RUT

1 Under den tid domarna+ styrde* blev det svält i landet. Då flyttade en man med sin hustru och sina två söner från Betlehem+ i Juda till Moab.*+ 2 Mannen hette Elimẹlek,* hans hustru hette Noomi* och deras söner hette Mahlon* och Kiljon.* De var efratiter från Betlehem i Juda. De kom alltså till Moab och stannade där.

3 Efter en tid dog Elimẹlek, Noomis man, och hon blev ensam med sina två söner. 4 Sönerna gifte sig med moabitiska kvinnor. Den ena hette Orpa och den andra hette Rut.+ Och de bodde kvar i Moab i omkring tio år. 5 Sedan dog även sönerna, Mahlon och Kiljon, och Noomi lämnades ensam, utan man och utan barn. 6 Och hon gav sig av från Moab med sina svärdöttrar och vände hemåt, för hon hade hört att Jehova hade tagit sig an sitt folk och gett dem mat.*

7 Noomi lämnade alltså platsen där hon hade bott med sina båda svärdöttrar. När de gick längs vägen till Juda 8 sa hon till dem: ”Återvänd hem, var och en till sin mor. Min bön är att Jehova ska visa lojal kärlek mot er,+ precis som ni har gjort mot mig och mot de män som nu är döda. 9 Jag ber att Jehova ska ge er en man och ett tryggt hem.”*+ Sedan kysste hon dem farväl, och de började gråta högt. 10 Rut och Orpa protesterade gång på gång: ”Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!” 11 Men Noomi sa: ”Vänd hem, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? Kan jag fortfarande få söner som ni kan gifta er med?+ 12 Gå tillbaka, mina döttrar, jag är för gammal för att gifta om mig. Även om jag kunde gifta mig här och nu* och få nya söner, 13 skulle ni då vänta på dem tills de blev vuxna? Skulle ni avstå från att gifta om er för deras skull? Nej, mina döttrar. Jehova har tagit sin hand ifrån mig, och det känns bittert att ni får lida för det.”+

14 Då började de gråta högt igen, och Orpa kysste sin svärmor farväl och gick sin väg. Men Rut ville inte skiljas från Noomi. 15 Därför sa Noomi: ”Din svägerska har vänt hem till sitt folk och sina gudar. Följ med henne tillbaka.”

16 Men Rut sa: ”Försök inte få mig att överge dig, att vända tillbaka och inte följa med dig. Dit du går, går också jag, och där du stannar för natten, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.+ 17 Där du dör vill jag dö, och där vill jag bli begravd. Må Jehova straffa mig hårt om något annat än döden skulle skilja oss åt.”

18 När Noomi förstod att Rut hade bestämt sig, pratade hon inte mer om saken. 19 Och de fortsatte mot Betlehem.+ När de kom fram blev det stor uppståndelse i staden, och kvinnorna sa: ”Är det verkligen Noomi?” 20 ”Kalla mig inte Noomi”,* sa hon. ”Kalla mig Mara,* för den Allsmäktige har gjort livet bittert för mig.+ 21 När jag gav mig av hade jag allt, men Jehova har låtit mig komma tillbaka tomhänt. Varför skulle ni kalla mig Noomi när Jehova har vänt sig emot mig, när den Allsmäktige har låtit mig lida?”+

22 Så gick det till när Noomi återvände från Moab+ tillsammans med sin svärdotter, moabitiskan Rut. Och de kom till Betlehem i början av kornskörden.+

2 Noomi hade en släkting på sin mans sida som var mycket rik. Han hette Boas+ och var alltså släkt med Elimẹlek.

2 Moabitiskan Rut sa till Noomi: ”Låt mig gå bort till fälten och se om någon är snäll och låter mig plocka ax.”+ Noomi svarade: ”Gör det, min dotter.” 3 Då gick hon i väg och började plocka ax på fälten efter skördearbetarna. Hon råkade hamna på en åker som tillhörde Boas,+ Elimẹleks+ släkting. 4 Medan hon var där kom Boas ut från Betlehem och sa till skördearbetarna: ”Må Jehova vara med er.” Och de svarade: ”Må Jehova välsigna dig.”

5 Boas frågade sedan den tjänare som hade ansvar för skördearbetarna: ”Vem är den här unga kvinnan?” 6 Tjänaren svarade: ”Hon är från Moab+ och följde med Noomi tillbaka därifrån.+ 7 Hon frågade mig om hon fick plocka upp avskurna ax*+ efter skördearbetarna. Och hon har varit i gång sedan i morse, och det är först nu hon har satt sig ner i hyddan för att vila en liten stund.”

