JOSUA
1 När Jehovas tjänare Mose hade dött sa Jehova till hans medhjälpare,+ Josua,*+ Nuns son: 2 ”Min tjänare Mose är död.+ Bryt upp och gå över Jordan, du och hela detta folk, och dra in i det land som jag ger åt dem, åt israeliterna.+ 3 Jag ska ge er varje plats där ni sätter er fot, precis som jag lovade Mose.+ 4 Ert område ska sträcka sig från vildmarken upp till Libanon och till den stora floden, Eufrat, det vill säga hela hettiternas+ land, och till Stora havet* i väster.*+ 5 Ingen ska kunna besegra dig så länge du lever.+ Jag ska vara med dig, på samma sätt som jag var med Mose.+ Jag ska inte svika dig eller överge dig.+ 6 Var modig och stark,+ för det är du som ska se till att detta folk får ta över det land som jag med ed lovade deras förfäder.+
7 Var bara modig och mycket stark, och var noga med att följa hela den lag som min tjänare Mose gav dig. Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster.+ Då kommer du alltid att handla förståndigt.+ 8 Ha alltid denna lag på dina läppar.+ Läs och begrunda den* dag och natt, så att du noga kan följa allt som står i den.+ Då kommer du att bli framgångsrik, och då kommer du att handla förståndigt.+ 9 Jag har ju befallt dig: Var modig och stark. Bli inte skräckslagen eller rädd, för din Gud Jehova är med dig överallt där du går.”+
10 Josua befallde då folkets förmän: 11 ”Gå igenom lägret och befall folket: ’Gör i ordning proviant, för om tre dagar ska ni gå över Jordan och inta det land som Jehova, er Gud, ger er.’”+
12 Och till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam sa Josua: 13 ”Kom ihåg vad Jehovas tjänare Mose befallde er:+ ’Jehova, er Gud, ger er nu ro, och han har gett er det här landet. 14 Era hustrur, era barn och er boskap ska stanna på den här sidan* Jordan+ i det land som Mose har gett er. Men alla ni skickliga krigare+ ska gå över i stridsformering framför era bröder.+ Ni ska hjälpa dem 15 tills Jehova låter era bröder bo i trygghet precis som ni gör och tills även de har intagit det land som Jehova, er Gud, ger dem. Då ska ni vända tillbaka till det land som är er egendom och bosätta er där, det land som Jehovas tjänare Mose gav er öster om Jordan.’”+
16 De svarade Josua: ”Vi ska göra allt som du har befallt, och vart du än sänder oss ska vi gå.+ 17 Precis som vi alltid lydde Mose ska vi lyda dig. Men framför allt ber vi att Jehova, din Gud, ska vara med dig, som han var med Mose.+ 18 Den som gör uppror och inte lyder alla dina befallningar ska dödas.+ Var bara modig och stark.”+
2 Sedan sände Josua, Nuns son, i hemlighet ut två män från Sittim.+ Han sa till dem: ”Gå och utforska landet, särskilt Jeriko.” De gav sig av och kom till en prostituerad kvinna som hette Rahab+ och fick logi där. 2 Och kungen i Jeriko fick höra att det under natten hade kommit några israelitiska män för att spionera på landet. 3 Då sände kungen bud till Rahab: ”Skicka ut männen som kom till dig, de som övernattar i ditt hus, för de har kommit för att spionera på landet.”
4 Men hon gömde de båda männen. Sedan sa hon: ”Jo, männen kom till mig, men jag visste inte var de kom ifrån. 5 Och när det blev mörkt och stadsporten skulle stängas gick de ut. Jag vet inte vart de tog vägen. Men skynda er så hinner ni i kapp dem.” 6 (Men egentligen hade hon tagit med dem upp på taket och gömt dem bland linstjälkar som hon hade lagt i högar där.) 7 Så kungens män tog upp jakten på dem och gav sig av i riktning mot Jordans vadställen,+ och så snart de gett sig av stängde man stadsporten.
8 Innan männen hade lagt sig för att sova kom hon upp till dem på taket. 9 Hon sa till dem: ”Jag vet att Jehova ska ge er landet,+ och vi är skräckslagna.+ Alla som bor i landet har blivit modlösa på grund av er,+ 10 för vi har hört att Jehova lät vattnet i Röda havet torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten+ och att ni dödade* amoréernas två kungar, Sihon+ och Og,+ på andra sidan* Jordan. 11 När vi fick höra det blev vi mycket rädda,* och alla har tappat modet* på grund av er, för Jehova, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.+ 12 Och nu ber jag er: Eftersom jag har visat er lojal kärlek, så svär en ed inför Jehova att ni ska visa min familj lojal kärlek, och ge mig ett tecken på att ni kommer att hålla ert ord.* 13 Låt min far och mor, mina bröder och systrar och alla som tillhör dem få behålla livet och slippa dö.”+
14 Då sa männen till henne: ”Vi ska ge vårt liv för er! Om du inte förråder oss, så kan du lita på att vi ska visa dig lojal kärlek när Jehova ger oss landet.” 15 Därefter firade hon ner dem med ett rep från fönstret, för hennes hus låg på en sida av stadsmuren. Ja, hon bodde i själva verket på muren.+ 16 Hon sa till dem: ”Ge er av till bergstrakten och göm er där i tre dagar, så att de som förföljer er inte hittar er. När de har kommit tillbaka kan ni fortsätta.”
17 Männen sa till henne: ”Vi är bara bundna vid eden som du har låtit oss svära+ 18 om du, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret som du firat ner oss från. Och se till att samla din far och mor, dina syskon och alla dina släktingar hos dig i huset.+ 19 Om någon skulle gå ut genom dörrarna till ditt hus och ut i det fria, ska han själv bära ansvaret för sin död,* och vi är utan skuld. Men om något skulle hända med* någon som är kvar hos dig i huset, ska vi bära ansvaret. 20 Och om du förråder oss+ ska vi vara lösta från eden som du har låtit oss svära.” 21 Hon sa: ”Låt det bli som ni har sagt.”
Sedan lät hon dem gå, och efteråt band hon det röda snöret i fönstret. 22 Så gav de sig av till bergstrakten och stannade där i tre dagar tills förföljarna hade återvänt. Förföljarna hade letat efter dem längs alla vägar utan att hitta dem. 23 Därefter lämnade de båda männen bergstrakten och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade allt som hade hänt för honom. 24 Sedan sa de till Josua: ”Jehova har gett oss hela landet,+ och alla landets invånare har blivit modlösa på grund av oss.”+
3 Nästa morgon steg Josua upp tidigt, och han och alla israeliterna* bröt upp från Sittim+ och kom fram till Jordan. Och de övernattade där innan de gick över.
2 Efter tre dagar gick förmännen+ igenom lägret 3 och befallde folket: ”Så snart ni ser de levitiska prästerna+ bära Jehovas, er Guds, förbundsark ska ni bryta upp från er plats och följa den. 4 Den ska visa er vägen, för ni har ju inte gått den vägen tidigare. Men håll ett avstånd till den på omkring 2 000 alnar,* kom inte närmare än så.”
5 Josua sa nu till folket: ”Gör er redo,*+ för i morgon ska Jehova göra underverk mitt ibland er.”+
6 Sedan sa Josua till prästerna: ”Lyft upp förbundsarken+ och gå framför folket.” Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.
7 Sedan sa Jehova till Josua: ”Från och med i dag ska jag upphöja dig i alla israeliternas ögon,+ så att de vet att jag är med dig+ på samma sätt som jag var med Mose.+ 8 Du ska befalla prästerna som bär förbundsarken: ’När ni kommer till Jordan ska ni stå stilla i vattenbrynet.’”+
9 Josua sa till israeliterna: ”Kom fram hit och hör Jehovas, er Guds, ord.” 10 Sedan sa Josua: ”Av detta ska ni förstå att en levande Gud är mitt ibland er+ och att han med säkerhet ska driva bort kanaanéerna, hettiterna, hivéerna, perisséerna, girgaséerna, amoréerna och jebuséerna inför er.+ 11 Förbundsarken, som tillhör hela jordens Herre, går ut i Jordan framför er. 12 Välj nu ut 12 män från Israels stammar, en man för varje stam.+ 13 Och så fort prästerna som bär Jehovas, hela jordens Herres, ark sätter ner fötterna* i Jordans vatten, ska vattnet uppströms hejdas och stå stilla som en mur.”*+
14 Så när folket bröt läger för att gå över Jordan bar prästerna förbundsarken+ framför dem. 15 Och prästerna som bar arken kom till Jordan och satte fötterna i vattenbrynet (Jordan svämmar nämligen över+ under hela skördetiden). 16 Då stannade vattnet uppströms. Det reste sig som en mur* mycket långt bort vid staden Adam, som ligger i närheten av Sạretan. Och nedströms mot Ạrabahavet, Salthavet,* rann vattnet undan. Vattnet hejdades, och folket gick över mitt emot Jeriko. 17 Hela Israel gick torrskodda över Jordan,+ medan prästerna som bar Jehovas förbundsark stod stilla på torr mark+ mitt i Jordan tills hela nationen hade kommit över.
4 När hela nationen hade kommit över Jordan sa Jehova till Josua: 2 ”Välj ut 12 män bland folket, en från varje stam,+ 3 och säg till dem: ’Ta upp 12 stenar från den plats mitt i Jordan där prästerna* stod,+ och ta med dem och lägg dem på det ställe där ni ska övernatta.’”+
4 Då kallade Josua på de 12 män som han hade utsett bland israeliterna, en från varje stam, 5 och han sa till dem: ”Gå ut mitt i Jordan framför Jehovas, er Guds, ark, och lyft upp var sin sten på axeln, lika många som Israels stammar, 6 och de ska vara ett tecken för er. Om era barn* längre fram skulle fråga: ’Varför står de här stenarna här?’+ 7 ska ni svara dem: ’De här stenarna är ett bestående minnesmärke* för Israels folk,+ därför att vattnet i Jordan hejdades framför Jehovas förbundsark+ när den fördes över floden.’”
8 Männen gjorde som Josua hade befallt. De tog upp 12 stenar från mitten av Jordan, precis som Jehova hade sagt till Josua, lika många som Israels stammar. De tog med sig dem till övernattningsstället och lade ner dem där.
9 Dessutom reste Josua 12 stenar mitt i Jordan, på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått,+ och stenarna är kvar där än i dag.
10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills folket hade gjort allt som Jehova hade befallt Josua att säga till dem, helt i linje med det som Mose hade befallt Josua. Under tiden skyndade sig folket att gå över. 11 När hela folket hade kommit över förde prästerna över Jehovas ark inför deras ögon.+ 12 Och rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam gick över i stridsformering+ framför de andra israeliterna, precis som Mose hade sagt till dem.+ 13 Omkring 40 000 soldater rustade för krig gick över till Jerikos ökenslätter, och Jehova var med dem.
14 Den dagen upphöjde Jehova Josua i alla israeliternas ögon,+ och de hade djup respekt för honom så länge han levde, precis som de hade haft djup respekt för Mose.+
15 Jehova sa till Josua: 16 ”Befall prästerna som bär förbundsarken*+ att stiga upp ur Jordan.” 17 Då befallde Josua prästerna: ”Stig upp ur Jordan.” 18 När prästerna som bar Jehovas förbundsark+ steg upp ur floden och satte fötterna på torr mark, vände vattnet tillbaka och svämmade över+ som förut.
19 Det var på tionde dagen i första månaden som folket gick över Jordan och slog läger i Gilgal+ vid Jerikos östra gräns.
20 Och Josua reste de 12 stenarna som de hade tagit upp från Jordan i Gilgal.+ 21 Sedan sa han till israeliterna: ”När era barn i framtiden frågar er: ’Vad betyder de här stenarna?’+ 22 ska ni förklara för dem: ’Vi israeliter gick torrskodda över Jordan+ 23 när Jehova, vår Gud, lät vattnet torka bort framför oss så att vi kunde gå över, precis som Jehova, vår Gud, hade gjort med Röda havet, när han lät det torka bort framför folket så att de kunde gå över.+ 24 Det gjorde han för att jordens alla folk ska förstå hur stark Jehovas hand är+ och för att ni alltid ska ha djup respekt för Jehova, er Gud.’”
5 Alla amoréernas+ kungar som var på Jordans västra sida* och alla kanaanéernas+ kungar som var vid havet fick höra att Jehova hade låtit vattnet i Jordan torka bort framför israeliterna. Då blev de mycket rädda,* och de tappade allt mod*+ på grund av israeliterna.+
2 Vid den tiden sa Jehova till Josua: ”Gör flintknivar och omskär+ männen i Israel igen, en andra gång.” 3 Då gjorde Josua flintknivar och omskar männen i Israel vid Gịbeat-Haạralot.*+ 4 Skälet till att Josua gjorde det var att alla män som hade dragit ut ur Egypten, alla krigare,* hade dött under vandringen i vildmarken.+ 5 Alla som drog ut ur Egypten var omskurna, men ingen som fötts under vandringen i vildmarken sedan de lämnat Egypten hade blivit omskuren. 6 Israeliterna hade vandrat 40 år+ i vildmarken tills hela nationen dött ut, det vill säga de krigare som lämnat Egypten och som inte lydde Jehovas röst.+ Jehova hade svurit att de aldrig skulle få se det land+ som Jehova med ed hade lovat deras förfäder att ge sitt folk,*+ ett land som flödar av mjölk och honung.+ 7 Så han ersatte dem med deras söner.+ Det var alltså dem Josua omskar, eftersom de inte hade omskurits under vandringen.
