de unga.+ 51 De ska äta avkomman av din boskap och grödan på din mark tills du har utplånats. De ska inte låta dig behålla något av säden, det nya vinet eller oljan, kalvarna eller lammen.+ De ska fortsätta tills de har förintat dig. 52 De ska belägra alla dina städer* i landet och stänga in dig tills dina höga och befästa murar faller, de murar som du känner dig trygg bakom. Ja, de ska belägra alla dina städer i hela det land som Jehova, din Gud, har gett dig.+ 53 Fiendens belägring och nöden kommer att bli så svår att du tvingas äta dina egna barn,*+ köttet av de söner och döttrar som Jehova, din Gud, har gett dig.

54 Inte ens den vekaste och känsligaste mannen kommer att ha medkänsla med sin bror eller med sin egen* hustru eller med de barn han har kvar. 55 Han ska inte låta dem få något av köttet från sina barn som han själv tänker äta. För på grund av fiendens hårda belägring och den stora nöden i städerna har han inget annat.+ 56 Och den veka och känsliga kvinnan, hon som aldrig skulle komma på tanken att sätta sina fötter på marken,+ ska inte heller ha någon medkänsla med sin egen* man eller sin son eller sin dotter. 57 Hon ska inte låta dem få något av efterbörden som kommer fram mellan hennes ben eller något av köttet av de barn hon föder. För på grund av fiendens hårda belägring och den stora nöden i städerna kommer hon att äta detta i hemlighet.

58 Om du inte noga följer alla bud i den här lagen, allt som står skrivet i den här boken,+ och inte har respekt för din Guds stora och vördnadsbjudande namn,+ Jehova,+ 59 så ska Jehova sända hemska plågor över dig och dina efterkommande, svåra och långvariga plågor,+ och allvarliga sjukdomar som inte går över. 60 Han ska låta dig drabbas av alla sjukdomar som du var så rädd för i Egypten, och du ska inte bli av med dem. 61 Och dessutom ska Jehova låta dig drabbas av alla möjliga sjukdomar och plågor som inte nämns i boken med denna lag, tills du har blivit förintad. 62 Fast ni har blivit lika många som stjärnorna på himlen+ ska bara några få av er bli kvar,+ därför att ni inte lyssnade till Jehova, er Gud.

63 Och precis som Jehova en gång med glädje gav er framgång och gjorde er till ett stort folk, så ska Jehova med glädje krossa er och förinta er. Ni ska slitas bort från det land som ni nu ska inta.

64 Jehova ska skingra dig bland alla folk, från den ena änden av jorden till den andra,+ och där ska du tvingas tillbe gudar av trä och sten, gudar som varken du eller dina förfäder har känt.+ 65 Du ska inte få någon frid bland de här folken+ eller någon viloplats för din fot, utan Jehova ska ge dig ett ängsligt hjärta,+ trötta ögon och en förtvivlad själ.*+ 66 Och du ska sväva i livsfara och vara skräckslagen både natt och dag, utan att veta om du kommer att överleva. 67 På morgonen ska du säga: ’Om det ändå vore kväll!’ Och på kvällen ska du säga: ’Om det ändå vore morgon!’ Sådan skräck ska du känna på grund av det dina ögon tvingas se. 68 Och Jehova ska föra dig med skepp tillbaka till Egypten, en resa som jag sa att du aldrig skulle behöva göra igen. Där ska ni tvingas sälja er som slavar och slavinnor till fienden, men det kommer inte att finnas någon köpare.”

29 Detta är orden i det förbund som Jehova befallde Mose att ingå med Israels folk i Moab, utöver det förbund som han ingick med dem vid Horeb.+

2 Mose kallade samman hela Israel och sa till dem: ”Ni har själva sett allt vad Jehova gjorde i Egypten med farao, alla hans tjänare och hela hans land,+ 3 de stora straffdomar* som ni såg, de stora tecknen och underverken.+ 4 Men fram till denna dag har Jehova inte gett er ett hjärta som kan förstå, ögon som kan se och öron som kan höra.+ 5 ’Under de 40 år jag ledde er genom vildmarken+ blev varken era kläder eller era sandaler utslitna.+ 6 Ni åt inget bröd, och ni drack inte vin eller andra drycker med alkohol. Jag tog hand om er, för att ni skulle inse att jag är Jehova, er Gud.’ 7 Till slut kom ni hit till den här platsen. Och Sihon, kungen i Hesbon,+ och Og, kungen i Basan,+ drog ut i strid mot oss, men vi besegrade dem.+ 8 Sedan tog vi deras land och gav det som egendom* åt rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam.+ 9 Ni ska därför hålla orden i detta förbund och leva efter dem. Då kommer allt ni gör att lyckas.+