8 Då sa Boas till Rut: ”Min dotter, gå inte och plocka ax på någon annan åker, utan stanna här och håll dig i närheten av de unga kvinnor+ som arbetar för mig. 9 Lägg märke till var de skördar och följ med dem. Jag har sagt till de unga männen att inte röra* dig. När du blir törstig kan du gå till vattenkrukorna och dricka av det som de unga männen har hämtat upp.”

10 Hon föll på knä med ansiktet mot marken och sa: ”Varför är du så snäll mot mig, och varför bryr du dig om mig, en utlänning?”+ 11 Boas svarade: ”Jag har fått höra om allt du har gjort för din svärmor efter din mans död och att du lämnade din far och din mor och ditt hemland för att bosätta dig bland ett folk du inte kände.+ 12 Min bön är att Jehova ska belöna dig för det du har gjort,+ ja, att du ska få full lön från Jehova, Israels Gud, nu när du har sökt skydd under hans vingar.”+ 13 Då sa hon: ”Låt mig fortsätta få del av din godhet, min herre. Du har tröstat och uppmuntrat mig,* fast jag inte ens är en av dina tjänare.”

14 När det var dags att äta sa Boas till Rut: ”Kom och ät av brödet och doppa din bit i vinättikan.” Då satte hon sig ner bredvid skördearbetarna. Han gav henne rostad säd, och hon åt tills hon var mätt och fick ändå över. 15 När hon reste sig för att fortsätta plocka+ sa Boas till de unga männen: ”Låt henne plocka upp de avskurna axen,* och ni får inte behandla henne illa.+ 16 Dra också ut några ax ur knippena och låt dem ligga så att hon kan plocka upp dem, och säg inte till henne att sluta.”

17 Rut fortsatte plocka ax på åkern ända till kvällen.+ Och när hon klappade ut det hon hade plockat blev det ungefär en efa* korn. 18 Sedan tog hon det och gick in i staden och visade sin svärmor vad hon hade plockat. Hon tog också fram den mat som hade blivit över+ tidigare under dagen och gav till henne.

19 Noomi frågade: ”Var har du plockat i dag? Var har du arbetat? Må den som brydde sig om dig vara välsignad.”+ Rut svarade: ”Jag har arbetat hos en man som heter Boas.” 20 Då sa Noomi till sin svärdotter: ”Må han bli välsignad av Jehova, som visar lojal kärlek mot de levande och de döda.”+ Noomi fortsatte: ”Han är en släkting+ som har rätt att återköpa* oss.”+ 21 Då sa moabitiskan Rut: ”Dessutom sa han att jag skulle hålla mig i närheten av hans unga arbetare tills de var färdiga med hela skörden.”+ 22 Noomi sa till sin svärdotter Rut: ”Det är bra, min dotter, att du går tillsammans med hans tjänsteflickor, så att ingen ofredar dig på någon annan åker.”

23 Så hon höll sig i närheten av de unga kvinnor som arbetade för Boas och plockade ax tills både kornskörden+ och veteskörden var över. Och hon bodde kvar hos sin svärmor.+

3 Noomi, hennes svärmor, sa nu till henne: ”Min dotter, ska jag inte försöka hitta ett tryggt hem* åt dig?+ Jag vill att du ska ha det bra. 2 Boas är ju vår släkting,+ och det är hans tjänsteflickor du har arbetat tillsammans med. I kväll kastar han korn på tröskplatsen. 3 Så tvätta dig, smörj in dig med väldoftande olja och ta på dig dina finaste kläder.* Gå sedan ner till tröskplatsen, men låt honom inte upptäcka dig förrän han har ätit och druckit. 4 Se efter var han går och lägger sig. Gå sedan dit och vik undan manteln och lägg dig vid hans fötter. Han kommer att berätta för dig vad du ska göra.”

5 Då svarade Rut: ”Jag ska göra precis som du har sagt.” 6 Sedan gick hon ner till tröskplatsen och gjorde exakt som hennes svärmor hade sagt. 7 När Boas hade ätit och druckit var han på gott humör och gick och lade sig vid sädeshögen. Hon smög sig dit och lyfte på manteln och lade sig vid hans fötter. 8 Vid midnatt började han huttra, och han satte sig upp och såg att det låg en kvinna vid hans fötter. 9 ”Vem är du?” frågade han. Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänare. Bred ut din mantel över din tjänare,* för du är en återköpare.”+ 10 Då sa han: ”Jag ber att Jehova ska välsigna dig, min dotter. Din lojala kärlek är ännu tydligare i det här fallet än i det första,+ eftersom du inte har försökt hitta någon att gifta dig med bland de unga männen, vare sig rik eller fattig. 11 Oroa dig inte, min dotter. Jag ska göra allt som du säger,+ för alla här i staden* vet att du är en bra kvinna. 12 Det är sant att jag är en återköpare,+ men det finns en återköpare som är närmare släkt med er.+ 13 Stanna kvar här i natt. Och om han återköper dig i morgon så är det bra, låt honom göra det.+ Men om han inte vill det så återköper jag dig, så sant Jehova lever. Ligg kvar här tills det blir morgon.”