8 När alla män hade blivit omskurna stannade de i lägret och vilade tills de hade återhämtat sig.
9 Då sa Jehova till Josua: ”I dag har jag tagit bort* egyptiernas hån från er.” Därför fick den platsen heta Gilgal,*+ och det heter den fortfarande.
10 Medan israeliterna var lägrade i Gilgal på Jerikos ökenslätter firade de påsken på kvällen den 14:e dagen i månaden.+ 11 Och dagen efter påsken, just den dagen, började de äta av det landet gav, osyrat bröd+ och rostade sädeskorn. 12 Den dagen upphörde mannat, när de hade ätit av det landet gav. Israeliterna fick inte längre något manna,+ utan det året började de äta av det som var skördat i Kanaans land.+
13 En dag när Josua var i närheten av Jeriko fick han plötsligt se en man+ som stod framför honom med ett draget svärd i handen.+ Josua gick fram till honom och sa: ”Är du på vår sida eller på våra fienders?” 14 Han svarade: ”Jag* har kommit som furste* över Jehovas armé.”+ I djup respekt föll då Josua ner med ansiktet mot marken och sa: ”Herre, vad har du att säga till din tjänare?” 15 Fursten över Jehovas armé svarade: ”Ta av dig sandalerna, för platsen du står på är helig.” Och Josua gjorde det på en gång.+
6 Nu hade man bommat för Jerikos portar på grund av israeliterna. Ingen gick ut och ingen gick in.+
2 Jehova sa till Josua: ”Jag har överlämnat Jeriko och dess kung och dess skickliga krigare åt er.+ 3 Alla soldater ska marschera runt staden, ni ska gå ett varv runt staden. Ni ska göra så i sex dagar. 4 Sju präster ska gå framför arken med var sitt bagghorn. Men den sjunde dagen ska ni marschera runt staden sju gånger, och prästerna ska blåsa i hornen.+ 5 När de blåser i bagghornen, ja, så snart ni hör ljudet av* hornen, ska alla soldaterna höja upp ett mäktigt stridsrop. Då ska stadsmuren rasa,+ och soldaterna ska dra in, var och en rakt fram.”
6 Då samlade Josua, Nuns son, prästerna och sa: ”Lyft upp förbundsarken, och sju präster ska gå framför Jehovas ark med var sitt bagghorn.”+ 7 Sedan sa han till soldaterna: ”Dra i väg och marschera runt staden, och den beväpnade styrkan+ ska gå framför Jehovas ark.” 8 Och precis som Josua hade sagt gick de sju prästerna med bagghornen framför Jehova och blåste i hornen, och efter dem följde Jehovas förbundsark. 9 Den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i hornen, och eftertruppen följde bakom arken, och hela tiden blåste prästerna i hornen.
10 Nu hade Josua befallt soldaterna: ”Ni ska inte höja upp ett stridsrop. Ni ska vara helt tysta. Inte ett ord får komma över era läppar förrän den dag då jag säger till er att höja upp ett stridsrop. Då ska ni höja upp era röster.” 11 Han lät Jehovas ark föras runt staden, ett varv. Sedan återvände de till lägret och övernattade där.
12 Nästa morgon steg Josua upp tidigt, och prästerna lyfte upp Jehovas ark,+ 13 och de sju prästerna med bagghornen gick framför Jehovas ark och blåste hela tiden i hornen. Den beväpnade styrkan gick framför dem, och eftertruppen följde bakom Jehovas ark, och hela tiden blåste prästerna i hornen. 14 Även den andra dagen marscherade de runt staden ett varv och återvände sedan till lägret. Så gjorde de i sex dagar.+
15 Den sjunde dagen steg de upp tidigt, redan i gryningen, och marscherade runt staden sju gånger på samma sätt. Det var bara den dagen de marscherade sju varv runt staden.+ 16 Och på sjunde varvet blåste prästerna i hornen, och Josua sa till soldaterna: ”Höj upp ett stridsrop,+ för Jehova har gett er staden! 17 Staden och allt som är i den ska förstöras fullständigt,*+ för allt tillhör Jehova. Bara Rahab,+ den prostituerade, och alla som är tillsammans med henne i huset ska få leva, eftersom hon gömde budbärarna som vi sände ut.+ 18 Men håll er borta från det som ska förstöras,*+ så att ni inte frestas att ta något av det.+ För då skulle ni dra olycka över+ Israels läger,* så att även det måste förstöras.* 19 Men allt silver och guld och alla föremål av koppar och järn är något heligt för Jehova.+ Det ska gå till Jehovas skattkammare.”+
20 Och när man blåste i hornen höjde soldaterna upp ett stridsrop.+ Så snart de hörde ljudet av hornen och höjde upp ett mäktigt stridsrop rasade muren.+ Därefter drog de in i staden, var och en rakt fram, och de intog den. 21 De dödade alla* i staden med svärd, män och kvinnor, unga och gamla, och även tjurar, får och åsnor.+
22 Josua sa till de två män som hade spionerat på landet: ”Gå in i den prostituerade kvinnans hus och för ut henne och alla som tillhör henne, precis som ni lovade henne med ed.”+ 23 De unga männen gick då in och förde ut Rahab, hennes far och mor, hennes syskon och alla som tillhörde henne. Ja, de förde ut hela hennes familj+ och förde dem tryggt till en plats utanför Israels läger.
24 Sedan brände de ner staden och allt som fanns i den. Men silvret, guldet och föremålen av koppar och järn gick till skattkammaren i Jehovas hus.+ 25 Josua skonade bara Rahab, den prostituerade, och hennes familj och alla som hörde till henne.+ Hon bor kvar i Israel än i dag,+ eftersom hon gömde budbärarna som Josua hade sänt ut för att spionera på Jeriko.+
26 Vid den tiden svor Josua denna ed:* ”Förbannad av Jehova är den man som bygger upp den här staden* igen. Det ska kosta honom hans förstfödde son att lägga grunden, och det ska kosta honom hans yngste son att sätta upp portarna.”+
27 Och Jehova var med Josua,+ och ryktet om honom spreds över hela jorden.+
7 Men israeliterna handlade svekfullt när det gäller det som skulle förstöras.* Akan,+ son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Judas stam, tog nämligen något av det som skulle förstöras.*+ Då flammade Jehovas vrede upp mot israeliterna.+
2 Josua sände ut män från Jeriko till Aj,+ som ligger nära Bet-Aven och öster om Betel,+ och sa till dem: ”Dra upp och utforska landet.” Männen gav sig då av och utforskade Aj. 3 När de kom tillbaka sa de till Josua: ”Hela armén behöver inte dra upp. Det räcker med två eller tre tusen man för att erövra Aj. De är så få att vi inte behöver trötta ut hela armén med att dra upp dit.”
4 Så omkring 3 000 man drog upp dit, men de tvingades fly för männen från Aj.+ 5 Männen från Aj dödade 36 män. De förföljde dem från stadsporten ända till Sẹbarim* och slog ihjäl dem på sluttningen. Då rann folkets mod* bort som vatten.
6 Josua rev sönder sina kläder och föll ner med ansiktet mot marken framför Jehovas ark och låg där ända till kvällen, han och de äldste i Israel, och de kastade jord på huvudet. 7 Josua sa: ”Suveräne Herre Jehova, varför har du fört oss hela vägen över Jordan bara för att låta amoréerna tillintetgöra oss? Om vi bara hade varit nöjda och stannat på andra sidan* Jordan! 8 Förlåt, Jehova, men vad ska jag säga nu när Israel har flytt för* sina fiender? 9 När kanaanéerna och alla andra invånare i landet får höra det kommer de att omringa oss och utplåna vårt namn från jorden. Hur ska du då försvara ditt stora namn?”+
10 Jehova svarade Josua: ”Res dig! Varför ligger du med ansiktet mot marken? 11 Israel har syndat. De har brutit mot förbundet+ som jag befallde dem att hålla. De tog av det som skulle förstöras,*+ stal+ det och gömde det bland sina egna saker.+ 12 Därför ska israeliterna inte kunna besegra sina fiender. De ska vända ryggen till och fly för sina fiender, eftersom de har dömts till döden.* Jag ska inte längre vara med er om ni inte utplånar det som skulle förstöras.*+ 13 Res dig och gör folket redo!*+ Säg till dem: ’I morgon ska ni vara redo,* för Jehova, Israels Gud, säger: ”Mitt ibland folket finns något som borde ha förstörts.* Ni ska inte kunna stå emot era fiender förrän ni har avlägsnat det som skulle förstöras.* 14 I morgon bitti ska ni träda fram, stam för stam. Och den stam som Jehova pekar ut+ ska komma fram, släkt för släkt. Och den släkt som Jehova pekar ut ska komma fram, familj för familj. Och den familj som Jehova pekar ut ska komma fram, man för man. 15 Och den som avslöjas med det som skulle ha förstörts* ska brännas upp i eld,+ han och allt som tillhör honom. Han har brutit mot Jehovas förbund+ och begått en skamlig handling i Israel.”’”
16 Nästa morgon steg Josua upp tidigt och lät Israel komma fram, stam för stam, och Judas stam blev utpekad. 17 Han lät Judas släkter komma fram, och seraiternas+ släkt blev utpekad. Han lät seraiternas släkt komma fram, man för man, och Sabdi blev utpekad. 18 Till slut lät han Sabdis familj komma fram, man för man, och Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Judas stam, blev utpekad.+ 19 Josua sa till Akan: ”Min son, jag ber dig, ära Jehova, Israels Gud, och bekänn för honom. Berätta för mig vad det är du har gjort. Dölj ingenting för mig.”
20 Akan svarade Josua: ”Ja, det är jag som har syndat mot Jehova, Israels Gud, och det här är vad jag har gjort: 21 Bland bytet fick jag se ett vackert klädesplagg från Shinar+ och 200 siklar* silver och en guldtacka som vägde 50 siklar. Jag ville ha det, och jag tog det. Allt ligger nedgrävt i mitt tält med pengarna underst.”
22 Josua skickade direkt i väg några män. De sprang bort till tältet, och där låg klädesplagget med pengarna under. 23 De tog med stöldgodset från tältet till Josua och israeliterna och lade det inför Jehova. 24 Josua och hela Israel tog nu Akan,+ Seras son, och silvret, det vackra klädesplagget och guldtackan,+ tillsammans med hans söner och döttrar, hans tjurar, åsnor och småboskap, hans tält och allt annat som han ägde, och de förde dem till Akors dal.*+ 25 Josua sa: ”Varför har du dragit olycka över oss?*+ I dag ska Jehova låta olycka drabba dig.” Då stenade+ hela Israel Akan och brände sedan upp honom.+ På det sättet blev de alla stenade. 26 Och de reste ett stort stenröse över honom som finns kvar än i dag. Då lade sig Jehovas brinnande vrede.+ Det var så platsen fick namnet Akors* dal, som den heter än i dag.
8 Sedan sa Jehova till Josua: ”Var inte rädd eller orolig.+ Ta med dig alla soldater och dra upp mot Aj. Jag har överlämnat kungen i Aj, hans folk, hans stad och hans land åt er.+ 2 Du ska göra med Aj och dess kung precis som du gjorde med Jeriko och dess kung,+ men bytet och boskapen kan ni behålla. Lägg män i bakhåll på andra sidan staden.”
3 Då drog Josua och alla soldaterna upp mot Aj. Josua valde ut 30 000 skickliga krigare och sände i väg dem om natten. 4 Han befallde dem: ”Lägg er i bakhåll på andra sidan staden. Gå inte för långt bort från den, och var beredda. 5 Själv ska jag och alla som är med mig rycka fram mot staden. Och när de drar ut mot oss som förra gången+ ska vi fly för dem. 6 När de drar ut efter oss ska vi locka bort dem från staden, för de kommer att säga: ’Nu flyr de för oss precis som förra gången.’+ Och när vi flyr för dem 7 ska ni bryta upp från bakhållet och inta staden. Jehova, er Gud, ska ge er den. 8 Och när ni har intagit staden ska ni sätta eld på den.+ Ni ska göra precis som Jehova har sagt. Nu har ni fått era order.”
9 Sedan sände Josua i väg dem, och de lade sig i bakhåll. De slog läger mellan Betel och Aj, väster om Aj, men Josua stannade kvar hos armén under natten.
10 Tidigt nästa morgon samlade* Josua armén, och de drog upp mot Aj med Josua och Israels äldste i spetsen. 11 Alla soldater+ som var hos honom drog upp mot Aj och slog läger norr om staden, så att de hade den rakt framför sig. Bara dalen var mellan dem och staden. 12 Under tiden hade han lagt omkring 5 000 man i bakhåll+ mellan Betel+ och Aj, väster om staden. 13 Armén slog alltså läger norr om staden+ och den mindre styrkan väster om den.+ Under natten gick Josua ner till mitten av dalgången.
