NEHEMJA

1 Det här är en redogörelse av Nehemja,*+ Hakạljas son: I månaden kislev,* under det 20:e året, befann jag mig i borgen* Susa.+ 2 Då kom Hạnani,+ en av mina bröder, dit tillsammans med andra män från Juda. Jag frågade hur det stod till med judarna som hade återvänt från fångenskapen+ och hur det var i Jerusalem. 3 De svarade: ”De som har återvänt till provinsen Juda från fångenskapen befinner sig i en fruktansvärd situation och blir förödmjukade.+ Jerusalems murar är nedrivna,+ och portarna ligger i aska.”+

4 Så snart jag hörde detta satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar, och jag fastade+ och bad till himlens Gud. 5 Jag sa: ”O Jehova, himlens Gud. Du är stor och vördnadsbjudande. Du håller ditt förbund och visar lojal kärlek mot dem som älskar dig och följer dina bud.+ 6 Jag ber dig, fäst blicken på din tjänare och vänd dina öron mot mig. Hör min bön som jag ber till dig i dag. Dag och natt+ ber jag för dina tjänare israeliterna och bekänner de synder som de har begått mot dig. Vi har syndat, både jag och mitt folk.*+ 7 Vi har verkligen handlat uselt mot dig+ och inte rättat oss efter de bud, förordningar och lagar* som du gav din tjänare Mose.+

8 Jag ber dig, kom ihåg vad du sa till* din tjänare Mose: ’Om ni handlar svekfullt ska jag skingra er bland folken.+ 9 Men om ni ångrar er och börjar hålla mina bud och följer dem, då ska jag samla ihop er även om ni skulle vara skingrade till himlens ände. Jag ska församla er+ till den plats där jag har valt att fästa mitt namn.’+ 10 De är ju dina tjänare och ditt folk, som du friköpte genom din stora kraft och din starka hand.+ 11 Jehova, jag ber dig, lyssna uppmärksamt på din tjänares bön och på alla dina tjänares böner. Vi önskar verkligen respektera ditt namn. Och jag ber dig, ge din tjänare framgång i dag. Låt mig bli välvilligt bemött av denne man.”*+

Jag var nämligen munskänk hos kungen.+

2 I månaden nisan* under kung Artaxẹrxes+ 20:e år+ serverade jag som vanligt kungen hans vin.+ Men han hade aldrig tidigare sett mig nedstämd. 2 Därför sa han till mig: ”Varför ser du så dyster ut när du inte är sjuk? Det måste betyda att ditt hjärta tyngs av sorg.” Då blev jag mycket rädd.

3 Och jag sa till kungen: ”Länge leve kungen! Hur skulle jag kunna se annat än sorgsen ut? Staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner, och stadsportarna är uppbrända.”+ 4 Kungen sa: ”Vad är det du önskar?” Genast bad jag till himlens Gud.+ 5 Sedan sa jag: ”Om kungen finner det lämpligt, och om kungen vill visa välvilja mot sin tjänare, så sänd mig till Juda, så att jag kan bygga upp staden där mina förfäder är begravda.”+ 6 Då sa kungen, med drottningen vid sin sida: ”Hur lång tid gäller det? När kommer du tillbaka?” Kungen tillät alltså att jag reste,+ och jag talade om hur länge jag skulle vara borta.+

7 Jag sa också: ”Om det är kungens vilja, så ge mig brev till ståthållarna väster om Eufrat,*+ så att jag kan resa tryggt hela vägen till Juda. 8 Ge mig också ett brev till Asaf, som sköter kungens park,* så att han ger mig virke till portarna i borgen+ vid templet och virke till stadsmuren+ och huset jag ska bo i.” Då fick jag dessa brev av kungen,+ eftersom min Gud var med mig.+

9 Så småningom kom jag till ståthållarna väster om Eufrat* och gav dem kungens brev. Kungen hade dessutom sänt med mig befälhavare och ryttare. 10 När horoniten Sanbạllat+ och den ammonitiske+ ämbetsmannen* Tobịa+ fick höra detta, blev de mycket upprörda över att någon hade kommit för att hjälpa israeliterna.

11 Till slut kom jag fram till Jerusalem. Efter tre dagar i staden 12 gick jag upp mitt i natten och tog med mig några få män ut. Jag hade inte avslöjat för någon vad min Gud hade motiverat mig att göra för Jerusalem, och det enda djur jag hade med mig var det jag red på. 13 Jag red ut genom Dalporten,+ passerade Stora ormens källa och fortsatte till Askhögsporten.+ Jag inspekterade Jerusalems nedrivna murar och uppbrända portar.+ 14 Sedan fortsatte jag bort till Källporten+ och Kungsdammen, men där var det för trångt för riddjuret att ta sig fram. 15 Jag fortsatte ändå upp genom dalen*+ under natten och inspekterade muren. Sedan återvände jag in genom Dalporten och var så tillbaka.

16 Styresmännen+ visste inte var jag hade varit eller vad jag höll på med. Jag hade inte berättat något, varken för judarna, prästerna, de förnäma männen, styresmännen eller de andra som skulle utföra arbetet. 17 Men nu sa jag till dem: ”Ni ser hur bedrövligt det är: Jerusalem ligger i ruiner, och stadsportarna är uppbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems murar, så att det blir ett slut på förödmjukelsen.” 18 Sedan berättade jag för dem att Gud var med mig+ och även vad kungen hade sagt.+ Då sa de: ”Låt oss börja bygga.” Och de uppmuntrade varandra* att ta itu med arbetet.+

19 När horoniten Sanbạllat, den ammonitiske+ ämbetsmannen* Tobịa+ och araben Gesem+ hörde detta, hånade de oss+ och sa föraktfullt: ”Vad håller ni på med? Gör ni uppror mot kungen?”+ 20 Men jag svarade: ”Himlens Gud kommer att ge oss framgång,+ och vi, hans tjänare, tänker sätta i gång och bygga. Ni har inget med Jerusalem att göra och har aldrig kunnat göra anspråk på något här i staden.”*+

3 Översteprästen Ẹljasib+ och hans bröder, prästerna, satte nu i gång och byggde Fårporten.+ De invigde* den+ och satte in dess dörrar. De invigde* sektionen* fram till Meatornet+ och ända till Hạnaneltornet.+ 2 Bredvid dem byggde männen från Jeriko,+ och bredvid dem byggde Sakkur, Imris son.

3 Hassenạas söner byggde Fiskporten.+ De byggde med timmer+ och satte in dörrar, låsreglar och bommar. 4 Bredvid dem arbetade Mẹremot,+ son till Urịja, son till Hakkos, med reparationer. Och bredvid dem arbetade Mesụllam,+ son till Berẹkja, son till Mesesạbel, och bredvid dem Sadok, Baạnas son. 5 Bredvid dem var det männen från Tekọa+ som utförde reparationsarbeten. Men de förnämsta från Tekọa ville inte nedlåta sig till att arbeta under någon tillsyningsman.*

6 Jojạda, Pasẹas son, och Mesụllam, Besodẹjas son, reparerade Gamla stadens port.+ De byggde med timmer och satte in dörrar, låsreglar och bommar. 7 Bredvid dem arbetade gibeoniten+ Melạtja och meronotiten Jadon med reparationer, män från Gịbeon och Mispa+ som lydde under ståthållaren* väster om Eufrat.*+ 8 Bredvid dem arbetade Ụssiel, Harhạjas son, en av guldsmederna, med reparationer, och bredvid honom Hananja, en av salvtillverkarna.* De lade stenplattor i Jerusalem ända till Breda muren.+ 9 Bredvid dem arbetade Refạja, Hurs son, med reparationer. Han var furste över halva Jerusalems distrikt. 10 Och bredvid dem arbetade Jedạja, Hạrumafs son, med reparationer utanför sitt eget hus, och bredvid honom arbetade Hattus, Hasabnẹjas son.