10 Ni står alla i dag inför Jehova, er Gud: era stamöverhuvuden, era äldste, era förmän, alla män i Israel, 11 era barn, era hustrur+ och invandrarna+ som finns i lägret, från den som samlar er ved till den som hämtar upp ert vatten. 12 Ni är här för att träda in i Jehovas, er Guds, förbund, det edsförbund som Jehova, er Gud, ingår med er i dag.+ 13 Genom detta ska han göra er till sitt folk,+ så att han kan bli er Gud,+ precis som han har lovat er och precis som han lovade era förfäder Abraham,+ Isak+ och Jakob.+

14 Det är inte bara med er som jag sluter det här edsförbundet, 15 utan det är både med dem som står här tillsammans med oss i dag inför Jehova, vår Gud, och med dem som inte är tillsammans med oss i dag. 16 (Ni vet ju själva hur vi hade det i Egypten och hur vi tågade fram bland olika folk på vår vandring.+ 17 Och ni såg de vidriga avgudar som de hade, avskyvärda avgudar*+ av trä och sten, silver och guld.) 18 Se till att det inte finns någon bland er i dag, man eller kvinna, släkt eller stam, som vänder sitt hjärta bort från Jehova, vår Gud, och börjar tillbe* dessa folks gudar.+ Det får inte finnas någon rot bland er som frambringar giftig frukt och malört.*+

19 Men om någon hör orden i denna ed och övermodigt tänker: ’Det kommer att gå bra för mig även om jag följer mitt eget hjärta’, vilket skulle förstöra allt* på hans väg, 20 då ska Jehova inte förlåta honom.+ I stället ska Jehovas stora vrede flamma upp mot den mannen, och alla de förbannelser som är skrivna i denna bok ska drabba honom.+ Och Jehova ska utplåna hans namn från jordens yta.* 21 Jehova ska avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, i enlighet med alla förbundets förbannelser som står skrivna i denna lagbok.

22 Den kommande generationen, era barn, och utlänningen som kommer från ett avlägset land ska se plågorna över landet, de katastrofer som Jehova har låtit det drabbas av, 23 svavel och salt och eld, så att det varken går att så eller få något att gro i landet och så att ingenting kan växa där, en ödeläggelse som liknar den i Sodom, Gomorra,+ Adma och Sẹbojim,+ som Jehova förstörde i sin vrede och sitt raseri. 24 Då kommer de och alla folk att undra: ’Varför har Jehova gjort så här mot detta land?+ Varför flammade hans vrede upp?’ 25 Och de ska få till svar: ’Det var för att de övergav det förbund+ som Jehova, deras förfäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egypten.+ 26 De började tillbe andra gudar och böjde sig ner för dem, gudar som de inte kände och som han inte hade gett dem lov att tillbe.*+ 27 Då flammade Jehovas vrede upp mot landet, och han lät alla de förbannelser som står skrivna i denna bok drabba det.+ 28 I vrede, raseri och ursinne ryckte Jehova upp dem ur deras jord+ och förvisade dem till ett annat land, där de är än i dag.’+

29 Det som är dolt tillhör Jehova, vår Gud,+ men det som har uppenbarats tillhör oss och våra avkomlingar för evigt, så att vi kan följa alla ord i denna lag.+

30 När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har lagt fram för dig,+ och du bland alla de nationer dit Jehova, din Gud, har skingrat dig+ tänker tillbaka på* dessa ord+ 2 och återvänder till Jehova, din Gud,+ av hela ditt hjärta och hela din själ*+ och lyssnar till honom och gör allt som jag befaller dig i dag, både du och dina barn, 3 då ska Jehova, din Gud, föra dig tillbaka från fångenskapen.+ Han ska visa dig barmhärtighet+ och samla dig från alla de nationer som Jehova, din Gud, har skingrat dig till.+ 4 Även om du har skingrats till världens ände ska Jehova, din Gud, samla in dig och föra dig tillbaka.+ 5 Jehova, din Gud, ska föra in dig i det land som dina förfäder fick som egendom, och det ska bli ditt.+ Han ska göra så att det går bra för dig och se till att ni blir fler än era förfäder. 6 Jehova, din Gud, ska rena* ditt hjärta och dina efterkommandes hjärta,+ så att du älskar Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och hela din själ* och kan få leva.+ 7 Och Jehova, din Gud, ska sedan låta alla dessa förbannelser drabba dina fiender, de som hatade och förföljde dig.+