14 Så fort kungen i Aj fick se det drog han och männen i staden ut, tidigt på morgonen, för att möta Israel i strid på en plats med utsikt över ökenslätten. Men han visste inte att det låg män i bakhåll på andra sidan staden. 15 När männen i Aj gick till anfall flydde Josua och hela Israel längs vägen mot vildmarken.+ 16 Då samlade man ihop hela folket i staden för att förfölja dem. Och när de förföljde Josua lockades de bort från staden. 17 Inte en enda man stannade kvar i Aj och Betel, alla förföljde Israel. När de satte efter Israel lämnade de staden helt oskyddad.
18 Då sa Jehova till Josua: ”Ta spjutet* som du har i handen och räck ut det mot Aj,+ för jag ska ge dig staden.”+ Då räckte Josua ut spjutet mot staden. 19 Och i samma ögonblick som han räckte ut sin hand bröt männen som låg i bakhåll upp och stormade in i staden, intog den och satte den i brand.+
20 När männen från Aj vände sig om såg de röken från staden stiga upp mot himlen, och de kunde inte fly åt något håll. Armén som hade flytt mot vildmarken vände sig då mot sina förföljare. 21 När Josua och israeliterna såg att männen i bakhållet hade intagit staden och såg röken från staden stiga upp, vände de om och anföll männen från Aj. 22 Och de andra kom ut ur staden för att möta dem, så att männen från Aj fångades mitt emellan, med israeliter både framför och bakom sig. Och israeliterna slog ner dem och lät ingen överleva eller komma undan.+ 23 Men kungen i Aj+ tog de till fånga levande, och de förde honom till Josua.
24 Israel dödade alla män från Aj som hade förföljt dem ut i vildmarken, och när siste man hade dödats vände de tillbaka till Aj och slog invånarna med svärd. 25 De som dog den dagen, män och kvinnor, utgjorde tillsammans 12 000, hela folket i Aj. 26 Josua drog inte tillbaka sin hand, som han hade räckt ut spjutet med,+ förrän alla invånare i Aj var döda.*+ 27 Men israeliterna behöll boskapen och bytet från staden, i enlighet med de anvisningar som Jehova hade gett Josua.+
28 Sedan brände Josua ner Aj och gjorde staden till en ruinhög för evig tid,+ och det är den än i dag. 29 Josua hängde kungen i Aj på en påle* och lät hans döda kropp hänga där till kvällen, och vid solnedgången befallde han att man skulle ta ner kroppen från pålen.+ De kastade den utanför stadsporten och lade ett stort stenröse över den, och det finns fortfarande kvar.
30 Sedan byggde Josua ett altare åt Jehova, Israels Gud, på berget Ebal,+ 31 precis som Jehovas tjänare Mose hade befallt israeliterna och som det står skrivet i Moses lagbok:+ ”Ett altare av hela stenar som inte bearbetats med järnverktyg.”+ Där offrade de brännoffer och gemenskapsoffer åt Jehova.+
32 På stenarna gjorde han sedan en avskrift av den lag+ som Mose hade skrivit inför israeliterna.+ 33 Hela Israel med äldste, förmän och domare stod på båda sidor om Jehovas förbundsark, framför de levitiska prästerna som bar arken. Både invandraren och den infödde var där.+ Den ena hälften stod framför berget Gerissịm och den andra hälften framför berget Ebal+ (precis som Jehovas tjänare Mose hade befallt)+ för att Israels folk skulle välsignas. 34 Sedan läste han upp hela lagen,*+ välsignelserna+ och förbannelserna,+ precis som det var skrivet i lagboken. 35 Inte ett ord av allt som Mose hade befallt utelämnades. Josua läste upp allt för hela Israels församling,+ inklusive kvinnorna och barnen och de invandrare+ som bodde* bland dem.+
9 Och alla kungar på västra sidan av Jordan+ hörde vad som hade hänt. Det var kungarna i bergstrakten, i Shefẹla, längs Stora havets* kust+ och framför Libanon, det vill säga kungarna över hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna.+ 2 Då slöt de sig samman för att föra krig mot Josua och Israel.+
3 Även invånarna i Gịbeon+ fick höra vad Josua hade gjort med Jeriko+ och Aj.+ 4 Men de var listiga och lade ner proviant i utslitna packsäckar som de lastade på sina åsnor tillsammans med gamla vinsäckar som blivit lappade och lagade. 5 De tog på sig utslitna och lagade sandaler och utslitna kläder. Brödet de hade med sig var torrt och smuligt. 6 Sedan gick de till Josua i lägret i Gilgal+ och sa till honom och Israels män: ”Vi kommer från ett land långt borta. Slut nu ett förbund med oss.” 7 Men Israels män sa till hivéerna:+ ”Ni kanske bor i närheten av oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?”+ 8 De svarade Josua: ”Vi är villiga att tjäna er.”*
Då frågade Josua dem: ”Vilka är ni, och var kommer ni ifrån?” 9 De svarade: ”Dina tjänare har kommit från ett land mycket långt borta.+ Vi har nämligen hört om Jehovas, din Guds, namn och om allt han gjorde i Egypten+ 10 och om allt han gjorde med amoréernas två kungar som var på andra sidan* Jordan, nämligen Sihon,+ Hesbons kung, och Og,+ Basans kung, som bodde i Ạshtarot. 11 Så våra äldste och alla invånare i landet sa till oss: ’Ta med er proviant och gå och möt dem och säg till dem: ”Vi ska vara era tjänare.+ Slut nu ett förbund med oss.”’+ 12 Det här brödet som vi tog med som proviant var varmt när vi gav oss av hemifrån. Ni ser ju själva hur torrt och smuligt det är nu.+ 13 Och de här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, men nu har de spruckit.+ Och våra kläder och sandaler har slitits ut under den mycket långa resan.”
14 Då undersökte männen* deras proviant, men de frågade inte Jehova.+ 15 Så Josua slöt fred med dem+ och ingick ett förbund om att låta dem leva, och folkets* hövdingar bekräftade det med en ed.+
16 Tre dagar efter att förbundet hade slutits fick de höra att de bodde alldeles i närheten. 17 Då bröt israeliterna upp och kom till deras städer på tredje dagen, och deras städer var Gịbeon,+ Kefịra, Bẹerot och Kịrjat-Jẹarim.+ 18 Men israeliterna anföll dem inte, eftersom folkets hövdingar hade gett dem en ed vid Jehova,+ Israels Gud. Då började hela folket klaga på hövdingarna. 19 Men hövdingarna sa till folket: ”Eftersom vi svor en ed vid Jehova, Israels Gud, får vi inte skada dem. 20 Så här ska vi göra: Vi låter dem leva, så att Guds vrede inte drabbar oss på grund av eden som vi svor.”+ 21 Hövdingarna fortsatte: ”Låt dem leva, men de ska bli vedhuggare* och vattenbärare åt hela folket.” Detta är vad hövdingarna lovade dem.
22 Josua kallade dem nu till sig och sa: ”Varför lurade ni oss och sa att ni bor mycket långt ifrån oss? Ni bor ju precis i närheten.+ 23 Från och med nu är ni under förbannelse,+ och ni ska för alltid vara slavar och hugga ved och hämta vatten till min Guds hus.” 24 De svarade Josua: ”Man sa uttryckligen till oss, dina tjänare, att Jehova, din Gud, hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela landet och att förinta alla landets invånare inför er.+ Vi fruktade för våra liv,*+ och det var därför vi gjorde så här.+ 25 Nu är vi i ditt våld.* Gör vad du tycker är rätt och riktigt.” 26 Och det gjorde han. Han räddade dem ur israeliternas händer, och de dödade dem inte. 27 Men den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare* och vattenbärare för folket+ och för Jehovas altare på den plats som Han skulle välja ut,+ och det är de än i dag.+
10 Ạdoni-Sẹdek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Aj och förstört staden* – att han hade gjort med Aj och dess kung+ precis som han hade gjort med Jeriko och dess kung+ – och att Gịbeons invånare hade slutit fred med Israel+ och var kvar bland dem. 2 Då blev han mycket rädd,+ för Gịbeon var en stor stad, som en av kungastäderna. Den var större än Aj,+ och alla männen där var krigare. 3 Därför sände Ạdoni-Sẹdek, kungen i Jerusalem, bud till Hoham, kungen i Hebron,+ till Piram, kungen i Jarmut, till Jafịa, kungen i Lakis, och till Debir, kungen i Eglon,+ och sa: 4 ”Kom och hjälp mig att anfalla Gịbeon, för de har slutit fred med Josua och israeliterna.”+ 5 Amoréernas+ fem kungar – kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakis och kungen i Eglon – samlades då med sina arméer, och de drog upp och belägrade Gịbeon för att anfalla staden.
6 Då sände männen i Gịbeon bud till Josua i lägret i Gilgal+ och sa: ”Överge inte* dina slavar!+ Kom fort och hjälp oss, rädda oss! Alla amoréernas kungar från bergstrakten har gått ihop mot oss.” 7 Så Josua drog upp från Gilgal med alla soldater och skickliga krigare.+
8 Jehova sa sedan till Josua: ”Var inte rädd för dem,+ för jag har gett dem i din hand.+ Ingen av dem ska kunna besegra dig.”+ 9 Josua marscherade hela natten från Gilgal och överrumplade amoréerna. 10 Jehova spred förvirring bland dem,+ och israeliterna krossade dem vid Gịbeon. De förföljde dem längs vägen upp mot Bet-Horon och slog dem hela vägen till Asẹka och Makkẹda. 11 När de flydde för Israel och var på väg ner från Bet-Horon slungade Jehova stora hagelstenar från himlen på dem, hela vägen till Asẹka, så att de gick under. Det var faktiskt fler som dog av hagelstenarna än av israeliternas svärd.
12 Det var då, den dag då Jehova jagade amoréerna på flykten inför Israel, som Josua sa till Jehova i israeliternas närvaro:
13 Då stod solen stilla och månen rörde sig inte tills nationen hade besegrat* sina fiender. Är det inte nedskrivet i Jashars bok?+ Solen stod stilla mitt på himlen och väntade nästan en hel dag med att gå ner. 14 Aldrig, varken förr eller senare, har någon dag varit lik den dagen, när Jehova lyssnade till en mans röst.+ Jehova stred nämligen för Israel.+
15 Sedan återvände Josua och hela Israel till lägret i Gilgal.+
16 Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid Makkẹda.+ 17 Och det rapporterades till Josua: ”Man har hittat de fem kungarna. De gömmer sig i grottan vid Makkẹda.”+ 18 Josua sa: ”Vältra stora stenar för ingången till grottan och låt några män hålla vakt. 19 Men ni andra ska inte stanna, utan ni ska förfölja era fiender och angripa dem bakifrån.+ Låt dem inte komma in i sina städer, för Jehova, er Gud, har överlämnat dem åt er.”
20 När Josua och israeliterna hade krossat dem och utplånat nästan alla, förutom några som hade kommit undan och tagit sig till de befästa städerna, 21 återvände de välbehållna till Josua i lägret vid Makkẹda. Ingen vågade säga ett ord* mot israeliterna. 22 Sedan sa Josua: ”Öppna ingången till grottan och för ut de fem kungarna till mig.” 23 Då förde de ut de fem kungarna från grottan: kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakis och kungen i Eglon.+ 24 När de förde kungarna till Josua kallade han till sig Israels alla män och sa till befälen över de soldater som hade följt honom: ”Kom fram och sätt era fötter på kungarnas nackar.” Då gick de fram och satte fötterna på deras nackar.+ 25 Sedan sa Josua till dem: ”Var inte rädda eller oroliga.+ Var modiga och starka, för så här ska Jehova göra med alla fiender som ni strider mot.”+
26 Sedan slog Josua ihjäl dem och hängde upp dem på fem pålar,* och där fick de hänga till kvällen. 27 Vid solnedgången befallde Josua att de skulle tas ner från pålarna+ och kastas in i grottan där de hade gömt sig. Framför ingången till grottan lade man sedan stora stenar, som ligger kvar där än i dag.
28 Samma dag intog Josua Makkẹda+ och slog kungen och stadens invånare med svärd. Han dödade dem* och lät ingen överleva.+ Han gjorde med kungen i Makkẹda+ precis som han hade gjort med kungen i Jeriko.
29 Sedan drog Josua och hela Israel vidare från Makkẹda till Libna och förde krig mot Libna.+ 30 Jehova gav också den staden och dess kung+ i Israels hand, och de slog den och alla invånare med svärd. De lät ingen överleva. Så gjorde de med kungen där precis som de hade gjort med kungen i Jeriko.+
31 Sedan drog Josua och hela Israel vidare från Libna till Lakis+ och belägrade staden och förde krig mot den. 32 Jehova gav Lakis i Israels hand, och de intog staden dagen därpå och dödade alla invånare med svärd,+ precis som de hade gjort med Libna.