11 Malkịa, Harims son,+ och Hassub, Pahat-Moabs son,+ reparerade en annan del av muren* samt Ugnstornet.+ 12 Och bredvid dem arbetade Sallum, Hạllohes son, och hans döttrar med reparationer. Han var furste över halva Jerusalems distrikt.

13 Hanun och invånarna i Sanọa+ reparerade Dalporten.+ De byggde den och satte sedan in dörrar, låsreglar och bommar. Och de reparerade 1 000 alnar* av muren ända till Askhögsporten.+ 14 Malkịa, Rekabs son, furste över Bet-Hạkkerems+ distrikt, reparerade Askhögsporten. Han byggde den och satte in dörrar, låsreglar och bommar.

15 Sallun, Kol-Hoses son, furste över Mispas+ distrikt, reparerade Källporten.+ Han byggde den och lade tak över den och satte in dörrar, låsreglar och bommar. Han reparerade också muren vid Kanaldammen+ nära Kungliga trädgården,+ ända till trappan+ som leder ner från Davidsstaden.+

16 Efter honom gjorde Nehemja, Asbuks son, reparationer ända från platsen framför Davidsgravarna+ till den konstgjorda dammen+ och vidare bort till De väldigas hus. Han var furste över halva Bet-Surs+ distrikt.

17 Efter honom gjorde leviterna reparationer: Rehum, Banis son, och bredvid honom arbetade Hasạbja med reparationer för sitt distrikt. Han var furste över halva Kegịlas+ distrikt. 18 Efter honom arbetade deras bröder under Bavaj, Hẹnadads son, som var furste över halva Kegịlas distrikt.

19 Bredvid honom reparerade Eser, Jesụas son,+ furste över Mispa, en annan del av muren framför uppgången till Vapenförrådet vid Strävpelaren.+

20 Efter honom arbetade Baruk, Sạbbais+ son, energiskt med att reparera en annan del av muren, från Strävpelaren fram till ingången till översteprästen Ẹljasibs+ hus.

21 Efter honom reparerade Mẹremot,+ son till Urịja, son till Hakkos, en annan del av muren, från ingången till Ẹljasibs hus till slutet av Ẹljasibs hus.

22 Och efter honom utförde prästerna, män från Jordandistriktet,*+ reparationsarbete. 23 Efter dem arbetade Benjamin och Hassub utanför sitt eget hus. Efter dem arbetade Asarja, son till Maasẹja, son till Ananja, strax intill sitt eget hus. 24 Och efter honom reparerade Binnuj, Hẹnadads son, en annan del av muren, från Asarjas hus till Strävpelaren+ och bort till hörnet.

25 Efter honom gjorde Palal, Usajs son, reparationer framför Strävpelaren och det torn som skjuter ut från kungens hus,*+ det övre torn som hör till Vaktgården.+ Efter honom var det Pedạja, Paros son.+

26 Och tempeltjänarna*+ som bodde på Ofel+ utförde reparationsarbete till platsen framför Vattenporten+ i öster och det utskjutande tornet.

27 Efter dem reparerade männen från Tekọa+ en annan del av muren, från platsen framför det stora utskjutande tornet fram till Ofelmuren.

28 Prästerna utförde reparationsarbete ovanför Hästporten,+ var och en utanför sitt eget hus.

29 Efter dem arbetade Sadok,+ Immers son, med reparationer utanför sitt eget hus.

Och efter honom arbetade Semạja, Sekạnjas son, vakten vid Östra porten.+

30 Efter honom reparerade Hananja, Selẹmjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, en annan del av muren.

Efter dem gjorde Mesụllam,+ Berẹkjas son, reparationer utanför sin egen sal.

31 Efter honom utförde Malkịa, medlem av guldsmedsskrået, reparationsarbete ända till tempeltjänarnas*+ och handelsmännens hus, framför Inspektionsporten och ända till hörnets takkammare.

32 Och mellan hörnets takkammare och Fårporten+ utförde guldsmederna och handelsmännen reparationsarbete.

4 När Sanbạllat+ hörde att vi höll på att bygga upp muren blev han mycket arg och upprörd,* och han hånade judarna. 2 Inför sina bröder och Samarias armé sa han: ”Vad håller de där ynkliga judarna på med? Tror de att de ska klara det här själva? Tror de att de ska offra slaktoffer? Eller att de ska bygga muren på en enda dag? Har de tänkt ruska liv i de förbrända stenarna i de där dammiga grushögarna?”+

3 Och ammoniten+ Tobịa+ som stod bredvid honom sa: ”Det räcker med att en räv hoppar upp på deras mur så rasar den ihop.”

4 Lyssna på oss, vår Gud, för vi blir förödmjukade.+ Gör så att deras hån slår tillbaka mot dem själva,+ och se till att de förs bort som byte och blir fångar i ett annat land. 5 Blunda inte för deras synd och utplåna den inte,+ för de har förolämpat dem som bygger.

6 Vi fortsatte att bygga på muren, och muren blev klar till halva sin höjd. Folket lade ner hela sin själ i arbetet.

7 Sanbạllat, Tobịa,+ araberna,+ ammoniterna och ashdoditerna+ blev rasande när de hörde att reparationen av Jerusalems mur gick framåt och att de nedbrutna partierna byggdes upp. 8 De bestämde sig för att anfalla Jerusalem och sprida oro i staden. 9 Vi bad därför till vår Gud och ordnade med bevakning både dag och natt.

10 Men folket i Juda sa: ”Arbetarna* orkar snart inte mer, och det är så mycket kvar att röja. Vi klarar aldrig att bygga upp den här muren.”

11 Och våra fiender sa: ”Innan de ens hinner förstå vad som händer ska vi överfalla och slå ihjäl dem och sätta stopp för arbetet.”

12 Och när judarna som bodde i närheten av fienderna kom till oss i Jerusalem sa de gång på gång:* ”De kommer att angripa oss från alla håll.”

13 Därför ställde jag upp män bakom muren där den var som lägst, på de mest utsatta platserna. Och jag placerade dem släktvis, rustade med svärd, lansar och bågar. 14 När jag såg hur rädda de var ställde jag mig genast framför de förnäma männen,+ styresmännen och resten av folket och sa: ”Var inte rädda för dem.+ Tänk på Jehova som är kraftfull och mäktig,+ och strid för era bröder, för era söner och döttrar, för era hustrur och era hem.”

15 När våra fiender sedan fick reda på att vi kände till vad de tänkte göra och att den sanne Guden hade kullkastat deras planer, kunde vi alla gå tillbaka och fortsätta arbetet på muren. 16 Från den dagen arbetade hälften av mina män på muren+ medan den andra hälften stod rustade med lansar, sköldar, bågar och pansarskjortor. Och furstarna+ stödde* hela Judas folk 17 som byggde på muren. Hantlangarna arbetade med ena handen och höll ett vapen* i andra handen. 18 Och alla byggare hade ett svärd fastspänt vid höften medan de arbetade, och den som skulle blåsa i hornet+ stod bredvid mig.

19 Sedan sa jag till de förnäma männen, styresmännen och resten av folket: ”Arbetet är stort och omfattande, och vi arbetar långt ifrån varandra på muren. 20 När ni hör signalen från hornet ska ni alla komma till platsen där vi är. Vår Gud kommer att strida för oss.”+

21 Så vi fortsatte arbeta medan hälften av männen höll lansarna, från gryningen till dess stjärnorna började synas på himlen. 22 Jag sa också till folket: ”Männen och deras medhjälpare ska tillbringa natten inne i Jerusalem, och de ska hålla vakt på natten och arbeta på dagen.” 23 Varken jag, mina bröder, mina medhjälpare+ eller vakterna som följde mig bytte kläder, och vi höll våra vapen i höger hand.