8 Då ska du börja lyssna till Jehova igen och hålla alla hans bud som jag ger dig i dag. 9 Jehova, din Gud, ska ge dig framgång i allt du gör.+ Han ska ge dig många barn, stora hjordar och rika skördar. Jehova ska med glädje välsigna dig igen, precis som han med glädje välsignade dina förfäder.+ 10 För då kommer du att lyssna till Jehova, din Gud, och hålla hans bud och stadgar, som står skrivna i den här lagboken, och du kommer att återvända till Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och hela din själ.*+

11 Det här budet, som jag ger dig i dag, är inte svårt för dig, inte heller är det utom räckhåll* för dig.+ 12 Det finns inte i himlen, så att du måste fråga: ’Vem kan stiga upp till himlen och hämta det åt oss, så att vi kan få höra det och följa det?’+ 13 Inte heller finns det på andra sidan havet, så att du måste fråga: ’Vem kan korsa havet och hämta det åt oss, så att vi kan få höra det och följa det?’ 14 Nej, ordet finns mycket nära dig, i din egen mun och i ditt eget hjärta,+ så att du kan följa det.+

15 Jag ger dig i dag ett val: liv och lycka eller död och olycka.+ 16 Om du lyssnar till Jehovas, din Guds, bud som jag ger dig i dag och älskar Jehova, din Gud,+ vandrar på hans vägar och följer hans bud, stadgar och lagar,* då ska du få leva+ och få många avkomlingar, och Jehova, din Gud, ska välsigna dig i det land som du ska få som egendom.+

17 Men om ni vänder er bort från Gud+ och inte lyssnar utan lockas att böja er ner och tillbe* andra gudar,+ 18 så säger jag er i dag att ni ska gå under.+ Ni ska inte få leva länge i det land som ni nu går över Jordan för att inta. 19 I dag lägger jag fram för er livet och döden, välsignelsen och förbannelsen.+ Himlen och jorden blir vittnen till ert val. Ni ska välja livet för att få leva,+ ni och era efterkommande,+ 20 genom att älska Jehova, er Gud,+ lyssna till honom och hålla fast vid honom.+ För Jehova ger er liv och kan låta er leva länge i det land som han lovade att ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob.”+

31 Sedan gick Mose ut och talade dessa ord till hela Israel. 2 Han sa till dem: ”Jag är nu 120 år gammal.+ Jag kan inte längre leda er,* för Jehova har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå över Jordan.’+ 3 Det är Jehova, er Gud, som går över framför er. Han ska förinta dessa folk inför er, och ni ska driva undan dem.+ Det är Josua som ska leda er över floden,+ precis som Jehova har sagt. 4 Jehova ska göra likadant med dem som han gjorde med Sihon+ och Og,+ amoréernas kungar, och med deras land, när han förintade dem.+ 5 Jehova ska besegra dem åt er, och ni ska göra med dem precis som jag har befallt er.+ 6 Var modiga och starka.+ Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem,+ för Jehova, er Gud, går själv med er. Han ska inte svika er eller överge er.”+

7 Mose kallade sedan till sig Josua och sa till honom inför alla israeliterna: ”Var modig och stark,+ för det är du som ska föra det här folket in i det land som Jehova lovade deras förfäder att ge dem, och du ska göra det till folkets egendom.*+ 8 Jehova ska gå framför dig, och han ska vara med dig.+ Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd eller orolig.”+

9 Sedan skrev Mose ner denna lag+ och gav den till de levitiska prästerna, de som bär Jehovas förbundsark, och till alla äldste i Israel. 10 Mose gav dem befallningen: ”Vid slutet av vart sjunde år, vid den bestämda tiden under efterskänkningsåret,+ under lövhyddohögtiden,+ 11 när hela Israel träder fram inför Jehova,+ er Gud, på den plats som han väljer ut, ska ni läsa upp den här lagen så att hela Israel får höra den.+ 12 Samla hela folket+ – männen, kvinnorna, barnen* och invandrarna som bor i era städer.* De ska lyssna och lära sig mer om Jehova, er Gud, så att de får djup respekt för honom och är noga med att hålla allt som står i den här lagen. 13 Då ska era barn, som inte känner till lagen, lyssna+ och lära sig att ha djup respekt för Jehova, er Gud, så länge ni lever i det land som ni går över Jordan för att inta.”+