33 Då drog Horam, kungen i Geser,+ upp för att hjälpa Lakis, men Josua slog honom och hans folk och lät ingen överleva.
34 Sedan drog Josua och hela Israel vidare från Lakis till Eglon+ och belägrade staden och förde krig mot den. 35 De intog den samma dag och slog den med svärd. De dödade alla invånare* den dagen, precis som de hade gjort i Lakis.+
36 Sedan drog Josua och hela Israel upp från Eglon till Hebron+ och förde krig mot staden. 37 De intog den, och de slog den, dess kung, dess underlydande städer och alla invånare med svärd och lät ingen överleva. Josua gjorde precis som han hade gjort med Eglon: han förstörde staden och dödade alla invånare.*
38 Till sist begav sig Josua och hela Israel till Debir+ och förde krig mot staden. 39 Han intog den, och han slog den, dess kung och alla underlydande städer med svärd och dödade alla invånare.*+ Han lät ingen överleva.+ Han gjorde med Debir och dess kung precis som han hade gjort med Hebron och med Libna och dess kung.
40 Josua erövrade alltså hela området: bergstrakten, Negev, Shefẹla+ och sluttningarna, och han slog alla kungarna där. Han lät ingen överleva. Han dödade allt som andades,*+ precis som Jehova, Israels Gud, hade befallt.+ 41 Josua erövrade allt mellan Kạdes-Barnẹa+ och Gaza+ och hela Gosenområdet+ och området upp till Gịbeon.+ 42 Han besegrade alla dessa kungar och intog deras länder under ett och samma fälttåg, för det var Jehova, Israels Gud, som stred för Israel.+ 43 Sedan återvände Josua och hela Israel till lägret i Gilgal.+
11 När Jabin, kungen i Hasor, fick höra det sände han bud till Jobab, kungen i Madon,+ och till kungen i Simron, kungen i Aksaf,+ 2 kungarna i den norra bergstrakten, dem på slätterna* söder om Kịnneret, dem i Shefẹla och i Dors+ högland i väster, 3 kanaanéerna+ i öster och väster, amoréerna,+ hettiterna, perisséerna och jebuséerna i bergstrakten och hivéerna+ vid foten av Hermon+ i området Mispa. 4 Så de drog ut med sina arméer, en enorm styrka. De var lika många som sandkornen på havets strand, och de hade ett stort antal hästar och stridsvagnar. 5 Alla kungarna bestämde sig för att samlas, och de kom till Meroms vatten och slog läger där för att strida mot Israel.
6 Då sa Jehova till Josua: ”Var inte rädd för dem,+ för vid den här tiden i morgon överlämnar jag dem åt er, och ni ska slå dem. Du ska skära av hälsenorna på deras hästar+ och bränna upp deras vagnar.” 7 Och Josua och alla soldaterna överrumplade dem och anföll dem vid Meroms vatten. 8 Jehova gav dem i Israels hand,+ och de besegrade dem och förföljde dem ända till det stora Sidon+ och Mịsrefot-Mạjim+ och Mispedalen i öster, och de slog dem så fullständigt att ingen överlevde.+ 9 Josua gjorde sedan precis som Jehova hade sagt: han skar av hälsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar.+
10 Josua vände även tillbaka och intog Hasor, och han dödade kungen med svärd,+ för Hasor hade varit den främsta staden i alla dessa kungariken. 11 De slog alla i staden med svärd och dödade dem.*+ Inget som andades lämnades kvar.+ Sedan brände han ner Hasor. 12 Josua intog alla de här kungarnas städer och slog kungarna med svärd.+ Han dödade dem,*+ precis som Jehovas tjänare Mose hade befallt. 13 Men Israel brände inte ner någon av städerna på kullarna, förutom Hasor, som var den enda staden Josua brände ner. 14 Bytet och boskapen från de här städerna behöll israeliterna.+ Men människorna slog de med svärd tills de hade förintat dem.+ De lät inget som andades finnas kvar.+ 15 Precis som Jehova hade befallt sin tjänare Mose, så befallde Mose Josua,+ och så gjorde Josua. Han gjorde allt som Jehova hade befallt Mose.+
16 Josua erövrade allt detta land: bergstrakten, hela Negev,+ hela landet Gosen, Shefẹla,+ Ạraba+ och Israels bergstrakt och bergsutlöpare,* 17 från berget Halak, som vetter mot Seir, ända till Baal-Gad+ i Libanondalen vid foten av berget Hermon.+ Han tillfångatog alla kungarna och besegrade och dödade dem. 18 Josuas krig mot dessa kungar pågick under lång tid. 19 Ingen stad slöt fred med israeliterna, utom Gịbeon, där hivéerna bodde.+ Alla andra städer erövrade de i strid.+ 20 Det var Jehova som tillät att deras hjärtan blev hårda,+ så att de förde krig mot Israel och kunde dödas* utan att få nåd.+ De skulle tillintetgöras, precis som Jehova hade befallt Mose.+
21 Vid den tiden utplånade Josua anakiterna+ i bergstrakten, i Hebron, Debir, Anab och hela Judas och Israels bergstrakt. Josua utplånade* dem och deras städer.+ 22 Det fanns inga anakiter kvar i israeliternas land. De fanns bara kvar+ i Gaza,+ Gat+ och Ashdod.+ 23 Så tog Josua makten över hela landet, precis som Jehova hade lovat Mose.+ Josua gav det sedan som egendom* åt Israel, för att det skulle fördelas på stammarna.+ Och det var inte längre krig i landet.+
12 Det här är de kungar som israeliterna besegrade och vilkas land de intog på östra sidan Jordan, från Arnons dal*+ upp till berget Hermon+ och hela östra Ạraba:+ 2 Amoréerkungen Sihon,+ som bodde i Hesbon och härskade över Ạroer,+ som ligger vid kanten av Arnons dal.+ Hela området från mitten av Arnons dal till Jabboks dal,* halva Gilead, tillhörde honom. Jabboks dal utgjorde även gränsen mot ammoniterna. 3 Hans rike omfattade också östra Ạraba mellan Kịnneretsjön*+ och Ạrabahavet, Salthavet,* och sträckte sig österut i riktning mot Bet-Jẹsimot och söderut nedanför Pisgas+ sluttningar.
4 De intog också det område som tillhörde Og,+ kungen i Basan, som var en av de sista rafaéerna+ och som bodde i Ạshtarot och Ẹdrei 5 och härskade över berget Hermon, över Salka och över hela Basan,+ ända till gränsen mot gesuréerna och maakatiterna,+ och över halva Gilead, fram till det område som tillhörde Sihon, kungen i Hesbon.+
6 Jehovas tjänare Mose och israeliterna besegrade dem,+ och sedan gav Jehovas tjänare Mose deras land som egendom åt rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam.+
7 Det här är de kungar i landet som Josua och israeliterna besegrade på västra sidan Jordan, från Baal-Gad+ i Libanondalen+ ända till berget Halak,+ som vetter mot Seir,+ och Josua fördelade landet mellan Israels stammar. Varje stam fick sin andel,+ 8 i bergstrakten, i Shefẹla, i Ạraba, på sluttningarna, i vildmarken och i Negev+ – hettiternas, amoréernas,+ kanaanéernas, perisséernas, hivéernas och jebuséernas land.+ Kungarna var:
9 Kungen i Jeriko;+ kungen i Aj,+ som ligger nära Betel;
10 kungen i Jerusalem; kungen i Hebron;+
11 kungen i Jarmut; kungen i Lakis;
12 kungen i Eglon; kungen i Geser;+
13 kungen i Debir;+ kungen i Geder;
14 kungen i Horma; kungen i Arad;
15 kungen i Libna;+ kungen i Adụllam;
16 kungen i Makkẹda;+ kungen i Betel;+
17 kungen i Tappụa; kungen i Hefer;
18 kungen i Afek; kungen i Lạssaron;
19 kungen i Madon; kungen i Hasor;+
20 kungen i Simron-Meron; kungen i Aksaf;
21 kungen i Tạanak; kungen i Megiddo;
22 kungen i Kedes; kungen i Jọkneam,+ vid Karmel;
23 kungen i Dor, i Dors högland;+ kungen i Gojim, i Gilgal;
24 kungen i Tirsa; sammanlagt 31 kungar.
13 Josua hade nu blivit gammal.+ Så Jehova sa till honom: ”Du har blivit gammal och närmar dig slutet av ditt liv, men det är fortfarande en stor del av landet som ska intas. 2 Det här är det land som återstår:+ alla filistéernas och gesuréernas+ områden 3 (från den biflod till Nilen* som ligger öster om* Egypten och upp till Ekrons gräns mot norr, som brukade räknas till kanaanéernas område),+ däribland det område som tillhör filistéernas fem furstar,+ gaziterna, ashdoditerna,+ ashkeloniterna,+ gittiterna+ och ekroniterna;+ avéernas+ område 4 i söder; hela kanaanéernas land; Meạra, som tillhör sidonierna,+ ända till Afek, till gränsen mot amoréerna; 5 gebaléernas+ land och hela östra Libanon, från Baal-Gad vid foten av berget Hermon till Lebo-Hamat;*+ 6 allt land som tillhör invånarna i bergstrakten från Libanon+ till Mịsrefot-Mạjim+ och alla sidonierna.+ Jag ska driva ut dem inför israeliterna.+ Du behöver bara ge det till Israel som egendom,* precis som jag har befallt dig.+ 7 Fördela nu detta land åt de nio stammarna och halva Manasses stam.”+
8 Tillsammans med den andra halva stammen bosatte sig rubeniterna och gaditerna i det landområde* som Mose gav dem på östra sidan Jordan, det som Jehovas tjänare Mose hade gett dem:+ 9 från Ạroer,+ som ligger vid kanten av Arnons dal,*+ och från staden som ligger mitt i dalen och hela Medẹbas högslätt* ända till Dibon; 10 och alla städer som tillhörde Sihon, amoréernas kung, som regerade i Hesbon, upp till ammoniternas gräns;+ 11 även Gilead och gesuréernas och maakatiternas område+ och hela berget Hermon och hela Basan+ ända till Salka;+ 12 hela det kungarike som tillhörde Og i Basan, han som regerade i Ạshtarot och i Ẹdrei. (Han var en av de sista rafaéerna.)+ Mose erövrade dessa områden och drev bort invånarna.+ 13 Men israeliterna drev inte bort+ gesuréerna och maakatiterna, utan gesuréerna och maakatiterna bor kvar mitt i Israel än i dag.
14 Det var bara leviternas stam som han inte gav något landområde.*+ Jehovas, Israels Guds, eldsoffer är deras andel,*+ precis som han hade lovat dem.+
15 Så gav Mose ett landområde åt släkterna i rubeniternas stam, 16 och deras område sträckte sig från Ạroer vid kanten av Arnons dal* och från staden mitt i dalen och omfattade hela högslätten vid Medẹba: 17 Hesbon med alla städer+ på högslätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,+ 18 Jahas,+ Kẹdemot,+ Mẹfaat,+ 19 Kirjatạjim, Sibma+ och Seret-Sahar på berget i dalen, 20 Bet-Peor, Pisgas sluttningar,+ Bet-Jẹsimot,+ 21 alla städerna på högslätten och hela det kungarike som tillhörde Sihon, amoréernas kung, som regerade i Hesbon.+ Mose besegrade honom+ och de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba,+ Sihons vasaller* som bodde i landet. 22 Förutom alla andra som israeliterna dödade högg de också ner spåmannen Bịleam,+ Beors son, med svärd. 23 Jordan utgjorde gräns för rubeniterna. Detta var det landområde som släkterna i Rubens stam fick, med städer och omgivande byar.
24 Sedan gav Mose ett landområde åt släkterna i Gads stam, 25 och deras område omfattade Jaser+ och alla städerna i Gilead och hälften av ammoniternas+ land ända till Ạroer, som vetter mot Rabba;+ 26 och från Hesbon+ till Ramat-Mispe och Bẹtonim, och från Mahanạjim+ till Debirs gräns; 27 och i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra,+ Sukkot+ och Safon, resten av det kungarike som tillhörde Sihon, kungen i Hesbon.+ Deras område låg längs östra sidan av Jordan ända upp till södra änden av Kịnneretsjön.*+ 28 Detta var det landområde som släkterna i Gads stam fick, med städer och omgivande byar.
29 Sedan gav Mose ett landområde åt halva Manasses stam, åt släkterna i halva stammen.+ 30 Och deras område sträckte sig från Mahanạjim+ och omfattade hela Basan, hela det rike som tillhörde Og, kungen i Basan, och alla Jairs+ tältbyar i Basan, 60 städer. 31 Och hälften av Gilead samt Ạshtarot och Ẹdrei,+ städer i Ogs kungarike i Basan, gick till Makirs, Manasses sons, söner,+ det vill säga till hälften av Makirs söner efter deras släkter.
32 Det här var det landområde som Mose gav dem på Moabs ökenslätter på andra sidan Jordan, öster om Jeriko.+
33 Men Mose gav inte leviternas stam något landområde.*+ Jehova, Israels Gud, är deras egendom,* precis som han hade lovat dem.+
14 Detta är det landområde som israeliterna fick som egendom* i Kanaans land, det som prästen Eleạsar och Josua, Nuns son, och överhuvudena* i Israels stammar gav dem.+ 2 De nio och en halv stammarna fick sina landområden* genom lottkastning,+ precis som Jehova hade befallt genom Mose.+ 3 De andra två och en halv stammarna hade Mose gett landområden på andra sidan* Jordan,+ men leviterna gav han inte något landområde bland dem.+ 4 Josefs avkomlingar betraktades nämligen som två stammar,+ Manasse och Efraim,+ och leviterna fick inte någon del av landet, förutom städer+ att bo i och betesmark för sin boskap.+ 5 Så israeliterna fördelade landet, precis som Jehova hade befallt Mose.