5 Men många män och deras hustrur började klaga högljutt på sina judiska landsmän.+ 2 En del sa: ”Vi är många med alla våra söner och döttrar. Vi behöver spannmål, så att vi får äta och håller oss vid liv.” 3 Andra sa: ”Vi måste lämna våra åkrar, vingårdar och hus i pant för att få spannmål under matbristen.” 4 Och några sa: ”Vi har belånat våra åkrar och vingårdar för att kunna betala skatt till kungen.+ 5 Men vi är av samma kött och blod som våra landsmän,* och våra barn är inte sämre än deras. Ändå måste vi snart låta våra söner och döttrar bli slavar.+ Några av våra döttrar har faktiskt redan blivit det. Och vi kan inte göra något åt det, för nu äger vi inte våra åkrar och vingårdar längre.”

6 Jag blev mycket upprörd när jag fick höra deras klagomål. 7 Jag tänkte över saken noggrant och tog upp det med de förnäma männen och styresmännen. Jag kritiserade dem skarpt och sa: ”Ni kräver ränta* av era egna bröder.”+

Dessutom ordnade jag ett stort möte på grund av det här. 8 ”Vi har gjort allt för att köpa tillbaka våra judiska bröder som var slavar i nationerna”, sa jag. ”Ska ni nu sälja era bröder,+ så att vi tvingas köpa dem fria igen?” Då blev de helt tysta och hade inget att säga. 9 Sedan sa jag: ”Det här är inte bra. Borde ni inte respektera vår Gud,+ så att nationerna, våra fiender, inte har något att kritisera oss för? 10 Jag, mina bröder och mina medhjälpare lånar också ut pengar och spannmål. Låt oss nu bara sluta låna ut mot ränta.+ 11 Jag ber er att redan i dag lämna tillbaka deras åkrar,+ vingårdar, olivlundar och hus. Lämna också tillbaka den ränta på en hundradel* av pengarna, spannmålen, det nya vinet och oljan som ni krävt av dem.”

12 De svarade: ”Vi ska lämna tillbaka det och inte kräva något i gengäld. Vi ska göra precis som du säger.” Då kallade jag till mig prästerna, och männen fick svära på att de skulle hålla sitt löfte. 13 Dessutom skakade jag ut vecken på min klädnad och sa: ”Om någon inte håller detta löfte ska den sanne Guden skaka ut honom ur hans hus och hans egendom. Han ska bli lika utskakad och tom som min klädnad.” Då sa alla de församlade ”Amen!”* och lovprisade Jehova. Och folket gjorde som de hade lovat.

14 För övrigt kan nämnas att under de 12 år jag var ståthållare+ i Judas land, från kung Artaxẹrxes+ 20:e år+ till hans 32:a år,+ avstod både jag och mina bröder från att äta den mat som ståthållaren hade rätt till.+ 15 Ståthållarna före mig hade lagt bördor på folket och krävde 40 siklar* silver varje dag till bröd och vin. Och deras medhjälpare förtryckte folket. Men jag gjorde inte så,+ eftersom jag hade djup respekt för Gud.+

16 Dessutom hjälpte jag själv till med arbetet på muren, och vi skaffade inte en enda åker.+ Alla mina medhjälpare var där och arbetade. 17 Det var 150 judar och styresmän som åt vid mitt bord, förutom dem som kom till oss från nationerna. 18 Varje dag lät jag tillreda* en tjur, sex fina får samt fåglar, och var tionde dag ordnades allt slags vin i överflöd. Trots att jag gjorde allt detta begärde jag inte att få den mat som ståthållaren hade rätt till, eftersom folket redan bar en tung börda. 19 Tänk på mig, min Gud, och kom ihåg* allt jag har gjort för detta folk.+

6 Sanbạllat, Tobịa,+ araben Gesem+ och våra andra fiender fick reda på att jag hade byggt upp muren+ igen och att det inte fanns några öppningar kvar i den (även om jag inte hade satt in dörrar i portarna än).+ 2 Genast skickade Sanbạllat och Gesem följande meddelande till mig: ”Låt oss avtala om en tid att mötas i byarna på Onos+ dalslätt.” Men de hade ont uppsåt. 3 Så jag sände budbärare till dem och svarade: ”Jag är upptagen med ett stort projekt och har inte möjlighet att komma. Skulle jag lämna arbetet och låta bygget stanna av för att träffa er?” 4 De sände samma meddelande fyra gånger, och jag skickade samma svar varje gång.

5 Till slut skickade Sanbạllat sin medhjälpare med samma meddelande en femte gång, och i handen hade han ett brev som inte var förseglat. 6 Där stod det: ”Det går ett rykte i nationerna om att du och judarna planerar att göra uppror.+ Gesem+ säger också det. Det är därför du bygger muren, och det sägs också att du kommer att bli deras kung. 7 Du har till och med utsett profeter som ska utropa om dig i Jerusalem: ’Juda har fått en kung!’ Men kungen kommer att få reda på det, och därför är det bäst att du kommer hit så att vi får diskutera saken.”

8 Då skickade jag det här svaret: ”Inget av det du säger är sant. Det är bara något du har hittat på.”* 9 Alla försökte nämligen skrämma oss och sa: ”De kommer att tappa modet* och inte få arbetet gjort.”+ Nu ber jag, ge mig styrka och mod.*+

10 Sedan gick jag till Semạja, som var son till Delạja, son till Mehetạbel, och som satt instängd i sitt hus. Han sa: ”Vi måste avtala om att mötas i templet, i den sanne Gudens hus. Sedan stänger vi templets dörrar, för de är ute efter att ta ditt liv. De tänker döda dig mitt i natten.” 11 Men jag sa: ”Skulle en man som jag fly? Och skulle jag kunna gå in i templet utan att få betala med mitt liv?+ Jag tänker inte gå in dit!” 12 Jag förstod att hans ord inte var från Gud, utan att det var Tobịa och Sanbạllat+ som hade anlitat honom för att uttala profetian mot mig. 13 De hade anlitat honom för att skrämma mig och få mig att synda, så att de kunde kritisera mig och skada mitt rykte.

14 Min Gud, kom ihåg Tobịa+ och Sanbạllat och vad de har gjort, och även profetissan Noạdja och de andra profeterna som hela tiden har försökt skrämma mig.

15 Den 25 elul* var muren klar, efter 52 dagar.

16 När våra fiender fick höra det och alla nationerna omkring oss såg det, kände de sig inte så självsäkra längre.*+ De förstod att det var vår Gud som hade hjälpt oss att slutföra arbetet. 17 I de dagarna skickade de förnäma männen+ i Juda många brev till Tobịa, och Tobịa svarade. 18 Många i Juda hade slutit vänskapsförbund med honom, för han var svärson till Sekạnja, Arahs son,+ och hans son Jehohạnan hade gift sig med en dotter till Mesụllam,+ Berẹkjas son. 19 Dessutom talade de hela tiden gott om Tobịa inför mig, och allt jag sa rapporterade de till honom. Och Tobịa skickade brev för att skrämma mig.+

7 Så snart muren var uppbyggd+ satte jag in portdörrarna.+ Sedan förordnade jag portvaktare,+ sångare+ och leviter.+ 2 Och jag gav ansvaret för Jerusalem åt min bror Hạnani+ och åt Hananja, borgens+ kommendant, för han var mycket pålitlig och hade större respekt för den sanne Guden+ än många andra. 3 Jag sa till dem: ”Jerusalems portar får inte öppnas förrän solen blir het, och vakterna ska stänga och regla portarna innan de slutar sitt vaktpass. Och män i Jerusalem ska tjäna som vakter, var och en på sin post och framför sitt eget hus.” 4 Men staden var vidsträckt och stor, och det fanns inte så många invånare.+ Husen hade inte heller byggts upp igen.