14 Så hon låg kvar vid hans fötter ända till morgonen och steg sedan upp innan det var så ljust att man kunde bli igenkänd. Han ville inte att någon skulle veta att det hade varit en kvinna vid tröskplatsen. 15 Han sa: ”Ta manteln som du har på dig och håll fram den.” Då höll hon fram den, och han mätte upp sex mått* korn i den och lade bördan till rätta på henne. Sedan gick han in i staden.

16 Och Rut gick hem till sin svärmor, som frågade: ”Hur har det gått för dig,* min dotter?” Hon berättade om allt som Boas hade gjort för henne. 17 Och hon fortsatte: ”Han gav mig sex mått korn och sa till mig: ’Du ska inte komma tomhänt till din svärmor.’” 18 Då sa Noomi: ”Vänta nu, min dotter, tills du ser hur det här slutar, för Boas kommer att göra allt han kan för att avgöra frågan redan i dag.”

4 Boas gick upp till stadsporten+ och satte sig där. Den återköpare som han hade nämnt+ kom då förbi. Boas sa till honom: ”Kom och sätt dig här, min vän.”* Då gick han dit och slog sig ner. 2 Sedan kallade Boas till sig tio av stadens äldste+ och sa: ”Sätt er här.” Och de gjorde det.

3 Han sa till återköparen:+ ”Noomi, som har återvänt från Moab,+ är tvungen att sälja marken som tillhörde vår bror Elimẹlek.+ 4 Så jag tänkte berätta för dig hur det ligger till. Om du vill återköpa marken, så gör det. Köp den i närvaro av stadens invånare och folkets äldste.+ Men om du inte vill det, så tala om det för mig. För det är du som har rätten att göra återköpet, men efter dig är det jag.” Han svarade: ”Jag återköper den.”+ 5 Då sa Boas: ”När du köper marken av Noomi måste du också köpa den av Rut, den moabitiska änkan, så att den dödes namn kan knytas till släktens mark* igen.”+ 6 Då sa återköparen: ”I så fall kan jag inte återköpa den, för då minskar kanske värdet på det jag själv äger.* Du kan köpa tillbaka den. Jag avsäger mig min rätt, för jag kan inte göra återköpet.”

7 När man i forna tiders Israel fastställde olika saker som gällde återköpsrätt och ägarbyten var det sed att den ena parten tog av sig sin sandal+ och gav den till den andre. Det var så man bekräftade ett avtal* i Israel. 8 Så återköparen drog av sig sin sandal och sa till Boas: ”Köp den du.” 9 Sedan sa Boas till de äldste och alla som var där: ”Ni är mina vittnen:+ Av Noomi köper jag allt som tillhörde Elimẹlek och allt som tillhörde Kiljon och Mahlon. 10 Jag gifter mig också med moabitiskan Rut, änkan efter Mahlon, för att den dödes namn återigen ska knytas till hans släkts mark+ och för att hans namn inte ska utplånas bland hans bröder och bland folket i staden. Ni är i dag vittnen till detta.”+

11 Då sa alla som var i stadsporten och de äldste: ”Vi är vittnen! Vår bön är att Jehova ska låta den kvinna som nu blir din hustru* bli som Rakel och Lea, de som Israels nation härstammar från,+ och att du ska bli framgångsrik i Efrạta+ och få ett gott namn* i Betlehem.+ 12 Vi ber att din släkt genom de barn som Jehova ger dig med den här unga kvinnan+ ska bli som Peres+ släkt, han som var son till Tamar och Juda.”

13 Så tog Boas Rut hem till sig, och hon blev hans hustru. Han låg med henne, och Jehova lät henne bli med barn, och hon födde en son. 14 Då sa kvinnorna till Noomi: ”Prisa Jehova, som har gett dig en återköpare i dag. Må barnets namn bli känt i Israel! 15 Han* har gett dig ny styrka och kommer att försörja dig när du blir gammal, för det är din svärdotter som har fött honom, hon som älskar dig+ och betyder mer för dig än sju söner.” 16 Noomi tog pojken och höll honom i sin famn, och hon skötte om honom.* 17 Och grannkvinnorna gav honom ett namn och sa: ”Noomi har fått en son.” Han fick heta Obed,+ och han blev far till Isai,+ Davids far.

18 Och detta är Peres+ släktlinje:* Peres blev far till Hesron,+ 19 Hesron blev far till Ram, Ram blev far till Amminạdab,+ 20 Amminạdab+ blev far till Nahson, Nahson blev far till Salmon, 21 Salmon blev far till Boas, Boas blev far till Obed, 22 Obed blev far till Isai,+ och Isai blev far till David.+