6 Sedan vände sig männen i Juda till Josua i Gilgal.+ Och Kaleb,+ kenissiten Jefụnnes son, sa till honom: ”Du vet ju vad Jehova sa+ om dig och mig till Guds tjänare Mose+ i Kạdes-Barnẹa.+ 7 Jag var 40 år när Jehovas tjänare Mose sände ut mig från Kạdes-Barnẹa för att utforska landet,+ och när jag kom tillbaka berättade jag öppet och ärligt vad jag hade sett.*+ 8 Mina bröder som drog upp tillsammans med mig fick folket att tappa modet,* men jag följde helhjärtat*+ Jehova, min Gud. 9 Den dagen svor Mose en ed och sa: ’Det land där du har satt din fot ska i fortsättningen tillhöra dig och dina söner, därför att du har följt Jehova, min Gud, helhjärtat.’+ 10 Och precis som Jehova lovade+ har han bevarat mig vid liv.+ Det har gått 45 år sedan Jehova gav Mose detta löfte när Israel vandrade i vildmarken,+ och här står jag i dag, 85 år gammal. 11 Och jag är fortfarande lika stark som den dag Mose sände ut mig. Jag har samma krafter nu som då, både till krigföring och till annan verksamhet. 12 Ge mig därför denna bergstrakt som Jehova lovade den dagen. Du hörde själv den gången att det finns anakiter+ där och att de har stora, befästa städer.+ Men Jehova kommer helt säkert* att vara med mig,+ och jag ska driva bort dem, precis som Jehova lovade.”+
13 Så Josua välsignade Kaleb, Jefụnnes son, och gav honom Hebron som egendom.+ 14 Än i dag tillhör Hebron Kaleb, kenissiten Jefụnnes son. Han fick det som egendom därför att han helhjärtat+ följde Jehova, Israels Gud. 15 Hebron hette tidigare Kirjat-Arba+ (Arba var anakiternas mest framstående man). Och det var inte längre krig i landet.+
15 Det område som tillföll*+ släkterna i Judas stam sträckte sig mot gränsen till Edom,+ Zins vildmark, till södra änden av Negev. 2 Den södra gränsen sträckte sig från Salthavets* yttersta ände,+ från den vik som ligger i söder. 3 Och den sträckte sig söderut till Akrạbbimstigningen,+ förbi Zin, sedan uppåt söder om Kạdes-Barnẹa,+ förbi Hesron, upp till Addar och böjde av mot Karka. 4 Sedan gick den vidare till Asmon+ och sträckte sig till Egyptens flodbädd,*+ och den slutade vid havet.* Detta var den södra gränsen.
5 Den östra gränsen var Salthavet* upp till Jordans mynning, och den norra gränsen började vid havsviken där Jordan mynnar ut.+ 6 Gränsen gick upp till Bet-Hogla+ och fortsatte norr om Bet-Ạraba+ och upp till Bohans, Rubens sons, sten.+ 7 Gränsen gick upp till Debir vid Akors dal+ och svängde av norrut mot Gilgal,+ som ligger mitt emot Adụmmimstigningen söder om flodbädden, och den gick till Semeskällan+ och slutade vid Rogelkällan.+ 8 Gränsen gick upp till Hinnoms sons dal,+ till jebuséernas+ sluttning mot söder, det vill säga Jerusalem,+ och den gick upp till toppen av berget som ligger väster om Hinnoms dal vid Rẹfaimdalens norra ände. 9 Och gränsen drogs från toppen av berget till Neftọavattnens källa+ och sträckte sig till städerna på berget Efron, och den drogs till Baạla, det vill säga Kịrjat-Jẹarim.+ 10 Gränsen böjde av västerut från Baạla till berget Seir och gick över till berget Jẹarims nordsluttning, det vill säga Kẹsalon, och den gick ner till Bet-Semes+ och fortsatte över till Timnah.+ 11 Och gränsen sträckte sig till Ekrons+ norra sluttning, och den drogs till Sịkkeron och gick över till berget Baạla och sträckte sig till Jạbneel, och den slutade vid havet.
12 Den västra gränsen gick längs Stora havets*+ kustlinje. Detta var gränsen runt det område som släkterna i Judas stam fick.
13 Åt Kaleb,+ Jefụnnes son, gav Josua en andel bland Judas avkomlingar enligt Jehovas befallning, nämligen Kirjat-Arba (Arba var Anaks far), det vill säga Hebron.+ 14 Och Kaleb drev bort Anaks+ tre söner därifrån: Sesaj, Ạhiman och Talmaj,*+ avkomlingar till Anak. 15 Sedan drog han upp därifrån mot invånarna i Debir+ (Debir hette tidigare Kirjat-Sefer). 16 Kaleb sa: ”Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer ska få gifta sig med min dotter Aksa.” 17 Och Ọtniel,+ son till Kalebs bror Kenas,+ intog staden. Så Kaleb gav honom sin dotter Aksa+ till hustru. 18 När hon var på väg hem övertalade hon Ọtniel att be hennes far om ett markområde. Sedan steg hon av sin åsna.* Kaleb frågade henne: ”Vad vill du?”+ 19 Hon svarade: ”Snälla, ge mig en gåva som ett tecken på din välsignelse. Du har ju bara gett mig ett torrt markområde i söder,* så ge mig Gullot-Majim* också.” Då gav han henne Övre Gullot och Nedre Gullot.
20 Detta var det landområde* som släkterna i Judas stam fick.
21 Det här var städerna i Judas stams ytterområde, mot gränsen till Edom+ i söder: Kạbseel, Eder, Jagur, 22 Kina, Dimọna, Adạda, 23 Kedes, Hasor, Jitnan, 24 Sif, Telem, Bẹalot, 25 Hạsor-Hadạtta, Kẹrijot-Hẹsron, det vill säga Hasor, 26 Amam, Sema, Molạda,+ 27 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,+ 28 Hasar-Sual, Beershẹba,+ Bisjọtja, 29 Baạla, Ijim, Esem, 30 Ẹltolad, Kesil, Horma,+ 31 Siklag,+ Madmạnna, Sansạnna, 32 Lẹbaot, Silhim, Ajin och Rimmon+ – sammanlagt 29 städer med omgivande byar.
33 I Shefẹla+ var det: Ẹstaol, Sora,+ Ashna, 34 Sanọa, En-Gannim, Tappụa, Enam, 35 Jarmut, Adụllam,+ Soko, Asẹka,+ 36 Saarạjim,+ Aditạjim och Gedẹra samt Gederotạjim* – 14 städer med omgivande byar.
37 Senan, Hadạsa, Migdal-Gad, 38 Dịlean, Mispe, Jọkteel, 39 Lakis,+ Boskat, Eglon, 40 Kabbon, Lahmam, Kitlis, 41 Gẹderot, Bet-Dagon, Naạma och Makkẹda+ – 16 städer med omgivande byar.
42 Libna,+ Eter, Asan,+ 43 Jifta, Ashna, Nesib, 44 Kegịla, Aksib och Marẹsa – 9 städer med omgivande byar.
45 Ekron med underlydande* städer och byar, 46 och från Ekron västerut alla städer med omgivande byar i närheten av Ashdod.
47 Ashdod+ med underlydande* städer och byar. Gaza+ med underlydande städer och byar ner till Egyptens flodbädd, Stora havet* och kusttrakten.+
48 Och i bergstrakten: Samir, Jattir,+ Soko, 49 Danna, Kirjat-Sanna, det vill säga Debir, 50 Anab, Ẹstemo,+ Anim, 51 Gosen,+ Holon och Gilo+ – 11 städer med omgivande byar.
52 Arab, Duma, Esan, 53 Janim, Bet-Tappụa, Afẹka, 54 Humta, Kirjat-Arba, det vill säga Hebron,+ och Sior – 9 städer med omgivande byar.
55 Maon,+ Karmel, Sif,+ Jutta, 56 Jịsreel, Jọkdeam, Sanọa, 57 Kajin, Gịbea och Timnah+ – 10 städer med omgivande byar.
58 Halhul, Bet-Sur, Gedor, 59 Mạarat, Bet-Anot och Ẹltekon – 6 städer med omgivande byar.
60 Kịrjat-Bạal, det vill säga Kịrjat-Jẹarim,+ och Rabba – 2 städer med omgivande byar.
61 I vildmarken: Bet-Ạraba,+ Middin, Sekạka, 62 Nibsan, Saltstaden och En-Gedi+ – 6 städer med omgivande byar.
63 Men männen i Juda lyckades inte driva bort+ jebuséerna+ som bodde i Jerusalem,+ så de bor fortfarande i Jerusalem tillsammans med Judas folk.
16 Det område som tillföll Josefs+ avkomlingar genom lottkastning*+ sträckte sig från Jordan vid Jeriko till vattenkällorna öster om Jeriko och genom vildmarken som går upp från Jeriko till Betels+ bergstrakt. 2 Det sträckte sig från Betel, som hör till Lus, och fortsatte till Ạtarot, som är arkiternas gräns. 3 Sedan gick det västerut ner till jafletiternas gräns, ända till Nedre Bet-Horons+ område och Geser,+ och slutade vid havet.
4 Josefs avkomlingar,+ Manasse och Efraim, fick sitt landområde.+ 5 Gränsen för Efraims avkomlingar, släkt för släkt, var: Gränsen mot öster var Atrot-Addar,+ ända till Övre Bet-Horon,+ 6 och gränsen sträckte sig ända ut till havet. Från Mịkmetat+ i norr böjde gränsen av österut till Tạanat-Sịlo och gick vidare österut till Janọa. 7 Sedan gick den från Janọa ner till Ạtarot och Naạra och nådde fram till Jeriko+ och sträckte sig till Jordan. 8 Från Tappụa+ fortsatte gränsen västerut till Kanas flodbädd,* och den slutade vid havet.+ Detta är det landområde* som släkterna i Efraims stam fick. 9 Efraims avkomlingar hade också enklaver, städer med omgivande byar, mitt i Manasses landområde.+
10 Men de drev inte bort kanaanéerna som bodde i Geser,+ och kanaanéerna bor fortfarande kvar bland efraimiterna+ och används som tvångsarbetare.+
17 Sedan fick Manasses+ stam sitt område genom lottkastning.+ Manasse var Josefs förstfödde.+ Makir,+ Manasses förstfödde, Gileads far, var en krigare, och därför fick han Gilead och Basan.+ 2 Och Manasses övriga avkomlingar fick sin lott, släkt för släkt: Abiẹsers+ söner, Heleks söner, Ạsriels söner, Sekems söner, Hefers söner och Semịdas söner. Detta var de manliga avkomlingarna till Manasse, Josefs son, släkt för släkt.+ 3 Men Sẹlofhad,+ son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan bara döttrar, och de hette Mahla, Noah, Hogla, Milka och Tirsa. 4 Så de gick till prästen Eleạsar+ och Josua, Nuns son, och hövdingarna och sa: ”Jehova befallde Mose att ge oss ett landområde* bland våra bröder.”+ På Jehovas befallning gav han dem då ett landområde bland deras fars bröder.+
5 Förutom Gileads och Basans land på andra sidan* Jordan fick Manasse alltså tio andelar,+ 6 för Manasses döttrar fick ett landområde tillsammans med hans söner. Men Manasses övriga avkomlingar hade fått Gileads land.
7 Och Manasses gräns gick från Asers område till Mịkmetat,+ som ligger mitt emot Sikem,+ och fortsatte söderut* till området som tillhörde En-Tappụas invånare. 8 Tappụaområdet+ blev Manasses, men staden Tappụa, som låg vid gränsen, tillhörde Efraims avkomlingar. 9 Och gränsen fortsatte ner till Kanas flodbädd, söder om flodbädden. Efraim hade städer bland Manasses städer,+ och Manasses gräns löpte norr om flodbädden och slutade vid havet.+ 10 Området söderut var Efraims, och området norrut var Manasses och hade havet som gräns,+ och i norr gränsade de* till Asers område och i öster till Isạskars område.
11 I Isạskars och Asers områden fick Manasse följande städer med dess invånare och underlydande* städer: Bet-Sean, Jịbleam,+ Dor,+ En-Dor,+ Tạanak+ och Megiddo. Tre av höjderna tillhörde honom.