5 Men min Gud hjälpte mig att förstå att jag skulle samla de förnäma männen, styresmännen och folket för att föra in dem i släktregistret.+ Då hittade jag boken med släktregistret över dem som återvände första gången, och där stod det:

6 ”Detta är en förteckning över dem från provinsen* som återvände till Jerusalem och Juda från fångenskapen, de som Nebukadnẹssar,+ Babylons kung, hade fört bort.+ De återvände var och en till sin egen stad,+ 7 och de kom tillsammans med Serubbạbel,+ Jesụa,+ Nehemja, Asarja, Raạmja, Nahamạni, Mọrdokaj, Bilsan, Mịsperet, Bigvaj, Nehum och Baạnah.

Antalet israelitiska män var:+ 8 Paros söner:* 2 172; 9 Sefạtjas söner: 372; 10 Arahs söner:+ 652; 11 Pahat-Moabs söner,+ av Jesụas och Joabs+ söner: 2 818; 12 Elams söner:+ 1 254; 13 Sattus söner: 845; 14 Sakkajs söner: 760; 15 Binnujs söner: 648; 16 Bẹbais söner: 628; 17 Asgads söner: 2 322; 18 Adonịkams söner: 667; 19 Bigvajs söner: 2 067; 20 Adins söner: 655; 21 Aters söner, av Hiskia: 98; 22 Hasums söner: 328; 23 Besajs söner: 324; 24 Harifs söner: 112; 25 Gịbeons söner:+ 95; 26 männen från Betlehem och Netọfa: 188; 27 männen från Ạnatot:+ 128; 28 männen från Bet-Ạsmavet: 42; 29 männen från Kịrjat-Jẹarim,+ Kefịra och Bẹerot:+ 743; 30 männen från Rama och Geba:+ 621; 31 männen från Mikmas:+ 122; 32 männen från Betel+ och Aj:+ 123; 33 männen från det andra Nebo: 52; 34 den andre Elams söner: 1 254; 35 Harims söner: 320; 36 Jerikos söner: 345; 37 Lods, Hadids och Onos+ söner: 721; 38 Senạas söner: 3 930.

39 Prästerna:+ Jedạjas söner av Jesụas släkt: 973; 40 Immers söner: 1 052; 41 Pashurs söner:+ 1 247; 42 Harims söner:+ 1 017.

43 Leviterna:+ Jesụas söner, av Kạdmiel,+ av Hodẹvas söner: 74. 44 Sångarna:+ Asafs+ söner: 148. 45 Portvaktarna:+ Sallums söner, Aters söner, Talmons söner, Akkubs+ söner, Hatịtas söner, Sọbais söner: 138.

46 Tempeltjänarna:*+ Sihas söner, Hasụfas söner, Tạbbaots söner, 47 Keros söner, Sias söner, Padons söner, 48 Lebạnas söner, Hagạbas söner, Salmajs söner, 49 Hanans söner, Giddels söner, Gahars söner, 50 Reạjas söner, Resins söner, Nekọdas söner, 51 Gassams söner, Ussas söner, Pasẹas söner, 52 Besajs söner, meuniterna, Nefusẹsims söner, 53 Bakbuks söner, Hakụfas söner, Harhurs söner, 54 Baslits söner, Mehịdas söner, Harsas söner, 55 Barkos söner, Sisẹras söner, Temahs söner, 56 Nesịas söner, Hatịfas söner.

57 Salomos tjänares söner:+ Sotajs söner, Sọferets söner, Perịdas söner, 58 Jaạlas söner, Darkons söner, Giddels söner, 59 Sefạtjas söner, Hattils söner, Pọkeret-Hassebạjims söner, Amons söner. 60 Tempeltjänarna*+ och Salomos tjänares söner var sammanlagt 392.

61 Följande gav sig av från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kẹrub, Addon och Immer, men de kunde inte bekräfta vilken släkt de tillhörde, att de verkligen var israeliter:+ 62 Delạjas söner, Tobịas söner, Nekọdas söner: 642. 63 Och av prästerna: Habạjas söner, Hakkos söner,+ Barsịllajs söner, han som gifte sig med en av gileaditen Barsịllajs+ döttrar och blev uppkallad efter hennes släkt. 64 De sökte efter sitt släktregister för att fastställa sin härstamning, men de kunde inte hitta det och fick därför inte tjäna som präster.*+ 65 Ståthållaren*+ sa att de inte fick äta av de högheliga offergåvorna+ förrän en präst kunde rådfråga urịm och tummịm.+

66 Sammanlagt var det 42 360 israelitiska män,+ 67 förutom 7 337 slavar och slavinnor.+ De hade också 245 sångare och sångerskor.+ 68 De tog med sig 736 hästar, 245 mulor, 69 435 kameler och 6 720 åsnor.

70 Och några av släktöverhuvudena gav gåvor till arbetet.+ Ståthållaren* själv gav 1 000 gulddrakmer,* 50 skålar och 530 prästklädnader.+ 71 Och några av släktöverhuvudena gav 20 000 gulddrakmer* och 2 200 silverminor* till projektet.* 72 Och resten av folket gav 20 000 gulddrakmer,* 2 000 silverminor* och 67 prästklädnader.

73 Och prästerna, leviterna, portvaktarna, sångarna,+ några av folket, tempeltjänarna* och alla övriga i Israel* slog sig ner i sina städer.+ När den sjunde månaden kom+ var israeliterna bosatta i sina städer.”+

8 Hela folket samlades nu på torget framför Vattenporten.+ Och de bad avskrivaren* Esra+ att hämta boken med Moses lag+ som Jehova hade befallt Israel att följa.+ 2 På första dagen i sjunde månaden+ hämtade prästen Esra lagen och ställde sig framför männen, kvinnorna och alla som var gamla nog att förstå.+ 3 Och han högläste ur den+ vid torget framför Vattenporten, från tidigt på morgonen till mitt på dagen. Männen, kvinnorna och alla som var gamla nog att förstå lyssnade uppmärksamt+ till lagboken. 4 Avskrivaren* Esra stod på ett träpodium som hade byggts för det här tillfället. Till höger om honom stod Mattịtja, Sema, Anạja, Urịa, Hilkia och Maasẹja, och till vänster om honom stod Pedạja, Mịsael, Malkịa,+ Hasum, Hasbaddạna, Sakarja och Mesụllam.

5 När Esra öppnade boken kunde alla se vad som hände, eftersom han stod på podiet. Och när han öppnade boken reste sig folket. 6 Sedan lovprisade Esra Jehova, den sanne Guden, den store. Och folket lyfte händerna och sa: ”Amen!* Amen!”+ De bugade sig och föll ner inför Jehova med ansiktet mot jorden. 7 Och leviterna Jesụa, Bani, Serẹbja,+ Jamin, Akkub, Sạbbetaj, Hodịa, Maasẹja, Kelịta, Asarja, Jọsabad,+ Hanan och Pelạja förklarade lagen för folket+ medan de stod och lyssnade. 8 Och leviterna högläste ur boken, ur den sanne Gudens lag. De förklarade klart och tydligt innebörden, så att folket förstod det som lästes.+

9 Nehemja, som var ståthållare,* Esra,+ som var präst och avskrivare,* och leviterna, som undervisade folket, sa nu till dem alla: ”Den här dagen är helig för Jehova, er Gud.+ Sörj inte och gråt inte.” Hela folket grät nämligen när de hörde lagen. 10 Nehemja sa till dem: ”Gå nu och ät god mat* och drick söta drycker, och sänd matgåvor+ till dem som inte har något att äta. Den här dagen är helig för vår Herre, och var inte ledsna, för den glädje Jehova ger är er styrka.”* 11 Och leviterna lugnade folket och sa: ”Gråt inte och var inte ledsna, för den här dagen är helig.” 12 Då gick alla i väg för att äta och dricka och sända matgåvor. De var mycket glada,+ för de hade förstått undervisningen.+

13 På andra dagen kom folkets släktöverhuvuden, prästerna och leviterna till avskrivaren* Esra för att få veta mer om vad lagen innehöll. 14 I lagen som Jehova hade gett genom Mose såg de då att folket skulle bo i lövhyddor under den högtid som firades i sjunde månaden.+ 15 Lagen sa att man skulle låta en kungörelse+ gå ut i alla städer och i Jerusalem och säga: ”Gå ut i bergstrakten och hämta lövrika grenar från olivträd, tallar, myrten, palmträd och andra träd, och gör lövhyddor av dem, precis som det står skrivet.”