14 Sedan sa Jehova till Mose: ”Tiden för din död närmar sig.+ Ta med dig Josua och gå till* mötestältet, så att jag kan ge honom hans uppdrag.”+ Då gick Mose och Josua till mötestältet. 15 Jehova visade sig i molnpelaren vid tältet, och molnpelaren ställde sig vid ingången till tältet.+

16 Jehova sa till Mose: ”Du kommer snart att dö,* och det här folket kommer att börja tillbe* de utländska gudar som finns runt omkring dem i det land som de är på väg till.+ De kommer att överge mig+ och bryta det förbund som jag har slutit med dem.+ 17 Då ska min vrede flamma upp mot dem,+ och jag ska överge dem+ och dölja mitt ansikte för dem,+ tills de är tillintetgjorda. Men när de har drabbats av många olyckor och svårigheter+ kommer de att säga: ’Det är för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss.’+ 18 Men på grund av att de har gjort så mycket ont och vänt sig till andra gudar ska jag fortsätta hålla mitt ansikte dolt.+

19 Skriv nu ner denna sång åt er,+ och lär israeliterna den.+ Låt dem lära sig sången* så att den kan påminna Israels folk om mina varningar.+ 20 När jag för dem till det land som jag med ed har lovat deras förfäder,+ ett land som flödar av mjölk och honung,+ ska de äta sig mätta och få det gott ställt.*+ Då kommer de att vända sig till andra gudar och tillbe* dem och handla respektlöst mot mig och bryta mitt förbund.+ 21 När många olyckor och svårigheter drabbar dem+ ska den här sången påminna dem om mina varningar (för deras avkomlingar får inte glömma den). Jag vet redan vilken inställning de har utvecklat+ innan jag ens har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.”

22 Så den dagen skrev Mose ner sången och lärde israeliterna den.

23 Han* gav sedan Josua,+ Nuns son, uppdraget och sa: ”Var modig och stark,+ för det är du som ska föra israeliterna in i det land som jag med ed har lovat dem,+ och jag ska vara med dig.”

24 När Mose hade skrivit ner alla orden i lagen i en bok+ 25 befallde han leviterna, som bär Jehovas förbundsark: 26 ”Ta den här lagboken+ och lägg den bredvid Jehovas, er Guds, förbundsark,+ och den ska vara ett vittne mot er. 27 Jag vet ju själv hur upproriska+ och envisa* ni är.+ Ni har varit upproriska mot Jehova medan jag lever, så hur mycket värre kommer det inte att bli efter min död! 28 Samla alla äldste i era stammar och era förmän hos mig, så ska de få höra dessa ord, och jag ska ta himlen och jorden till vittnen mot dem.+ 29 För jag vet att efter min död kommer ni att göra det som är ont+ och lämna den väg som jag har befallt er att gå. Och ni ska drabbas av olycka+ i framtiden, därför att ni gör det som är ont i Jehovas ögon och kränker honom med era gärningar.”

30 Sedan läste Mose upp orden i denna sång för hela Israels folk, från början till slut:+

 3 Jag ska förkunna Jehovas namn.+

Kungör vår Guds storhet!+

Han är en trofast Gud+ som aldrig är orättvis.+

Rättfärdig och rättvis är han.+

 5 Det är de som har handlat ont.+

De är inte hans barn, felet är deras eget.+

De är en ond och förvriden generation!+

Ingen främmande gud var med honom.+

Av druvors saft* drack du ditt vin.

15 När Jẹsurun* blev fet sparkade han bakut.

Du blev fet, du blev tjock, du blev stinn.+

16 De väckte hans raseri med främmande gudar.+

De kränkte honom med vidrigheter.+

27 Men jag sa det inte, för att slippa fiendens reaktion.+

29 Om de ändå vore visa!+ Då skulle de tänka över detta.+

De skulle tänka på följden av sina gärningar.+

Låt dem komma och hjälpa er.

Låt dem bli er tillflykt.