12 Men Manasses avkomlingar lyckades inte inta dessa städer, och kanaanéerna höll sig envist kvar i området.+ 13 När israeliterna blev starkare lät de kanaanéerna utföra tvångsarbete,+ men de drev inte bort dem helt.+
14 Josefs avkomlingar sa till Josua: ”Varför har du bara gett oss* en lott+ och ett landområde som vår andel? Vi är ju ett stort folk, eftersom Jehova har välsignat oss ända tills i dag.”+ 15 Josua svarade dem: ”Om ni är ett så stort folk kan ni dra upp till skogarna i perisséernas+ och rafaéernas+ land och röja mark åt er där, eftersom Efraims bergstrakt+ inte är stor nog för er.” 16 Då sa Josefs avkomlingar: ”Bergstrakten är inte tillräckligt stor för oss, och alla kanaanéer som bor på slättlandet har stridsvagnar+ med järnliar,* både de i Bet-Sean+ med underlydande* städer och de i Jịsreeldalen.”*+ 17 Josua sa då till Efraims och Manasses stammar, Josefs avkomlingar: ”Ni är ett stort och mäktigt folk. Ni ska inte bara få en lott,+ 18 utan ni ska få hela bergstrakten.+ Det växer skog där, men ni ska röja marken, och där ska ert område sluta. Ni ska driva bort kanaanéerna, trots att de är starka och har stridsvagnar med järnliar.”*+
18 Israeliterna samlades sedan i Silo,+ och de satte upp mötestältet där.+ De hade nu lagt landet under sig.+ 2 Men det var fortfarande sju av stammarna i Israel som inte hade blivit tilldelade något landområde.* 3 Josua sa därför till israeliterna: ”Hur länge ska ni dröja med att inta det land som Jehova, era förfäders Gud, har gett er?+ 4 Välj ut tre män från varje stam som jag kan sända ut. De ska gå runt i landet som de har fått som egendom* och kartlägga det. Sedan ska de komma tillbaka till mig. 5 De ska fördela det mellan sig i sju delar.+ Juda ska bo kvar i sitt område i söder,+ och Josefs stammar ska bo kvar i sitt område i norr.+ 6 Ni ska dela upp landet i sju områden. Beskriv dem sedan för mig, och jag ska kasta lott+ åt er inför Jehova, vår Gud. 7 Men leviterna får inte någon andel+ som ni andra, eftersom tjänsten i Jehovas tempel* är deras andel.*+ Och Gad, Ruben och halva Manasses stam+ har redan fått sitt landområde* på östra sidan Jordan, det område som Jehovas tjänare Mose gav dem.”
8 Männen som skulle kartlägga landet gjorde sig redo, och Josua befallde dem: ”Ge er av och gå runt i landet och kartlägg det. Kom sedan tillbaka till mig, och jag ska kasta lott åt er här inför Jehova i Silo.”+ 9 Så gav sig männen av och färdades genom landet och kartlade det i sju delar, stad för stad, och de skrev ner det i en bok. Sedan återvände de till Josua i lägret i Silo. 10 Och där i Silo kastade Josua lott åt israeliterna inför Jehova+ och fördelade landet åt dem så att varje stam fick sin andel.+
11 Lotten föll först på Benjamins stam, och de släkterna fick området mellan Judas område+ och Josefs område.+ 12 Den norra gränsen började vid Jordan och gick upp till Jerikos+ norra sluttning och västerut upp på berget, och den sträckte sig till vildmarken nära Bet-Aven.+ 13 Därifrån fortsatte gränsen till Lus, till södra sluttningen av Lus, det vill säga Betel,+ och den löpte ner till Atrot-Addar+ på berget söder om Nedre Bet-Horon.+ 14 Gränsen gick vidare västerut, och från berget som ligger mitt emot Bet-Horon böjde den av mot söder. Den slutade vid Kịrjat-Bạal, det vill säga Kịrjat-Jẹarim,+ en stad i Juda. Detta är västra sidan.
15 Sydsidan sträckte sig från utkanten av Kịrjat-Jẹarim, och gränsen sträckte sig västerut, och den gick till Neftọavattnens källa.+ 16 Gränsen gick ner till foten av berget som är mitt emot Hinnoms sons dal,+ som ligger i norra änden av Rẹfaimdalen,*+ och den gick ner till Hinnoms dal, till jebuséernas+ sluttning mot söder, och ner till Rogelkällan.+ 17 Och den gick norrut och sträckte sig till Semeskällan och sedan ut till Gẹlilot, som ligger mitt emot Adụmmimstigningen,+ och den gick ner till Bohans, Rubens sons, sten.+ 18 Och den fortsatte till norra sluttningen framför Ạraba och ner till Ạraba. 19 Och gränsen fortsatte till Bet-Hoglas+ norra sluttning, och den slutade vid Salthavets*+ norra vik vid Jordans mynning. Detta var södra gränsen. 20 Och Jordan var gränsen på östra sidan. Det här var gränserna runt det landområde som tillhörde släkterna i Benjamins stam.
21 Städerna som tillhörde släkterna i Benjamins stam var: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, 22 Bet-Ạraba,+ Semarạjim, Betel,+ 23 Avim, Para, Ofra, 24 Kẹfar-Ạmmoni, Ofni och Geba+ – 12 städer med omgivande byar.
25 Gịbeon,+ Rama, Bẹerot, 26 Mispe, Kefịra, Mosah, 27 Rekem, Jịrpeel, Tarạla, 28 Zela,+ Ha-Elef, Jẹbusi, det vill säga Jerusalem,+ Gịbea+ och Kirjat – 14 städer med omgivande byar.
Det här var det landområde som tillhörde släkterna i Benjamins stam.
19 Den andra lotten+ föll på Simeons+ stam, och de släkterna fick ett landområde* mitt i Judas landområde.+ 2 Deras landområde omfattade Beershẹba+ med Sheba, Molạda,+ 3 Hasar-Sual,+ Bala, Esem,+ 4 Ẹltolad,+ Betul, Horma, 5 Siklag,+ Bet-Mạrkabot, Hasar-Susa, 6 Bet-Lẹbaot+ och Sạruhen – 13 städer med omgivande byar; 7 Ajin, Rimmon, Eter och Asan+ – 4 städer med omgivande byar; 8 och alla byarna som låg runt omkring dessa städer ända till Bạalat-Bẹer, Rama i söder. Det här var det landområde som tillhörde släkterna i Simeons stam. 9 Simeons avkomlingars landområde togs från Judas område, därför att det var för stort för dem. Simeons avkomlingar fick alltså en besittning inom deras landområde.+
10 Den tredje lotten+ föll på Sẹbulons+ avkomlingar, och gränsen för deras släkters landområde sträckte sig till Sarid. 11 Gränsen gick västerut upp till Mạreal, vidare till Dạbbeset och sedan till dalen framför Jọkneam. 12 Från Sarid gick den österut, mot soluppgången, till Kislot-Tabors gräns och ut till Dạberat+ och sedan upp till Jafịa. 13 Därifrån fortsatte den österut, mot soluppgången, till Gat-Hefer+ och Et-Kasin och sedan till Rimmon och till Nea. 14 I norr böjde gränsen av mot Hạnnaton, och den slutade vid Jifta-Els dal. 15 Dessutom fick de Kattat, Nạhalal, Simron,+ Jidạla och Betlehem+ – totalt 12 städer med omgivande byar. 16 Det här var det landområde som tillhörde släkterna i Sẹbulons stam,+ med städer och omgivande byar.
17 Den fjärde lotten+ föll på Isạskars+ avkomlingar, på släkterna i Isạskars stam. 18 Och deras gräns sträckte sig till Jịsreel,+ Kesụllot, Sunem,+ 19 Hafarạjim, Shion, Anahạrat, 20 Rabbit, Kisjon, Ebes, 21 Remet, En-Gannim,+ En-Hadda och Bet-Passes. 22 Och gränsen sträckte sig till Tabor,+ Sahasụma och Bet-Semes, och den slutade vid Jordan – 16 städer med omgivande byar. 23 Detta var det landområde som släkterna i Isạskars stam fick,+ med städer och omgivande byar.
24 Den femte lotten+ föll på Asers+ stams släkter. 25 Deras gräns gick vid Helkat,+ Hali, Beten, Aksaf, 26 Alammẹlek, Amad och Misal. Gränsen nådde västerut till Karmel+ och till Sihor-Libnat, 27 och den gick tillbaka österut till Bet-Dagon och nådde till Sẹbulons område och Jifta-Els dal i norr, till Bet-Emek och Nẹgiel, och till Kabul på vänster hand, 28 och till Ebron, Rehob, Hammon och Kana, ända till det stora Sidon.+ 29 Och gränsen gick tillbaka till Rama och ända till den befästa staden Tyros.+ Sedan gick den tillbaka till Hosa och slutade vid kusten, där Aksib, 30 Umma, Afek+ och Rehob+ låg – 22 städer med omgivande byar. 31 Det här var det landområde som tillhörde släkterna i Asers stam,+ med städer och omgivande byar.
32 Den sjätte lotten+ föll på Nạftalis avkomlingar, på släkterna i Nạftalis stam. 33 Deras gräns gick från Helef, från det stora trädet i Saanạnnim,+ och Ạdami-Nẹkeb och Jạbneel ända till Lakkum, och den slutade vid Jordan. 34 Västerut gick gränsen till Asnot-Tabor och sträckte sig till Hukkok. I söder gick gränsen till Sẹbulons område och i väster till Asers område och i öster till Juda* vid Jordan. 35 Och de befästa städerna var Ziddim, Ser, Hammat,+ Rakkat, Kịnneret, 36 Adạma, Rama, Hasor,+ 37 Kedes,+ Ẹdrei, En-Hasor, 38 Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes+ – 19 städer med omgivande byar. 39 Detta var det landområde som släkterna i Nạftalis stam fick,+ med städer och omgivande byar.
40 Den sjunde lotten+ föll på Dans+ stams släkter. 41 Gränsen för deras landområde gick vid Sora,+ Ẹstaol, Ir-Semes, 42 Saalạbbin,+ Ạjalon,+ Jitla, 43 Elon, Timnah,+ Ekron,+ 44 Ẹlteke, Gịbbeton,+ Bạalat, 45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,+ 46 Me-Jarkon och Rakkon, med gränsen framför Joppe.+ 47 Men Dans område räckte inte till.+ Så de drog upp och anföll Lesem+ och slog invånarna med svärd. Sedan tog de över staden och bosatte sig i den, och de ändrade namnet på den till Dan, efter sin förfader.+ 48 Det här var det landområde som släkterna i Dans stam fick, med städer och omgivande byar.
49 I och med detta var israeliterna färdiga med uppdelningen av landet, område för område. Sedan gav de Josua, Nuns son, en egendom mitt ibland sig. 50 Enligt Jehovas befallning gav de honom den stad han bad om, Timnat-Sera+ i Efraims bergstrakt. Och han byggde upp staden och bosatte sig där.
51 Detta var de landområden som prästen Eleạsar och Josua, Nuns son, och överhuvudena* i Israels stammar delade ut+ genom lottkastning i Silo+ inför Jehova, vid ingången till mötestältet.+ Så var de klara med att fördela landet.
20 Sedan sa Jehova till Josua: 2 ”Säg till israeliterna att de ska välja ut asylstäderna+ som jag talade med dem om genom Mose, 3 för att den som dödar någon ouppsåtligt eller genom en olyckshändelse* ska kunna fly dit. Där kan den som flyr undan blodshämnaren+ söka skydd. 4 Den som flyr till en av de här städerna+ ska ställa sig vid stadsporten+ och lägga fram sin sak för de äldste i staden. Sedan ska de ta emot honom i staden och ge honom någonstans att bo. 5 Om blodshämnaren förföljer dråparen får de inte utlämna honom, för det var genom en olyckshändelse* som han dödade sin medmänniska och inte för att han hatade honom.+ 6 Han ska bo i den staden tills församlingens domstol prövar hans sak.+ Och inte förrän den som är överstepräst vid den tiden dör+ kan han återvända till den stad han flydde från, tillbaka till sin stad och sitt hus.”+
7 Så gav de helig status åt* Kedes+ i Galileen i Nạftalis bergstrakt, Sikem+ i Efraims bergstrakt och Kirjat-Arba,+ det vill säga Hebron, i Judas bergstrakt. 8 I Jordanområdet, öster om Jeriko, valde de ut följande städer: Beser+ i vildmarken på högslätten* från Rubens stam, Ramot+ i Gilead från Gads stam och Golạn+ i Basan från Manasses stam.+
9 Det här var de asylstäder som utvaldes åt israeliterna och invandrarna som bodde bland dem. Dit skulle de fly om de ouppsåtligt dödat någon,+ så att inte blodshämnaren dödade dem innan de hade stått inför församlingens domstol.+
21 Leviternas släktöverhuvuden gick nu fram till prästen Eleạsar+ och Josua, Nuns son, och släktöverhuvudena i Israels stammar 2 medan de var i Silo+ i Kanaans land. De sa: ”Jehova befallde genom Mose att vi skulle få städer att bo i och betesmark för vår boskap.”+ 3 På Jehovas befallning tog då israeliterna städer+ och betesmarker från sina landområden* och gav åt leviterna.+
4 Lotten föll på kehatiternas släkter,+ och de leviter som var avkomlingar till prästen Aron fick* 13 städer från Judas stam,+ Simeons stam+ och Benjamins stam.+
5 De övriga kehatiterna fick* 10 städer från släkterna i Efraims stam,+ Dans stam och halva Manasses stam.+
6 Gersoniterna+ fick 13 städer från släkterna i Isạskars stam, Asers stam, Nạftalis stam och halva Manasses stam i Basan.+
7 Merariternas+ släkter fick 12 städer från Rubens stam, Gads stam och Sẹbulons stam.+
8 Israeliterna gav alltså leviterna dessa städer med betesmarker genom lottkastning, precis som Jehova hade befallt genom Mose.+
9 Från Judas stam och Simeons stam gav de följande städer som namnges här.+ 10 Städerna gavs åt Arons avkomlingar, som tillhörde kehatiternas släkter bland leviterna, eftersom den första lotten föll på dem. 11 De fick Kirjat-Arba+ (Arba var Anaks far), det vill säga Hebron,+ i Judas bergstrakt, och betesmarkerna runt staden. 12 Men åkermarken och byarna runt staden hade Kaleb, Jefụnnes son, fått som sin egendom.+
13 Åt prästen Arons avkomlingar gav de alltså Hebron,+ som var asylstad för dråpare,+ med betesmarker och dessutom Libna+ med betesmarker, 14 Jattir+ med betesmarker, Estemọa+ med betesmarker, 15 Holon+ med betesmarker, Debir+ med betesmarker, 16 Ajin+ med betesmarker, Jutta+ med betesmarker och Bet-Semes med betesmarker – 9 städer från dessa två stammar.