16 Då gick folket ut och hämtade grenar och byggde lövhyddor. Man byggde dem på taken till sina hus, på sina gårdar, på förgårdarna till den sanne Gudens hus,+ på torget vid Vattenporten+ och på torget vid Efraimporten.+ 17 Alla som hade kommit tillbaka från fångenskapen byggde lövhyddor och bodde i dem. Israeliterna hade inte gjort på det sättet sedan Josuas,+ Nuns sons, tid, och glädjen var mycket stor.+ 18 Och dag efter dag läste man högt ur boken med den sanne Gudens lag,+ från den första dagen till den sista. Man firade högtiden i sju dagar, och på åttonde dagen höll man en högtidlig sammankomst, enligt föreskriften.+

9 Och på 24:e dagen i denna månad samlades israeliterna. De fastade klädda i säckväv och med jord på huvudet.+ 2 De som var av israelitisk härkomst avskilde sig från alla utlänningarna,+ och de trädde fram och bekände sina egna och sina förfäders synder.+ 3 Alla stod på sin plats, och under tre timmar* läste man högt för dem ur boken med Jehovas, deras Guds, lag.+ Under tre timmar bekände de sedan sina synder och böjde sig ner för Jehova, sin Gud.

4 Jesụa, Bani, Kạdmiel, Sebạnja, Bunni, Serẹbja,+ Bani och Kẹnani ställde sig på leviternas podium+ och ropade med hög röst till Jehova, sin Gud. 5 Sedan sa leviterna Jesụa, Kạdmiel, Bani, Hasabnẹja, Serẹbja, Hodịa, Sebạnja och Petạhja: ”Res er och lovprisa Jehova, er Gud, för evigt.*+ Vår Gud, må ditt stora namn bli lovprisat, ditt namn som är upphöjt över all välsignelse och lovprisning.

6 Du ensam är Jehova.+ Du har gjort himlen, ja himlarnas himmel, och allt som är i den.* Du har gjort jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem. Du är den som håller allt vid liv, och himlens armé bugar sig för dig. 7 Du är Jehova, den sanne Guden, som utvalde Abram+ och förde honom ut från kaldéernas Ur+ och gav honom namnet Abraham.+ 8 Du såg att han var trogen mot dig,+ och du slöt ett förbund med honom för att ge honom och hans avkomlingar det land+ som tillhörde kanaanéerna, hettiterna, amoréerna, perisséerna, jebuséerna och girgaséerna. Och du höll ditt löfte, för du gör alltid det som är rätt.

9 Du såg våra förfäders lidande i Egypten,+ och du hörde deras rop på hjälp vid Röda havet. 10 Sedan gjorde du tecken och underverk som drabbade farao och alla hans tjänare och folket i hans land,+ för du såg att de behandlade ditt folk respektlöst.+ Du gjorde dig ett stort och ryktbart namn som består än i dag.+ 11 Havet klöv du mitt itu, så att de gick över på torr mark.+ Och deras förföljare slungade du i havsdjupet som en sten i stormiga vatten.+ 12 Med en molnpelare ledde du dem på dagen, och med en eldpelare lyste du upp deras väg på natten.+ 13 Du steg ner på berget Sinai+ och talade med dem från himlen+ och gav dem goda bestämmelser och bud, föreskrifter och lagar grundade på sanning och rätt.*+ 14 Du gav dem din heliga sabbat,+ och du gav dem bud, bestämmelser och en lag genom din tjänare Mose. 15 Du gav dem bröd från himlen när de var hungriga+ och lät vatten forsa fram ur klippan när de var törstiga.+ Och du befallde dem att dra in och erövra det land som du hade lovat* att ge dem.

16 Men de, våra förfäder, var förmätna+ och rebelliska.*+ De lyssnade inte till dina bud. 17 De vägrade att lyssna+ och glömde allt det fantastiska som du hade gjort för dem. De blev upproriska* och utsåg en ledare för att återvända till slaveriet i Egypten.+ Men du är en Gud som villigt förlåter, som är medkännande* och barmhärtig, som är tålmodig* och överflödar av lojal kärlek,*+ och du övergav dem inte.+ 18 De gjorde en kalv av metall* och sa: ’Det här är vår Gud som befriade oss ur Egypten’,+ och de handlade mycket respektlöst. 19 Men inte ens då övergav du dem i vildmarken,+ för du är mycket barmhärtig. Molnpelaren fortsatte att leda dem under dagen, och eldpelaren fortsatte att lysa upp deras väg på natten.+ 20 Du gav dem din goda ande för att ge dem insikt,+ du såg till att de fick manna+ och du gav dem vatten när de var törstiga.+ 21 I 40 år gav du dem mat i vildmarken.+ De saknade ingenting. Deras kläder blev inte utslitna,+ och deras fötter svullnade inte.

22 Du gav dem kungariken och folk och delade ut länderna bit för bit.+ De intog Sihons land,+ det vill säga landet som tillhörde Hesbons+ kung, och det land som tillhörde Og,+ Basans kung. 23 Du gjorde så att deras barn blev lika många som himlens stjärnor.+ Och du förde dem in i det land som du hade lovat deras förfäder.+ 24 Och de drog in i landet,+ och du lät dem besegra kanaanéerna som bodde där.+ Du gav både kungarna och folken i deras hand, för att de skulle få göra som de ville med dem. 25 De intog befästa städer+ och ett bördigt* land.+ De tog över hus fulla av goda ting, grävda cisterner, vingårdar, olivlundar+ och mängder av fruktträd. De åt sig mätta och feta och njöt av din stora godhet.

26 Men sedan blev de olydiga och gjorde uppror mot dig.+ De vände din lag ryggen* och dödade dina profeter som varnade dem och försökte få dem att vända tillbaka till dig. De handlade mycket respektlöst.+ 27 Därför överlämnade du dem till deras fiender,+ som gjorde livet svårt för dem.+ Men i sin svåra situation ropade de till dig, och du hörde det i himlen, och eftersom du är så barmhärtig sände du befriare som räddade dem ur fiendens grepp.+

28 Men så fort de fick sin frihet gjorde de det som var ont igen,+ och du utlämnade dem åt deras fiender, som förtryckte* dem.+ Då ångrade de sig och ropade till dig,+ och du hörde det i himlen. Och eftersom du är så barmhärtig befriade du dem gång på gång.+ 29 Du varnade dem och försökte få dem att följa din lag, men de var stolta och lyssnade inte till dina bud.+ De syndade genom att inte följa dina bestämmelser, som betyder liv för alla som håller sig till dem.+ De var hårdnackade och vände envist ryggen till, och de vägrade lyssna. 30 I många år hade du tålamod med dem+ och varnade dem med din ande genom dina profeter, men de vägrade lyssna. Till sist lät du folken i länderna runt omkring besegra dem.+ 31 Men i din stora barmhärtighet gjorde du inte slut på dem+ och övergav dem inte, för du är en medkännande* och barmhärtig Gud.+