Jag tar liv, och jag ger liv.+

Jag skadar,+ och jag ska läka.+

Ingen kan räddas ur min hand.+

40 Jag lyfter handen mot himlen och svär:

”Så sant jag lever för evigt.”+

44 Mose läste alltså upp alla ord i denna sång för folket,+ han och Hosea,*+ Nuns son. 45 Efter att Mose hade framfört dessa ord till hela Israel 46 sa han till dem: ”Ta alla mina varnande ord till hjärtat,+ så att ni kan lära era barn att troget följa allt som står i lagen.+ 47 För det är inte bara tomma ord, utan de betyder liv för er.+ Genom dessa ord kan ni få leva länge i det land som ni ska inta när ni gått över Jordan.”

48 Samma dag sa Jehova till Mose: 49 ”Gå upp i Ạbarimbergen,+ till berget Nebo,+ som ligger i Moab, mitt emot Jeriko, och se ut över Kanaans land, som jag ska göra till israeliternas egendom.+ 50 Där på berget ska du dö och samlas till dina förfäder,* precis som din bror Aron dog på berget Hor+ och samlades till sina förfäder. 51 För ni var inte lojala mot mig vid Merịbas vatten+ vid Kades i Zins vildmark, och ni höll mig inte helig inför Israels folk.+ 52 Du ska få se landet på avstånd, men du ska inte få komma in i det land som jag ger åt Israels folk.”+

33 Det här är den välsignelse som Mose, den sanne Gudens man, uttalade över israeliterna innan han dog.+ 2 Han sa:

 3 Han älskade sitt folk.+

Alla folkets heliga är i din hand.+

7 Och han uttalade den här välsignelsen över Juda:+

Han har försvarat* det som tillhör honom.

Hjälp honom mot hans motståndare!”+

8 Om Levi sa han:+

12 Om Benjamin sa han:+

”Må den Jehova älskar bo i trygghet hos honom.

13 Om Josef sa han:+

18 Om Sẹbulon sa han:+

19 De ska kalla folk till berget.

Där ska de offra rättfärdighetens offer.

20 Om Gad sa han:+

”Välsignad är den som utvidgar Gads gränser.+

Folkets överhuvuden ska samlas.

22 Om Dan sa han:+

”Dan är en lejonunge.+

Han störtar fram från Basan.”+

23 Om Nạftali sa han:+

Inta landet i väster och i söder.”

24 Om Aser sa han:+

”Aser är välsignad med söner.

29 Lycklig är du, Israel!+

Vem är som du?+

Ett folk som får räddning från Jehova.+

34 Mose gick sedan från Moabs ökenslätter till berget Nebo,+ till toppen av Pisga,+ som ligger mitt emot Jeriko.+ Och Jehova visade honom hela landet: från Gilead till Dan,+ 2 och hela Nạftali och hela Efraims och Manasses område och hela Judas område ända till havet i väster,*+ 3 och Negev+ och Jordanslätten,+ dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger, ända till Soar.+

4 Jehova sa till honom: ”Det här är det land som jag med ed lovade att ge Abraham, Isak och Jakob när jag sa: ’Till dina efterkommande ska jag ge det här landet.’+ Jag har låtit dig se det med egna ögon, men du kommer inte att gå över dit.”+

5 Sedan dog Jehovas tjänare Mose där i Moab, precis som Jehova hade sagt.+ 6 Han begravde honom i dalen i Moab, mitt emot Bet-Peor, och än i dag vet ingen var hans grav finns.+ 7 Mose var 120 år gammal när han dog.+ Hans syn hade inte blivit svag, och han hade inte mist sin styrka. 8 Israels folk grät och sörjde över Mose på Moabs ökenslätter i 30 dagar,+ tills sorgetiden var över.

9 Josua, Nuns son, var uppfylld av vishet,* för Mose hade lagt sin hand på honom.+ Och israeliterna lyssnade på honom, och de gjorde precis som Jehova hade befallt Mose.+ 10 Men det har aldrig mer framträtt en profet i Israel lik Mose,+ som Jehova kände ansikte mot ansikte.*+ 11 Han utförde alla de tecken och underverk som Jehova hade sänt honom för att göra i Egypten, med farao, alla hans tjänare och hela hans land,+ 12 och med stark hand gjorde Mose stora och mäktiga gärningar inför ögonen på hela Israel.+