17 Och från Benjamins stam: Gịbeon+ med betesmarker, Geba med betesmarker,+ 18 Ạnatot+ med betesmarker och Almon med betesmarker – 4 städer.
19 Sammanlagt fick Arons avkomlingar, prästerna, 13 städer med betesmarker.+
20 De övriga kehatitiska släkterna bland leviterna fick genom lottkastning städer från Efraims stam. 21 De fick Sikem+ i Efraims bergstrakt, en asylstad för dråpare,+ med betesmarker, Geser+ med betesmarker, 22 Kịbsajim med betesmarker och Bet-Horon+ med betesmarker – 4 städer.
23 Och från Dans stam: Ẹlteke med betesmarker, Gịbbeton med betesmarker, 24 Ạjalon+ med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – 4 städer.
25 Och från halva Manasses stam: Tạanak+ med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – 2 städer.
26 Sammanlagt fick de övriga kehatitiska släkterna 10 städer med betesmarker.
27 Gersoniterna+ bland leviternas släkter fick från halva Manasses stam: Golạn+ i Basan, en asylstad för dråpare, med betesmarker och Beestẹra med betesmarker – 2 städer.
28 Och från Isạskars stam:+ Kisjon med betesmarker, Dạberat+ med betesmarker, 29 Jarmut med betesmarker och En-Gannim med betesmarker – 4 städer.
30 Och från Asers stam:+ Misal med betesmarker, Abdon med betesmarker, 31 Helkat+ med betesmarker och Rehob+ med betesmarker – 4 städer.
32 Och från Nạftalis stam: Kedes+ i Galileen, en asylstad+ för dråpare, med betesmarker, Hammot-Dor med betesmarker och Kartan med betesmarker – 3 städer.
33 Sammanlagt fick gersoniternas släkter 13 städer med betesmarker.
34 Merariternas släkter,+ de övriga leviterna, fick från Sẹbulons stam:+ Jọkneam+ med betesmarker, Karta med betesmarker, 35 Dimna med betesmarker och Nạhalal+ med betesmarker – 4 städer.
36 Och från Rubens stam: Beser+ med betesmarker, Jahas med betesmarker,+ 37 Kẹdemot med betesmarker och Mẹfaat med betesmarker – 4 städer.
38 Och från Gads stam:+ Ramot i Gilead,+ en asylstad för dråpare, med betesmarker, Mahanạjim+ med betesmarker, 39 Hesbon+ med betesmarker och Jaser+ med betesmarker – totalt 4 städer.
40 Sammanlagt fick merariternas släkter, de övriga av leviternas släkter, 12 städer.
41 Leviterna hade sammanlagt 48 städer med betesmarker inom israeliternas område.+ 42 Alla de här städerna hade betesmarker runt omkring – det gällde alla städerna.
43 Så gav Jehova Israel hela det land som han med ed hade lovat att ge deras förfäder,+ och de intog det och bosatte sig där.+ 44 Dessutom gav Jehova dem ro, precis som han med ed hade lovat deras förfäder,+ och ingen av alla deras fiender i området kunde besegra dem.+ Jehova gav alla deras fiender i deras hand.+ 45 Inte ett enda löfte* av allt det goda som Jehova hade lovat Israels hus slog fel – allt blev verklighet.+
22 Sedan kallade Josua till sig rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam 2 och sa till dem: ”Ni har gjort allt som Jehovas tjänare Mose befallde er,+ och ni har lytt min röst i allt som jag har befallt er.+ 3 Under hela den här perioden, ända till i dag,+ har ni inte övergett era bröder utan fullgjort er förpliktelse och hållit Jehovas, er Guds, bud.+ 4 Nu har Jehova, er Gud, gett era bröder ro, precis som han lovade dem.+ Så nu kan ni återvända till era hem* i det land som Jehovas tjänare Mose gav er som egendom på andra sidan* Jordan.+ 5 Men var mycket noga med att följa det bud och den lag som Jehovas tjänare Mose gav er.+ Ni ska älska Jehova, er Gud,+ vandra på alla hans vägar,+ följa hans bud,+ hålla fast vid honom+ och tjäna honom+ av hela ert hjärta och av hela er själ.”*+
6 Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick till sina hem.* 7 Och åt halva Manasses stam hade Mose gett ett landområde i Basan,+ och åt andra halvan hade Josua gett mark tillsammans med deras bröder på västra sidan Jordan.+ Och när Josua sände i väg dem till deras hem* välsignade han dem 8 och sa: ”Vänd tillbaka till era hem* med stora rikedomar och mycket boskap, med silver och guld, koppar och järn och stora mängder kläder.+ Ni ska dela bytet+ från fienden med era bröder.”
9 Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam skildes då från de övriga israeliterna. De lämnade Silo i Kanaans land och återvände till Gileads+ land, det område som de hade bosatt sig i på Jehovas befallning genom Mose.+ 10 När rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam kom till Jordanområdet i Kanaans land byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort och imponerande altare. 11 Senare fick de andra israeliterna höra det,+ och de sa: ”Se! Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam har byggt ett altare på gränsen till Kanaans land, i Jordanområdet på den sida som tillhör oss.” 12 När de fick höra det samlades hela folket i Silo+ för att dra ut i krig mot dem.
13 Då sände israeliterna Pịnehas,+ prästen Eleạsars son, till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam i Gileads land, 14 och tio hövdingar följde med honom, en hövding från varje stam i Israel, var och en ett överhuvud för sin släkt bland Israels klaner.*+ 15 När de kom till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam i Gileads land sa de till dem:
16 ”Så här säger hela Jehovas folk: ’Varför har ni svikit+ Israels Gud? Ni har vänt er bort från Jehova genom att bygga ett altare och göra uppror mot Jehova.+ 17 Var det inte nog med synden vid Peor? Den har vi fortfarande inte renat oss från, fastän det kom en plåga över Jehovas församling.+ 18 Ändå är ni på väg att vända er bort från Jehova! Om ni gör uppror mot Jehova i dag kommer han i morgon att låta sin vrede drabba hela Israels församling.+ 19 Om orsaken är att det land som tillhör er är orent, så kom över till det land som tillhör Jehova,+ där Jehovas tälthelgedom finns,+ och bo bland oss. Men gör inte uppror mot Jehova och blanda inte in oss genom att bygga ett altare. Vi har redan Jehovas, vår Guds, altare.+ 20 När Akan,+ Seras son, handlade svekfullt med det som skulle förstöras* drabbades ju hela Israels församling av Guds vrede.+ Det var inte bara han som miste livet för synden han hade begått.’”+
21 Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam svarade då överhuvudena för Israels klaner:*+ 22 ”Gudarnas Gud, Jehova!* Gudarnas Gud, Jehova!+ Han vet redan sanningen, och Israel ska också få veta. Jehova, om vi har varit upproriska och svikit dig, skona oss inte nu. 23 Om vi byggde ett altare för att vända oss bort från Jehova och för att offra brännoffer, sädesoffer och gemenskapsoffer på det, kommer Jehova att straffa oss.+ 24 Nej, det var för att vi var rädda att era söner i framtiden skulle säga till våra söner: ’Vilken rätt har ni att tillbe Jehova, Israels Gud, tillsammans med oss?* 25 Jehova har satt Jordan som gräns mellan oss och er rubeniter och gaditer. Ni har inget med Jehova att göra.’ Då skulle era söner kunna hindra våra söner från att tillbe* Jehova.
26 Därför sa vi: ’Vi måste göra något. Vi bygger ett altare, men inte för brännoffer eller slaktoffer, 27 utan det ska vara ett vittne mellan oss och er+ och mellan våra avkomlingar* om att vi ska tjäna Jehova och offra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer inför honom.+ Då kan era söner i framtiden inte säga till våra söner: ”Ni har inget med Jehova att göra.”’ 28 Därför sa vi: ’Om de en dag i framtiden skulle säga så till oss och våra avkomlingar,* då ska vi säga: ”Se på kopian av Jehovas altare som våra förfäder gjorde, inte för brännoffer eller slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er.”’ 29 Det är otänkbart för oss att göra uppror mot Jehova! Vi skulle aldrig vända oss bort från Jehova+ genom att bygga ett altare för brännoffer, sädesoffer och slaktoffer, ett annat altare än Jehovas, vår Guds, som står framför hans tälthelgedom.”+
30 När prästen Pịnehas och folkets hövdingar, överhuvudena för Israels klaner* som var med honom, hörde vad Rubens, Gads och Manasses avkomlingar sa, var de nöjda.+ 31 Pịnehas, prästen Eleạsars son, sa då till Rubens, Gads och Manasses avkomlingar: ”Nu vet vi att Jehova är med oss, för ni har inte svikit Jehova. Ni har räddat israeliterna ur Jehovas hand.”
32 Pịnehas, prästen Eleạsars son, och hövdingarna lämnade då rubeniterna och gaditerna i Gileads land, och de återvände till Kanaans land och berättade vad som hade hänt för de andra israeliterna. 33 Och israeliterna var nöjda med beskedet. De prisade Gud, och det var inte längre tal om att dra ut i krig mot rubeniterna och gaditerna för att förstöra deras land.
34 Rubeniterna och gaditerna gav så altaret ett namn,* för ”det är ett vittne mellan oss om att Jehova är den sanne Guden”.
23 Det hade nu gått en lång tid sedan Jehova hade gett Israel ro+ från alla fiender omkring dem, och Josua var gammal och närmade sig slutet av sitt liv.+ 2 Han samlade hela Israel+ – alla äldste, överhuvuden, domare och förmän+ – och sa till dem: ”Jag har blivit gammal och närmar mig slutet av mitt liv. 3 Ni har själva sett allt som Jehova, er Gud, har gjort med alla dessa folk för er skull. Ja, det var Jehova, er Gud, som stred för er.+ 4 Jag har utplånat folk+ mellan Jordan och Stora havet* i väster,* och deras landområden* har jag gett åt stammarna.*+ Det finns fortfarande andra folk kvar, men landet tillhör er.+ 5 Det var Jehova, er Gud, som jagade bort dem och drev undan dem för er+ så att ni kunde inta deras land, precis som Jehova, er Gud, hade lovat.+
6 Nu måste ni vara mycket modiga och följa och göra allt som står i Moses lagbok.+ Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster,+ 7 och ha ingenting att göra med de folk+ som är kvar hos er. Ni ska inte ens nämna namnen på deras gudar+ eller svära vid dem, och ni ska aldrig tjäna dem eller böja er ner för dem.+ 8 Ni ska hålla fast vid Jehova, er Gud,+ precis som ni har gjort ända till denna dag. 9 Jehova ska driva undan stora och mäktiga folk för er,+ inget har ju hittills varit er övermäktigt.+ 10 En enda av er ska förfölja tusen,+ för Jehova, er Gud, strider för er,+ precis som han lovade.+ 11 Var hela tiden på er vakt+ och älska Jehova, er Gud.+
12 Men om ni överger honom och sluter er till dem som är kvar av folken i landet,+ och om ni ingår äktenskap*+ med dem och ni umgås med dem, 13 då kan ni vara säkra på att Jehova, er Gud, inte längre ska driva undan dessa folk för er.+ De ska bli en fälla och en snara, piskor på era ryggar+ och törnen i era ögon, tills ni har utplånats från detta goda land som Jehova, er Gud, har gett er.