32 Vår Gud, du är stor, mäktig och vördnadsbjudande. Du håller ditt förbund och visar lojal kärlek.+ Blunda inte för alla svårigheter som drabbat oss och våra kungar, furstar,+ präster,+ profeter,+ förfäder och hela ditt folk ända sedan Assyriens+ kungars dagar. 33 Det var rätt av dig att låta allt detta drabba oss, och du har varit lojal. Det är vi som har varit onda.+ 34 Våra kungar, furstar, präster och förfäder har inte följt din lag. De har inte brytt sig om dina bud eller de påminnelser* som du gett för att varna dem. 35 Ditt folk fick sitt eget rike och kunde njuta av allt det goda som du hade gett dem. De fick vara i det stora och bördiga* land som du lät dem ta över, men inte ens då tjänade de dig.+ De fortsatte med sina onda gärningar. 36 Nu är vi slavar,+ vi är slavar i det land som du gav våra förfäder för att de skulle få äta av landets goda. 37 De stora och rika skördarna tillfaller kungarna som du har satt över oss för våra synders skull.+ De gör som de vill med oss och vår boskap. Vårt liv är ett enda stort lidande.

38 Med tanke på allt detta skriver vi nu ett bindande avtal,+ och våra furstar, våra leviter och våra präster bekräftar det med sigill.”+

10 De som bekräftade det med sigill+ var:

9 Och leviterna: Jesụa, Asạnjas son, Binnuj, en av Hẹnadads söner, Kạdmiel+ 10 och deras bröder Sebạnja, Hodịa, Kelịta, Pelạja, Hanan, 11 Mika, Rehob, Hasạbja, 12 Sakkur, Serẹbja,+ Sebạnja, 13 Hodịa, Bani och Bẹninu.

14 Folkets överhuvuden: Paros, Pahat-Moab,+ Elam, Sattu, Bani, 15 Bunni, Asgad, Bẹbai, 16 Adonịa, Bigvaj, Adin, 17 Ater, Hiskia, Assur, 18 Hodịa, Hasum, Besaj, 19 Harif, Ạnatot, Nẹbai, 20 Mạgpias, Mesụllam, Hesir, 21 Mesesạbel, Sadok, Jaddụa, 22 Pelạtja, Hanan, Anạja, 23 Hosea, Hananja, Hassub, 24 Hạllohes, Pilha, Sobek, 25 Rehum, Hasạbna, Maasẹja, 26 Ahịa, Hanan, Anan, 27 Malluk, Harim och Baạnah.

28 Resten av folket, det vill säga prästerna, leviterna, portvaktarna, sångarna, tempeltjänarna* och alla som hade avskilt sig från grannfolken för att följa den sanne Gudens lag+ samt deras hustrur, deras söner och deras döttrar, alla som hade kunskap och förstånd,* 29 de anslöt sig till sina ledande medbröder. De svor en ed på att vandra efter den sanne Gudens lag, den lag som de hade fått genom den sanne Gudens tjänare Mose, och lovade att noga följa alla Jehovas, vår Herres, bud, befallningar och förordningar: 30 ”Vi ska inte gifta bort våra döttrar till grannfolken, och våra söner ska inte gifta sig med deras döttrar.+

31 Om de andra folken kommer för att sälja varor och spannmål på sabbatsdagen, ska vi inte köpa något av det på sabbaten+ eller någon annan helig dag.+ Under det sjunde året ska vi avstå från att bruka jorden,+ och då ska vi också avskriva alla skulder.+

32 Vi förpliktar oss också att ge en tredjedels sikel* varje år till tjänsten vid Guds hus*+ 33 och till det staplade brödet,*+ det dagliga sädesoffret,+ brännoffret på sabbaterna+ och vid nymånarna,+ till de årliga högtiderna,+ till de heliga gåvorna, till syndoffren+ som övertäcker Israels synder* och till allt arbete vid Guds hus.

34 Dessutom ska vi kasta lott bland våra släkter om leveransen av den ved som prästerna, leviterna och folket ska lämna till vår Guds hus vid bestämda tider varje år. Veden är avsedd för Jehovas, vår Guds, altare, enligt det som står skrivet i lagen.+ 35 Vi ska också lämna den första mogna grödan från vår mark och den första mogna frukten av alla fruktträd varje år till Jehovas hus.+ 36 Som det står i lagen ska vi dessutom lämna de förstfödda av våra söner och av våra husdjur+ och de förstfödda av vår nötboskap och av vår småboskap till vår Guds hus, till prästerna som tjänar där.+ 37 Vi ska också lämna våra bidrag till prästerna och till förrådsrummen* i vår Guds hus,+ det första av det grovmalda mjölet,+ frukten på alla slags träd,+ det nya vinet och oljan.+ Och vi ska ge tiondet* av det som växer på vår mark till leviterna,+ eftersom det är leviterna som tar emot tiondet i alla de städer där vi brukar jorden.

38 Och prästen, Arons son, ska vara med när leviterna tar emot tiondet, och leviterna ska i sin tur lämna en tiondel av tiondet till Guds hus,+ till rummen* i förrådshuset. 39 Det är alltså till förrådsrummen* som israeliterna och leviterna ska lämna bidraget+ av brödsäden, det nya vinet och oljan.+ Det är där som helgedomens redskap finns och även de tjänstgörande prästerna, portvaktarna och sångarna. Vi ska inte försumma vår Guds hus.”+

11 Folkets furstar bodde redan i Jerusalem,+ men resten av folket kastade nu lott+ om vilka som skulle flytta till Jerusalem, den heliga staden. En av tio israeliter valdes ut, medan de övriga nio bodde kvar i de andra städerna. 2 Dessutom var det några som frivilligt erbjöd sig att bo i Jerusalem, och folket önskade dem Guds välsignelse av hela sitt hjärta.

3 Och detta är de provinsöverhuvuden som bodde i Jerusalem. (Resten av israeliterna, prästerna, leviterna, tempeltjänarna*+ och Salomos tjänares söner+ bodde i de andra städerna i Juda, var och en på sin egendom i sin stad.+ 4 I Jerusalem bodde även några som tillhörde Juda och Benjamin.) Av Judas stam: Atạja, son till Ussịa, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefạtja, son till Mahalạlel, en av Peres söner,+ 5 och Maasẹja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasạja, son till Adạja, son till Jọjarib, son till Sakarja av Shelas släkt. 6 Peres söner som bodde i Jerusalem var sammanlagt 468 krigsdugliga män.

7 Och detta var de som tillhörde Benjamins stam: Sallu,+ son till Mesụllam, son till Joed, son till Pedạja, son till Kolạja, son till Maasẹja, son till Ịtiel, son till Jeshạja, 8 och förutom honom var det Gạbbai och Sallaj, sammanlagt 928 män. 9 Och Joel, Sikris son, var tillsyningsman över dem, och näst efter honom hade Juda, Hassenụas son, ansvar över staden.

10 Av prästerna: Jedạja, Jọjaribs son, Jakin,+ 11 Serạja, son till Hilkia, son till Mesụllam, son till Sadok, son till Mẹrajot, son till Ạhitub,+ en av de främsta i den sanne Gudens hus,* 12 och deras bröder, som utförde arbetet vid huset, sammanlagt 822; och Adạja, son till Jẹroham, son till Pelạlja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur,+ son till Malkịa, 13 och hans bröder, släktöverhuvuden, sammanlagt 242; och Amạssaj, son till Ạzarel, son till Asaj, son till Mesillẹmot, son till Immer, 14 och hans bröder, modiga och starka män, sammanlagt 128; och Sạbdiel, som tillhörde en framträdande familj, var tillsyningsman över dem.

15 Och av leviterna: Semạja,+ son till Hassub, son till Ạsrikam, son till Hasạbja, son till Bunni, 16 och Sạbbetaj+ och Jọsabad,+ några av leviternas överhuvuden som hade ansvaret över det yttre arbetet vid den sanne Gudens hus; 17 och Mattạnja,+ son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf,+ körledaren som ledde lovprisningen vid bönen,+ och Bakbụkja, hans medhjälpare, och Abda, son till Sammụa, son till Galal, son till Jẹdutun.+ 18 Leviterna i den heliga staden var sammanlagt 284.

19 Och portvaktarna var Akkub, Talmon+ och deras bröder som höll vakt i portarna, sammanlagt 172.

20 Resten av israeliterna, prästerna och leviterna bodde i de andra städerna i Juda på de jordlotter de hade ärvt.* 21 Tempeltjänarna*+ bodde på Ofel,+ och Siha och Gispa var deras tillsyningsmän.

22 Leviternas tillsyningsman i Jerusalem var Ussi, son till Bani, son till Hasạbja, son till Mattạnja,+ son till Mika, en av Asafs söner, sångarna. Han hade hand om arbetet vid den sanne Gudens hus. 23 Kungen* hade gett anvisningar om sångarna+ så att de fick en daglig ranson av det de behövde. 24 Petạhja, son till Mesesạbel, en av sönerna till Sera, Judas son, var kungens rådgivare i alla frågor som gällde folket.

25 Här är en förteckning över orterna med tillhörande åkermark: Några av Judas söner bodde i Kirjat-Arba+ med underlydande* städer, i Dibon med underlydande städer, i Jekạbseel+ med omgivande byar, 26 i Jesụa, i Molạda,+ i Bet-Pelet,+ 27 i Hasar-Sual,+ i Beershẹba med underlydande* städer, 28 i Siklag,+ i Mekọna med underlydande* städer, 29 i En-Rimmon,+ i Sora,+ i Jarmut, 30 i Sanọa,+ i Adụllam med omgivande byar, i Lakis+ med dess åkrar och i Asẹka+ med underlydande* städer. De bosatte sig* från Beershẹba ända till Hinnoms dal.+

31 Benjaminiterna bodde i Geba,+ Mikmas, Ajah, Betel+ med underlydande* städer, 32 Ạnatot,+ Nob,+ Ananja, 33 Hasor, Rama,+ Gịttajim, 34 Hadid, Sẹboim, Nebạllat, 35 Lod och Ono,+ hantverkarnas dal. 36 Och några av leviternas avdelningar från Juda blev anvisade att bosätta sig i Benjamin.

12 Det här är de präster och leviter som återvände med Serubbạbel,+ Seạltiels+ son, och Jesụa:+ Serạja, Jeremia, Esra, 2 Amarja, Malluk, Hattus, 3 Sekạnja, Rehum, Mẹremot, 4 Iddo, Gịnnetoj, Abịa, 5 Mịjamin, Maạdja, Bilga, 6 Semạja, Jọjarib, Jedạja, 7 Sallu, Amok, Hilkia och Jedạja. De var överhuvuden för prästerna och för sina bröder i Jesụas dagar.

8 Leviterna var: Jesụa, Binnuj, Kạdmiel,+ Serẹbja, Juda och Mattạnja,+ som ledde tacksamhetssångerna tillsammans med sina bröder. 9 Och Bakbụkja och Unni, deras bröder, stod mitt emot dem och hade vakttjänst.* 10 Jesụa blev far till Jọjakim, och Jọjakim blev far till Ẹljasib,+ och Ẹljasib till Jojạda.+ 11 Jojạda blev far till Jonatan, och Jonatan till Jaddụa.

12 I Jọjakims dagar var överhuvudena för prästernas släkter följande: Merạja för Serạjas+ släkt, Hananja för Jeremias släkt, 13 Mesụllam för Esras+ släkt, Jehohạnan för Amarjas släkt, 14 Jonatan för Mạllukis släkt, Josef för Sebạnjas släkt, 15 Adna för Harims+ släkt, Helkaj för Mẹrajots släkt, 16 Sakarja för Iddos släkt, Mesụllam för Gịnnetons släkt, 17 Sikri för Abịas+ släkt, ...* för Mịnjamins släkt, Piltaj för Moạdjas släkt, 18 Sammụa för Bilgas+ släkt, Jehonạtan för Semạjas släkt, 19 Mạttenaj för Jọjaribs släkt, Ussi för Jedạjas+ släkt, 20 Kallaj för Sallajs släkt, Eber för Amoks släkt, 21 Hasạbja för Hilkias släkt och Nẹtanel för Jedạjas släkt.

22 Leviternas och prästernas släktöverhuvuden i Ẹljasibs, Jojạdas, Jọhanans och Jaddụas+ dagar upptecknades ända till persern Dareios regeringstid.

23 Leviternas släktöverhuvuden noterades i krönikorna,* ända till Jọhanans, Ẹljasibs sons, dagar. 24 Leviternas överhuvuden var Hasạbja, Serẹbja och Jesụa,+ Kạdmiels+ son. Deras bröder stod mitt emot dem, vaktgrupp för vaktgrupp, och lovprisade och tackade Gud i sång, enligt gudsmannen Davids anvisningar.+ 25 Mattạnja,+ Bakbụkja, Obạdja, Mesụllam, Talmon och Akkub+ var portvaktare+ och vaktade förråden vid portarna. 26 De tjänade i Jọjakims, Jesụas+ sons, Jọsadaks sons, dagar och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras,+ avskrivarens,* dagar.

27 När Jerusalems mur skulle invigas hämtade man leviterna från deras hemorter för att fira invigningen med glädje och tacksamhetssånger+ och med cymbaler, harpor och lyror. 28 Och sångarna* kom från distriktet,* från hela trakten kring Jerusalem, från netofatiternas+ orter, 29 från Bet-Gilgal+ och från Gebas+ och Ạsmavets+ marker, eftersom sångarna hade byggt byar åt sig runt omkring Jerusalem. 30 Och prästerna och leviterna renade sig själva, och de renade folket,+ portarna+ och muren.+

31 Sedan lät jag Judas furstar stiga upp på muren. Och jag ordnade två stora körer som sjöng tacksamhetssånger och processionståg som följde efter dem. Den ena kören gick till höger på muren mot Askhögsporten.+ 32 Bakom dem gick Hosạja och hälften av Judas furstar 33 tillsammans med Asarja, Esra, Mesụllam, 34 Juda, Benjamin, Semạja och Jeremia. 35 Några av prästernas söner som spelade trumpet+ gick också med dem: Sakarja, son till Jonatan, son till Semạja, son till Mattạnja, son till Mikaja, son till Sakkur, son till Asaf,+ 36 och hans bröder Semạja, Ạzarel, Mịlalaj, Gịlalaj, Maaj, Nẹtanel, Juda och Hạnani. De spelade på gudsmannen Davids musikinstrument,+ och avskrivaren* Esra+ gick framför dem. 37 Vid Källporten+ fortsatte de rakt fram förbi trappan+ till Davidsstaden,+ uppför muren där den stiger vid Davidshuset och bort till Vattenporten+ i öster.

38 Den andra kören som sjöng tacksamhetssånger gick åt andra hållet på muren, och jag följde efter med hälften av folket. De gick över Ugnstornet+ och Breda muren,+ 39 passerade över Efraimporten+ till Gamla stadens port+ och fortsatte till Fiskporten,+ Hạnaneltornet,+ Meatornet och Fårporten.+ Sedan stannade de vid Vaktporten.