14 Själv ska jag snart dö,* och ni vet av hela ert hjärta och av hela er själ* att inte ett enda ord av allt det goda som Jehova, er Gud, har lovat er har slagit fel. Allt har blivit verklighet. Inte ett enda ord har slagit fel.+ 15 Men precis som allt det goda Jehova, er Gud, har lovat er har gått i uppfyllelse,+ så ska Jehova också låta all olycka som han har förutsagt* drabba er, och Jehova, er Gud, ska utplåna er från det goda land som han har gett er.+ 16 Om ni bryter det förbund som Jehova, er Gud, befallde er att hålla och börjar tjäna andra gudar och böjer er ner för dem, då ska Jehovas vrede flamma upp mot er,+ och ni ska snabbt utplånas från det goda land som han har gett er.”+
24 Sedan samlade Josua alla Israels stammar i Sikem och kallade till sig Israels äldste, överhuvuden, domare och förmän,+ och de ställde sig inför den sanne Guden. 2 Josua sa till folket: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’För länge sedan bodde era förfäder,+ bland annat Tera, far till Abraham och Nahor, på andra sidan Floden,* och de tjänade andra gudar.+
3 Med tiden hämtade jag er förfader Abraham+ från andra sidan Floden* och lät honom vandra genom hela Kanaans land och gjorde hans ättlingar många.+ Jag gav honom Isak,+ 4 och åt Isak gav jag Jakob och Esau.+ Senare gav jag Seirs berg som egendom åt Esau,+ och Jakob och hans söner gav sig av till Egypten.+ 5 Längre fram sände jag Mose och Aron,+ och jag slog Egypten med plågor,+ och sedan förde jag er ut. 6 När jag förde era fäder ut ur Egypten+ och de kom till Röda havet, förföljde egyptierna dem med stridsvagnar och ryttare ända till havet.+ 7 Då ropade ni till Jehova,+ och han satte ett mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem och övertäcka dem,+ och ni såg med egna ögon vad jag gjorde i Egypten.+ Sedan bodde ni i vildmarken i många år.*+
8 Och jag förde er till amoréernas land på andra sidan* Jordan, och de stred mot er.+ Men jag gav dem i er hand så att ni kunde inta deras land, och jag förintade dem åt er.+ 9 Sedan gick Balak, Sippors son, Moabs kung, till anfall mot Israel. Han kallade till sig Bịleam, Beors son, för att han skulle förbanna er.+ 10 Men jag lyssnade inte på Bịleam.+ Jag fick honom i stället att välsigna er gång på gång,+ och jag räddade er ur hans hand.+
11 Sedan gick ni över Jordan+ och kom till Jeriko.+ De främsta männen* i Jeriko och amoréerna, perisséerna, kanaanéerna, hettiterna, girgaséerna, hivéerna och jebuséerna stred mot er, men jag gav dem i er hand.+ 12 Jag spred en känsla av maktlöshet* framför er, och den jagade undan dem inför er+ – precis som i fallet med amoréernas två kungar. Det var inte ditt svärd och din båge som gjorde det.+ 13 Jag gav er ett land som ni inte hade arbetat hårt med och städer som ni inte hade byggt,+ och där bosatte ni er. Ni får njuta frukten av vingårdar och olivlundar som ni inte har planterat.’+
14 Respektera nu Jehova och tjäna honom helhjärtat* och troget.*+ Gör er av med de gudar som era förfäder tjänade på andra sidan Floden* och i Egypten,+ och tjäna Jehova. 15 Men om ni inte vill tjäna Jehova, så välj själva vem ni vill tjäna,+ antingen de gudar som era förfäder tjänade på andra sidan Floden*+ eller de gudar som dyrkas av amoréerna, som bodde i det här landet före er.+ Men jag och min familj, vi tänker tjäna Jehova.”
16 Då svarade folket: ”Det är otänkbart för oss att överge Jehova och tjäna andra gudar. 17 Det var Jehova, vår Gud, som förde oss och våra fäder ut ur Egyptens land,+ där vi var slavar,*+ och som gjorde underverk* inför våra ögon.+ Han beskyddade oss under hela vår vandring och när vi passerade genom länder som tillhörde andra folk.+ 18 Jehova drev bort alla folk som bodde i landet före oss, däribland amoréerna. Därför vill vi också tjäna Jehova, för han är vår Gud.”
19 Då sa Josua till folket: ”Kan ni verkligen tjäna Jehova? Han är en helig Gud,+ en Gud som kräver fullständig* hängivenhet.+ Han kommer inte att överse med era överträdelser* och era synder.+ 20 Jehova har alltid gjort gott mot er, men om ni överger honom och tjänar utländska gudar ska han vända sig mot er och utplåna er.”+
21 Men folket sa till Josua: ”Vi tänker tjäna Jehova!”+ 22 Josua sa då till folket: ”Ni är själva vittnen om att ni av egen fri vilja har valt att tjäna Jehova.”+ De svarade: ”Vi är vittnen.”
23 ”Gör er i så fall av med de utländska gudar som finns bland er, och ge Jehova, Israels Gud, era hjärtan.” 24 Folket sa till Josua: ”Vi ska tjäna Jehova, vår Gud, och lyda honom!”
25 Josua slöt då ett förbund med folket den dagen och fastställde detta som lag och rätt för dem där i Sikem. 26 Sedan skrev han ner dessa ord i boken med Guds lag+ och tog en stor sten+ och reste den under det stora trädet som står vid Jehovas helgedom.
27 Josua sa sedan till folket: ”Den här stenen ska vara ett vittne för oss,+ för den har hört allt som Jehova har sagt till oss. Den ska vara ett vittne, så att ni inte förnekar er Gud.” 28 I och med det sände Josua i väg folket, var och en till sitt landområde.*+
29 En tid därefter dog Jehovas tjänare Josua, Nuns son, 110 år gammal.+ 30 Och man begravde honom på hans landområde, i Timnat-Sera+ i Efraims bergstrakt, norr om berget Gaas. 31 Israel fortsatte att tjäna Jehova så länge Josua levde och så länge de äldste som överlevde honom var i livet, de som kände till allt som Jehova hade gjort för Israel.+
32 Josefs kropp,*+ som israeliterna hade tagit med från Egypten, begravdes i Sikem på den mark som Jakob hade köpt av sönerna till Hamor,+ Sikems far, för 100 silverstycken,+ och det blev Josefs söners arv.+
33 Även Eleạsar, Arons son, dog.+ Och han begravdes på den kulle som hans son Pinehas+ hade fått i Efraims bergstrakt.
Eller ”Jehoshua”. Betyder ”Jehova är räddning”.
Dvs. Medelhavet.
Eller ”mot solnedgången”.
Eller ”Läs i den med låg röst”.
Dvs. östra sidan.
Eller ”vigde ... åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Dvs. östra sidan.
Ordagrant ”smälte våra hjärtan”.
Ordagrant ”och ingen ande steg längre upp i någon”.
Eller ”ge mig ett pålitligt tecken”.
Eller ”ska hans blod komma över hans eget huvud”.
Eller ”om någon bär hand på”.
Ordagrant ”Israels söner”.
Dvs. ca 890 m. Se Tillägg B14.
Ordagrant ”Helga er”.
Ordagrant ”vilar fotsulorna”.
Eller ”fördämning”.
Eller ”fördämning”.
Dvs. Döda havet.
Eller ”prästernas fötter”.
Ordagrant ”söner”.
Ordagrant ”en bestående påminnelse”.
Eller ”vittnesbördets ark”. Se Ordförklaringar under ”Vittnesbördets ark”.
Ordagrant ”sida mot havet”.
Ordagrant ”smälte deras hjärtan”.
Ordagrant ”och det fanns inte längre någon ande i dem”.
Betyder ”förhudshöjden”.
Eller ”alla män i vapenför ålder”.
Ordagrant ”oss”.
Ordagrant ”vältrat bort”.
Betyder ”rullande”, ”bortvältrande”.
Ordagrant ”Nej, jag”.
Eller ”befälhavare”.
Eller ”den utdragna tonen från”.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”göra Israels läger till något utstött”.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigde alla åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller möjligen ”lät Josua folket svära denna ed”.
Dvs. Jeriko.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Betyder ”stenbrott”.
Ordagrant ”hjärta”.
Dvs. östra sidan.
Eller ”vänt ryggen åt”.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigts åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Ordagrant ”och helga folket”.
Ordagrant ”helga er”.
Eller ”vigts åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigts åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Ca 2,3 kg. En sikel motsvarade 11,4 g. Se Tillägg B14.
Eller ”lågslätt”.
Eller ”gjort oss till något utstött”.
Betyder ”olycka”.
Eller ”mönstrade”.
Eller ”kastspjutet”.
Eller ”vigda åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”ett träd”.
Eller ”lagens alla ord”.
Ordagrant ”vandrade”.
Dvs. Medelhavets.
Eller ”Vi är era slavar”.
Dvs. östra sidan.
Eller ”tog männen något av”.
Ordagrant ”församlingens”.
Eller ”vedsamlare”.
Eller ”själar”. Se Ordförklaringar under ”Själ”.
Ordagrant ”i dina händer”.
Eller ”vedsamlare”.
Eller ”vigt staden åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Ordagrant ”Låt inte din hand sjunka från”.
Eller ”lågslätt”.
Eller ”tagit hämnd på”.
Ordagrant ”vässade sin tunga”.
Eller ”träd”.
Eller ”vigde dem åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigde alla åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigde alla åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigde alla åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigde allt som andades åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”i Araba”.
Eller ”vigde dem åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigde dem åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”och dess Shefela”.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”vigde ... åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Ordagrant ”arvedel”.
Eller ”Wadi Arnon”.
Eller ”Wadi Jabbok”.
Dvs. Gennesaretsjön (Galileiska sjön).
Dvs. Döda havet.
Eller ”från Sihor”.
Ordagrant ”framför”.
Eller ”ingången mot Hamat”.
Ordagrant ”arvedel”.
Ordagrant ”den arvedel”.
Eller ”Wadi Arnon”.
Eller ”platå”.
Ordagrant ”någon arvedel”.
Ordagrant ”arvedel”.
Eller ”Wadi Arnon”.
Dvs. lydkungar.
Dvs. Gennesaretsjön (Galileiska sjön).
Ordagrant ”någon arvedel”.
Ordagrant ”arvedel”.
Ordagrant ”arvedel”.
Eller ”överhuvudena för fädernehusen”.
Ordagrant ”arvedelar”.
Dvs. östra sidan.
Ordagrant ”jag kom tillbaka med ett budskap enligt mitt hjärta”.
Ordagrant ”fick folkets hjärta att smälta”.
Ordagrant ”helt och fullt”, ”fullständigt”.
Eller ”kommer sannolikt”.
Eller ”genom lottkastning tillföll”.
Dvs. Döda havets.
Eller ”wadi”. Identifieras vanligen med Wadi al-Arish.
Dvs. Stora havet (Medelhavet).
Dvs. Döda havet.
Dvs. Medelhavets.
Sesaj, Ahiman och Talmaj ska troligen uppfattas som tre anakitiska släkter.
Eller möjligen ”Sedan klappade hon i händerna medan hon satt på åsnan”.
Eller ”i Negev”.
Betyder ”vattenbäcken”, ”vattenskålar”.
Ordagrant ”den arvedel”.
Eller möjligen ”Gedera och dess fårfållor”.
Eller ”omgivande”.
Eller ”omgivande”.
Dvs. Medelhavet.
Eller ”som tilldelades Josefs avkomlingar”.
Identifieras vanligen med Wadi Qana.
Ordagrant ”den arvedel”.
Ordagrant ”en arvedel”.
Dvs. östra sidan.
Ordagrant ”åt höger”.
Dvs. folket i Manasse eller deras område.
Eller ”omgivande”.
Ordagrant ”mig”.
Ordagrant ”vagnar av järn”.
Eller ”omgivande”.
Eller ”på Jisreelslätten”.
Ordagrant ”vagnar av järn”.
Ordagrant ”någon arvedel”.
Ordagrant ”arvedel”.
Eller ”eftersom Jehovas prästadöme”.
Ordagrant ”arvedel”.
Ordagrant ”sin arvedel”.
Eller ”Refaimslätten”.
Dvs. Döda havets.
Ordagrant ”en arvedel”.
Syftar inte på Judas stamområde, utan förmodligen på en man vars släkt härstammade från Juda.
Eller ”överhuvudena för fädernehusen”.
Eller ”utan att veta det”.
Eller ”utan att veta det”.
Eller ”Så avskilde de”.
Eller ”platån”.
Ordagrant ”arvedelar”.
Eller ”tilldelades genom lottkastning”.
Eller ”tilldelades genom lottkastning”.
Eller ”ord”.
Ordagrant ”tält”.
Dvs. östra sidan.
Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”tält”.
Ordagrant ”tält”.
Ordagrant ”tält”.
Eller ”tusenden”.
Eller ”vigas åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
Eller ”tusenden”.
Eller ”Den Gudomlige, Gud, Jehova!”
Eller ”Vad har ni med Jehova, Israels Gud, att göra?”
Ordagrant ”frukta”.
Ordagrant ”generationer”.
Ordagrant ”generationer”.
Eller ”tusenden”.
Av sammanhanget verkar det troligt att altaret kallades ”Vittne”.
Dvs. Medelhavet.
Eller ”mot solnedgången”.
Ordagrant ”arvedelar”.
Eller ”tilldelat stammarna genom lottkastning”.
Eller ”äktenskapsallianser”.
Ordagrant ”Jag går i dag all jordens väg”.
Se Ordförklaringar.
Eller ”låta alla onda ord”.
Dvs. Eufrat.
Dvs. Eufrat.
Ordagrant ”dagar”.
Dvs. östra sidan.
Eller möjligen ”jordägarna”.
Eller möjligen ”panik”, ”skräck”.
Eller ”klanderfritt”.
Eller ”i sanning”.
Dvs. Eufrat.
Dvs. Eufrat.
Ordagrant ”från slavhuset”.
Ordagrant ”tecken”.
Eller ”odelad”.
Eller ”ert uppror”.
Ordagrant ”sin arvedel”.
Ordagrant ”ben”.