40 Till slut ställde sig båda körerna vid den sanne Gudens hus. Det gjorde även jag och hälften av styresmännen, 41 tillsammans med prästerna Ẹljakim, Maasẹja, Mịnjamin, Mikaja, Eljoẹnaj, Sakarja och Hananja med trumpeterna 42 samt Maasẹja, Semạja, Eleạsar, Ussi, Jehohạnan, Malkịa, Elam och Eser. Och sångarna sjöng högt och ljudligt under ledning av Jisrạhja.

43 Den dagen offrade de många slaktoffer och gladde sig,+ för den sanne Guden gav dem anledning att vara jublande glada. Kvinnorna och barnen jublade också,+ och glädjen i Jerusalem kunde höras vida omkring.+

44 Samma dag förordnades män att ha ansvar över förråden+ för bidragen,+ det första av grödan+ och tiondet.*+ Där skulle de lagra det som enligt lagen+ var prästernas och leviternas andelar+ från städernas åkrar. Glädjen var nämligen stor i Juda över att prästerna och leviterna var i tjänst. 45 Och de började sköta uppgifterna som Gud hade gett dem och hålla reningsföreskrifterna, och det gjorde även sångarna och portvaktarna, enligt anvisningarna från David och hans son Salomo. 46 För redan långt tillbaka, på Davids och Asafs tid, fanns det män som ledde sångarna i lovsång och tacksamhetssång till Gud.+ 47 Och under Serubbạbels+ dagar och under Nehemjas dagar fick sångarna+ och portvaktarna+ varje dag den mat de behövde av israeliterna i landet. Leviterna+ fick också sin tilldelade mängd mat, och de gav i sin tur en del av maten till Arons avkomlingar.

13 På den dagen läste man ur Moses bok för folket.+ Där stod det att en ammonit eller moabit+ aldrig fick bli medlem i den sanne Gudens församling,+ 2 för de hade inte hjälpt israeliterna när de behövde bröd och vatten. I stället lejde de Bịleam för att han skulle uttala en förbannelse över dem.+ Men vår Gud vände förbannelsen till en välsignelse.+ 3 När israeliterna hörde vad som stod i lagen började de genast avskilja alla av utländsk härkomst* från Israel.+

4 Dessförinnan hade prästen Ẹljasib+ ansvaret för förrådsrummen* i vår Guds hus,*+ och han var släkt med Tobịa.+ 5 Han hade ordnat så att Tobịa fick tillgång till ett stort förrådsrum,* där man tidigare hade förvarat sädesoffret, rökelsen,* redskapen och bidraget till prästerna+ samt tiondet* av spannmålen, det nya vinet och oljan+ som leviterna,+ sångarna och portvaktarna är berättigade till.

6 Men under den här tiden var jag inte i Jerusalem, för jag hade återvänt till Artaxẹrxes,+ kungen i Babylon, under hans 32:a år.+ En tid senare bad jag kungen om ledigt. 7 När jag kom tillbaka till Jerusalem såg jag det förfärliga som Ẹljasib+ hade gjort genom att låta Tobịa+ få tillgång till ett förrådsrum på förgården till den sanne Gudens hus. 8 Det gjorde mig mycket upprörd, så jag tog alla Tobịas möbler och kastade ut dem ur förrådsrummet.* 9 Sedan befallde jag att förrådsrummen* skulle renas, och jag ställde tillbaka redskapen som tillhörde den sanne Gudens hus,+ tillsammans med sädesoffret och rökelsen.*+

10 Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna+ den mat de skulle ha.+ Därför hade leviterna och sångarna gett sig i väg till sina egna åkrar.+ 11 Så jag gav styresmännen+ skarp kritik och sa: ”Varför har ni försummat den sanne Gudens hus?”+ Sedan kallade jag på leviterna och satte dem i tjänst igen. 12 Och hela Juda förde in tiondet+ av spannmålen, det nya vinet och oljan till förråden.+ 13 Sedan gav jag prästen Selẹmja, avskrivaren* Sadok och leviten Pedạja uppgiften att ta hand om förråden. Hanan, son till Sakkur, son till Mattạnja, var deras medhjälpare. De här männen hade rykte om sig att vara pålitliga, så de fick ansvaret att dela ut maten till sina bröder.

14 Min Gud, kom ihåg mig+ för det jag har gjort och för den lojalitet* jag har visat ditt hus och tjänsten* där.+

15 Jag såg också några i Juda som trampade vinpressar på sabbaten.+ De samlade in spannmål som de lastade på åsnor, och de tog med sig vin, druvor, fikon och mycket annat till Jerusalem på sabbatsdagen.+ Så jag sa till dem att sluta sälja livsmedel på den dagen.* 16 Och tyrierna som bodde i staden förde in fisk och alla slags handelsvaror och sålde dem till judarna i Jerusalem på sabbaten.+ 17 Så jag tillrättavisade de förnäma männen i Juda och sa: ”Hur kan ni göra något så ont och vanhelga sabbatsdagen? 18 Det var ju precis det era förfäder gjorde, och det var därför vår Gud lät all denna olycka drabba oss och vår stad. Nu får ni vreden att flamma ännu starkare mot Israel genom att ni vanhelgar sabbaten.”+

19 Så snart mörkret började falla över Jerusalems portar och sabbaten närmade sig, befallde jag därför att dörrarna skulle stängas. Jag befallde också att de inte fick öppnas igen förrän sabbaten var över. Och jag placerade några av mina egna medhjälpare vid portarna för att inga varor skulle föras in på sabbaten. 20 Men handelsmännen och försäljarna övernattade utanför Jerusalem, både en och två gånger. 21 Då varnade jag dem och sa: ”Varför övernattar ni vid muren? Gör ni det igen kommer jag att driva bort er med våld.” Från och med då visade de sig inte mer på sabbaten.

22 Jag befallde också leviterna att de regelbundet skulle rena sig och komma och hålla vakt vid portarna för att sabbatsdagen skulle hållas helig.+ Min Gud, kom ihåg även detta, och tänk på mig. Visa mig medkänsla, du som överflödar av lojal kärlek.+

23 Vid samma tid upptäckte jag att några judar hade gift sig med* ashdoditiska,+ ammonitiska och moabitiska+ kvinnor.+ 24 Hälften av deras barn talade ashdoditiska, och hälften talade något av de andra folkens språk. Det var ingen av dem som kunde tala judarnas språk. 25 Jag gick till rätta med dem och fördömde dem kraftigt och slog några av männen+ och ryckte hår av dem. Jag lät dem svära vid Gud, och jag sa: ”Ni får inte gifta bort era döttrar med deras söner, och ni och era söner får inte gifta er med deras döttrar.+ 26 Var det inte utländska kvinnor som fick kung Salomo att synda? Det fanns ingen kung som kunde mäta sig med honom.+ Han var älskad av sin Gud,+ och Gud gjorde honom till kung över hela Israel. Men till och med han började synda på grund av sina utländska hustrur.+ 27 Det är ofattbart att ni har handlat så skamlöst och svikit vår Gud genom att gifta er med kvinnor från andra folk!”+

28 En av sönerna till Jojạda,+ översteprästen Ẹljasibs+ son, hade gift sig med en dotter till horoniten Sanbạllat.+ Därför drev jag bort honom från mig.

29 Min Gud, glöm aldrig hur de har fläckat ner prästadömet och förbundet med prästerna+ och leviterna.+

30 Jag renade folket från all utländsk orenhet, och varje präst och varje levit gav jag specifika arbetsuppgifter.+ 31 Jag såg också till att veden levererades+ vid bestämda tider och att den första mogna grödan fördes in.

Tänk på mig, min Gud, och kom ihåg vad jag har gjort.*+